”Nyhetstorka? Släng in nåt utmanande om ADHD – som förra året.”

Hej igen Nathan och DN. Senast jag hörde av Nathan Shachar/N.S förnekade han min existens och dessutom tvingades DN att rätta rena faktafel efter sakkunnigas information efter den publiceringen. Oproffsigt med källgranskning noll och DN:s blinda förtroende för utrikeskorren N.S.

N.S har i stort sett redan publicerat förra veckans inlägg hos samma avisa. Så det var inte så svårt att göra det igen. Behövde han åter också detta år skicka några arvodesfakturor efter julfirandet? Båda gångerna januariartiklar..

Jämför själva med förra: Nyhetskrönikan: Nathan Shachar: Psykiatrin – med oss eller mot oss? Publicerad 2012-01-09

Och nya, exakt ett år senare, i januari: Ledare N.S DN: Skojares och svindlares bransch Publicerad 2014-01-02 00:05

Några fraser i Nathans/DN:s senaste publicering som redan kritiserats till smulor. Ev finns källorna längst ner, under mina relaterade inlägg:
”Den snart femtioåriga övergripande teorin – att mentala störningar är ett uttryck för kemisk obalans i hjärnan – har visat sig ohållbar. För litet dopamin vid adhd, för mycket vid schizofreni, för litet serotonin vid depression och köpgalenskap – tusen­tals får varje dag en ”diagnos” som hänvisar till kemisk obalans. Men inga av dem får veta vilka nivåer som skulle utgöra normalvärdet, eller hur just deras obalans avviker. Den nanoteknologi som skulle kunna beskriva nivåerna av signalsubstanser i hjärncellernas synapser existerar inte.”

”Adhd-symptomen har mer med mognad att göra än med genetik. Min favorit bland de senaste årens dråpslag mot adhd-myten är en kanadensisk studie som visar att skolflickor födda i december har 77 procent större chans att få adhd-medicinering än klasskamrater födda i januari.”

I Sverige handlade debatten efter att – DN 2012-05-10 publicerade statistik från Socialstyrelsen – om att ADHD hos pojkar kan vara omognad i viss fall, statistiken visade nämligen att pojkar som är födda sent på året har en högre risk att få ADHD-­diagnos och medicinering med centralstimulantia än pojkar födda tidigare på året. 

Googla skarpsynta inlägg om detta, jag kanske återkommer med länkar.

Flera artiklar har det senaste kritiserat N.S inlägg. Exempelvis:

Neurolog: ”Adhd existerar inte” Överläkare Kerstin Malmberg i Aftonbladet/nyheter

Googla efter fler, de finns.

Relaterade inlägg på min blogg:

Den kända biologin i hjärnan vid ADHD

Reumatism verkar lite skumt. Varför blir vissa mer utsatta?

Sk samsjuklighet via gener. Forskning – Karolinska Institutet

När har man diagnos? Lite crazy och kul – eller lidande

Hela rörelser dissar vissa diagnoser – i senaste artikelns slut passar N.S på att nämna det eftersom förra kritikerstormen påtalade likheterna mellan honom och dem. Det är sällan (aldrig om de inte från början sagt det) kritiker av N.S kaliber erkänner något sådant samröre alls.

Kjell Häglund dissekerar godtycklig rapport från statligt hälso-organ.

Kortkort om ADHD och hjärnan

En viktig artikel med de tyngsta Till storms mot fördomar, signerat 23 av Sveriges mest insatta inom ADHD och autism

En del kritik mot pressen osv har jag också publicerat, men Newsmill har stängt på obestämd framtid. Dock har jag alltid lagt upp i stort sett samma texter på bloggen. Ni kan säkert googla på ”bloggmalplace” samt rubrik.

Tjae, ingen ny konklusion från mig om denna gamla skåpmat i repris.

Önskar er istället en God fortsättning, Nathan Shachar och alla andra!

Nathan Shachar säger att jag inte finns.

Utrikeskorrespondenten Nathan Shachar som ibland filosoferar över annat som att kritisera Gudrun Schyman med orden ”könsmaktsordning, är inte något vetenskapligt begrepp” och får svar under Schymans rubrik ”Nathan Shachar flörtar vilt med kunskapsföraktet”. Idag gör han det igen i dagens DN med ett kritiskt upprop mot läkarvetenskapen och diagnoshandboken DSM och kallar den ”ett medeltida abrakadabra” samtidigt som han kritiserar nya diagnoser, bland annat den neuropsykiatriska diagnosen ADHD. 

Lättvindigt beskriver han att diagnosen ADHD inte finns egentligen och att kriterierna är luddiga. Det är därför som det fortsätter forskas och DSM uppdateras efter hand. ADHD är kanske en kulturell uppfinning i krocken med samhällets krav. Kalla det vad du vill Nathan Shachar, att vi som behöver diagnosticeras har utkristalliserats handlar ju mycket om samhällets hårdare tempo. Det stämmer att det inte finns plats för alla naturligt i samhället och det suger. Men att vi som har ADHD inte finns för att DSM uppdaterats med neuropsykiatriska diagnoser, det är din rappakalja.

Läkarvetenskapen fungerar dessutom så att ”beprövade metoder och erfarenhet” samt patientens upplevelse blir underlag, därför utökas diagnoshandboken DSM även gällande psykiatri och neuropsykiatri. Man brukar inte blodprov för att fastställa psykiatriska sjukdomar heller. Men man kan se fysiologiska skillnader hos personer med ADHD bl a i hjärnans belöningssystem som styrs av kontaktämnen och forskningen fortskrider, om nu det ska krävas fysiologiska bevis. Men har du en depression behöver du inte genomgå patalogisk dissikering för att få hjälp och, ve och fasa – medicinering.

Jag får då och då välmenande höra att jag inte ska fokusera så mycket på min ADHD-diagnos. Att man inte ska se problemen så mycket. Och att de som fått neuropsykiatriska diagnoser skyller på diagnosen för att de inte klarar olika saker eller gör fel.
Så kan bara någon säga som inte levt med handikappet. Det är med en alltid. Det är osynligt, till och med för en själv ibland. Inte alla upplever det som ett handikapp måste jag understryka. Och de flesta vill inte skylla ifrån sina handlingar på något. De vill bara förstå. Hitta en förklaring.
Jag hör också ofta att folk känner igen diagnoskriterier hos sig själva, men att de ju har det bra. De mänskliga ADHD-egenskaperna är inte en funktionsnedsättning om de inte tar över livet och försvårar det intill funktionsnedsättningsgrad. Helt enkelt.
Att ligga så högt på skalan att det sätter käppar i hjulet i hela livet. När man misslyckas pga dessa egenskaper – då inträder inte så roliga tillstånd och undantagstillstånd. Läs DSM.
Man blir väldigt trött utav de extra parametrarna man ständigt kämpar med och mot – i funktionsnedsättningen. Att tvingas tänka på allt man gör. Inte kunna göra vardagliga saker automatiskt utan att komma av sig hela tiden. Anstränga sig medvetet för att inte splittras. Hindra sig själv från att direkt följa upp alla olika tankar som pockar, utan slutföra det man påbörjat.
Som att lyckas stå kvar vid köksbänken när man ska diska och inte gå och ringa samtalet man har glömt och plötsligt kommit på. Inte heller följa upp logiska tankar som att flytta blomvattenkannan på diskbänken till fönsterkarmen och där börja plocka torra blad från en planta och se att jorden behöver bytas ut. På väg till skåpet med blomjorden börja samla ihop tidningar som man glömmer i en hög i hallen när man ställer skorna i ordning och plockar fram dammsugaren för att suga upp grus från dörrmattan. Allt ganska logiskt om man är på det fokuserade humöret. Men disken?
Eller åka kollektivt och inte åka till fel ställe eller för långt och tvingas byta buss för att åka tillbaka två hållplatser, för att man råkade läsa lite för länge i Metro, satt med mobilen eller bara satt och drömde. Man får inte göra ett skit annat än att tänka på var man ska av för att komma dit man ska i tid och det tar mycket kraft att alltid vara på helspänn. Man blir också trött av att hålla ordning på de sociala koderna. Inte prata för mycket utan hålla disciplinerad koll på sig själv när man inte är hemma där man förhoppningsvis kan slappna av.
Det blir ett problem för mig är när människor viftar bort mitt liv för att de inte har upplevt det samma. När de fördomsfullt låter bli att läsa på. Utifrån ser man allt så klart, vet bättre och säger att man hade gjort annorlunda. Hur kan man det?
Nathan Shachar – du är så välkommen att leva mitt liv en vecka, kanske hur det var för tio år sedan och säg om du därefter hade stått ut med att leva i ständig ångest och stress. Kalla det vad du vill, mänskliga svårigheter kanske? Jag har inte uppfunnit diagnoskriterierna i DSM.
Men utan fungerande diagnos hade mitt liv fortvarande varit som ett deprimerat kolli i min säng. Av någon orsak så var de två föregående diagnoserna inte rätt för de gav inte rätt handlingsplaner. Varför, kanske för att ADHD hela tiden var min diagnos?
Nu funkar saker som var omöjliga under 41 år innan min ADHD-diagnos. Kalla det vad du vill. Du säger att mitt liv inte finns utan är en modern masshysteri. Hur kan det vara det när jag inte kände någon med ADHD innan jag fick min egen diagnos som jag inte fastställt själv och som dessutom fungerar.

Även på Newsmill där ett ”inte” föll bort i sista meningen. För det är inte jag själv som satt min diagnos.