Dyslexi är bara lättja. Vill man så kan man.

Hade jag fått samma mediala utrymme som Sanna Lundell att förneka dolda handikapp och varit lika obildad som hon kunde jag ha förnekat olika utvecklingsstörningar med hänvisning till att ”man kan bara man vill” och att det är föräldrarnas fel.

Jag tycker Sanna Lundell är jämförbar med KMR, Kommittén för Mänskliga Rättigheter. Det är en organistion under Scientologerna som förnekar alla psykiatriska och neuropsykiatriska diagnoser och hävdar på otaliga platser runt om på internet att det är medicinindustrin som skapat psykiatrin för att bli rika. I själva verket vill KMR att alla skall bli Scientologer och göra Scientologkyrkan rikare.

Jag tror inte att Sanna Lundell har några liknande motiv till svartmålningen av ADHD utan att det är snarare är ett uttryck för det fria ordet och fria åsikter. Jag är för åsikts -och tryckfrihet. Men det känns för djävligt när Aftonbladet upplåter utrymme till Sanna Lundell grava fördomar kring ett dolt funktionshinder som förnekar tusentals människor och det gör hon i en av Sveriges största kvällstidningar. Hennes resonemang om ADHD är likt:
”Dyslexi är bara lahet. Vill man så kan man.” Ersätt ordet dyslexi med valfritt funktionshinder, eller varför inte sexualitet?

Kvällstidningarna har faktiskt börjat ta lite mer ansvar för att inte uttala sig fördomsfullt om Asperger, efter att snart sagt varenda våldsverkare lyfts fram som aspergare, trots att forskning visat att aspergre inte är mer våldsbenägna än andra. Detta efter att en debatt blossat upp om att stigmatisera utsatta grupper, helt taget ur luften, på främsta plats i tidningar med stora upplagor. Detta har skadat de som kämpar varje dag med sin funktionsnedsättning. På samma sätt upplever jag Sannas och andras spaltplats för obildat white trash-resonemang om ADHD och medicinering. Ett kok stryk kanske skulle hjälpa mot odiciplinerade ungar? Precis som det skulle hjälpa mot bilbränningarna och vandalismen i socialt utsatta områden. Det är föräldrarnas fel, det finns inte ett större sammanhang att sätta sig in i, forskning verkar ju så jobbigt att ta till sig?? Det verkar vara så gemene mans resonemang går.

Sanna uttrycker att hon själv vuxit upp med en anhörig med diagnospersonlighet som haft alkoholproblem, utan att ens reflektera över hur hennes uppväxt kunnat se ut om alkoholisten under hennes barndom fått diagnos och medicinering. Kanske hon sluppit sveket då?

Om det är för jobbigt att plugga på om ADHD kan man läsa en kort förklaring som gör det lite tydligare varför man exempelvis behöver medicinera för att inte självmedicinera på andra sätt. Eller, om man bara väljer sin egen synvinkel utan att titta runt på kunskapen som finns, kanske man borde skriva om sånt man känner till, inte bara tror, när det handlar om fakta i utsatta människors liv. Det samma händer ganska ofta angående min dotters kroniska typ1-diabetes, att folk tror den går över eller att sjukdomen beror på för sockerrik kost. Ofta skriker löpsedlar och artiklar författade av ”medicinska journalister” ut hur man botar diabetes, när det handlar om en annan typ, alltså typ 2 som i vissa fall går att reglera till symptomfrihet och inte är en autoimmun sjukdom. Sjukdomen typ1-diabetes är mer likt struma och reumatism, än typ 2-diabetes, det är bara symptomen som är lika. Klart jag blir trött på fördomar som förringar hur det verkligen är. Det är viktigt med kunskap innan man skriver för en bred allmänhet, det anser jag. Man utbildar annars de mindre nogräknade med fördomar.

Jag skrev för några dagar sedan om Sanna Lundells blåögda resonemang kring medicinering av ADHD, men hon har inte gett mig något svar. Jag tycker i alla fall att Sanna Lundell kunde ta sitt ansvar och läsa igenom kommentarerna i den här artikeln: Det handlar inte om att knarka ner barnen, där personer till skillnad mot Sanna, faktiskt vet vad det handlar om när medicinering blir aktuell. Sannas senaste uttalande om att ADHD-medicinering blivit på modet kan jag inte ens kommentera eftersom den är så urbota dum. Det är ju först nu människor med ADHD och andra neuropsykiatriska funktionshinder börjat få hjälp, det är varken på modet eller en diagnosboom pga av modets nyck. ADHD har alltid funnits, men förr blev man missbrukare för att ingen hjälp fanns att få. Man visste inte ens att man hade problem, innan man skaffade sig andra större problem, som alkoholism.

Det kan bara vara en tidsfråga innan Sanna Lundell kontaktas av KMR.
En perfekt galjonsfigur.

12 Responses to “Dyslexi är bara lättja. Vill man så kan man.”


  1. 1 Barnens Hjältar augusti 18, 2011 kl. 10:12 f m

    Vem vet, hon kanske redan är betald av KMR?

  2. 2 aspieroads augusti 18, 2011 kl. 12:53 e m

    Så otroligt träffande att jag inte är ett dugg förvånad att du inte blivit bemött av Sanna herself.
    Vad ska hon säga förutom att be om ursäkt när hon läst dina kanonbra texter?
    Och det lär hon ju inte göra…
    Konkret och faktabaserade uppgifter är svåra att säga emot😉
    Kanon!!

  3. 3 jumjum61 augusti 18, 2011 kl. 2:06 e m

    Det är en attityd förändring i samhället. Jag märkte den för längesen. Jag är modig/dumdristig att dra paralleller till Hitlers Tyskland. Det är på gång en attityd förändrig mot dem som uppfattas som annorlunda. Sjuka är friska, arbetslösa arbetsskygga och funktionsnedsatta är bluffmakare som stjäl pengar från dem som gör ett hederligt arbete.
    Människors empati med dem som har det svårt håller på att försvinna. Snart är alla dessa människor tillbaka på institutioner. Kanske skall vi också sterelisera dem med ärftliga sjukdomar och de som är fattiga så vi får ett samhälle utan störnade element? Vart tog empati, förståelse och lika värde vägen?
    Jag har barn med diagnoser bla autism, diabetes och Add till för några veckor sedan fick jag höra att det var mig det var fel på när jag påtalade mina barns tillkortakommanden. Min dotter har nu fått medecin mot Add och kan äntligen strukturera sitt eget tänkande. Hon kan följa ett samtal och förstå vad som sägs. Medicinen har gett henne ett visst mått av livskvalitet även om det inte räcker ända fram när man har så många som 9:o diagnoser var av en medicinsk, typ 1 diabetes.
    Sättet vi blivit bemötta de senaste åren har varit fruktansvärt.

  4. 5 M augusti 18, 2011 kl. 5:02 e m

    Funderar på vad som driver henne angående andras diagnoser. Sen funderar jag på mönster och varför någon som är uppväxt och sviken av en förälder som är alkoholist själv väljer en partner som är missbrukare. Arv eller miljö, skit samma. Spår sätter det i generation efter generation.

  5. 6 genrep augusti 19, 2011 kl. 6:12 e m

    Håller med dig precis. Bra tänkt, tyckt och skrivet – som vanligt!

  6. 7 Mib augusti 28, 2011 kl. 2:43 e m

    Ja Det är helt sanslöst med hennes synpunkter tycker jag. Usch och fy. Det är ju sånt där som försvårar så för omgivningen att verkligen förstå….
    Kram på dej.

    • 8 Victoria september 6, 2011 kl. 7:42 f m

      Precis så. Det är till att börja med svårt att acceptera sin diagnos, för man har vissa tillkortakommanden i vissa lägen, och att sedan läsa sån skit kan få människor att skämmas och tveka söka hjälp, eftersom man enligt vissa ”får en stämpel i pannan”. Så elakt och kontraproduktivt.

  7. 9 B S oktober 31, 2011 kl. 5:55 f m

    Vadå tidsfråga… det är väl deras megafon hon är…?

    TACK så mycket för din sida!
    Här finns så mycket bra!

  8. 10 Gloria Qvarnström januari 19, 2012 kl. 12:00 e m

    Ett litet inlägg i debatten. Centralstimulerande mediciner för ADHD liknande ”drag” ( Liknande för att man på den tiden inte använde sig av diagnos ADHD) har används sedan 50-talet om jag inte missminner mig. Den nyaste medicinen är Strattera, började användas 2004 för ADHD, som inte är centralstimulerande men också kan ha mycket god effekt. Jag själv äter Conserta och det kan alla som känner mig inklusive jag själv intyga, att den har förändrat mitt liv till det bättre. Tom. min svåra kroniska värk av en Whiplashskada 1992, kan jag hantera bättre och har minskat den stora dosen smärtstillande läkemedel till en mer ”normal” konsumtion. Så det finns många aspekter att ta hänsyn till i denna ”medicin eller inte medicin” att ta hänsyn till. Tål också ljud, ljus och andra sinnliga intryck bättre nu när jag kan stänga ute dessa intryck till viss del. Tack för Centralstimulerande medicin helt enkelt.


  1. 1 Motstånd är inte mobbing. | Victorias ankedoter Trackback vid augusti 29, 2011 kl. 6:42 e m
  2. 2 Lite från bloggsidan skriven av: Victoria Qvarnström | npfbloggar Trackback vid april 20, 2013 kl. 7:37 f m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: