Archive for the 'ADHD (+lite autism mm)' Category

Vuxen-ADHD – ett helt oupptäckt funktionshinder

Vuxen-ADHD-diagnosen må ge tillfällig lindring vid upptäckandet. Det betydde otroligt mycket för mig, jag kunde börja leva igen!

Efter min ADHD-diagnos när jag var 41 läste jag utan klassisk centralstimulerande ADHD-medicin (enbart Strattera) plötsligt minst EN bok per DAG – efter att inte ha kunnat läsa ALLS på 25 år. Vet inte hur det gick till, kanske för att jag fick frid med förklaringarna?

Jag hade 20 år tidigare inte ens klarat gymnasiematten trots flera ”försök” – som spårat ur. Men jag hade några år senare 20/21 poäng på Högskoleprovets matematiskt inriktade avsnitt NOG med matte, geometri osv.

Det är smärtsamt att vilja men inte kunna, förbannelsen av en ojämn prestationsförmåga. En av mina bästa dagar hade jag kunnat komma in på Läkarlinjen. Men inte kunnat upprätthålla det mer än ett par dagar.

Det finns dock läkare med ADHD!! För inte en enda diagnosperson ser likadan ut.

Jag drömmer mig ibland bort i tankar att min ADHD hade varit känd redan när jag var barn. Och innan jag studerade på Göteborgs universitet. Hade min ADHD varit känd så hade jag haft välbehövlig anpassad hjälp från institutionen i mitt pluggande. Men jag hade ingen aning om nåt.

Några av mina kursare blev journalister. Jag blev deprimerad. Såg sen tillbaka på vad jag missat. Och, när jag krälat upp från djupaste botten – blev jag en självskapad bloggare. ”De” samhället ville absolut inte ha mig – så jag själv fick själv skapa vad jag gör – så det blir meningsfullt! Värker lite på vad det blir härnäst, fast först måste jag ut med hundarna – varje gång!

Vuxen-ADHD, som det kallas när livet redan nästan är förbi. 

Mitt bästa blogginlägg ADHD i bilder som haft väldigt många besök. 

Att inte vara Supermänniska

Det är som 50-åring ganska jobbigt med de käcka tillropen om att vi med npf-diagnoser har Superkrafter! Sluta dissa, sluta förenkla ett jävla helvete – iaf för oss vuxna som inte lyckats flyga högt. Det är inte för oss vi ska låtsas, utan för barnen, men det står mig upp i halsen då det är en lögn.
När jag berättar i fritt flöde ur min skalle för min mycket stabile sambo så redan där blir faktiskt även han nästan knäsvag av stress. Då känner jag mig lite bättre, lite starkare. Jag kanske är överpåfrestad inte undermålig? Vem hade pallat bättre?
Hade jag kunnat stänga av alla detaljer som alltid omedvetet gås igenom som i ett räkneverk i min hjärna i varje situation och det ohämmade inflödet av nya intryck – då hade jag även varit fast och stabil som berggrunden! Visst är det stundtals roligt att ha ADHD – det är alltså extremt härligt när det funkar. När man presterar över snittet och har roligt samtidigt. Men bara då. Och det kommer inte på beställning.
Jag försöker förklara för de i mitt liv att det är uttröttande. Det är inte käckt eller roligt för det mesta. Sådant min sambo gör lätt, det kräver fyra gånger mer koncentration av mig. Och ork. Den utmanade orken. Normal ork vet jag inte vad det är. Antingen fullt ös – eller medvetslös. Jag kan inte, liksom många med ADHD – reglera min aktivitetsgrad. Utan jag kastas iväg på en våg när det är kul och engagerande – och då är jag världsbäst. Sen. Inte. Ingenting.
ADHD -och AS-personlighet är för mig inte alls en ”Superkraft” utan ett fett jävla handikapp, speciellt nu när jag blivit gammal, över 50 – totalt jävla utmattad av utmattningsdepressionskrascher – var tredje år under hela mitt vuxenliv. Vissa sägs behöva ett helt år för att komma tillbaka efter en utbrändhet. Jag önskar det varit så för mig. Jag har ju bränt ut mig igen, varje gång.
Så jag hatar när alla leende jublar över ”Superkrafter” – som inte ALLS ger en diagnosperson anställning eftersom det alltid är enklare för arbetsgivare att premiera det enkla. Det är för sent för mig, och min npf har övervägande varit till last på senare år.
Men bra, barnen måste få känna att de är superpersoner – men det funkar inte utan att samhället förändras på riktigt och inkluderar dessa fantastiska barn.
För var fan ska de vara superhjältar utan flygkraft under vingarna?

När jag var 15 år hade jag kunnat flyga som en Superhjälte om jag fått fastställt mina diagnosutmaningar – men jag var 41 när jag fick förklaringen

#NPF #ADHD #Aspegers #Autism #Superhjältar

Mamma – rädda nästa!

Jag visste att min vän Tina Eklund kämpade för sin son som var inne i missbruk. De skulle 2018 genomföra en manifestation ihop för att uppmärksamma missbruksvården – men så hände det som varje anhörig hela tiden fruktar.

Björn Bäckström på tåget på väg hem till sin mamma och sin lilla dotter

Björn Bäckström kämpade mot ett drogberoende i över 10 år – och beslöt slutligen att tillsammans med sin mamma anordna en manifestation 1 september för andra i samma situation. Men 29 juli avled han, bara veckor innan manifestationen.

–Han sade: ”Mamma, det här är för sent för mig, men rädda nästa”, berättar hans mamma Tina Eklund, som nu arbetar vidare för att hålla manifestationen som planerat.

Nu har det gått ett år – det är dags för nästa manifestation för de som ännu lever. Gå in och stöd på facebook och närvara om ni kan i Stadsparken i Örebro 31 aug 2019!

Manifestation mot Sveriges narkotikapolitik och beroendevård
Eftersom det dör ca tre om dagen i Sverige bara av narkotika så behöver vi öppna ögonen, alla vi medborgare, politiker och myndigheter.

Det är våra barn som dör. Det kan inte fortgå.

Neuropsykiatrisk diagnos och diabetes = katastrof

Fick jag välja mellan att ta bort dotterns neuropsykiatriska diagnoser eller hennes diabetes1 hade tveklöst sjukdomen rykt ditt pepparn växer! Nu må hon svära, men omsorgsbehovet var lika stort efter tio år som när hon insjuknade inför första klass. 

Hos diabetesläkaren har vi fått höra sånt som att hennes värden är OK – med tanke på diagnoserna. Deras mål har alltså inte varit att hon ska ha lika goda värden som barn utan Asperger och ADHD. Hennes kropp ska alltså få tåla mer, trots att hon kommer insjukna i följdsjukdomar tidigare eller svårare än andra.

Jag fick tjata om automatisk blodsockermätare i 2-3 år, trots att hon hade sina np-diagnoser. Jag låg på under ett par år för sk nålterapi, men sköterskan som höll i hanteringen av nålrädsla var tjänstledig om och om. Det blir väldigt opraktiskt på akuten, om vi säger så. All denna energi på att kämpa för självklarheter.

Stockholm ska få ett nytt kunskapscentrum (publicerat 2018) med fokus på unga med typ 1-diabetes och samtidig neuropsykiatrisk problematik – en särskilt utsatt grupp, enligt diabetesexperter. 

Märkligt nog är diabetes1 tre gånger vanligare bland barn med neuropsykiatriska diagnoser! Neuropsykiatri & diabetes Charlotte Nylander

Exekutiva funktioner är en typ av kognitiv funktion som innefattar planeringsförmåga, uppmärksamhet, impulskontroll, mental flexibilitet, intern reflektion, problemlösningsförmåga och arbetsminne. Exekutiva funktionsproblem förekommer vid ADHD, men också vid autism och depression.

Modern diabetesegenvård är kognitivt krävande och förutsätter goda exekutiva förmågor. Mot bakgrund av detta är det olyckligt att psykiatriska och kognitiva problem är vanligt förekommande bland patienter med diabetes typ 1.

Patienternas egenvård behöver ofta förenklas.
Påminnelser både via tekniska hjälpmedel och från omgivningen kan behövas, som stöd för minnet. En arbetsterapeut kan hjälpa till att utforma kognitivt stöd utifrån patientens behov.
Det var då på tiden – 13 år för sent?

Nyuppdaterat mitt ADHD i bilder

Jag har inte bloggat här sedan februari 2018 så nu vill jag fräscha upp och uppdatera om forskning m.m.

Började med att skriva om hur man kategoriserar ADHD idag. Jag gjorde också om mitt paradnummer ADHD i bilder med mina egna nya foton.

Såg idag att ADHD i bilder haft över 340 000 besök på tio år. Och såg att vissa månader har jag haft ca. 6000 visningar på bloggen fast jag inte varit här.

När jag började blogga här fanns det knappt någonstans att läsa om de neuropsykiatriska diagnoserna. Men jag ser att det trots många nya bloggar finns ett stort behov.

Jag ska uppdatera min läslista på sidan, även med medicinsk fakta.

Tack Georgios Karpathakis Jaenson Underbara ADHD

Är det något specifikt ni vill läsa om?

Mvh Victoria Qvarnström
victoria.q@live.com

Olika typer av ADHD

Numera specificerar vården vilken typ av ADHD man har.

För kunde man säga lite slarvigt att man hade ADHD utan H:et för hyperaktivitet, då ADD, nu säger man om ADD istället att man huvudsakligen har uppmärksamhetsproblem.

Kanske lättare att ringa in var ens problem ligger. Vad tycker ni?

Vårdguiden: Det finns tre olika former av adhd. Ibland kan man ha fler än en form.

Kombinerad form: Du har svårt att fokusera och behålla din uppmärksamhet, hantera impulser och är överaktiv. Det är den vanligaste formen av adhd.

Huvudsakligen ouppmärksam form: Du har framför allt svårt att fokusera och behålla din uppmärksamhet, men kan även ha problem med överaktivitet och att hantera impulser. Denna form av adhd kallas ofta add.

Huvudsakligen hyperaktiv-impulsiv form: Du har framför allt svårt att hantera impulser och är överaktiv. Du kan i viss mån även ha uppmärksamhetsproblem. Denna form är mer ovanlig än de andra två, och förekommer vanligast hos förskolebarn.

Mer om ADHD hos Attention.

Förslag om större isolering av funktionsnedsatta – Ättestupan nästa steg?

Förslag om att inskränka rörelsefriheten för funktionshindrade – trodde faktiskt inte det kunde bli värre. Det är livsfarlig väg att med incitament slå fast och uppmuntra inskränkningar av rättigheterna till särskilt utsatta grupper. Om förslaget går igenom banar det vägen för att dra undan tryggheten för fler och fler grupper. Vilka är nästa i ordningen? Vilka mister det lika människovärdet nästa gång?

Regeringens utredare, Gunilla Malmborg, har i uppdrag att se över LSS, lagen som ger vissa funktionshindrade rätt till personlig assistans. Funkaportalen om vad personlig assistans kan betyda för en normal livskvalitet. Det är en hjälp som enligt rättighetslagen LSS ska ge dem i behov möjligheter som icke funktionsnedsatta har. Vuxna såväl som barn, som vill idrotta eller göra andra aktiviteter utanför hemmet ska kunna göra det och deras frihet inte inskränkas.

SvT Nyheter rapporterar 2018-02-16:

”Regeringens utredare: Avskaffa den [personliga] assistansen för barn och gamla.
Funktionshindrade barn under tolv år och äldre över åttio år ska inte ha rätt till personlig assistans. Det föreslår regeringens utredare i den kommande LSS-utredningen som SVT Nyheter tagit del av. Istället ska de få stöd framför allt i hemmet, vilket innebär inskränkningar för barn som inte specifikt behöver vård hemma utan vill kunna röra sig som andra. Tidigare har lagen fokuserat på att alla ska kunna delta i samhället, oavsett ålder och funktionshinder. I dag kan barn med personliga assistenter åka på kollo eller fritidsaktiviteter, som andra barn.”

Personlig assistans innebär ett personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer till den som på grund av stora och varaktiga funktionsnedsättningar behöver hjälp med fem så kallade grundläggande behov: personlig hygien, måltider, på- och avklädning, att kommunicera med andra eller annan hjälp som kräver ingående kunskaper om personen med funktionsnedsättning.

Istället ska två nya insatser införas, enligt förslaget – ”aktiv tillsyn av övervakande karaktär” och ”omvårdnad och stöd för barn”. Det första är ett stöd för barn över 12 år som har en psykisk funktionsnedsättning som har aggressivt och utåtagerande beteende. De ska kunna få rätt till en annan sorts assistent som hjälper till med övervakning så att barnet inte skadar sig själv. Det andra är för barn under 12 år med allvarliga fysiska funktionshinder. De barnen har stora vårdbehov under hela dygnet och kan få hjälp i hemmet.”

Ingen kommer komma helskinnad från inskränkningarna – för någon gång händer saker man inte trott.

Indragna rättigheter kommer göra många mer beroende av andras goda vilja och belastningen på nära och kära kommer öka. Funktionsnedsatta blir osjälvständiga och kan känna sig till last för sin omgivning, som ofta redan har fler vardagsuppgifter än andra. Går förändringen igenom är det första steget mot Ättestupan.

En passande dikt av pastor Martin Niemöller:

I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.

/Victoria Qvarnström


Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: