Hela rörelser dissar vissa diagnoser.

Jag antar att de flesta människor inte fattar någonting om att man vid neuropsykiatriska diagnoser t ex får råd om att dricka te, som mot ADHD.

Eller att de vet något om Scientologihatet mot diagnoser som ADHD och andra diagnoser inom neuropsykiatrin och psykiatri i allmänhet.

Eller känner till om undergrupper av Scientologerna – som KMR ”Kommitteen för mänskliga rättigheter” som kör ett korståg mot varenda liten jävel som knystar om ADHD eller att må illa själsligt. De vill hellre vill att man betalar in tiotusentals kronor och skaffar sig miljonskulder i kurser hos dem.

Skulle vilja se ett en samhällsreaktion på det massiva motståndet som redan psykiskt påfrestande människor kan möta – precis och som om kritiken och dissningen hade varit emot ryggskott eller mensvärk.

Sedan har vi den sk allmänheten som aldrig har satt sig in eller drabbats i sin omedelbara närhet – utan bara rapar upp fördomar som de hört.

Och de som tycker man för mycket fokuserar på diagnoserna – när man bara försöker hitta en väg att leva vidare.

De tristaste människorna på jorden är dem som aldrig sätter sig ner och lyssnar också.

För en neuropsykiatrisk eller psykiatrisk diagnos går aldrig över – som ryggskott och huvudvärk gör iaf tidvis.

Förneka – och förvärra med förnekelsen.

Annonser

5 Responses to “Hela rörelser dissar vissa diagnoser.”


  1. 1 Michael november 18, 2012 kl. 12:22 e m

    Försök till beteendevetenskaplig förklaring från en observant amatör:

    Säg att vi är några stycken som delar på en cykel. En dag märker vi att cykeln inte funkar optimalt i förhållande till våra förväntningar. Några av oss som är duktiga på det här med cyklar tar en titt. Kanske bäst att pumpa däcken lite mer, bakdäcket är inte lika hårt pumpat som det där fram. Nu rullar cykeln lättare igen! I cykelförrådet sätts upp en skylt: ”Kolla däcktrycket innan du åker på cykeln”.

    Vi hade problem, vi kom på en lösning, vi gjorde lösningen till ett stående inslag, för att förhindra framtida problem använder vi oss av vår förebyggande patentlösning.

    Men det finns en grupp bland användarna som menar att pumpa däcken, vadå, man kunde ju lika gärna ha släppt ut luft där fram så hade trycket blivit lika i båda däcken. -Ja, väser cykelproffsen sammanbitet, men då rullar ju cykeln ännu trögare än om bara ett däck har lägre tryck så pumpa båda till samma höga tryck blir nog bäst ändå… -Men, säger andra gruppen, hårt pumpade däck ger sämre grepp på slirigt underlag, vill ni att vi ska åka omkull och skrapa upp hela knäet? Va!

    Problemet är glömt, det är nu lösningen vi diskuterar, förkastar, vrider och vänder på men vi har ingen koppling tillbaka till det som en gång gjorde att vi började fundera på vad vi skulle göra med cykeln. Båda parter har helt rätt i sin argumentation men ingendera part kommer ihåg varför vi alls började hantera en avvikelse som något vi måste åtgärda, och hur det kommer sig att just däcktrycket är det viktiga. Behöver kedjan smörjas och har det någon relevans till det som föranleder däcktrycksfrågan? Ingen vet och ingen funderar över det heller.

    En grupp människor. De funkar inte som andra människor för de har problem med saker som de flesta inte har problem med alls. Hur kan det komma sig? Finns det några gemensamma nämnare? Ja det gjorde det, vi kan nu peka ut problemet inom vissa gränser, vi kan kalla problemet ABCD och diagnosticera människor som har problemet. Hur ska vi nu pumpa dem? Här har vi en lösning på det. OK.

    Sedan kommer någon som vet lite om andra lösningar och säger att man kan dricka te, vissa teer innehåller kemikalier som har samma effekter som andra kemikalier. -Jo väser experterna sammanbitet men den där lösningen är inte lika reglerad och känd som den lösning vi tillhandahåller, den vet åtminstone vi effekterna av, åtminstone mer än effekterna av din lösning som är helt ny för oss. En annan grupp dyker upp och säger -Här behövs ingen lösning alls, det är fel grupp som behandlas, det är de som inte har det nu definierade problemet som istället borde medicineras så de får det, då är alla lika igen och problemet är undanröjt!

    Återigen fokuserar vi på problemlösningen och problematiserar den, för när vi har hittat en lösning så släpper vi kunskapen om problemställningen vind för våg. Detta sker genomgående, överallt och alltid i vår värld idag.

    Det finns så många diagnoser vi kan ställa, ”man” och ”kvinna” t ex. Det är inte många procent som skiljer åt rent fysiskt. Och sinnet är ju en automatreaktion vi kan styra med kemikalier, så egentligen kan vi ju medicinera bort hela den mest påträngande skillnaden om vi vill. Så hanterar vi saker som vi har upphöjt till ”problem”.

    Min uppfattning är att alla sidor och falanger kring denna fråga har rätt i sak i något avseende men diskuterar helt fel ämnen. Tillbaka till grundfrågan, för det finns faktiskt en sådan. Hur ska vi handskas med att vissa människor hade problem med saker som var enkla för andra, och vice versa?

  2. 2 bomek januari 10, 2013 kl. 1:21 f m

    Scientologerna… var faktiskt länge sen jag bråkade med dom nu, förut kunde jag helt enkelt inte låta bli att slå tillbaka i nåt kommentarsfält under nån artikel om ADHD. Min ork har dock krympt sen dess, men ändå så anser jag att det är viktigt att inte låta dom härja fritt i alla kommentarsfält. KMR (scientologins frontorganisation, maskerad till mänskliga rättigheter) och dess anhängare är farliga.
    Även om jag inte är den som står och hoppar jämfota av glädje över psykiatrin där jag bor, då den är en totalt icke-fungerande vårdenhet, så är det för mig självklart att försvara psykiatrin emot dessa (ursäkta uttrycket) oerhört farliga vansinniga, fanatiska idioter.
    För det som händer om dom får stå oemotsagda är att psykiatrin kommer känna sig ännu mer utsatt och ännu mer omtalad som nån slags försöksverksamhet för att droga ner så många som möjligt o.s.v.
    Detta i sin tur leder till att man blir ännu försiktigare i din förskrivning av läkemedel, och då speciellt dom narkotikaklassade medicinerna.
    Försiktighet vid förskrivning är iofs nåt bra, men då försiktigheten blir feghet och den som behöver hjälp inte får den p.g.a. rädslan för över-förskrivning från läkarnas sida, då har det gått för långt och detta har ju KMR faktiskt redan lyckats med på ett flertal ställen.

    Just därför är det vansinne att tänka i dom banorna som: Ähh, alla fattar väl att scientologerna är helskruvade, ingen tar väl dom på allvar o.s.v.

    KMR är mycket väl medvetna om den gamla sanningen: ” Om en lögn upprepas nog många gånger så blir den till slut en sanning”.

    Och då dom får stå oemotsagda så blir till slut deras argument ”sanna” i andras ögon, och förlorarna är vi…..


  1. 1 Våra vapen – och Godwins lag. « Victorias ADHD-npf-blogg. Trackback vid december 20, 2012 kl. 6:01 e m
  2. 2 Vi är de nya utstötta. « Victorias ADHD-npf-blogg. Trackback vid januari 10, 2013 kl. 5:39 e m
  3. 3 ”Nyhetstorka? Släng in nåt utmanande om ADHD som förra året.” | Victorias ADHD-npf-blogg. Trackback vid januari 7, 2014 kl. 2:36 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: