Nytt forskningsframsteg om tvångssyndrom/OCD

Forskare identifierar gener bakom tvångssyndrom hos hundar.

Forskare från Uppsala universitet och Broad Institute, USA, har identifierat fyra gener med samband till tvångssyndrom (Obsessive Compulsive Disorder, OCD) hos hundar. Resultatet, som publiceras i nästa nummer av tidskriften Genome Biology, föreslås kunna leda till ny forskning om det mer komplicerade tvångssyndrom som drabbar människa. Det är fascinerande att se de stora likheterna mellan tvångssyndrom hos människa och hund, därför har vi designat vår studie för att just kunna dra nytta av dessa likheter och samtidigt utnyttja att det går mycket lättare att hitta sjukdomsgener i hundar..

Det här är stort för oss som på nära håll upplevt vilka begränsningar ett tvångsbeteende kan betyda för oss själva eller anhöriga i vardagen. Vi får vänta på resultat som överensstämmer med människan, men det inger ett fett hopp.

Tvångssyndrom

Det internationella namnet är Obsessive-Compulsive Disorder (OCD). Obsessioner eller tvångstankar är obehagliga och ofrivilliga tankar som ger upphov till ångest. Kompulsioner eller tvångshandlingar är de tankar eller ritualer som den drabbade använder sig av för att slippa denna ångest. Det behöver inte nödvändigtvis finnas någon rationell koppling mellan en tvångstanke och den lindrande tvångshandlingen.”/Wikipedia

Tvångstankar (obsessions) är ett vitt begrepp.

Tvångstankar kan betyda tankar, idéer, tvivel, impulser, fantasier, inre bilder, starka obehagskänslor eller en påträngande och ständigt återkommande malande oro. De är svåra att nonchalera, de ”tar över” och gör det svårt att fokusera på annat.

Det tvångsmässiga beteendet kan visa sig genom ett enormt kontrollbehov över att exempelvis alla dörrar är låsta eller att spisplattorna är avstängda. Eller via tvångstankar om att man måste klara att gå fram till en dörr på ett visst antal steg – eller så sker det något hemskt.

Tvången blir ofta starkare vid ökad stress och nya tvång kan tillkomma. Detta kan även ske vid utprovningen av medicinsk stöttning, som får anpassas.

Tvång och tics – skillnader?

Skillnaden är att tics betyder muskelryckningar eller ljudanden. Men inte alla personer med tvångshandlingar eller tvångstankar har tics. ”Autismtvång” och ”ticstvång”? I en undersökning av personlighetsdrag fann vi att vissa typer av tvångssymtom var förknippade med autistiska drag (Bejerot, 2000). Att sakna förmågan att slänga skräp, dvs. att vara ”en samlare”, var vanligare hos dem med autistiska tillstånd än hos de övriga. I den undersökningen var också olika former av självskadande beteenden, alltifrån huvuddunkningar till att riva sig i ansiktet eller dra loss hud under fötterna, vanligare bland dem med autistiska drag. Självskadande beteende brukar visserligen inte alltid betecknas som tvångshandlingar men ses som sådana (se även t ex McDougle1995). Räknetvång var däremot vanligare hos dem som hade tics. Att räkna tvångsmässigt betecknas ibland som en form av mentala tics, och behöver inte upplevas som något obehagligt.

Parantes: Länkar ovan, faktiskt något ovilligt, till källan så gammal som från 2002. Men det var svårt att hitta något om skillnaden mellan tics och tvång. Har du en bättre beskrivning från en senare länk – då får du gärna ge mig den som en kommentar.

Symptom på tics.

Motoriska rörelse-tics kan vara enkla, och utgöras av blinkningar, grimaser, rynka på näsan, knäppa med fingrarna eller ryckningar i andra delar av kroppen. Komplexa motoriska tics kan innefatta att man berör sig själv eller andra, biter sig i tungan eller läppen, eller företar provocerande gester.

Vokala – ljud-tics kan också vara enkla som att fnysa, hosta, vissla, grymta eller skrika. De komplexa vokala ticsen kan ibland vara av formen ”fula” eller opassande ord, att man säger de ord någon annan sagt eller upprepar det man själv just sagt. Oftast är de dock mer banala, mer eller mindre meningsfulla ord, fraser eller meningar.

OCD/tvångssyndrom samt ofrivillga tics och högfungerande autism/Aspergers syndrom är två typer av syndrom som går att koppla till Tourettes syndrom.

Tics debuterar oftast i tidiga skolår vanligen som enkla tics, och successivt adderas även mer komplexa tics eller ljudtics. Då talar man om Tourettes syndrom. Att ha tourettes/TS, betyder att du har tvångsmässiga tics. Det är svårt att säga att tics är på ett visst sätt eftersom att det kan vara så många olika symptom. Dessutom kan ticsen vara olika intensiva i olika perioder i livet. Ibland kan man ha lindriga symptom tills att man växlar till komplexa tics och tvångssyndrom. OCD, som även kallas för tvångssyndrom och Aspergers syndrom är två andra typer av syndrom som går att koppla till Tourettes syndrom.

Det finns flera olika symptom för Tourettes syndrom. Dessa symptom delas in i enklare och svårare tics.

Enkla rörelsetics – Enklare tics i form av rörelse innebär att man har mindre ryckningar i exempelvis näsa eller axlarna, blinkningar, flaxningar med armarna eller något i den stilen.

Svåra rörelsetics – Vid svårare rörelsetics har man svårare att leva ett normalt liv då man tvångsmässigt måste ta på vissa saker eller att göra vissa rörelser vid specifika situationer.

Enkla ljudtics – Enklare ljudtics som kallas för vokala tics kan vara att man hostar, harklar sig eller att man visslar.

Svåra ljudtics – Har man svårare vokala tics brukar man tvångsmässigt säga fula ord eller meningar. Mer ovanligt även om det är just det tvånget vid Tourettes som är mest känt bland allmänheten och skämtas friskt (sjukt) om.

Medicinering. Vid OCD så brukar man ge SSRI-medicin (antidepressiva/”lyckopiller”) eventuellt också en svag dos av neuroleptika-psykosmedicin – ifall det är svåra tvång. Har man ADHD då syntetiska centralstimlerandemediciner kan ges så kan detta hjälpa. Ibland kan medicineringen dock öka tvången och man provar en lägre dos, en kombination av läkemedel, eller slutligen tar bort en medicin efter en prövotid så att de verksamma ämnena hunnit verka. Det kan ta lite tid att hitta den bäst fungerande medicineringen som ger lättnad vid tvång.

 

Intressanta länkar om OCD:

För ungdomar.

Svd – artikel om en man med tvångstankar
Varför får man tvångstankar? Frågor & svar om krävande tankar och ritualer

Svenska OCD-förbundet ANANKE

Elisabeth berättar om OCD, tics och Tourette –  En personlig beskrivande berättelse om hur problemen debuterade och hur bra det ändå gick. Även BDD ”när man tror att man är fulast i världen” och anorexi ingick då i kompotten.

Som ni märker i texten då flera diagnoser nämns så finns starka kopplingar mellan ”systerdiagnoser” inom hela det neuropsykiatriska spektrat och för det mesta får man flera diagnoser som i ett paket. Men det är inte helt hopplöst.

Speciellt om man känner sig accepterad precis som man är.

 

Fotnot: OCD – tvångssyndrom kan även ibland kallas för OCB – Obsessive-Compulsive Behavior.

NPF-föräldrars berättelser

Dessa äkta röster med sina historier är menade att chockera ovetande till verkligheten som många npf-familjer lever i. Om hur vardagen kan vara när barnen har npf-diagnoser/neuropsykiatriska osynliga funktionshinder som ADHD, Aspergers Syndrom eller inom övrigt autismspektra, samt Tourettes Syndrom, OCD/OCB -tvångssyndrom och ODD – trotssyndrom och relaterade störningar som dyslexi, dyskalkyli eller språkstörning.

Ett okänt land för de flesta. Publicerar endast det som föräldrar skrivit när jag slängde ut frågan. Fler föräldraberättelser finns i min länksamling.

Orkidémamman -Det var en gång en lärare som jämförde barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar med Orkidéer. ”De är väldigt svåra att sköta om, men när man väl får dem till att blomma, så är dem otroligt vackra”. Om ett vardagsscenario: Anton tar WII-dosan och slår hårt i Matildas huvud. Matilda blir vansinnig, och ledsen. Flyger på Anton och slår så hårt hon kan! Anton tycker att hon ser jätteroligt ut. Han kan inte tolka känslorna bakom hennes beteende och han känner inte smärta som vanliga barn. Matilda tar då sina tummar och trycker in i hans ögon. Hon har lärt sig att DÅ skriker han. Anton blir förtvivlad. Han flyger på Matilda för att svartögd slå henne. Han är vansinnigt arg och anser sig vara orättvist behandlad! Att det var han som startade det hela, det finns inte för honom. Han ser ju inte sammanhanget! Anton är 6 år och har autism, adhd och språkstörning, Matilda är 8 år och har autism, adhd mm.

Aspergermamman – Min son ”M” är 7 år och har diagnoserna Aspergers Syndrom och ADHD. I familjen finns även lillebror, 4 år, som utreds för främst ADHD (men även autism), och lillasyster, 2,5 år som förmodligen är neurotypisk, maken som har drag av Asperger och ADHD samt jag som är neurotypisk.
Att bajsa i skolan, det är svårare för M än för andra barn. Han är fortfarande det enda barn som inte torkar sig själv. M har svårt med balansen och koordinationen och behöver barnpall för fötterna och en liten toalettring så han sitter bra. M:s handviftningar gör det hela svårt. M blir hindrad av tanken på att någon utanför kan höra att han bajsar. Det finns två dörrar till toaletten och en massa ljud kommer också in till honom från de andra barnen, när de är i kapprummen. Eftersom han har överkänsliga sinnen, och hör allt extra tydligt, stör det hans koncentration. Ofta får vi gå hem för att han ska kunna lätta på trycket.

Pappa F berättar: Problemet är att många situationer blir oförståeliga för den som inte är insatt. De ser bara att man som förälder är kass på att sätta gränser. Som i morse när jag måste springa och hämta ett skohorn till min 18-åring och hon sen slänger det rätt ner i golvet – rena turen att hon missade min fot – och fräser hejdå och drar.
Eller när hon som 16-17-åring behövde nya skor och vi hittade ett par som kanske var ok, men hon orkade inte prova dem så då får pappa knyta skorna (tror du folk ser snett på en då…?). Sen ber jag henne gå runt en hylla för att känna lite och då säger ungen ”då vill jag ha glass” och jag säger ”ok” utan att tveka… Hade du berättat den storyn för mig innan Aspungen fick sin diagnos så hade jag tyckt att den pappan var ju inte klok i huvudet!

Sen har man ju dessa situationer som säkert uppfattas som lustiga, som när dottern snubblar på ett mattetal som går ut på att man ska sätta upp en graf över priset på morötter där morötterna kostar 5kr/kg och påsen kostar 2kr. Författarna har tänkt att priset blir 5x+2kr, men Aspungen kör fast och påpekar mycket riktigt att hon inte vet hur många påsar det går åt! I en annan uppgift används istället taxi med pris per km + framkörningsavgift och den fungerar även för aspiesar. Eller ska jag säga den fungerar även för ntv? Så varför tänker man inte till en gång extra och gör logiska matteuppgifter som funkar för alla?

Mamma L reflekterar: Det är väldigt svårt att hitta situationer som inte bara ses som slappa föräldrars brist på uppfostran osv – när barnen har neuropsykiatriska funktionshinder och vardagen upprepande blir väldigt svårhanterad. Detta tål att tänkas på!

Mamma M: Ca kl 19-20 på kvällen här hemma snurras det på rejält. Då kommer det stora damprycket. Lillkillen 8 år går upp på tå och springer runt runt i köket – vi har ett stort kök med mycket yta. Medan resten av familjen försöker parera när kvällmaten plockas fram eller föra ett samtal vid köksbordet och då menar jag verkligen springa runt runt tills han är helt slut och kommer och kramas och äter lite och sen är det läggdax. Nu kan detta undvikas, dock inte alltid om han kanske badar innan läggdax osv. Storkillen 20 år i dag fick också dampryck vid samma tid när han var yngre fast då var det åla på golvet tjata i mitt öra och gå tätt tätt inpå mig – helst på mig, terrorisera hundarna och få dom upp i varv. Ingen ovanlig kväll alltså för oss. Att ständigt tänka ett steg före sina barn, parera och plocka av dom grejer dom står och grejar med. Kan vara prydnadssaker medan dom pratar utan att dom tänker på det, så man undviker att nåt går sönder eller parera dom verbalt när man ser att en groda är på G. Svårt detta – men det är vår vardag och vi är vana vid detta.

Mamma S berättar att barnen oftast är helt slut efter en skoldag och inte orkar göra läxor. Att dom spelar för att tanka lite energi. Att allt måste sitta perfekt på kroppen. Att dom måste göra saker i viss ordning.

Mamma C om problemet att inte kunna komma med flera uppmaningar direkt efter varann som åtminstone jag lätt gör när jag blir stressad av att det inte händer något när det gäller sonen – eftersom det då kan låsa sig helt för honom.

Mamma L om att köpa barnkläder: Alla 12-åringar ligger nog inte på golvet och skriker efter ett tag att de inte orkar mer.

Mamma V, med dotter med Aspergers, ADHD och OCD/Tvångssyndrom – om läxläsning: Dagens stora bävan, hemläxorna. Det tar ca 1 timme att få henne till bordet eller skrivbordet. Det är så många undvikande ”ska bara”. Hon har varken koll på var penna eller suddigummi är, trots att jag försökt ha ett set, som försvinner spårlöst när hon lånar dem. Vilka sidor i läxboken som ska göras är inte alltid antecknade eller boken/uppgiftspapprena ens med hem. Hon lyckas sällan själv med det, fast lärarna försöker påminna – men har så mycket annat att tänka på och kan inte hänga med och se att det verkligen blir gjort.. När vi ihop med läraren har försökt att skriva upp vad läxorna är – så har dottern direkt suddat ut – eftersom vi inte har skrivit med den typ av bokstäver hon måste ha för tillfället. Tvången tar över och motarbetar vår hjälp. Vi påbörjar uppgifterna, hon skriver stelt och spretigt ner första svaret. Mycket fixerad vid hur det ser ut, inte vad svaret är. Hon har också svårt att hålla i pennan pga av tvång och tics. Släpper pennan, spretar med fingrarna och trycker sig med tummen i handflatan. Försöker lite igen. Sedan ger hon upp och rinner av stolen i protest, ner på golvet. Vi kan inte lyfta upp henne till sittande ställning på stolen igen, för hennes kropp är som gelé. Försöker då med att läsa upp språkläxan muntligt då hon ligger ner, antingen bland klädhögarna på golvet eller i sin säng. Det går ganska bra då – när hon bara får lyssna och slipper alla extramoment med att både läsa, hantera pennan och skriva ner sitt svar. Men varje kväll? Familjelivet går i spillror av dessa konfliktfyllda timmar som skolan kräver av oss.

Vi behövs synas, så att vi blir till riktiga människor och familjer för andra.
Vi som aldrig hade anat att livet skulle bli så här.

Ni kära bloggläsare får gärna berätta era egna personliga historier i kommentarsfältet.
Eller maila mig på vvvirvelvinden@hotmail.com för ett senare inlägg,
vilket jag inte kan säga när det blir – med tillräckligt många nya vittnesbörder för ett inlägg.
Kommentera!?