Vuxen-ADHD – ett helt oupptäckt funktionshinder

Vuxen-ADHD-diagnosen må ge tillfällig lindring vid upptäckandet. Det betydde otroligt mycket för mig, jag kunde börja leva igen!

Efter min ADHD-diagnos när jag var 41 läste jag utan klassisk centralstimulerande ADHD-medicin (enbart Strattera) plötsligt minst EN bok per DAG – efter att inte ha kunnat läsa ALLS på 25 år. Vet inte hur det gick till, kanske för att jag fick frid med förklaringarna?

Jag hade 20 år tidigare inte ens klarat gymnasiematten trots flera ”försök” – som spårat ur. Men jag hade några år senare 20/21 poäng på Högskoleprovets matematiskt inriktade avsnitt NOG med matte, geometri osv.

Det är smärtsamt att vilja men inte kunna, förbannelsen av en ojämn prestationsförmåga. En av mina bästa dagar hade jag kunnat komma in på Läkarlinjen. Men inte kunnat upprätthålla det mer än ett par dagar.

Det finns dock läkare med ADHD!! För inte en enda diagnosperson ser likadan ut.

Jag drömmer mig ibland bort i tankar att min ADHD hade varit känd redan när jag var barn. Och innan jag studerade på Göteborgs universitet. Hade min ADHD varit känd så hade jag haft välbehövlig anpassad hjälp från institutionen i mitt pluggande. Men jag hade ingen aning om nåt.

Några av mina kursare blev journalister. Jag blev deprimerad. Såg sen tillbaka på vad jag missat. Och, när jag krälat upp från djupaste botten – blev jag en självskapad bloggare. ”De” samhället ville absolut inte ha mig – så jag själv fick själv skapa vad jag gör – så det blir meningsfullt! Värker lite på vad det blir härnäst, fast först måste jag ut med hundarna – varje gång!

Vuxen-ADHD, som det kallas när livet redan nästan är förbi. 

Mitt bästa blogginlägg ADHD i bilder som haft väldigt många besök.