Posts Tagged 'ADHD-biologi'

Den kända biologin i hjärnan vid ADHD.

Detta inlägg samlar länkar till forskning om ADHD-hjärnan och större delen av texten är insamlad och inlagd från dessa länksidor och ni ser länkarna i respektive stycken. 

Standardhjärnan och dess funktioner beskrivs lättfattligt här från Karolinska Institutet på Hjärnguiden med fina illustrationer.

Forskare som är insatta i området är numera överens om att adhd/add är ett biologiskt baserat funktionshinder. Biologiska faktorer är avgörande för uppkomsten av adhd/add och ärftlighet spelar en stor roll i detta sammanhang skriver man på Landstinget i Uppsala läns hemsida. För övrigt en väldigt informativ sida om ADHD/ADD att klicka runt på.

Skillnader i vissa hjärnprocesser.
Vid ADHD fungerar några av hjärnans så kallade exekutiva funktioner -utförandefunktionerna annorlunda. Det handlar om de områden som styr förmågan att vara uppmärksam, kunna kontrollera sina impulser och ha rätt aktivitetsnivå. Här har studier visat att signalöverföringen, det vill säga överföringen av hjärnimpulserna, sker långsammare än hos andra.

Brist på signalämne.
Hjärnan använder signalämnen, alltså kontaktämnen vid signalöverföringarna. Har man för lite av signalämnen som dopamin och noradrenalin, skapar det problem som är typiska för ADHD. Den senaste forskningen visar att störningar i dopaminet påverkar förmågan att planera, samordna och organisera. Signalämnet har även betydelse för hjärnans arbetsminne.

Uppväxtmiljöns betydelse
Tidigare har det funnits andra förklaringar, exempelvis att föräldrarna skulle ha bristande förmåga att vårda och uppfostra sitt barn, att det finns familjeproblem eller att ADHD orsakas av stress eller en traumatisk händelse.
Men forskning har visat att inget av dessa ger upphov till ADHD. Däremot har det konstaterats att sådana förhållanden kan leda till att funktionsnedsättningen får betydligt större konsekvenser.

Lägre transport av viktiga ämnen för hjärnans signaler.
I slutet av 2011 var en studie klar vid Örebro universitet som visar att barn med ADHD har nästan 50 procent lägre mängd av ett protein som är viktigt för uppmärksamhet och inlärning. Upptäckten kan innebära att det finns andra biokemiska avvikelser i hjärnan hos personer med ADHD än vad man hittills har trott. Det här tyder på att fler signalsubstanser är påverkade vid ADHD, och det skulle i framtiden kunna öppna vägen för andra läkemedel än de som används i dag.
Många psykiska sjukdomar antas bero på för låga nivåer av viktiga signalsubstanser i hjärnan. Detta tyckte jag var extra trist att hitta angående den ovanliga neurologiska sjukdomen Huntingtons sjukdom som till slut drabbar som tidig demens, som funnits i min släkt. Har vi en bristgen som orsakat både den allvarliga sjukdomen Huntingtons och ADHD och andra neuropsykiatriska diagnoser runt mig i familjen?

Cellbiokemiska analyser kan hjälpa oss att förstå de processer som orsakar förändringarna. För att hjärnan ska kunna tillverka de substanser som krävs för att skicka signaler, är den beroende av att olika aminosyror transporteras in i hjärnan.

Genom att analysera en viss typ av bindvävscellers (så kallade fibroblaster) förmåga att transportera dessa ämnen, kan forskarna även dra slutsatser om hur väl transporten in i hjärnan fungerar. Resultaten av denna undersökning visar att transporten av tryptofan är lägre hos barn med ADHD, jämfört med barn utan diagnosen.

– Det innebär troligen att hjärnan producerar mindre serotonin. Hittills har man framför allt fokuserat på signalsubstanserna dopamin och noradrenalin vid den medicinska behandlingen av ADHD. Men om även brist på serotonin är en bidragande orsak, kan det krävas andra läkemedel för en framgångsrik behandling.

Hjärnans belöningssystem och ADHD. 
Hjärnfonden skriver att: Man har nyligen kunnat visa att hjärnans belöningssystem reagerar snabbare på nya intryck hos dem med ADHD. Fynden ger en biologisk förklaring till varför personer med ADHD oftare än andra blir missbrukare. Upptäckten kan leda till nya läkemedel och beteendeterapier.

Man har i  forskningen om detta använt PET-skanning – Positronemissionstomografi då man med medicinsk avbildningsteknik som bygger på användning av isotopmärkta preparat, så kallade radioaktiva markörer, vilka möjliggör framtagning av tredimensionella bilder av exempelvis ämnesomsättningen i hjärnan men även hur olika preparat, exempelvis signalsubstanser rör sig i kroppen osv. Genom att fästa radioaktiva molekyler på andra modifierade molekyler som kroppen känner igen kan man få den radioaktiva partikeln att fästa sig till mycket specifika regioner i kroppen.

Förutom att spåra tumörer kan ämnen som liknar dopamin och serotonin binda radioaktiva isotoper. Eftersom både serotonin och dopamin är centrala transmittorsubstanser kan dessa radioligander utnyttjas för att studera olika funktioner i hjärnan.

PET-tekniken lämpar sig vidare synnerligen väl för forskning på nya läkemedel. Tack vare att läkemedlet då går att spåra och ”fotografera” inuti kroppen ser man snabbt om ämnet binder till de tänkta områdena.

Underlaget som jag översatt från undersökningen publicerad i JAMA – den mest vitt cirkulerade medcinska tidskriften i världen:

En minskad mängd dopaminmarkörer associerade med uppmärksamhet visade sig på dompaminbelöningssystemet bland de undersökta med ADHD, jämfört med dem utan ADHD-symptom.

Man mätte inte belöningskänslighet hos de enskilda personerna i denna studien och därför kan man i detta läget bara dra slutsatsen att det fanns en försvagning i dopaminets belöningssystem hos de undersökta ADHD-personerna jämfört med kontrollgruppen. Därför drar man slutsatsen att personer med ADHD har ett belöningssystem som fungerar annorlunda. ADHD kännetecknas av ett vad jag här kallar ett belöningsunderskott alltså ett misslyckande att fördröja tillfredsställelse. Man är svag för snabb behovstillfredställelse och har en sänkt förmåga att vänta på fördröjda belöningar, som att planera långsiktigt vad som blir bäst för en som individ i längden.

Snabb behovstillfredställelse betecknar missbruk av kemiska substanser, alkohol, endorfinkickar och mat; som i socker och kolhydrater. Därför anses personer med ADHD ha en svaghet för missbruk. Personer med odiagnosticerad ADHD har också en större benägenhet att självmediciniera sig exempelvis med narkotika som amfetamin eller alkohol.

Studien indikerade att fortsatta studier bör göras på  hyptomalus dopaminpåverkan vid ADHD och innefatta sömnproblem och även övervikt, vilket denna studien undantog.

Överensstämmande med de här studieresultaten är en fMRI-studie som rapporterade en minskad hjärnaktivitet för både omedelbara och fördröjda belöningar hos vuxna deltagare med ADHD jämfört med kontrollgruppen, i området runt accumbenskärnan i hjärnan som anses anses spela en avgörande roll för uppkomsten av ett drogberoende. Accumbenskärnan utgör en del av det basala ganglierna som bland annat innehåller dopaminproducerande nervceller.

Man mätte i studien som rapporterades om i JAMA, olika receptorer i samma område, runt accumbenskärnan och deras förhållande till dopaminbelöningssystemet och uppmärksamhetsstörning vid ADHD. Detta kan förklara varför personer med ADHD tydligt har svårare att hålla sig fokuserade vid uppgifter de upplever som tråkiga, repetativa och ointressanta, alltså som inte ger rätt sorts snabba belöning. Man bör forska mer om detta eftersom personer med ADHD är mer sårbara för missbruk.

Man har i tidigare studier hittat abnormaliteter i mellanhjärnan både hos barn och vuxna med ADHD vilket kan förklara den mindre dopaminutsöndringen/behållningen. En funktionsnedsättnig i signalsubstansöverföringen alltså.

Man hittade lägre hjärnaktivitet vid ADHD i ett område ”the Caduate” som rör hjärnans inlärnings -och minnessystem, särskilt gällande feedback-bearbetning. Här anses även emtionell känslighet sitta, som romantisk respons, respons på skönhet osv. Vänstra delen av ”the Caduate” är i nära samarbete med talamus, som alla hjärnsignaler måste passera och sägs ha med språkförståelse att göra också, som när man växlar mellan två språk. Man ser även på ett teoretiskt stadie att det kan finnas samspel med detta område i hjärnan och Tvångssyndrom/OCD/OCB. Tvångssyndrom jämte Trotssyndrom är båda icke ovanliga diagnoser vid ADHD.

Resultaten om bristande dopamintillförsel till hjärnan vid ADHD anses ha klinisk relevans angående motivation och stimuliassocierad belöning och positiv förstärkning, exempelvis vid skolarbete. Både extra pedagogiska insatser för att öka motivation och resultat vid skolarbete och andra pålagda arbetsuppgifter har visat en ökad aktivitet i striatum i frontalloben hos personer med ADHD. Även centralstimuerande ADHD-medicinering ökar koncentrationsförmågan.

Min slutsats är att det behövs ganska stora satsningar på specialpedagogik för barn med ADHD-problematik, en specialistkompetens som varje lärare borde vara bevandrad i för att upptäcka dessa unga.

Samt så behövs tydliga utvärderade insatser för dem som får diagnosen som vuxna för att återupprätta deras chanser något.

Det är samhällets plikt att göra allt för att undvika de värsta fällorna vid detta funktionshinder och även rehabilitera hållbart för att ta tillvara resurserna hos de med ADHD som det gått lite för långt för. Idag vet man ju bättre?

Fällorna på individnivå är förvärvad psykisk sjukdom, exempelvis djupa återkommande depressioner som följd av ständiga misslyckanden, att ta till missbruk för att döva och hantera eller att vända samhället ryggen och ställa sig utanför samhället i kriminalitet, vilket kanske för ett tag upprättar en känsla av tillhörighet eller självkänsla, men leder till totalt utanförskap och kort sagt ett sabbat liv som det krävs smärre under för att ta sig ifrån. Det finns inga lätta vägar in i samhället när man en gång misslyckats.

Vi vet ju redan att de långsiktiga förlusterna av obehandlad ADHD blir ofantliga, i detta snålarsamhälle.

ADHD betyder inte alltid enbart problem, men sannolikheten är större att hamna i dåliga kretslopp utan utväg om problemen är så svåra att livskvaliteten försämras. Då finns behov av diagnosticering och terapeutisk hjälp. Vilket alla skulle vinna på om det satsades mycket på – i god tid.


Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv