Posts Tagged 'fördomar om NPF'

Hej Stenåldern på Kunskapskanalen med fel film

SvT sände ett program: Medicin till jobbiga barn?”Kunskapskanalen”. Bra tänkt – men filmen är dåligt utförd som dokumentär med kunskapsspridande, med tanke på det primära fördoms -och skuldbeläggandet i filmen – som rättade till sig på slutet. Men det svider för oss som kämpar.

Beskrivning av studien: ”Vi följer familjer med barn som under nio veckor ska få hjälp till ett bättre liv utan utbrott, våld och skrik. Många av barnen bär på trauman från tidigare misslyckade behandlingar och ska här genomgå en ny medicinsk utredning för att få rätt behandling. Barnen har kärleksfulla och varma föräldrar, men allt bråk och skrik gör både barnen och föräldrarna utmattade. Konflikterna eskalerar och riskerar att slita isär familjerna. Psykologen Mark Dadds blir utmanad av de kärleksfulla föräldrarnas alla försök. Hur ska han kunna erbjuda något utöver allt de redan prövat?”

tallriksmodell-minska-vikt


Hinner inte ens se en minut innan de gamla stenålders ADHD-fördomarna fritt sprutar ut från föräldrar och andra, men utan ens en asterixmarkering* om att det är en åsikt, en tes som studien vill kolla. Då blir det hårt att se hela filmen för oss som lever i just det annorlunda landet. Men jag tror jag hängde med! Heja mig? Först kulsprutas mycket skit ut – som jag känner igen. Detta noterade jag och jag har i viss mån delat mina reaktioner nedan:

  • ”ADHD är en diagnos utan orsak. ADHD har blivit en diagnos som urskillningslöst ges till problembarn.” Vidare, ibland svengelskciterat av mig:
  • ”Ritalin är centralstimulerande relaterat till Amfetamin och Kokain”.
    Laboratorieframställda centralstimulerande preparat. Morfin glömde de ta upp och kritisera! Morfin är djupt beroendeframkallande även medicinerat av läkare och inte bara när morfinsubstanser som Heroin missbrukas på gatan. Ofta får svårt sjuka patienter ”tändas av” efter en kur  med Morfin då inget annat hjälpt dem. Däremot blir man inte beroende av läkarförskriven centralstimulerande medicin i förskriven och m.k.t låg dos, jämfört med ett ”gatu
    missbruk”. Klart det har forskats om.
  • ”Vi drogar barn för att göra dem normala.” Jaså? Det var otroligt ytligt sagt. Men det är en förtvivlad mamma som tror och anser det. Borde inte det ha understrukits? Patienter som behöver medicinering för psykiska problem får medicinerna med mål att patienterna ska stabiliseras och störningarna och oron inombords ska minska, så att de kan börja leva sina liv på mer rättvisa villkor. Medicnförskrivning av den här typen ska ges med annan terapi, från psykologer och habilitering. Att det inte alltid görs ska sjukvården ha kritik för. Inte föräldrarna.
  • Här i dokumentären ska ett expertteam angripa beteendeproblemen på andra sätt än med medicinering, som i svensk textöversättning kallas ”Uppåttjack”. Teamet ska fostra föräldrarna att vara tydliga.
  • ”Vad som än pågår, kanske lite ADHD, så mådde han bra tills förhållandena i hemmet började försämras. Föräldrarna samarbetar inte. Vi måste hjälpa dem att hantera honom tillsammans. James är en gåta. Men hypotesen är att  känslomässig omognad och Trotssyndrom/ODD orsakar hans ADHD-beteende. Man rekommenderar intensiv föräldrautbildning.”
    -Hönan eller ägget? Jo, pojken ”kanske har lite ADHD” till att börja med. Då är man mycket känsligare för störningar i omgivningen och fungerar inte familjen reagerar alla barn, men de som är skörare reagerar mer. Det kan också vara inåt med ångest, behöver inte vara utåtagerande med bråk och hyperaktivitet. En hypotes inom forskningsstudier är vad man tror ska bli resultatet, sedan får resultaten tolkas. Känslomässig omognad med ADHD är ett av diagnoskriterierna eftersom det försvårar livet med ett icke genomtänkt omdöme inför varje situation. 
  • De olika neuropsykiatriska diagnoserna, tycker läkaren är svåra att urskilja. Tro fan det! De överlappar ofta. Men diagnoskriterierna är bara ett hjälpmedel för att hitta rätt beskrivning av problemen för att anpassa hjälpen för att leda dessa barn närmare sina förmågor. Få liknande villkor som hela samhället ropar om, krävs idag.
  • En mamma berättar om sin dotters beteenden. Att mamman kan säga ”Stå upp som en människa.” Hon kunde lika gärna sagt till dottern att hon är en idiot! Men ”att medicinera skulle dämpa dotterns personlighet” säger mamman. Men om medicinering fungerar bra på flickan skulle flickan kunna ta till sig nya handlingsalternativ istället. Mamman vill ju att dottern ska bete sig som ”en människa”. Skuldbelägga barnet är helt fel och ger motsatt effekt och förstärker osäkerhet. Uppmuntran och att tålmodigt varje gång visa barnet hur man kan göra istället ger barnet en positiv känsla. Barnet kommer inte att ”botas” men får en möjlighet att göra något annat. Men det kommer inte innan barnet smält det och mognat för att ta beslutet. Om förmågan finns, och dottern skulle kunna bli mer mottaglig med medicinering. Förlåt för mina långa kommentarer, men jag är förbannad.
  • ”ADHD är när man inte får nog av ett visst ämne i hjärnan” säger psykologen. Tidigare sa han att ADHD är en diagnos utan [medicinsk?] orsak.
  • Familjerna kommer sannolikt ha nytta av att lära sig strategier. Som när ojken vill inte stänga av datorn och komma och äta. Han skulle få en chans om han blev förberedd på detta 15-30 minuter innan,  av påminnelser med nedräkning var 5 minut. ”Nu är det dags att avsluta det så du kan gå härifrån om 5 minuter.” Sätta en äggklocka så han hänger med mentalt. Överraskningar och avbrott i det man gör väcker stor frustration. Speciellt om man annars har svårt att fokusera när det man gör får en att må bra.
  • För  Emelies del var mamman oroad för att dottern låg två år efter i läsningen och matten gick det ännu sämre i. Min rekommendation är att fokusera på att barnen mår bra i det inre kaoset de befinner sig i. Kunskap kan alltid tas igen – men det är omöjligt om inte barnet mår bra och känner en större stabilitet. Emelies ADHD-beteende hade blivit sämre sedan de slutade ge henne medicin. Det verkade som hon hade ADHD säger en vad det verkar, expert. Tjejen hade börjat backa i sin utveckling.
    Hennes lillebror hade uppvisat sämre beteenden,  samt ”bildat ett gäng med rötäggen på skolan” och mamman tyckte att han hade ”lärt in hjälplöshet” – då han svarade på allt att han inte visste svaren. ”Ett skolexempel på ADHD.” Självförtroendet går självklart åt skogen när en elev, eller unge inte erbjuds en rätt anpassad möjlighet att lyckas, ens i skolmiljö med pedagoger som borde kunna stärka varje elev. Pedagogutbildningarna behöver en stor uppfräschning!
    De två syskonen hamnade också mycket i konflikt. Emelies föräldrar skulle få föräldrautbildning och Emelie rekommenderades en låg dos centralstimulerande, fast hon innan reagerat negativt på Ritalin. De testade säkert något annat preparat. Alla reagerar ju individuellt. Men det finns flera olika preparat och alla reagerar olika fysiologiskt.
  • Flera av barnen i studien bedömdes förutom ADHD också ha ODD – Trotssyndrom. Detta ger mig mer förtroende för specialisterna eftersom de då visar att de erkänner neuropsykiatriska funktionsvarianter, vilket inte var så tydligt från början.
  • Att trotsa och protestera är ett naturligt sätt att reagera för barnen när inget funkar och de mår då självklart dåligt. Så personer med NPF kämpar ofta med ganska allvarliga depressioner, även från låg ålder.
  • Vikten av samarbetet mellan föräldrar understryks, för att ge barnen trygghet. Tyvärr vet vi att familjer ofta splittras under dessa pressade livsförhållanden då all ork fått gå till barnen och de vuxnas egen relation utmattas. Om en förälder lätt blir arg på barnet – som filmen visar skräckexempel på – så förvärras också allt för barnet – och alla runtomkring – men det är inte barnets fel om det går överstyr! Barnets beteende är ett symptom. Så vikten av en kunskapsmässig och strategisk föräldrautbildning är mycket nödvändig.
  • ADHD kan dölja autism – men det är svårt att fastslå vilket som är primärt. En mamma säger att med ADHD fanns det ändå hopp, men att det inte går att bota barnets autism. Sanningen är att inte heller ADHD går att bota – ”bara mota”. Psykologen och den studieansvarige psykologen Frank Dads pratar då om att det enda alternativet är att försöka förbättra ett barns liv och villkor. Hans uppgift blir föräldrautbildning då han verkligen måste nå föräldrarna om att stå kvar vid regler, disciplin
  • En mamma har försökt kostmetoden att utesluta mjölk och vete, men inte sett några positiva resultat. De har förgäves kämpat på med detta i fem år.
  • I föräldrautbildningen ska föräldrarna börja från grunden – uppmärksamma och positivt sätta sig vid barnet berömma när barnet suttit lugnt och lekt – beskriva det och säga att det är bra. 

Slutledningen, då fem barn med misstänkt ADHD utretts under två veckor, med föräldrars beskrivningar och bl.a filmer på barnens beteende i hemmen som analyserats professionellt. Vet självklart inte om jag uppfattat det helt rätt. Men:

Om det finns ADHD är det bara ett inslag, och det finns mycket ODD/Trotsbeteende i gruppen. ODD/Trotssyndromet verkar vara en av studiens huvuddiagnoser och är en NPF-diagnos. Sömnproblem kan vara den primära orsaken till det ADHD-lika missbeteendet sägs det?  Får en ”hönan -eller ägget varning” där.. Det sas också om en kille att autism också kunde ligga i botten då det var svårt att hans pojkes beteende.

Och NPF-diagnoser överlappar ofta varandra, det är svårt att avgöra med exakta gränser. ”Diagnosboken” är bara ett verktyg. För min del spelar det ingen roll vad något kallas – bara det finns något sorts styrdokument för hur man ska göra!

På slutet verkade den undersökande psykologen osäker på vad de hade att förvänta sig framöver. Som om han aldrig innan första observationerna hade upplevt problemen så nära inpå som när han följt dessa familjers kamp?

Jag är inte förvånad. Inte ens över att när föräldrarna fick höra studiens resultat med rekommendationer om stödjande centralstimulerande medicinering för barnen – så klart ihop med utbildning för dem själva – så reagerade de som i chock. De kände sig ju självklart misslyckade för att de inte lyckades själva! Den sårbarheten känner vi alla som är i samma situation, trots att vi gör allt för våra barn.

Klipp om den här filmen! Inte för att censurera, utan för att lägga fokus på information – inte lägga gamla stenåldersfördomar först! I allmänhet är vi redan för vana med påmatande om fördomar till de som inte har personlig orsak att söka verklig information.

Tidigare 35+ inlägg på bloggen om fördomar om NPF – som fördummar, inte minst med medias björntjänster.

Med vänlig hälsning diagnosmamma, i dubbel bemärkelse

Annonser

Medias fördomsfullhet fördummar fortfarande

Aftonbladet gör igen. Vi får en nogsam lista på vilka psykiatriska och neuropsykiatriska diagnoser våldsmän har. De mördar och är psykiskt störda.. De glömde(?) nämna mängden av alla diagnostiserade personer som inte begår brott. 

Syftet med artikeln kan påstås vara att väcka en opinion för att vissa våldsbrottslingar inte ska/bör dömas till fängelse, utan det tjänar alla att ge dem rättpsykiatrisk vård.

Det är inte detta jag reagerar emot. Utan att media helt skamlöst – fortsätter att sprida fördomar. TV4 skäms inte heller.

Flera reagerade på TV4-inslag:
Operasångerskan Malena Ernman reagerade Malena Ernman rasar mot TV4
Joanna Halvardsson tog upp ämnet: Jag kräver en offentlig ursäkt av er, TV4!

2011 blev jag, Victoria ombedd att skriva om diagnoser och våld, på Second Opinion: Onyanserat om bokstavsdiagnoser och våldsbrott Är chockerad över att min flera år gammal artikeln ännu kan betraktas som dagsfärskt aktuell!

Mina 30+ inlägg om ”fördomar mot neuropsykiatriska diagnoser/NPF” här på bloggen.


Medias fördomsfullhet fördummar folket och motverkar folkbildning.

”Om media lagt hälften så mycket energi på att informera allmänheten som de lägger på att skriva sensationsartiklar skulle vi med dolda funktionsnedsättningar och dolda diagnoser existerat i ett lite bättre samhällsklimat. Medias roll är – väl – att rapportera nyheter, granska, väcka debatt med makt att påverka den allmänna opinionen? Tyvärr ägnar de sig åt drev, att driva bytet framför sig och aldrig ge ro och existensberättigande.”

När ska diskrimineringen ta slut?

 

Mina allvarliga ADHD-typiska övertramp på arbetsplatser

Jag har förstått att jag kan uppfattas som störande i vissa arbetsteam?

I efterhand ser jag tydliga ADHD-drag på det dåliga som jag fått påtalat om mig.
Så här har toleransen inför mig kunnat se ut:

– Jag sjöng lite i en kontorskorridor. En anställd blev jättestörd för att han hörde mig (och inte hade stängt sin dörr inför sitt telefonsamtal).

– Stor förvåning från överordnad som undrade varför jag gjorde så, när jag hade bråttom och gick rakt mellan två stora dekorationsväxter.

– Under en 12-16 timmars filminspelning på flygplats behövdes inte min service till B-fotografen, så jag lade mig på golvet bakom kameran inom filmteamets avgränsade yta, för att vara beredd på nya uppgifter.

– På en matrast gick jag till ett tomt rum, lade mig på golvet med fötterna på en stol och mediterade för ny energi.

!). Förlorade då min vidare praktikerfarenhet där. Var mycket förvånad över att jag inte hört något om detta under projektets långa gång, trots att jag hade en ganska öppen samtalskontakt med den övergripande och teamerfarne produktionsansvarige i ”det stora Stockholmsbolaget”? Men jag fick sedan direkt andra (bra och betalda) assistentjobb inom reklamfilmer från andra som jag jobbat för. Pallade dock inte det osäkra frilanslivet i längden.

– En person med skrivbordet placerat vid bakdörren blev störd av min passage där med sopor, för att dörrlåset hela tiden strulade, jag tappade kartonger, bad om ursäkt för det m.m.

Blivit oerhört besviken varje gång jag inte så smickrande har blivit bedömd som ”för annorlunda” eller för att ha gjort fel. Detta har bara hänt en handfull gånger. Men det tog mig rätt hårt varje gång eftersom jag inte hade några andra avsikter än att göra ett bra jobb. Ungefär hälften av gångerna var innan jag visste att jag hade ADHD. Men jag märker ändå inte alltid när ADHD-hjärnan tagit över och kört igång.

Lucky Luke has entered the scene! Försök att kontrollera den, ni? 

10414070_10152580768208522_440524065838352113_n-1

Har fått väldigt fint beröm också. Har många otroligt fina arbetsbetyg från förr, som är mycket samstämmiga med med de nyare omdömena. För mig idag är det tydligt att det är mina egenskaper av ADHD och lätt autism som ”gjort jobbet” – lite extra engagerat och bra. Som jag fick höra på ett mingel, flera år efter: ”Du Victoria var den enda i filmteamet som gick och satte dig vid den berömde Bergmanfotografen och började prata med honom då han satt ensam. Ingen annan vågade riktigt, men ni bara satt där och hade det trevligt!”. (Tänkte inte speciellt på ”vem han var”. Han satt ensam och tillhörde teamet.)

Så här skrev några som senast arbetat med mig 2011, när jag också bloggpublicerade: Jag behöver jobba.

Senaste omdömena om mig, från 2011, som väl överensstämmer med föregående gamla arbetsbetyg.
Omdömen från arbetsuppgifter som:

Spontant foto på Sean-Magnus i Green Room. Samt mina många alster under HBTQ-festivalen, även om länkarna kan var dead ends idag: http://ankedoter.wordpress.com/2011/06/15/hbtq-festivalen-2011/

Spontant foto på Sean-Magnus i Green Room. Samt mina många alster under HBTQ-festivalen, även om många av länkarna är dead ends idag. http://ankedoter.wordpress.com/2011/06/15/hbtq-festivalen-2011/

Webredaktör, inläggsreporter, QX-bloggare och  (spontan) fotograf:
Hoppas du får utdelning! Du var skitbra att jobba med i Göteborg. Kul att vara med, och helt orädd över att kasta dig över intervjuoffren! Kanske blir reporter av dig?
/Mattias Olsson Chefredaktör webredaktion HBTQ-festivalen 2011 (Westocastpride)

Från samma uppdrag som ovan:
Mitt största intryck av dig som arbetskamrat var att du är väldigt driven och framåt. Ambitiös och ger dig in i uppgifter med en kämpaglöd som är svår att tävla emot.
Väldigt lätt att ha att göra med dessutom, du är en person som är lätt att tycka om. Varm och öppenhjärtig.
/Sanna Lindén fotograf och högskolestudent 

Som anställd i 7-elevenbutik:
Victoria var under sin tid i mitt företag mycket uppskattad av både kunder och kollegor både för sitt trevliga sätt och sin positiva attityd. Victoria var alltid nogrann och utförde sina arbetsuppgifter med stort intresse och till min fulla belåtenhet. Hon har visat sig mycket intiativrik och ansvarsfull. Då hon dessutom är mycket lätt att sammarbeta med vill jag ge henne de allra bästa rekommendationer.
Nej ledsen jag är väldigt dålig på att skriva politiskt korrekt…
Men så här är det:
Victoria är en varm och underbar människa, jobbar och ger 210% av sig själv. Hon är genomärlig och har det största civilkuraget som jag någonsin träffat på hos en person. Om jag fortfarande hade haft ett företag så hade hon haft en självklar plats bland min personal.
Och den som inte tar chansen nu att anställa henne.. Ja…det är eran förlust…
/Susanne Hellgren min chef, 7-eleven

Vän med 25 år+ inom reklam:
Tja, vad ska jag säga om Victoria? Nä, jag har aldrig jobbat med henne, men hon är en god och nära vän. Och utifrån den utgångspunkten kan jag bara hålla med föregående talare. People skills till max, empatisk intill synskhet, kurage som får en vanlig civilfegis att skämmas och totalt fokus på och entusiasm inför det hon har framför sig.
Men jag ser annat också. Som reklamare imponeras jag av hennes förmåga till kreativt och konceptuellt tänkande. Hennes idéer håller ihop och existerar i ett större sammanhang. Mindre vanligt än man tror. Och alla som läst hennes bloggar vet att hon är en alldeles utmärkt, nyanserad och levande skribent. Fruktförmedlingsinslaget i Epstein i P1 var lite kort, men jag kan garantera att hon är lika verbal i tal också. Tillsammans gör detta att jag är övertygad om att hon till slut får sin silverkula, sin hitsingel. Den där kombinationen av omständigheter, slump och modigt chanstagande som tar henne till en position där alla plötsligt vill ha henne. Men till dess är det en skandal att hon ska behöva gå och krafsa i ruinerna av välfärdssamhället till ingen nytta, varken för henne själv eller för de företag som kunde ha nytta av henne. Kom igen nu, bidra till en bättre värld.. Klart kvinnan ska ha ett jobb.
/Hans A Copywriter Dedicate

Idag söker jag inget fast jobb, något som jag trodde skulle ge mig trygghet.
Jag skapar mig själv istället. Vägrar andras värderingar om jag inte håller med.
Skapar efter min tro på den Grundlagsstiftade Uttrycksfriheten.

Raka meddelanden, naturligt praktiska lösningar som att sätta sig på ett golv
eller lösa andra problem utanför den fyrkantiga tankelådan.

Stör jag? Det kan inte vara mitt problem hela mitt liv.
Andras intolerans och deras svårigheter att hålla isär arbetsroll och privata känslor?
Det är något de själva nog behöver arbeta mer med?
Jag accepterar ju dem, fast jag inte alltid förstår dem.
Hur svårt kan det vara, om än lite obekvämt att lära sig mer
om att det finns olika typer av personligheter i världen?

Slutsats: Stenålderskost och urval orsak till ADHD och autism

Det är inte dagens sockerkonsumtion eller miljögifter som ligger bakom ADHD. Evolutionen påvisar att den allmänna kosten från stenåldern, idag kallat LCHF – som handlar om att äta ursprungskost med övervägande proteiner och fett – har orsakat vad som idag går under samlingsnamnet neuropsykiatriska funktionsnedsättningar/NPF. ADHD och autism och LCHF gick ju hand i hand under samma evolutionsepok i människans begynnelse då  det fanns en smärre mängd kolhydrater i kosten. Sambandet är solklart. ADHD och autism/aspergers är inget nytt. Inte alls. I människans begynnelse gav ADHD och autism egenskaper som ökade stammars överlevnadschanser och andra hade inte samma chanser då. Forskare menar att adhd har genetiska orsaker. Och miljöpåverkan naturligtvis då ADHD/autism-generna först förädlades under en viss inavel. Inavel kan i vissa fall ge positiva effekter för överlevnad också. Ashkenazi-judar p.g.a sin begränsade grupp individer har en hög intelligens via arvet, då generna kokats ner till en koncentrerad form – som en IQ-fond. Gruppen är också mer beläst p.g.a IQ:n och har utmärkande utbildningstraditioner. Människogrupper på stenåldern samlades troligtvis till större samhällen när de blev bofasta och bönder. Och då vissa grupper hade starkare npf-gener med en ärftlighet till uppåt 80% fördes ADHD/autismgenerna vidare. Anthropos_-_pravěký_člověk

Tror någon alls idag – på riktigt – att mänskligheten hade överlevt från stenåldern utan dessa individer med mer ovanliga egenskaper, som troligen var mycket avgörande för allas vidare överlevnad? Någon som inte tror att en enträgen flintastensknackare som förfinade jaktverktygen på stenåldern hade funktionstillgången autism?

Tror verkligen någon att de betecknande ADHD-egenskaperna inte fanns i människans begynnelse hos dem som våghalsigt både orädda fällde bytesdjur och smakade på nya okända växter eller inspirerade sin grupp till att låta sig ledas mot nya rikare markområden och jaktmarker. Hade mänskligheten kunnat överleva ända tills idag utan att det naturliga urvalet filtrerade ut de mest livskraftiga? ADHD, autism, Tourettes m.m. som i dagens oupplysta samhälle betraktas som ”nedsatta funktioner” hade dött ut om de inte hade haft en viktig betydelse. De äventyrliga ADHD-männen finns ju kvar idag som Bad boys som lätt charmar vissa kvinnor, som de kanske också har en spontan och passionerad ADHD? De männen har nog under alla tider skapat många barn, oavsett med vem eller hur många och lätt dragit vidare för att fortsätta att sprida sina vinnande överlevnadsgener? Det frodas många olika teorier om varför vissa får ADHD och autism. Ofta oflexibla med en ”jag har rätt-inställning”. Jag har här svaret om vad som verkligen stämmer efter analys på samma sätt som många andra gjort.

Sockret och ADHD – hönan eller ägget?

Personer med ADHD har ofta svårigheter att kontrollera impulser. Men betyder det bara att de t.ex söker och utan eftertanke intar mer socker, eller att de har fått ADHD-dragen utav socker? Visst blir några mer hyperpåverkade av socker, koffein o.s.v. Orsakar det problem kan det uteslutas ur kosten. Socker är bara en av alla snabbelönande substanser, som annat kickgivande och energiboostande för olika individer. Idrott ger också sköna känslor, men som vid överförbrukning kan leda till ett tvångsmässighet och ett begränsat liv. Det åts inte mycket sockerproducerande mat under jägar -och samlarperioden i människans vagga. Man åt bl.a kött, bär, rötter och insamlade gräsfrön. Rötter brukar innehålla stärkelse – som också ombildas till ”socker/glukos” som energi för cellerna. Senare började man odla grödor med kolhydrater. Men ADHD fanns redan från början. Miljögifter fanns naturligtvis inte. Jag tycker inte att vitt raffinerat socker har någon positiv funktion för hälsan, men socker har inte orsakat ADHD. Och utan en lagom dos socker – av någon typ – stryps sockernäringen till hjärncellerna och kan försätta diabetiker i koma, med risk för hjärndödhet. Nedan, citat från mitt inlägg. Förutom alla som undrar varför bara vissa barn i en syskonkull, trots samma kost, får problemen som leder till diagnoser? Från en kvinna med ADHD fastställd som vuxen: Pengarna-tillbaka-garanti, det luktar TV-shop tycker jag. Jag är uppvuxen på den här typen av diet, för det är väl en diet när man utesluter en mängd vanliga traditionella livsmedel? Jag fick förvisso inga kosttillskott vad jag kan minnas, förutom AD-droppar. Hur kan det komma sig att jag trots att jag gick på rytmik , inte åt godis inte socker, inte salt som jag fortfarande inte riktigt vant mig vid (får hosta av normal saltad mat) käkade bara lyckliga kor & grisar från mina morföräldrars gård, ändå inte kunde skilja på höger & vänster, inte kunde läsa & skriva förrän 8:e klass, var & är fortfarande en klumpeduns helt utan vinnarskalle, med en envishet som en pitbull om jag intresserar mig för något. Trots att jag nu äter det jag är sugen på har jag aldrig mått så bra. En förälder:Jag önskar att du kunde få se mitt barn före och efter. Vilken skillnad! Nu så mycket gladare och har nästan aldrig utbrott eller blodsockerfall. Och vi får kontakt i princip hela tiden, mot att vi  förr fick peta på när hen skulle lyssna.” Måste ställa frågan om hur kan det komma sig att inte alla barn i en familj har ADHD, när de är i princip jämgamla och är uppvuxna på samma mat, om det nu är föda och förgiftningar som orsakat ADHD-symptomen så kraftigt att en dignostisering krävs för att räta upp livet? 

Så, eftersom  de neuropsykiatriska diagnoserna har funnits från människoartens begynnelse då man mestadels åt bytesdjur, både kött och fettet så är det ju inte mest troligt att det är modern kost med för mycket socker som idag åter och åter igen skapar ADHD. Vi är istället evolutionens gamla V.I.P:are. 

CavemanBBC_468x334 Fler blogginlägg:

Varför bråka om npf-diagnoser?
Diagnos för att få höra till Kostfanatiker – ADHD och autism
Samhället dödar det Darwin stöttar
Samhällets handikapp – Asperger finns kvar i evolutionen av en orsak
Om alla ”neuropsykiatriska personligheter” strejkade då?
När har man diagnos?
Impulsivitet och bra eller dåliga beslut
ADHD – uppfinningsrikt och något jag är glad och stolt över
ADHD-föräldrar

Från Science Daily: Is ADHD An Advantage For Nomadic Tribesmen?

”Nyhetstorka? Släng in nåt utmanande om ADHD – som förra året.”

dumstrutHej igen Nathan och DN. Senast jag hörde av Nathan Shachar/N.S förnekade han min existens och dessutom tvingades DN att rätta rena faktafel efter sakkunnigas information efter den publiceringen. Oproffsigt med källgranskning noll och DN:s blinda förtroende för utrikeskorren N.S.

N.S har i stort sett redan publicerat förra veckans inlägg hos samma avisa. Så det var inte så svårt att göra det igen. Behövde han åter också detta år skicka några arvodesfakturor efter julfirandet? Båda gångerna januariartiklar..

Jämför själva med förra: Nyhetskrönikan: Nathan Shachar: Psykiatrin – med oss eller mot oss? Publicerad 2012-01-09

Och nya, exakt ett år senare, i januari: Ledare N.S DN: Skojares och svindlares bransch Publicerad 2014-01-02 00:05

Några fraser i Nathans/DN:s senaste publicering som redan kritiserats till smulor. Ev finns källorna längst ner, under mina relaterade inlägg:
”Den snart femtioåriga övergripande teorin – att mentala störningar är ett uttryck för kemisk obalans i hjärnan – har visat sig ohållbar. För litet dopamin vid adhd, för mycket vid schizofreni, för litet serotonin vid depression och köpgalenskap – tusen­tals får varje dag en ”diagnos” som hänvisar till kemisk obalans. Men inga av dem får veta vilka nivåer som skulle utgöra normalvärdet, eller hur just deras obalans avviker. Den nanoteknologi som skulle kunna beskriva nivåerna av signalsubstanser i hjärncellernas synapser existerar inte.”

”Adhd-symptomen har mer med mognad att göra än med genetik. Min favorit bland de senaste årens dråpslag mot adhd-myten är en kanadensisk studie som visar att skolflickor födda i december har 77 procent större chans att få adhd-medicinering än klasskamrater födda i januari.”

I Sverige handlade debatten efter att – DN 2012-05-10 publicerade statistik från Socialstyrelsen – om att ADHD hos pojkar kan vara omognad i viss fall, statistiken visade nämligen att pojkar som är födda sent på året har en högre risk att få ADHD-­diagnos och medicinering med centralstimulantia än pojkar födda tidigare på året. 

Googla skarpsynta inlägg om detta, jag kanske återkommer med länkar.

Flera artiklar har det senaste kritiserat N.S inlägg. Exempelvis:

Neurolog: ”Adhd existerar inte” Överläkare Kerstin Malmberg i Aftonbladet/nyheter

Googla efter fler, de finns.

Relaterade inlägg på min blogg:

Den kända biologin i hjärnan vid ADHD

Reumatism verkar lite skumt. Varför blir vissa mer utsatta?

Sk samsjuklighet via gener. Forskning – Karolinska Institutet

När har man diagnos? Lite crazy och kul – eller lidande

Hela rörelser dissar vissa diagnoser – i senaste artikelns slut passar N.S på att nämna det eftersom förra kritikerstormen påtalade likheterna mellan honom och dem. Det är sällan (aldrig om de inte från början sagt det) kritiker av N.S kaliber erkänner något sådant samröre alls.

Kjell Häglund dissekerar godtycklig rapport från statligt hälso-organ.

Kortkort om ADHD och hjärnan

En viktig artikel med de tyngsta Till storms mot fördomar, signerat 23 av Sveriges mest insatta inom ADHD och autism

En del kritik mot pressen osv har jag också publicerat, men Newsmill har stängt på obestämd framtid. Dock har jag alltid lagt upp i stort sett samma texter på bloggen. Ni kan säkert googla på ”bloggmalplace” samt rubrik.

Tjae, ingen ny konklusion från mig om denna gamla skåpmat i repris.

Önskar er istället en God fortsättning, Nathan Shachar och alla andra!

Samhället dödar det Darwin stöttar.

DNA-strandHEj iGen. Jag har goda gener- eftersom det i min familj finns en hel del av det som idag kallas ”bokstavsdiagnoser” – alltså npf/neuropsykiatriska diagnoser. Kreativa, våghalsiga personer som löser problem på nya sätt, de som stenhårt kan fokusera och uppfinner nytt.

Charles Darwins slutsatser – som jag tror på, om att de starkaste överlever – enligt ”djungelns lag” hade naturligt sållat ut våra gener för länge sedan om generna varit undermåliga och utan användning.

Våra gener har en så hög ärftlighetsfaktor som uppåt 80%. Detta gäller kors och tvärs mellan alla olika npf-diagnoser, som inom autismspektrat ( ni kanske känner igen uttrycket Aspergers?), ADHD eller någon av de ofta medföljande systerdiagnoserna. (Som Dyslexi, dyskalkyli, OCD – tvångssyndrom, ODD – trotssyndrom..)

Våra; autisters och ADHD-personligheternas sätt att vara har alltid haft meningsfulla syften för människosläktets överlevnad. Men i dagens byråkratiskt fyrkantiga samhälle räknas vi bara som en belastning. En grupp av oväntade förmågor ställs på undantag pga rena fördomar och döms ut på förhand att, helt utan grund, bli förlorare.

I det här samhällsklimatet av automatisk uteslutning vid npf-diagnoser kommer vi som personer att tyna bort helt – till hela mänsklighetens fördärv. Sådana här goda och lite ”småstörda” gener kommer att saknas efter 50 år till av total förnekelse. Var så goda – sedan kommer samhället att söndras till mediokra smulor.

Men alla omkring tiger? Varför reagerar inte allmänheten starkare på utstötningen? Det verkar bara vara dem som har fått en ny släkting eller vän med diagnos som förstår vidden av den här orättvisan och humanistiska förnedringen. Som drabbar dem som fått diagnos helt oväntat – när de tror att livet äntligen ska komma igång igen.

Sådana här goda och lite ”småstörda” gener kommer att saknas efter 50 år till av total förnekelse. Var så goda – sedan kommer samhället att söndras till mediokra smulor.

Darwin och evolutionen rasar – hör ni inte? Jag tror att Gud till och med rasar inför den utsorterande inhumanismen som drabbar dem som i vårt samhälle har utsetts till en svag minoritet – men som inte har en minoritets sedvanliga starka diskrimineringsskydd i lagen pga allmänhetens axelryckningar.

Här står vi och våra barn och sloknar och dör bit för bit av ett rent fascistiskt förtryck.

Starka ord – visst.

Men hur skulle ni förklara det som sker när diagnosbarn inte får den skolundervisning som de kan blomstra av? Varför får inte dessa unga automatiskt undervisning på sitt eget språk”? Vilket i stor grad innefattar en lämplig miljö – samt kvalificerad pedagogik om hur man når fram på rätt sätt vid olika neuropsykiatriska diagnoser och guidar fram det bästa hos var och en.

Dagens samhälle kör med en blind kortsiktigt billigare metod för att det är mycket enklare under en mandatperiod. Det är ju mer ansträngande att strida för långsiktiga slutsatser – både bakåt och framåt.

Darwin har länge varit ett stort föredöme i att lära mänskligheten att forska bakåt för att se framåt för att kunna dra hållbara slutsatser.

Hej då Charles Darwin – och alla kommande stora tänkare?

Att riskera mista sitt enda hemspråk – kommunikation på ”autistiska”.

Integrationsförsök i skolan som leder till värre utstötning? Vi kan inte förutse hur inkludering av annorlunda barn till vanliga klasser kommer att fungera för alla våra olika ”diagnosbarn”? Alla har de mycket specifikt individuella behov. Vi föräldrar till dessa skatter, och även andra oroas dels av själva förflyttningarnas verkningar för våra överkänsliga barn, samt undrar hur bra det egentligen kan bli att alla sitter tillsammans i klassrummet? Kommer barn med autism och ADHD att då i längden få mötas på egna villkor och få tillräckligt stöd som är likvärdigt eller ännu bättre än det var i de särskilt anpassade studiegrupperna?

En debattartikel i Aftonbladet: Vad gör ni med våra ungar, Jan Björklund, signerad av en stor mängd kreativa människor menade bla att: ”Tänk dig själv att din skoldag utspelade sig på ett tivoli. Hur mycket skulle du lära dig i fritt fall? Hur bra skulle du redogöra för de bakomliggande orsakerna till mellanösternkonflikten i brantaste backen på berg-och-dalbanan?”.

Bakgrunden till det gemensamma uppropet i AB var att: ”Stockholms stad har ändrat reglerna för tillägget på skolpengen som går till barn som behöver särskilt stöd i skolan. Många får nu ett lägre belopp och en del blir helt utan. För många barn betyder det att skolan blir i princip omöjlig att genomföra, skriver dagens debattörer, och vädjar till utbildningsminister Jan Björklund att ändra på lagen så att dessa barn får rätt till stöd.”

Det krävs för allas skull att dessa unga blir undervisade med rätt metoder och får mycket stöd – satsningar i överkant – så de inte ständigt får uppleva misslyckanden. Och på ”ett språk” de förstår – det sättet som gör informationen tillgänglig för dem. Och det innefattar både pedagogik och en anpassad miljö som inte stör dessa vissa elevers överkänsliga sinnen! 

Vi är många föräldrar som är oroliga för hur det kommer att bli när våra barn som behöver anpassad undervisning ska in i vanliga klasser. Bloggen Prestationsprinsen berättar HÄR.

Många föräldraröster berättar om katastrofer för barnen själva när deras invanda värld ska vändas upp-och ner pga ett nytt nyck när barn med särskilda behov ska undervisas med alla andra, i stora klassrum. Trots att barnens diagnoser och dessa funktionsnedsättningars kännetecken talar för att det kan bli komplicerat. Kan vi lita på att de barnen inte skuffas undan på olika sätt? Förstår alla hur dessa diagnoser kan gestalta sig? Vid ett oanpassat och okunnigt bemötande blir dessa unga verkligt handikappade. Omvärlden måste anpassa sig, eftersom funktionsnedsatta inte kan.

Så här berättar mamman Tina Wiman om sin dotter med autistiskt syndrom som autismvariant, samt ADD: ”Mathilda har en begränsad ork att fungera, och när hennes tillvaro inte anpassas, tydliggörs, struktureras och förklaras, då orkar hon inte mer.” Dottern bröt ihop efter att ha haft en vikarie som inte hade kunskap om diagnoserna. Flickans begränsade ork hade – av okunskap, eller nonchalant ointresse – bara gått åt till att försöka förstå. Antagligen utan att lära sig något annat än att inget gick att förstå – eftersom inget under vikarieperioden anpassades efter hennes personliga förmågor.

En blind person kanske hade blivit lika stressad av att tvingas anteckna från vita tavlan för att få godkänt i undervisningen? Inte för att dissa synskadade, utan försöka förklara hur de nya skollösningarna kan slå mot funktionsnedsatta elever.

Exempelvis Björkhagens skola bara ”kör på – för lärarna har blivit så inspirerade av olika studieresor(?!). Rektorn anger att tanken bakom deras inkluderingsprogram är att att: ”Alla duger som de är.. [..] Ambitionen är att alla barn i upptagningsområdet ska gå i vanlig klass och följa den reguljära undervisningen – med stöd av specialpedagoger eller resurspersoner. [..] Det är ett ständigt pågående värdegrundsarbete – vårt uppdrag är att möta elever, var de än befinner sig i sin utveckling”.

Vilka elever är det hon menar egentligen? Är det elever som alltid gått i stor klass som får känna att de duger som de är – i jämförelse? Den här skolan ”bara kastar sig ut”. Lite fortbildning säger en lärare på Björkhagens skola; att vore bra. Fast det kanske vore mer människovärdigt med en kvalificerad specialistutbildning innan man genomdriver experiment med barn som redan har problem och leker med deras livschanser?

Det verkar lite luddigt vilka diagnoser som avses med ”särskild undervisningsgrupp”? Normal eller -överbegåvade elever? Har särskoleelever och eller barn med autism eller ADHD samma behov pedagogiskt?

Det finns olika åsikter kring inkludering. Som att när man säger att alla duger och är bra, så kanske det ska betyda att de annorlunda får nya kompisar. Blir hembjudna, och går på aktiviteter ihop? Får de? Verkligen?

Lärarna ignorerar kanske i sina blåögda utopier många grundläggande individuella problem i sitt; ”att alla ska med”? Vilken elev som helst kan ju känna sig utpekad av att få specialundervisning i klassrummet eller att lämna klassen för specialundervisning i annan sal.

En autistisk elev eller en elev med ADHD blir antagligen till största delen för störd av alla sinnesintryck i stor klass för att kunna arbeta. Ljud, många människor i rörelse  och olika luktintryck som kan upplevas som obehagliga. Och taktila missar, som att bli fysiskt berörd. Allt detta kan störa dessa elever otroligt mycket. Skolarbete under de premisserna – är det rättvisa förutsättningar – i en helt oförutsedd och oanpassad miljö?

Att man vid dessa neuropsykiatriska diagnoser också blir desorienterad av förändringar – det verkar vara helt okänt av klassintegrationsivrarna. En autistisk person kan få ett sammanbrott om de bara har bytt ut en detalj på favoritfiket – som bordsdukarna. Autistiska personer ser världen främst i detaljer – och har medfött svårt att sammanfatta alla träden till en skog. Många stora fördelar och talanger kan helt hämmas vid fel förutsättningar.

cirrrrkus

Förstår ni verkligen hur drabbade vissa kan bli – mitt i den vackra tanken om att ”alla duger”? Risken är att ”vanliga elever” känner sig bättre än – och utifrån betraktar de andra ”som udda cirkusfreaks”?

Nu kanske jag har en negativ tro på medelmänniskan? Men all mobbing kommer från självhävdelsebehov och de som utsätts är de annorlunda. Alltså våra fantastiska barn – som behöver lugn och ro med allt de redan har som extra pålagor i sina liv.

Alla behöver umgås frivilligt och på sina egna villkor, utan att behöva anstränga sig för att passa in i hårda sociala krav. Sedan kanske våra speciella barn vill umgås med andra utanför lektionerna. Eller inte. Alla har inte samma behov. Kanske orken och koncentrationen räcker och intresset finns för att mingla, men det är inte heller säkert. Frivillighet – bra grej.

Fotnot: Önskar länkar till blogginlägg i ämnet, samt forskningsunderlag och pedagogiska resultat av inkludering. Lägg in i kommentarsfältet? Jag sladdar ju bloggmässigt in lite sent i debatten. Ungefär det första engagerade som jag bloggat på XX antal månader.


Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: