Diagnosflickorna – för deras skull – nu tar vi det IGEN och sprider!

För tydlighetens skull lägger jag detta överst – snälla sätt igång att åter sprida följande inlägg: 
Svenny Kopps avhandling om diagnosflickor behöver mer spridning! 

Föreläsaren, handledaren, förskoleläraren och blivande specialpedagogen Ann Kronberg Larssons – bloggartikel satte fingret på många av min dotters ”otydliga” svårigheter.

Ann har en egen diagnosdotter och uppmärksammar åter flickors extra svårigheter att få utredning inom det neuropsykiatriska spektrumet, som olika Autismvarianter, ADHD, Tourettes och OCD/Tvång, ODD/Trotssyndrom och tyvärr ännu fler ”systerdiagnoser” som är vanliga, ätstörningar och andra självskadebeteenden m.m.

Ni vet väl hur den banbrytande forskaren Svenny Kopp hittade flickorna som låg till grund för hennes 11-åriga forskning på drygt 100 tjejer? Hon fångade upp på de tjejer som: Artikel i Lärarnas Nyheter: ”Många av flickorna i studien har blivit mobbade, inte klarat målen i skolan och omkring hälften av flickorna uppvisade läs- och skrivsvårigheter.” De hade oftast kontakt med BUP, skolkade, var oregerliga och i tidiga tonåren börjat umgås med äldre killar som drack, rökte och tjejerna kommit i kontakt med knark. Rymningar och en tidig sexualdebut. Allt detta är djupt tragiskt och borde sätta i gång röda larmklockor på varenda skola eller BUP-mottagning eftersom unga med neuropsykiatriska svårigheter kan ligga ca.4-5 år efter i sin mentala mognad. En 14-årings förmåga att bedöma risker och konsekvenser kan alltså ligga i nivå med en 8-10-årings mognad och tänk då att ha svårigheter att bedöma människor deras avsikter, risksituationer och kanske även ha en ADHD-impulsivitet med kickbehov? Detta kan sätt många som inte fått stöd och hjälp – i allvarliga risksituationer. På ett möte med dotterns läkare Svenny Kopp var hon djupt bekymrad och så orolig över att några av ”hennes flickor” hade blivit gruppvåldtagna. 

”När flickorna i studien senare undersökts mer noggrant visade det sig att nästan hälften av dem hade autism eller andra autismspektrumstörningar och att lika många hade ADHD som huvuddiagnos. Istället för rätt diagnos fick föräldrarna förklaringen att flickornas svårigheter berodde på ångest och depression, på familjerelationsproblem eller ospecifika anpassningsproblem. Ofta ställdes ingen diagnos alls, trots att flickorna var svårt funktionshindrade i bland annat skolan och bland kamrater. Avhandlingen har utarbetat en utökad screeningtest för att tidigt identifiera flickor med autism, något som nuvarande test är dåliga på. – Man måste ändra frågorna när man undersöker flickor, eftersom frågorna är anpassade för pojkar, menar Svenny Kopp.”

KUDOS till dig Ann som tagit upp detta igen! Häng på om ni har lust?

Tjejinlägg på min egen blogg:
Tidiga tecken hos osynliga flickor – en liten chock att vår skolpsykolog fortfarande var så okunnig!
Flickor i riskzonen – min dotter och många andra som förr bara sågs som ”brådmogna och trotsiga”.
Tjejerna som blir offer och miss(be)handlas – att ha funktionsnedsättningar gör en till ett lätt offer.
Att förstå en aspergerflicka – svårt som fasen att sätta mig in i hur mitt barn fungerar.
ADHD och hormonkänslighet – lite okänt men något att ta med i räkningen.
Flickor maskerar och kompenserar sina diagnosproblem för långt
”Skickat bort” vårt barn utan dåligt samvete – det sista som jag trodde skulle bli nödvändigt!