Jag är ingen men har min röst för barnen – om Donia

Varför tar jag upp fallet med Donia så intensivt? För att via hjärta och smärta tändes mitt ADHD-fokus och aspergergranskande faktaögon då jag kunde relatera till flickan så personligt.

Jag är bara en hyfsat utbränd diagnosmorsa. Men som ändå har lite studs kvar då och då. Självklart är smärtan inbränd i mig att vi haft för många nära-döden-erfarenheter med vår egen dotter. Bland annat på akutanlitade Familjehem – vilket varit svårast att bearbeta, att vi inte var där. Men hon har överlevt, faktiskt som av en skyddande ängel men också för att vi inte varit avstängda från henne.

Alltid en gång för mycket

Daniel Sigström avled för ca. 20 år sedan av sin epilepsi på ett familjehem. Hjälp varför måste jag vara här – skrev han. /Från länken: Varför dog Daniel Sigström:

DN: ”Fosterbarnet Daniel Sigström [med Epilepisi] blev 14 år gammal. Han avled den 24 april 1992. Men hans vårdare säger att han inte visste att sådant kunde inträffa, än mindre förhindras. I stället hade han av socialtjänstemännen fått veta att Daniels allvarligaste sjukdom var hans mamma.”

Inlägget är väldigt långt och grundgående. Men summa summarum: Mamman ansågs tydligen bara vara, som jag uttrycker det;  en hysterisk, nästan trakasserande jobbig tant – när hon aldrig släppte sin oro för den placerade sonen. 

Hon hade kunskap och erfarenhet för att hålla sin son vid liv. Och upplevdes som jobbig? Men så avled ändå hennes son på ett ställe utom mammas räckhåll.

Kanske p.g.a ren nonchalans och prestige från de överst ansvariga? Förhållningen med ovilja, särskilt inför sjukdomsfakta gick ända ner till de som arbetade med Daniel varje dag.

Mamman var inte vrickad, bara ensam då hon kämpade med näbbar och klor – men helt utom sin makt. 

Även fysisk hälsa måste ha hög prioritet – som för ens egna barn. Eller vad är det för fel i skallen på vissa?

Brinn för barnen utan makt

Somt är viktigare än annat. Som Donia får representera här som dog så himla tragiskt och onödigt 2012. Omkringbollad efter tvångsomhändertagande, då Simrishamns socialtjänst en gång kom på hennes födelsedag till ett Familjehem som hon trivdes i. Sa att de glömt presenten – men att hon skulle packa sina saker och flytta vidare samma dag. Socialtjänstens beslutsunderlag vore nog en helgläsning som heter duga?

Sen hamnade Donia på den familjehemsplacering som skulle bli hennes sista. Utan föregående – eller efterföljande – kontroll av hemmets lämplighet med sedvanlig hemutredning av Soc, inte täta kontroller från Huvudman, ingen regelbunden uppföljning med besök på plats av socialsekreterare under Donias vistelse där.  Eller ens någon seriös uppmärksamhet från familjen själva, som tagit emot Donia i sin omvårdnad – om hur illa Donias halsinfektion utvecklade sig. Så hon dog ensam på sitt rum – utan tröst, av ett hälsotillstånd som krävde kvalificerad sjukvård. Som en Penicillinkur en vecka tidigare?

Ska slutet bli gott måste vi engagera oss även i andras ungar

Donia

Donia Hassan

Upprepning av liknande öden måste undvikas så långt det går. För det krävs en rejäl och transparent genomsyn, utredning och därmed rätt åtgärder för skärpning.

Ställa tillrätta och påverka kräver något.

Något mer än tårar, sorg och facebook-klick och därför måste vi ställa upp för Donias familj vars förblindande tårar inte kommer ta slut innan Donia blir sedd, erkänd som en värdefull människa och får upprättelse.

Donias efterlevande familj lever inte. Hur ska de kunna gå vidare då de vistas som i ett tomrum ute syre?

Under några av sina sista dagar bröt 15-åriga Donia ihop när hon var med familjehemsmamman i skogen för att leda hästar – och Donia grät och grät.

Upprepade i förtvivlan:
”Ingen kommer komma ihåg mig, ingen kommer komma ihåg mig..”.

Man kanske förstår när man ska dö?

Donia dog i familjehem – utan rättslig utredning
Varför ljuger inblandade om Donias död – trots starka motdokument?
Donia våldtagen inom Familjehemmets väggar – outrett

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: