Kaospilot vid ADHD.

Jag var aldrig för blyg för att säga min mening och är fortfarande inte för tyst när det gäller. Även om min impulsivitet avtagit med ålder och insikter.

Jag har i mitt liv gått in många gånger och försvarat gamla damer som blivit förnedrade av skitungar. Jag har gått emellan och chockat vuxna förövare, för att de iskallt inte förväntat sig motstånd någonstans ifrån. Även som 40-årig tant har jag gjort det utan en enda rädsla för min egen säkerhet. Och lyckats.


Men en sak med min impulsivitet och det den lärt mig är att jag bearbetat det mesta så mycket att jag har handlingsberedskap. Mitt liv har inte på något sätt varit den lättaste vägen, utan kanske lite extra snubblig utav min ohämmade utslängning i intet gång på gång. Alltid med ett hoppfullt leende.

Jag får inte panik av plötsliga kriser utan agerar. Ofta helt rätt och med bra resultat. Jag är en kaospilot av rang. Det måste jag komma ihåg är en styrka när allt annat känns som skit. För det är inte alla som kan det jag kan. Eller som gör det, om de nu har förmågan? Backa undan vid kris, inte min stil bara.

Jag har tentakler nog att avläsa en krissituation och ta rätt mått av åtgärder. Om jag är i balans. Är jag inte i balans vet jag det också, för hela mitt liv har varit ett vågspel av självkännedom. Jag backar om jag inte är i form.

Om det inte gäller verkligt allvar då hjälp måste komma. Ingen agerar? Då gör jag det. Kan åsidosätta mina egna känslor och agera på autopilot, pga av gamla lärdomar. Kan Hjärt -och lungräddning också och är inte för blyg för att stega fram och ta tag i. Handlingsberedskap.

En gång stod jag som kund vid kassan i en modeaffär och en påverkad snubbe kom in och vräkte ner kläder från hyllorna. Jag lyssnade på honom och stod kvar vid kassan. Men glasögonen tog jag av och stoppade i väskan. För jag märkte att expediternas ord om att han skulle lugna ner sig gjorde honom ännu mer aggressiv.

Jag kunde inte gå därifrån och lämna tjejerna där, kände att de inte hade nån koll. Och han var rätt arg och besviken. På Socialen som inte gett honom pengar som han skulle ha, sa han. Det hörde jag.

När Securitasvakterna kom inrusande på larmet från expediterna så stod han och grät i min famn vid kassan. Min dotter hemma var då drygt två år och i värsta trotsåldern. Skulle jag flytt för att jag var mamma? Tvärtom. Jag svarade och behandlade mannen precis som jag behandlade min lilla dotter vid ett känsloutbrott.

Höll med, förstod, tröstade och snubben bröt samman och grät.

Det krävs inget geni för att göra det jag gjorde då. Men det krävs kanske en viss handlingsberedskap och vana vid plötsliga kriser? Och mod eller helt enkelt orädsla?

Det äger jag.

Jag har ju ADHD. Tur att någon har det!

Ibland får någon fånga upp en tappad boll. Inga konstigheter.

7 Responses to “Kaospilot vid ADHD.”


  1. 1 malinwahlstedt februari 21, 2011 kl. 7:55 f m

    Oj vad jag känner igen mig. Här ngt jag skrivit för ett tag sen:

    ”Varje morgon drar jag efter andan. Och håller andan tills jag får somna igen på kvällen. Ständig kramp, ständigt på helspänn, i försvars¬position, beredd. Om det ändå kunde komma en katastrof – jag vore bäst lämpad att hantera krisen. Det är vardagen jag inte klarar av.”

    / Malin

  2. 2 Tanja februari 22, 2011 kl. 9:12 f m

    Jag gillar verkligen din blogg! Jag känner igen mig i så mycket av det du skriver. Du berättar så att man förstår och du har jättebra talande bilder till! Jag är 38 år och har precis bokat tid hos en privat utredare, just därför att psykiatrin inte tar mig på allvar. Kram

  3. 3 Victoria februari 24, 2011 kl. 3:27 e m

    Malin. Det där känns inte helt obekant, att vara bra på det oväntade, som att rycka in – men ändå inte orka med den släta vardagen i längden.
    Men har idag faktiskt lärt mig uppskatta vardagslunket även om jag var i mitt esse när jag arbetade i projektform/frilansade. Så jag hann vila upp mig mellan utmattningarna.. Fast det kostade mig total utbränning jobbmässigt.
    Uppskattar regelbundenhet idag pga de för mig positiva sidoeffekterna. Men har fortfarande den där extra beredskapen när andra kanske ryggar.


  1. 1 Mina bästa ADHD-inlägg här. | Victorias ADHD-npf-blogg - om att vara mal placé. Trackback vid maj 29, 2014 kl. 1:32 e m
  2. 2 ADHD – uppfinningsrikt och något jag är glad och stolt över. | Victorias ADHD-npf-blogg - om att vara mal placé. Trackback vid maj 29, 2014 kl. 1:53 e m
  3. 3 Mina bästa ADHD-inlägg samlade | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid oktober 26, 2014 kl. 12:25 e m
  4. 4 Smärtsamt med ojämna prestationer | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid mars 28, 2016 kl. 7:54 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: