Smärtsamt med ojämna prestationer

Om att vara KAOS-pilot av rang men sakna sina vingar ibland.. Det blir speciellt utmanande för att jag vet vad jag kan – men att jag inte alltid förmår göra det. Ens kan det ”lätta” som de flesta utan mina svårigheter kan, som att utan en extra tanke småstäda hemma varje dag. 

Jag vet inte om det är så här för alla, oavsett diagnoser eller inte? Säkert mer eller mindre. För mig går livet högt eller lågt. Men jag tror till mer extrema grader, eftersom vissa lägen i mig och situationer jag måste hantera ställer mig som funktionsnedsatt.

Det beror inte nödvändigtvis på att jag är extra ledsen, kan ändå vara mycket åt det lamslagna hållet. Ångest och dålig sömn försämrar mina förmågor, det kaoset kan periodvis vara ohanterligt att styra upp, oavsett ansträngningar. Men den extraorken är också svår att hitta inom mig när hela jag är i otakt.

När jag har lättnad kring mitt hjärta brukar min ostoppbara ”action” och den mentala aktiviteten kunna komma fram. När mina diagnoser är funktionstillgångar – superkrafterna. Men det går inte att ordna fram på beställning.

Jag kommer alltid att behöva vila själen och hjärnan ibland – för jag måste anstränga mig mycket för att hantera intryck och få ihop det. Det är störande, rent av ett lidande för mig som person att min prestationsförmåga är så ojämn. Är jag bra eller kass? 

Lever ytterst sällan på en mellanväg då jag är lagom och kan upprätthålla allt över en längre period. Även om jag kan anstränga mig en kortare tid, speciellt för dotterns skull. Sedan kanske jag behöver sova minst 12 timmar.

Med npf-diagnoser besitter man ju den där underbara draken att flyga på! Men som inte alltid låter sig tämjas så färden blir turbulensfri.

Även om jag trivs med att vara som jag är – så tär det att inte alltid kunna! Känner att det ligger mig till doms, speciellt gentemot myndigheter och människor som njuter av att trycka ner.  Jag är lättare att klaga på när jag inte är i form. Och när jag flyger så utmanar jag en del så också det läggs mig till last.

Annars är det OK här – även om mitt och vårt liv säkert utifrån kan sägas vara i djup kris? KAOSPILOT är inget dåligt yrke. Även om bränslet riskerar att sina lite ibland. Med vänlig hälsning från en Kaospilot med ADHD:”Jag får inte panik av plötsliga kriser utan agerar. Ofta helt rätt och med bra resultat. Jag är en kaospilot av rang. Det måste jag komma ihåg är en styrka när allt annat känns som skit. För det är inte alla som kan det jag kan. Eller som gör det, om de nu har förmågan? Backa undan vid kris, inte min stil bara.”

/Victoria Qvarnström