Kort summering av min diagnosvandring, men jag är så mycket mer.
Jag var då 41, så det är 7 år sedan. Sedan blev allt bättre ju mer diagnosen fick sjunka in och jag fortsatte blogga specialinriktad om ADHD. När jag lärde mig mer skrev jag också för att försöka förstå Aspergers Syndrom och andra syskondiagnoser inom den neuropsykiatrin, som OCD, dyslexi, dyskakeli och många fler. Sedan fick min dotter diagnoser – som jag misstänkt och jag skrev sedan mycket om kampen för hennes rättigheter att få hjälp och stöd för att må bra.
Malplacerad innan jag fick min ADHD-diagnos 2008. Tagit mitt liv tillbaka bit för bit och har börjat leva igen. Det hade inte varit möjligt utan kunskap och insikter. Det är därför jag fortsätter att blogga i ämnet – för att hjälpa andra. Vill inte att fler ska behöva leva i samma mörker som jag gjort.
Mitt första blogginlägg på den här bloggen och det som fått mest läsarrespons och spridning är ADHD i bilder. Vet att mitt konceptuella tänkande i bilder här har hjälpt många. I själva verket det vad jag har byggt upp hela den här bloggen kring. Kunde slutat blogga, men jag tog med mig det viktiga inlägget från min föregående blogg Tankar i lösvikt, som hade för många spretande kategorier från min rakethjärna. Ville reda ut saker och ting för andra sökande hjärnor och fick full ADHD-motivation att fokusera.
Jag uppskattar den stora uppskattningen och spridningen av inlägget ADHD i bilder. Berömmet från pedagoger och psykologer. Men djupast peppar mig kommenterar från de som säger att jag visat dem vägen till utredning för sig eller sitt barn. Har också beskrivit våndor och lycka i min blogg så att andra känt igen sig, kanske den första gången i deras liv. Det är alltid en oerhört stark upplevelse för mig.
På alla mina bloggar gäller att man har lov att länka till inlägg från facebook e.t.c och att länka från sin blogg och citera korta stycken om man vill kommentera tankarna. Men det ska vara tydligt att inlägg kommer från min blogg.
Eftersom jag är skribent och kommunikatör med inriktning mot framtida föreläsningar är det av särskild vikt. Hela ADHD i bilder finns som PowerPointpresentation med mina egna foton. Tyvärr inte kunnat tacka ja till att föreläsa på länge p.g.a att min diagnosdotter behövt all min energi.
Mvh Victoria Qvarnström – inte längre helt mal placé.
Dags att lyfta igen – nu när dottern är tryggare.
Mail: victoria.q@live.com
Om Upphovsrätt, Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk.
Victorias ADHD - autism - blogg om NP-diagnoser 
Skulle vilja börja blogga, vet inte riktigt hur jag ska göra, har ju inte riktigt ro i min kropp att läsa igenom allt som står. Fick min ADHD- diagnos för ett år sen.. Känner mig ganska rörig.
Du behöver inte läsa igenom all information om hur det funkar för att börja. Jag har INTE gjort det utan lärt mig det mest nödvändiga genom att bara börja och lösa saker efter hand. Men du ska innan du går in och skapar bloggen fundera ut vad du vill att bloggen ska heta nu och ett namn du kommer vilja ha om ett år. Du kanske bara vill skriva om ett tema, då kan den ju heta det, men om en månad kanske du funderar på ett ämne till, då kan det vara bra att du inte valt ett för snävt namn. Du har ju ADHD, så din expansiva hjärna kan nog hitta på en del. 😉 Man kan ändra namnet senare, men det ska man undvika så läsarna inte blir förvirrade.
Om bloggen ska handla om ditt liv och att du har ADHD kan du välja ett namn som beskriver vem du är exempelvis hästttokig, fiosof, ev ha ordet ADHD i namnet – men man kan också ha det i underrubriken som jag har.
Vet inte om det blev för mkt information nu? Men fråga här om det är något. Kanske kan jag hjälpa dg, om du väljer wordpress, som jag. Ta det lugnt och kolla igenom alla kategorier med funktioner som finns och googla bloggtermerna som uppkommer. Det har jag gjort vid behov.
Tänk också igenom om du vill vara anonym, om det finns personer du inte vill ska få veta om din ADHD. En blogg är tillgänglig för alla att läsa, om man inte gör den för sina kompisar.
Lycka till, hör av dig när du börjat skriva så jag kan länka till din blogg? Victoria
Hej!
Jag la ut en länk till ditt inlägg ”ADHD i bilder” idag. Jag hoppas det är ok med dig att sprida den?
/Fjällmor
Ja då, du länkar ju hit. 🙂
Victoria
Tack! Jag är så glad för allt bra du skriver.
Att sprida kunskapen vidare känns viktigt.
mycket bra logg! denna skall jag följa
mvh/ en mamma till tre barn med handikapp
Hej!
Jag tycker din blogg är skit bra! Det har alltid vart svårt för mig att få folk att förstå varför man är eller gör på ett visst sätt och få dom att förstå att jag inte kan göra som dom tycker! Jag är 24 år och fick min diagnos när jag va 20 år. Det jag undrar över är om du har några tips på ”gruppcenter” eller om det finns någon organisation som specialiserar sig på ADHD?
Har inte hittat någon sån än!
skulle vara trevligt för sinnet att gå och prata med folk som förstår hur man tycker och tänker!
Attention är en riksorganisation för neuropsykiatriska funktionshinder. De har lokala grenar. Kolla där!
Sedan finns Compassen i Göteborg bla. Googla också på ADHD och din ort. Lycka till!
Victoria
Jag har funderat några saker som du skriver i bloggen. Vet inte om det är typiska grejer för ADHD eller? Tex det här med att ordna och sortera saker, är det typiskt ADHD? Det sägs och skrivs ju oftast att personer med ADHD har extremt svårt för ordning och reda.
Sonen har ”svår” ADHD men är nästintill maniskt ordningsam. Allt står i prydliga rader, han städar flera gånger om dagen men tycker ändå att det är stökigt.
Jag har också ADHD men jag är inte lika mycket för städning men håller ständigt och jämt på att sorterar och organiserar saker. Är nästintill manisk med att hålla tider mm.
Jag har sökt efter info om det kan vara så med ADHD eller om det är nåt annat.
Jag har kommit på mig själv med att jag jämt håller på och sorterar diagnoserna också.. typ.. dom där grejerna är ADHD, dom där grejerna är Asperger, dom där grejerna är Tourette osv. Jag försöker sluta men det är stört omöjligt.
Du verkar ju så påläst så tänkte höra om du vet nåt om det.
Jag har enbart diagnosen ADHD men tror att njutningen av att sortera är ett djupt liggande behov av att få ordning på en stökig tillvaro i hjärnan. Blir väldigt lugn av att ha organiserat och kategoriserat, det känns så skönt att jag ofta tänker tillbaka på sådana tillfällen i efterhand t o m. Jag vill bara med en tanke veta var något är.
Det är lätt att se allt som olika diagnoskriterier, men sanningen är ju att många liknande egenskaper känns igen i olika diagnoser och även bland normalstörda. Vi med ADHD har inte samma starka koncentration som aspergare vid sina specialintressen, men å andra sidan har vi också hyperfokus, men mer ojämnt. Tror att den alltseende ADHD-blicken som tar in all information, samt det utmärkta detaljseendet kan spela in i att man (iaf vissa, när man väl kommer till skott) har lätt att kategorisera och sortera saker.
Att din son städar mycket kan väl vara antingen en strategi emot kaos, eller drag av andra diagnoser eller rätt och slätt en personlig egenskap?
Tack så jättemycket för svaret! Tror bestämt att det du säger stämmer väldigt bra, så känns det iaf.
inget kan förklara mig bättre än detta inlägg! detta kommer ja spara och ge till människor i min närhet som verkligen inte förstår mig!
du e grym!!!!
måste säga att din blogg e den bästa jag läst på länge, fick själv adhd diagnos i vuxen ålder o har 2 kill med diagnos add resp adhd
Hej och snyft
Har länge gått och funderat på om jag ska låta mig utredas… Vet inte om det är bra för mitt yrke.. Inbillar mig att jag kan klara detta själv. Fick tårar när jag läste din blogg… Usch… Det är så jobbigt..ALLTID. Som du skriver…behöva försöka kontrollera sig hela tiden…. Hemskt på föreläsningar.. Fattar ju inget tillslut … Sitter bara och tänket..tyst nu tyst..du ska inte alltid höras, avbryta, komma med impulsiva kommentarer… Alltid känna sig annorlunda… Sväva iväg…göra 10 saker samtidigt… PMS…ÅH HEMSKA PMS…de dagarna är hemska…. Positivt är väl att mina barn alltid är aktiverade… Dock överbeskyddade… Suck…
Kram Tack för att du finns….tack för din blogg..
hittar ingen email så jag kontaktar dig så här istället.
På tisdag är det premiär för en hemsida och en film.
Syftet filmen är att stärka självförtroendet och självbilden hos nydiagnostiserade.
Ta med dig vänner och berörda.
Tisdag den 22a maj
på Bio Rio
trailer http://youtu.be/3ZZLgy6f8fU
eventet https://www.facebook.com/events/238767586223325/?notif_t=plan_user_joined
Tack, hoppas det blir fullsatt, jag vet inte om jag kan komma. Men nu ligger länken här iaf!
Mvh Victoria Qvarnström
Hej
Tänkte höra om du kunde bringa lite klarhet i det här med medicinering? Min son är 10 år och har adhd. Vilka mediciner är vad och hur fungerar de? Från början fick han Concerta, dessa kunde han inte svälja, då fick han Equasym (stavning?) som vi delade och blandade pulvret i sylt. Är dessa två verkligen samma preprat? Han blev hur som helst väldigt aggresiv av dessa så vi bytte till Strattera, och vi har dessa fortfarande. Vilken grupp tillhör Strattera? Vilka sorter är amfetaminprepparat respektive centralstimulerande eller är det samma? Många frågor men jag hoppas du orkar svara på dem. Tack på förhand!
Jag är inte så kunnig om medicinering alls. Jag själv äter inte centralstimulerade, tål det inte, det som ofta felaktigt kallas ”Amfetamin” för att det stimulerar det centrala nervsystemet. http://sv.wikipedia.org/wiki/Centralstimulerande_preparat
Vad jag vet är att Strattera, som jag själv äter är ett gammalt SRRI-preparat, sk lyckopiller egentligen framtaget mot depression, men som visat sig påverka personer med ADHD positivt, särskilt de med en föregående depressionsproblematik, som jag. Fördelen är att Strattera påverkar flera signalsubstaner i hjärnan, så att man får till sig normal mängd serotonin och noradrenalin (vakenhets/flykt-hormon). Kan balansera vid ADHD, men ger ingen extra ”normal” koncentrationsförmåga.
Du kan läsa mer i FASS, ”medicinbibeln” men är man inte kunnig kan man bli livrädd av att läsa om udda biverkningar. Jag föreslår att du frågar läkaren rätt ut om en lättfattlig förklaring och varför denne anser att just den medicineringen är bra, vad den kan göra. Psykiater är ju specialutbildade inom just hur kemiska substanser kan påverka olika mentala tillstånd. Utnyttja deras kunskap! De kan detta bäst så ring och fråga. Om du inte får en tid kan en sköterska på mottagningen ni går på framföra frågan och sköterskan återkomma med läkarens svar som du kan lita på. men allt är ju beroende på hur patienten reagerar. Därför är det viktigt att meddela om biverkningar till mottagningen, så man kan få en omställning i dos eller byta medicin. Man får prova sig fram.
Var inte så orolig. Se hellre klarögt på förbättringar och försämringar i detaljer i din sons liv – och rapportera direkt till förskrivande läkare. Det kan ta ett par år att ställa in medicinering, med att ta bort, lägga till olika mediciner, eller minska eller öka doser. Finlir.
Men det GÅR att hitta den ultimata inställningen! Håll ut! Och fråga efter svar så du känner dig trygg och förstår – det är deras jobb.
Kram och lycka till!
Mvh Victoria Qvarnström
Tack snälla du för svar! Nu har jag läst på och förstår lite mer. Men en fråga kvarstår…är det ens amfetamin i dessa läkemedel, eller fungerar de bara på samma sätt som amfetamin? Måste prata med hans läkare om det härmed koncentrationen. Han har ju väldigt svårt med den trots sin medicinering. Men han fungerar ju mycket bättre nu än han gjorde innan så jag, och framför allt han, är nöjd!
Tack igen!
Det är inte gatuamfetamin i läkemedel men funktionen är också centralstimulerande. Doserna är också en bråkdel av ett drogrus. Det kan behövas så lång tid som ett år att ställa in doser, ta bort och lägga till olika stöttande mediciner. Man provar en förändring åt gången så man vet exakt hur den funderar. Man ska ju berätta för läkaren vad som funkar och vad som inte funkar, för det kan behövas omställning. Det kan bli så mycket bättre, även om det redan är ganska bra.
Kram och lycka till!
Victoria
Hej 🙂 vet inte riktigt hur jag hamnade här, kanske för att jag sökte på gå ner i arbetstid pga barn med adhd 🙂
Du är ju störtskön, ger dom svar på tal.
Här fortsätter jag gärna läsa 😀
Tackar! Postade just ett inlägg om Vårdbidrag, men om du kollar i länkarna verkar de inte ersätta arbetsinkomstbortfall? Iaf kanske Vårdbidraget tröstar liite? Typ en symbolisk summa.
Jag ger alla svar på tal. 😀
KRAM och tack för din roliga kommentar!
Mvh Victoria
Läste det du skrev här http://www.newsmill.se/artikel/2012/04/26/diagnoser-f-r-att-f-h-ra-till-0-
För några år läste jag en kurs på distans och vi skulle presentera oss. Sista person i gruppen sa sitt namn och sen sa ‘jag tycker ni som är föräldrarlediga som plugga eller ni som har barn kommer inte bli värda min tid, för ni kommer inte prioritera plugget som jag gör’ Den här person verkligen störde stämningen redan från början. hur än vi i gruppen försökte så kände vi att det var vi som blev mobbad. tills en dag när jag sa, nu räcker det. Vi också ha känslor, något som tydligen fattas i dig. Och jag vägrade samarbete mer med personen. Dagen därpå meddela kursansvarig att personen har Aspergers. Då fattade vi det. Varför sa inte personen i början, Då kunde vi anpassa oss. men Hen vill inte det, hen ville bli behandlat som andra. Jag sa till Hen, hade jag inte visste det så skulle jag ignorera dig totalt, för mig dina ord var som ond, att du var elak.
jag försökte, hur mycket jag kunde, men det tog en del energi. Hen var en otrolig resurs i gruppen, vi lärde oss mycket av Hen. men socialt sett, det var inte lätt. Jag accepterade Hen på min facebook, för hen sa att hen vill lära sig vara social men det slutade att hen hade det som vad en annan vän sa ‘ du klarar inte vara social’. det gjorde ont i mitt hjärtat att se hur hen blev också mobbad rakt framför mig.
till slut orkade hen inte det heller, bröt kontakter med mig och så manga andra.
Hoppas någon dag du kan blogga om hur vi kan umgås, var social med aspergers utan att bli sarad och ta det illa det de säger. tack i förhand.
Mvh
AnLi
Mycket intressant, vad du berättar. Ja, hur får man folk att klara av varandra – speciellt om någon – ”hen” inte berättar att det är svårigheter socialt? För ALLA blir inte lyckligast av att vara sociala med andra. Men då krävs det också att de säger det direkt, så man kan vara vänner ändå. Tycker jag.
Det finns inget att skämmas för, tvärtom så kan man bli förstådd och accepterad. Även om man inte vill följa med och fika.
Victoria
Hej Skulle vilja kopiera din text ”Det enda du behöver förstå för att greppa vad ADHD är.” och skicka till min son skola. Tycker den säger så mycket på ett kortfattat sätt. Det kan va bra att bli påmind om hur det är att leva med AdHd.
Mvh Malin
Hej Malin
Det är mitt föreläsningsmaterial och från inte användas kommersiellt eller kopieras för pubicering, men du kan väl skicka dem länken? https://bloggmalplace.wordpress.com/2010/12/30/adhd-i-bilder/
Mvh Victoria
Hej tack för ett snabbt svar! Jag gör så. Mvh Malin
Hejsan!
Fick min diagnos då funktionshinder ADHD för inte så länge sedan börga medicinera men hade en mycket negativ läkare ,idag har ja en ny och han förstår bättre .
Han har även höjt medicnen som inte hade blivit av för hon tyckte så mycket,tänk även jag i 60 års ålder än om jag inte känner mig gammal.
Kan få må så här och har inte gjort på många år då,kommit en bit på vägen ,men inte enda fram än har problem om det inte händer nu. Men jag lär mig nya saker var dag och idag, fan jag denna sidan o härligt att läsa om andra som har samma problem.
Får ta en bit i sänder så sparar i favis så kan jag gå in då o då,och förflytta mig till andra bloggar.
Tack för fint skrivit och tack för jag får vara med här.
Mvh Cina.
Hej och tack för din kommentar Cina! Negativa läkare har vi nog alla mött. Jag blev helt paff när jag träffade en läkare som ens trodde att ADHD finns! Dessa diagnoser provocerar tydligen vissa.
Du kommer lära dig mer, jag har ju bla en länklista till andra bloggar. (Vilket påminner mig om att jag ska utöka den..) Det finns mycket kunskap och empati som man inte trodde, och så finns det en del som inte är snälla ute i cyberrymden, men det är ju inte deras liv.
Härligt att höra att det verkar kännas bra för dig nu, bättre sent än aldrig, men vi hoppas generationen som är barn nu slipper vänta så länge på hjälp.
Kram Victoria
Hej! Väldigt bra skrivet av dig, hakade upp mig på en liten sak, du skriver att det är viktigt att länka till ditt material för framtida bruk vilket är bra, du vet att du måste ha tillåtelse att visa andras bilder om du nu inte tagit alla själv? Såg nämligen ett ”iStock photo” med sin vattenstämpel och den är väl inte köpt? Har du otur så så kan du få någon som kan kräva ersättning för att du lånat bilder utan lov.
Tänkte bara förvarna dig så du slipper nån otrevlig överasskning om det komemr in någon som inte gett tillåtelse att du viasr deras bild/er.
Kämpa vidare med din blogg, finns en del bra att läsa 🙂
Hej!
Jobbar dagligen med människor som har diverse diagnoser och vill bara säga att din blogg ger mig mer insikt hur det verkligen fungerar-än fyra terminer i Uppsala med KBT. Keep up the good work!
Ett varmt tack – jag bugar mig i tacksamhet över dina goda omdömen. Skulle vilja uppmuntra DIG att fortsätta läsa npf-bloggar öht. Min länklista har fler verkliga berättelser.
Blev faktiskt så glad av din kommentar att jag bredler. 😀
Mvh Victoria Qvarnström
Hej, får jag lägga upp dina bilder av ADHD på min FB sida? Ska för 1a gången berätta för människor att jag har ADHD… =S
Tack för att min dotter och jag hittade din blogg!
Ja, lägg upp länken på din FB så hittar andra inlägget också!
Mvh Victoria Q
Jag kopierade ett stycke & länkade till bloggen. Sen upptäckte jag den här fliken & missförstod lite, så jag tog dän(östgötska för ”bort”) länken, men nu är den tillbaka. Onödigt stresspåslag.. 🙂 Jag fick f.ö min adhd-diagnos för 2 år sen, då 23 år. Bättre sent än aldrig.
Hej! Vill troligen bara säga hej och tack för din modiga blogg. Jag fick min Aspergers och Tourettes diagnos 2012, min dotter var 8 månader vid utredningstillfället och 11 månader när beskedet redovisades. Jag har känt igen mig bland Aspergare ända sen jag först hörde talas om att det fanns, ungefär 10 år tidigare. Jag är nu 37 år och skriver mest om normala saker i mina bloggar. Dvs de är inte NPF-inriktade.
Hej och tack! Man kan tröttna på ämnet, det brukar många nydiagnosticerade göra efter två år, då den mest akuta bearbetningen är klar. Iaf enligt vad jag noterat.
Lycka till!
Hej. Bara älskar din blogg.
Har läst många av dina inlägg om diverse diagnoser och känner igen mig så mycket i många av dem 🙂
Har du någon Facebook man kan följa dig på också ?? 🙂
Kramar
Kanske borde skaffa följfunktion, eller gillasida då man kan diskutera inläggen!
Men så länge, adda mig på fb: Victoria (Frances) Qvarnström
🙂
Hej !! 🙂
Läser din blogg nästan varje dag och känner igen mig i flera av dina inlägg.
Vilket jag tycker är lite lustigt då jag diagnosernas med ADD Uppmärksamhetsstörning, men känns som jag har AD/HD också. Och jag har väldigt många tvångstankar också. Har det inte alls städat runtomkring mig m.m.
Du har ingen Facebook man kan följa dig på också ?? Hade varit toppen 😀
Kram
(Svara gärna på denna kommentar, hade betytt mycket för mig)
Hejsan! Jag har privat fb-sida, men det är OK att adda mig: Victoria (Frances) Qvarnström
Det vore en ära. 🙂
/V
Hej. Läste om funktionsnedsättningar som inte syns. Så bra skrivet. Önskar att jag kunde skriva så, förklara för omgivningen hur jag känner, tänker osv. Jag är 37 år gammal. Fick min diagnos för 2 år sedan. Lindrig mental retadion ( ursäkta stavning ) Jag har en försämrad begåvning, struktur, impulser, arbetsminne m.m är det jag jobbar med. Min skoltid va ej den bästa. Förstod väldigt lite, speciellt inom teori, kartor m.m Matte är min mardröm. Har nu fått hjälp via habiliteringen inom vissa saker. Får även hjälp via stora sköndal ( har icke epileptiska anfall ) Detta kom i samband med en svår depression för ca 2 år sedan. Klarar minimalt med stress och så. Blir väldigt lätt trött i hjärnan. Min historia är väldigt lång. Det som är tungt är att inget av detta syns på mig. Jag ser inte ”Lindrig utveckling störd ut” jag fungerar. Kan gå, är som vem som helst till ytan men inombords är det oftast rena ???? , karusell i huvudet m.m. Har alltid levt med att jag låsas förstå. Jobbar med detta dagligen att ej lägga locket på. Kunna säga och erkänna att jag har svårt att förstå m.m. Jobbar även med min självkänsla. Men resan har varit tuff och är fortfarande. Saknar andra som är som ”mig” som har ena foten i o andra utanför. Du kanske vet nån föreningen eller liknande? Kram Mvh Anna
Hej Anna, du sätter ord på det både jag och andra med olika diagnoser, som ADHD och Aspergers syndrom också upplever. Kaos och andra av dina svårigheter. Jag har samma problem! Och det är inte lätt att reda ut själv. Man behöver stöd.
Fråga Habiliteringen om en förening eller aktiviteter för dig, de är nog insatta. Och det finns ju Aktivitetshus också för dem som har eller har haft kontakt med den psykiatriska vården. Tror du kan hitta vänner där. För mig var det bra att gå på Aktivitetshus under en period förr. Inte minst får man rutiner, för att man vill gå dit och också träffar folk, fikar osv! Fråga habiliteringen, de kan t.o.m följa med dig på besök dit så du får ett hum om det. Du fortsätter med Habiliteringen som vanligt om du går till ett Aktivitetshus.
På länken här har jag skrivit om Aktivitetshus: https://bloggmalplace.wordpress.com/2012/12/11/aktivitetshus-oppnar-dorren-fran-isoleringen/
Mvh och en STOR kram från Victoria 🙂
Oj, men tack. Varit totalt fokuserad på annat, inte sett detta. Länkat till din blogg från min bloggroll nu.