Posts Tagged 'skolskjuts'

Barns bästa och uteslutning pga dold funktionsnedsättning.

Var för några dagar sedan på möte med en representant från kommunen om varför Partille kommun inte tänker betala skolskjuts för vår dotter från sin pappa, utanför vår kommungräns. Det är inte utrett ännu för det är hur tvetolkningsbart som helst då Partille hänvisar ansvaret till Göteborg och vice versa.

Här hamnar barnet – med familj i kläm. Vår dotter är beviljad skolskjuts pga behovet finns. Men det behovet hamnar på undantag när vi pratar en kommungräns då det handlar om vem som ska betala – och ingen vill.

Stolt från Partilles hemsida: ”Partille har som enda kommun i landet ett barnkonventionspris som delas ut varje år.” Varför struntar då kommunen själv helt i FN:s Barnkonvention?

Här är punkterna i Barnkonventionen som kommunen inte följer angående vår dotter med Aspergers som blivit godkänd för skolskjuts, men ansvaret skjuts bort helt då pappan tvingats flytta ca en mil bort över en kommungräns:

  • Punkt 2: Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.
  • Punkt 3: Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.
  • Punkt 4: Staten ska vidta alla lämpliga åtgärder för att genomföra konventionen. När det gäller barnets ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ska staten utnyttja det yttersta av sina resurser. Där så behövs ska man samarbeta internationellt.
  • Punkt 6: Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling.
  • Punkt 23: Ett barn med funktionshinder har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv som möjliggör ett aktivt deltagande i samhället.
  • Punkt 26: Varje barn har rätt till social trygghet.

Partille kommun hjälper oss inte alls i punkt 12: Båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling.

Trots att Regeringsrätten säger: ”Systemet med gemensam vårdnad och växelvis boende är förankrat i lagstiftningen som ett sätt att se till att barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna kan tillgodoses. Då det tillämpas får det berörda barnet anses ha två likvärdiga hem. Det kan därför inte anses förenligt med skollagen att avslå en ansökan om skolskjuts från den ena adressen med hänvisning till att behovsprövningen sker med utgångspunkt i att barnet är bosatt endast där det är folkbokfört.“

Punkt 5 och 12 handlar om föräldrarnas roll i att bevaka barnets rättigheter och punkt 16 handlar om barns privatliv vilket vi också försökt bevaka via att inte exponera henne själv i media.

Social – och arbetsförvaltningen idkar nu BBIC – via en licens av Socialstyrelsen som handlar om Barns Behov I Centrum. Syftet med BBIC är att stärka barnperspektivet och delaktigheten för barn, unga och deras familjer, enligt behovstriangeln nedan.

Iaf en skola i Partille har en Likabehandlingsplan som handlar om mobbing, med styrdokument som reglerar barns rättigheter och vuxnas skyldigheter: Ingen ska diskrimineras för bla funktionsnedsättning, och FN:s Barnkonvention har en central roll.

Jag ställde ett antal frågor till tjänstemannen, som att ifall dotterns funktionsnedsättning inte hade varit osynlig, dold – som Aspergers syndrom och hon istället hade suttit i rullstol: Skulle kommunen då ha vägrat skolresa över kommungränsen – som de gör nu?

Det är ju ganska vanligt att vi föräldrar med funktionsnedsatta barn, som med neuropsykiatriska diagnoser ställer den frågan och jämför underprioriteringen angående hjälpmedel för dyslexi, ADHD, Aspergers osv – jämfört med hjälpmedel vid fysiska funktionsnedsättningar.

Som jag berättade i föregående inlägg så sa professor Juha Kere att det var dags att biologiska funktionsnedsättningar fick samma status som fysiska, som att ingen ens kommer på tanken att beröva någon sin rullstol.

Till syvene och sist. Vad tror ni att jag fick till svar när jag frågade kommunens tjänsteman, ansvarig för skolskjutsfrågor om Partille kommun hade varit lika ovillig att betala skolskjuts, om vår dotter varit rullstolsburen?

Det hade varit en helt annan femma vid fysisk funktionsnedsättning – och kommunen hade inte ifrågasatt oss, utan då tagit sitt ansvar och betalat.

Reagera på den passningen om diskriminering av dolda funktionsnedsättningar – om ni orkar?

Jag fortsätter att skriva – för detta gäller inte endast min kommun, utan fler barn hamnar i kläm


PS: Partilles logga ser inte ut så här utan jag har skrivit till det snedställda.

Tvetolkat om skolskjuts.

Jag tycker det är synd att man som förälder till barn med extra behov ska behöva lägga sitt arbete åt sidan för att följa ett funktionsnedsatt barn till och från skolan. Och tröttsamt att utanpå att ta hand om barnet med extra omsorgsbehov – behöva lägga helgen och kvällar med att leta och läsa lagar för något man antar barnet redan har rätt till. Dock blir det inte så mycket tydligare sammanfattningsvis. Vi kräver ett förtydligande av lagen och att alla barns bästa prioriteras. Hur var det nu i FN:s Barnkonvention?

Skolverket om skolskjuts:

”- Skolskjuts är en rättighet för eleven
– Kommunens beslut om skolskjuts kan överklagas genom förvaltningsbesvär
– I vissa fall kan elever få skolskjuts till fristående skolor och andra kommunala skolor än den kommunen skulle ha placerat eleven i.

Rätten till skolskjuts innebär att kommunen är skyldig att anordna
kostnadsfri skolskjuts om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd,
trafikförhållandena, elevens funktionsnedsättning eller någon annan särskild
omständighet. Alla dessa förutsättningar ska prövas individuellt i varje
enskilt fall. Rätten gäller för elever i grundskolor, grundsärskolor och
gymnasiesärskolor med offentlig huvudman om eleven går i den skola
kommunen placerat dem i. Kommunen får fritt organisera skolskjutsverksamheten på lämpligt sätt med
beaktande av bland annat trafikförhållandena.”

Barnets rätt till båda föräldrar:

Regeringsrätten2 gör sammanfattningsvis följande bedömning i ett mål som gäller en elev som bor varannan vecka hos fadern och varannan vecka hos modern (där eleven också är folkbokförd).
Föräldrarna som bor i samma kommun har gemensam vårdnad. Systemet med gemensam vårdnad och växelvis boende är förankrat i lagstiftningen som ett sätt att se till att barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna kan tillgodoses. Då det tillämpas får det berörda barnet anses ha två likvärdiga hem. Det kan därför inte anses förenligt med skollagen att avslå en ansökan om skolskjuts från den ena adressen med hänvisning till att behovsprövningen sker med utgångspunkt i att barnet är bosatt endast där det är folkbokfört.

Svårtolkat å andra sidan.

PM om rättsläget avseende skolskjuts vid växelvis boende, 2003 Skolverket: Bor vårdnadshavarna i olika kommuner är rättsläget mer oklart. Å ena sidan finns Regeringsrättens dom som säger att systemet med växelvis
boende som ett fast arrangemang för barn till separerade föräldrar med
gemensam vårdnad är förankrat i lagstiftningen. Och att när systemet
tillämpas det berörda barnet får anses ha två likvärdiga hem som behovet
skall prövas utifrån. Å andra sidan finns domar från kammarrätter som
menar att hemkommunens skyldigheter att anordna kostnadsfri skolskjuts
inte sträcker sig längre än till kommungränsen.”

Visst låter det delvis lovande? Man kan med god vilja ta goda beslut. Tänk vilket fantastiskt land Sverige är som stöttar för att alla individer ska kunna delta i samhället och ha ett så normalt liv det går. Och ge barnet rätt till båda föräldrar dessutom.

LSS – Lagen om särskilt stöd

Detta starka stödet för att förenkla och förbättra livet för vissa funktionsnedsatta finns också. Men den lagen har tydligen ingenting att göra med kommungränser, jag har frågat – trots funktionshinder med läkarutlåtande och godkänd skolskjuts pga att ett behov finns.

– Iofs kanske ifrågasättandet om skolskjuts över en kommungräns bara gäller de dolda funktionsnedsättningarna? Vilken kommun med anseendet i behåll skulle neka en fysiskt funktionsnedsatt skolskjuts, trots kommungränser?

Och vem är ansvarig om – som exempel – ett barn får en av kommunen tillsatt stödfamilj i annan kommun? Ska de barnen också plötsligt åka kollektivt själva trots skolskjutsbehov?

Vår dotter förväntas ju göra det. Och hennes pappa ägna dagarna åt att planera skolresorna istället för att jobba. Win-winsituation för samhället?

Fortfarande ingen skolskjuts.

Torsdag förra veckan, den 13 sändes ett inslag på TV4-nyheterna om vår skolskjutssituation som liknar den för Jonathan i Stockholm – att våra barn som redan fått beslut om skolskjutsen som de beviljats pga behov – inte får åka till och från den förälder som bor i annan kommun. Skolskjutsfrågan skjuts bort av kommunerna.

Om vårt fall:

Flicka med Aspergers vägras skolskjuts.

Vi har fortfarande inte fått ett formellt beslut från kommunen att överklaga. Har väntat sedan 24:e februari på uppföljning då jag mottog senaste mailsvaret på min fråga om ansvar och beslut – att en jurist skulle titta på fallet.

Hur ska man överklaga utan beslut – är det tänkt? Eller ska jag skicka med Jonnie Perssons telefonuttalande på TV?

Skolskjutsfrågan skjuts bort av kommuner.

Här sitter vi idag och känner oss helt maktlösa som föräldrar. Märkligt nog hade tv4-nyheterna ett inslag om skolskjutsfrågan mellan två kommuner. Något som nästan raserar vår gemensamma föräldraförmåga, utöver allt annat.

Inslaget i tv 4-nyheterna handlar om Jonathan från Stockholm/Täby som har precis samma problem som vi har kämpat med sedan i januari – eftersom dotterns pappa flyttat från vår kommun Partille – till Göteborg. Hade han kunnat välja hade han stannat här, men man kan inte bli bostadslös när man har barn.

Dottern går i skola i Partille och är skriven hos mig – eftersom man måste välja en folkbokföringsadress – trots att man sedan alltid har enats om gemensam vårdnad och barnet bor 50/50 hos båda föräldrar.

Vi har beviljats skolskjuts – även från pappans hem när han bodde i kommunen – pga dotterns Aspergers och för att det är mest lämpligt pga av andra problem vid förflyttningar. Som kan bli rena akuta hälsorisker bla pga hennes typ1-diabetes. Hon ligger också i en högriskgrupp av flickor som kan råka illa ut, det är vi väl medvetna om och vi har verkligen fullt upp med att hålla koll. Dag som natt – nattetid för att rädda henne iom diabetesen. Jag har verkligen gjort allt för att kunna sätta mig in i hur en asperger-flicka kan fungera.

Den här bilden kallar jag ”barnexperiment”.

Långt innan pappans flytt har vi dessutom fått muntligt besked om att förflyttning mellan två kommuner inte var något problem vad gäller skolskjutsen. När vårterminen började åkte pappan med vårt barn till skolan varje dag och hämtade henne då vi väntade på okejet för skolskjutsen även från dotterns hem hos honom.

Vi har försökt att få ett klart svar angående när skolskjutsen från pappans adress ska börja utav Partille kommun sedan vårterminen 2012 startade. Senaste svaret från kommuntjänstemannen i februari i år var att de skulle sätta en jurist på fallet, då vår kommun anser att pappans kommun ska betala. Och frågan bollades tillbaka till Partille skolförvaltning – eftersom Göteborg säger att hemkommunen är ansvarig enligt skollagen. Har inte fått svar sedan i februari – och lovar att vi nästan gett upp av allt bollande. Hur mycket ska man orka egentligen med våra behov?

Känns som en strategi från Partille kommuns sida för att utmatta oss till att sluta fråga genom att svaret helt har uteblivit – vi har inte ens fått ett negativt beslut att kunna överklaga. Vid anmälan av handläggandet i frågan till Socialstyrelsen kommer kommunen att få betala vite. Men inte till oss personligen, tyvärr. Och vi har fortfarande ingen skolskjuts mellan pappan och skolan.

Pappan är frilansare inom TV. Men trots sina ibland udda arbetstider har han fått tacka nej till många jobb, pga av situationen då vår dotter helst måste ha sällskap till och från skolan. Om man inte kan arbeta kan man inte äta eller betala hyran. Ganska logiskt va? Speciellt om man är egen företagare. Men så klart sätts dottern främst! Fast hyran för en bostad måste betalas. Hmm.. Drabbas inte barnet till slut när en förälder inte kan arbeta normalt?

Varannan vecka åker farsan fortfarande med dottern till skolan och ibland vågar han sätta henne på bussen till skolan från Svingeln. Han har betalat månadskort både för sig och dottern mellan två kommuner under mer än en hel termin nu.

Ibland försöker han att få henne att mogna med lite mer eget ansvar, som att åka själv, precis som jag gör, med att ge henne mer lite mer frihet. Men grejen är – tyvärr, trots vår vilja – att funktionsnedsättningar inte kan fostras eller uppmuntras bort – hur mycket vi än vill. Hon gör som hon vill. Oavsett allt. Autismbubblan – hennes egen agenda är konstant. Hon är inte mogen för egna beslut och att ta konsekvenserna av vad som kan hända.

I fredags morse kom hon för sent till skolan för att hon tagit en annan buss, då han med en tillstymmelse av nytt hopp hade låtit henne gå till bussen själv från spårvagnen och den bussen hon skulle ha tagit går till skolan kortaste vägen. På eftermiddagen kom hon hem flera timmar senare än hon skulle. Pappan hade ringt henne 13 gånger, utom sig av oro – och hon hade svarat två gånger. Det var ju bara tur att hon inte hamnade i insulinchock utan att han visste var hon var – eller på riktigt oönskade avvägar.

Jag vet inte riktigt hur en av Sveriges rikaste kommuner – Partille – resonerar, med att skjuta ifrån sig ansvaret för de sårbaraste?

Och Partille kommun har fått en certifiering, som en stolt diplomering från Socialstyrelsen att visa upp – om BBIC – barns behov i centrum – som förtjänas för att man sätter barnens behov i första rummet? Är det sant??

Hade jag inte varit så väluppfostrad hade jag skrivit:
R U F*cking KIDDING?


Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: