ADHD-hem.

När jag fick min ADHD-diagnos 2008 gick det upp många ljus för mig.

Lite kaos, det är väl normalt? Men jobbigt i längden, för mig, insåg jag. Vardagssaker blir aldrig automatiserade med ADHD. Det går åt så mycket extra energi ens att åka kollektivt och lyckas gå av på rätt hållplats, att kaos hemma blir större än man kan klara utan att känna superstress. Om man inte lyckas blunda totalt. Och det går bara till en gräns. Hemmet exempelvis måste bli så enkelt att hantera som möjligt. Nästan på löjligt låg basnivå för att inte hjärnan ska brännas sönder på livets enklaste villkor.

Jag lade om livsstil. Jag tog bort hyllorna med kuriosa, mina samlingar av grejer jag älskade att leta efter på loppisar. De gamla väckarklockorna, sparbössorna och transistorradioapparaterna jag förr velat se på jämt, för att de var så vackra.

Gav faktiskt bort hela rasket till en loppis så jag snabbt blev befriad av den extra tyngden och pengarna de fick in gick till behjärtansvärda saker.

Har sorterat ut saker från lägenheten sedan dess ner till källaren och sedan för vidare leverans. Lättstädat har varit målet. Funkat ganska bra.

Samt att jag förstått att när min blick vilat på någon fin sak, så har min hjärna inte varit friast möjliga. Utan lite fången i det jag tittat på. Trygghetskänsla. Ja visst. Men jag vill inte vara så trygg så jag glömmer att vara fri. Kunna tänka fritt. Sväva fritt mentalt det är mitt mål.

Buddha sa att: Allt du äger äger också dig.

Varenda pryl, plagg du äger tar din energi. Trots att det ligger i källaren så är det ditt ansvar, ligger i bakhuvudet, du bär ansvar för det, tänker kanske att du kan använda det på något sätt en dag. Medan dess existens äger en del av ditt medvetande under tiden det är i din ägo. Ligger det tryggt, hur kan det användas, vad ska göras med det, kanske kan jag tänka ut hur jag ska använda det eller hitta någon annan som behöver det?

Att människor med ADHD har det stökigt hemma är antagligen mer regel än undantag. För att man glömmer bort att städa. Kort minne, svårt att planera och impulsföljande. När man exempelvis tar ut något ur en påse så kan påsen falla till golvet för att ens fokus är på det man plockat ut. Skifta fokus direkt då och gå vidare med nytt fokus är väldigt mycket ADHD.

Tror att plastpåsar på golvet är i massor hos de flesta med ADHD. Har jag rätt? Någon som känner igen sig? Som inte har en städsambo utan får ta hand om sin skit själv.

Att sedan en knasdiagnos ofta går hand i hand med andra, som Tvångssyndrom eller olika former av Autism gör inte hemmet mer lättstädat.

Vi knasbollar har idag möjligheten att få Boendestöd från kommunen, för att fixa vår vardag, där hemmet ingår. Pappersexercis eller diskning, ihop med någon med rollen av en coach, efter det man behöver få gjort. Inte hemhjälp, utan mer någon man gör nödvändiga saker ihop med för att komma igång.

Jag vet så många utan diagnos på papper som skulle behöva det. Ett stöd i vardagen. Vilket istället blir desperata rop då anhöriga eller vänner rusar till för att hjälpa med deklarationen eller när hemmet blivit för sunkigt. Ganska mänskligt, om man inte är tvångsmässig pedant.

Idag är mitt hem ganska stökigt, enbart för att jag inte kunnat fokusera på att plocka in kläder och diska. Det skulle gå på knappt två timmar att få finordning, men jag har haft så mycket annat kring mig. Ibland drabbar livet med full kraft på en gång då människor runt om rasar ihop. Och jag hade redan fullt upp med mitt barn och min rehabilitering. Lite kaos är det nu i mitt hem för att människor kommit före mitt hem, faktiskt före mig. Men man kan inte låta bli att vara medmänniska och vän i svåraste av kriser. Det håller inte heller.

Men det blir aldrig så illa igen hemma hos mig, som det var tidigare, för över fyra år sedan. Har sorterat bort saker och tar inte ens fram symaskinen eller konstmateriel. Vilket också är synd. Men jag vågar inte innan jag känner att jag har full kontroll så att jag plockar bort efter mig omgående också. För jag kommer tänka att : Jag gör det när jag är klar. Men så kommer jag att tänka på något annat. Och saker i avstannade projekt blir stående i månader. Jag ser det i ögonvrån, men kanske inte orkar satsa energin på att förmå mig ta tag i det och städa bort.

På datorn blir det inte stök eftersom jag stänger av den varje kväll. Vardagsstrategi.

Jag har det helst så tomt som möjligt. För en sån här oordning som jag kunde ha förr gör mig orolig. Gör mig ofri.

 Projekt vid fototillfället: Skanna in gamla foton från
fotokoffertarna, sy kuddskydd, sortera CD-skivor.  

Så här mår jag som bäst. Det händer då och då.


När min hjärna och mitt varma hjärta hinner. Det också.
För  mig är människor viktigast. Men jag glömmer lätt av mig själv
och vad jag behöver för att få ett sorterat lugn i hem och hjärna.

Uppföljningstips i ett annat blogginlägg: ADHD och arbetsytor.

14 Responses to “ADHD-hem.”


  1. 1 Lenaeff maj 1, 2011 kl. 8:08 f m

    Oj så otroligt mcket jag känner igen mig i det du beskriver. Jag har också otroligt svårt att få något gjort om ingen är med och hejjar på, som en cheerleader (om det nu stavas så).
    Och om det blir för rörigt (som dina gamla köksbilder) då är det nästan omöjligt att ta tag i eländet.
    Det känns som ett oöverstigligt hinder, ungefär som att försöka bestiga Kebenekajse utan rep…
    Jag har ju ingen diagnos på papper men väntar på utredning inom npf-spektrat.
    Jag har hittat en hobby som inte stökar till, nämligen fotografering. Förr målade och ritade jag mycket, men det tog så otroligt mycket energi att plock fram allt att när det väl var gjort hde målarlusten gått över.

    Du skriver otroligt bra om hur ditt liv ser ut och jag beundrar dig för det.

    //Mvh Lena

    • 2 Victoria maj 4, 2011 kl. 3:04 e m

      Tack Lena. Ditt inlägg gör mig verkligen glad. Jag kastar mig ut i min iver att berätta min verklighet, men märker att jag beskriver andras också. När jag får sådan respons, som den du ger, då vet jag att jag gör något bra.

      Det kostar lite. Men det hade kostat mer att inte följa mitt hjärta.

      Vi borde skapa hemhjälpsgrupper och hjälpa varandra. Det kommer aldrig hända, men tanken är fin.

  2. 3 lenaeff maj 5, 2011 kl. 5:26 f m

    Hej igen!
    Vet du , jag tror att de snart måste lägga till de med ADHD/ADD under autismspektrat…jag menar vad är det för skillnad egentligen på dessa grupper rent fyfiskt. Hjärnans funktioner är ju samma i stort sett. Då kommer alla inom denna grupp att tillhöra personkrets 1 = LSS.
    Då kommer kommunerna att vara tvugna att hjälpa till med dessa människors kaos och ta dem på allvar också.
    Men din take är ju bra mycket trevligare på det sättet att man får hjälp av likasinnande…
    ibland kan man ju tycka att det är synd att man inte har ordning och reda på ett övergripande plan som specialintresse😉
    Ha en bra dag och tack för dina fina tips ang. Damptanterna!!!

  3. 4 litentanta maj 12, 2011 kl. 11:55 f m

    jag har precis gjort alldeles tvärtom… försökt fylla på med
    allt sånt där ”fint” man hade hemma förr om åren… funkar inte,

    Din blogg väcker min uppmärksamhet på vilka tabbar jag själv gör,
    visar mig på att det faktiskt inte är så konstigt att nya STOR-
    mönstrade tapeten i vardagsrummet tillsammans med återinförande
    av bokhyllor och plotter inte bara stör min ”ep”-hjärna utan har
    krånglat till en massa annat också…

    Tack, en himla massa tack igen!

    • 5 Victoria november 16, 2011 kl. 7:18 e m

      Förlåt för sensänt svar!!
      Jag har gjort alla tabbar själv. Nej, stormönstrade tapeter och pryttlar är verkligen ingen hit för det mesta när man har fullt upp i skallen redan. Men man hittar strategier.
      Lycka till!
      V

  4. 6 Elenore november 1, 2011 kl. 10:36 e m

    Hej! Känner igen allt det där. Är helt bergssäker på att jag har ADHD, står i kö för utredning just nu.
    Du beskriver så himla bra! Har försökt att beskriva vissa saker om mina känslor och mitt sätt i min blogg, men det blir mest som långa utdragna historier som känns som ingen orkar läsa ändå..
    Tycker det är så svårt att beskriva i ord.

    Hur som helst, hela mitt liv har varit som en bergochdal-bana, mycket krångel och oförståelse angående mitt sätt inkl från mig själv. Kanske allra mest från mig själv.

    Har aldrig lyckats med utbildning/jobb, alltid stökigt hemma (såvida jag inte får ett infall att städa), glömsk som en guldfisk, svårt att avsluta saker jag påbörjat osv. ALLTID helt oorganiserad i huvudet även gällande de allra enklaste saker.
    Har alltid känt mig annorlunda än alla andra och aldrig känt att jag hör till någonstans. Förutom nu, här hemma med min familj.

    Nu är jag 31 år, har familj och har äntligen tagit tag i vad det kan va för ”fel” på mig. Jobbigt bara att det är så lång kö. Skulle få vänta i 1½ år.

    Min yngsta son har ADHD. Han fick diagnosen när han var 5 år.
    Nu är han 11 och tro mig, det har inte alltid varit lätt! Allra minst för honom!
    Nu funkar många saker mycket bättre för honom, men det kommer hela tiden nya problem.
    Fast han är otroligt duktig och förstående trots sin sjukdom måste jag säga!

    Oj! Nu blev detta åxå långt och utdraget..
    Din blogg är iaf jättebra! Kommer jag fortsätta att läsa!
    Ha det så bra!

    MVH
    Elle

    • 7 Victoria november 16, 2011 kl. 7:16 e m

      Du får härda ut i väntan med att söka information och läsa andras bloggar och fortsätt för all del att blogga själv. Det är en viktig process du genomgår och allt du lär dig har din son nytta av.

      Mvh Victoria

  5. 8 Johanna Fast mars 26, 2014 kl. 8:28 e m

    Såg ut precis som mitt kök gör just nu. Dessutom ett på pricken likadant kök. Att det finns de som kan faktiskt diska ända ned i botten på diskhon och torka köksbordet vid ett och samma tillfälle är för mig ett mysterium!

    Har idag lyckats tvätta hela två maskiner efter att ha bokat tvättstugan 5 gånger och missat tiden. Till och med kommit ihåg att ta upp tvätten utan att grannen med nästa tid ringt på! Det händer inte ofta. Det är de gångerna jag ibland kan ha vikta kläder i mina och barnens garderober, när nån snäll granne vikt den åt mig. Annars har jag två tvätt berg! Ett smutsigt i badrummet och ett rent på minst en av sängarna i det extra rummet. Där hamnade det idag. Jättesmidigt varje gång ungarna ska hitta sina fotbollsstrumpor och man måste riva ut allt på golvet och leta en halvtimme och sen inte komma ihåg el orka plocka upp allt man rivit ut över golvet….så man sen glömmer om det är rent el inte och flyttar det till smutsberget istället och börjar boka tvätt-tider…..

    Sopor är också skoj…
    Det skulle vara direkt sopnedkast under diskbänken! Man får plats med alldeles för få knökfulla soppåsar därinne tycker jag! Att komma ihåg/ta sig för att ta med dem när man ändå går ut verkar vara det allmänna sättet att hantera sopor i hemmet. Försöker fortfarande vid 40 års ålder komma på hur jag ska lyckas med det!

    Min äldste son påpekade just för mig att sedan han flytttade hemifrån har jag inte bara damplådor, damphögar och dampskåp. Nu har jag ett helt damprum!!! För inte sjutton är det bara tvätten som åker in där inte. Som en damplåda för lite mer otympliga saker.

    Är 40 år, ensamstående mor med 5 barn varav 2 bor kvar hemma. Diagnos ADHD vid 37. Medicinerar med Metamina och jämfört med hur kaoset såg ut före det så är det helt fantastiskt välorganiserat idag. Men, som sagt, mysterierna kring disk, tvätt ,damprum och sopor kvarstår.

    Hittade just din blogg och har skrattat igenkännande flera gånger redan.

    Tack för att du delar ditt liv så jag fick göra det.

    Johanna
    .

  6. 10 Marie augusti 21, 2014 kl. 7:37 e m

    Min pojkvän har adhd och även han har problem med vardags sysslor som städning, tvätt och gå ut med soporna. Även jag har det men jag har ingen adhd diagnos utan a-typisk autism istället. Jag ser inte vad som behöver göras hemma och det slutar alltid med att det blir för mycket och jag inte vet vart jag ska börja städa:/. Får för tillfället hjälp med städning och sånt av min pojkväns föräldrar ibland som tur är.
    De flesta runtomkring oss förstår inte varför vi har så stökigt hemma och vi får hela tiden höra att vi är lata och det bara är att ta tag i det, det är oftast samma personer som bidrar till att det blir ännu stökigare dock. För mig känns det oftast också meningslöst att ens försöka få ordning på kaoset då det bara tar en kort stund innan det ser lika jävligt ut igen.

    • 11 Victoria Qvarnström augusti 24, 2014 kl. 11:35 f m

      Med era båda diagnoser har ni rätt till Boendestöd. Ring er kommuns växel så kopplar de er rätt. Stödet ska anpassas helt efter era behov. De diskar inte för en – men är med en och diskar så man kommer någonstans. Så man blir lite peppad av att få undan lite. Behöver ni hjälp att fixa med papper ibland så är det också era individuella behov och de kan sitta med och hjälpa till med lite struktur och sitta bredvid efter att ha rett upp vad man ska säga, när man ringer till myndigheter mm.

      Om kommunen motsätter sig allt detta, så ha de FEL!

      LYCKA TILL! Och skit i andras trångsynta åsikter. Om de bryr sig så hjälper de till istället för att döma.❤

      Kram från Victoria – som väl vet hur det är

  7. 12 Max oktober 21, 2014 kl. 8:09 e m

    hej

    Fantastiskt att läsa allt detta. Det finns massor som jag! jag har efter 60 år fått diagnos och medicin
    har trottas detta fått en svacka. En för andra liten motgång och inget hemma blir gjort. Jag har alltid vetat att jag får allt gjort tillsammans med stöd och annars enbart sporadiskt.
    finns det ingen stanns som man kan söka-hitta ett stöd som kan aktivt göra tillsammans så det fungerar

    Max

    • 13 Victoria Qvarnström oktober 22, 2014 kl. 3:50 e m

      Jodu Max – du har rätt till ”Boendestöd” från kommunen! De kommer till dig och gör sysslorna tillsammans med dig och ska hjälpa dig efter dina behov. Ring kommunen – det är en oerhörd hjälp, detta stöd, och det verkar nog passa dig bra!
      Underbart att höra ett någon som är äldre utretts för diagnos. Grattis. Nu kan du förstå dig själv bättre. Du har väl sett mitt inlägg ADHD i bilder? <– klicka

      Mvh och lycka till från Victoria


  1. 1 Det står klart. « Bloggmalplace’s Blog Trackback vid augusti 10, 2011 kl. 12:37 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: