Övergreppen på NPF-unga i skolan fortsätter

Tiden och utvecklingen för barnen med särskilda undervisningsbehov – kanske med neuropsykiatriska diagnoser – har stått helt still, under chockerande många år. Det är ren vanvård att undanhålla unga möjligheten att få må bra!

Så många unga har förlorats genom dessa år. Genom självdestruktivitet som inget värda – missbruk och kriminalitet eftersom man inte vet vem man är eller vart man ska ta vägen. Många jag har kontakt med har mist sina diagnosbarn i självmord för hopplöshetens skull.  Så cyniskt att man kan spy rakt ut.

Tar här upp en aktuell artikel från Föräldranätverket Barn i behov – som för diskussionen vidare om nuvarande omständigheter i skolan.

Skolverket blundar för vår kunskap om NPF
Citat ut artikeln:
”Vi vet nu att barns utmanande beteende inte alltid kan förklaras med anknytningsmönster eller brister i uppfostran, utan kan bero på exempelvis svårigheter att snabbt sortera intryck till meningsfull förståelse och svårigheter med sociala koder och samspel. Denna nya förståelse hade kunnat omsättas i verkligt stöd till lärare genom konkreta pedagogiska metoder och verktyg. Undersökningar bland lärare visar att detta också är det som oftast efterfrågas av lärarkåren.”

”Skolverkets kunskapsförnekande är inget annat än ett framhärdande av idéerna bakom den inkluderingsvåg som drevs igenom med den nya skollagen 2010. Skolmyndigheter och huvudmän var frustrerade över att den inkluderande skolan dröjde och att allt fler elever gick i kostsamma särlösningar.”

”Samma skollag delegerade hela ansvaret till rektor, vilket i praktiken innebar att en av de mest genomgripande förändringarna i svensk skola lades på få personer utan utbildning i olika behov hos barn som en inkluderande skola möter och samtidigt bakbundna av hårda budgetkrav och andra uppgifter.”

”Nu slås som direkt konsekvens en hel generation barn med autismspektrumtillstånd brutalt ut ur skolan med ofullständiga betyg och problematisk skolfrånvaro redan på lågstadiet. Dominoeffekten är ett faktum och innebär tragedier för enskilda barn och deras familjer.”

”Kaotiska situationer kommer att uppstå som leder till krav på enkla lösningar som hårdare tag.”

”Långvarig skolfrånvaro har blivit grund för LVU och felbehandlade barn med autism placeras slutligen till sist på SIS-institutioner som helt saknar kompetens för den här gruppen, och med katastrofala följer.”

Bra rutet – med konkreta förslag i artikeln på hur man ska komma tillrätta med de här utsatta barnens svikna rättigheter!

Kan inte förstå hur mycket kamp det behövs för något som är så självklart!

En skam.

Mvh Victoria, en diagnosmamma

Tidigare blogginlägg – jag då trodde skulle vara omoderna och inaktuella vid det här laget:
Gasa upp specialkompetensen i skolan
När skyddet brister i skola och samhälle
Att riskera mista sitt enda hemspråk – kommunikation på ”autistiska”
Skolans snäva ramar blundar för verkligheten
Utan specialinsatser i skolan leder utför
Vår artikel i GP Debatt också – författad av mig och Malene Larssen.
Förfärande nog för ett längre tag sedan,  år 2012. Vad i helvete ska vi göra mer?

 

Annonser

Åter till människovärde med skiftat fokus

Det gick inte som jag trott men går oväntat bra idag – efter en långdragen och kraftkrävande strid med/mot mig själv.

Jag tillhör utbrändhetsgruppen som aldrig kom tillbaka till det livet som jag trodde skulle bli min framtid, vara min livshistoria.

Utbildning, fast jobb och uppskattning på den vägen som alla andra gick. Den förinprogrammerade planen gick i stöpet för mig. Upprepat.

Kände mig besviken, snopet omkörd i innerfilen. Mina kurskamrater började jobba, jag stod kvar på samma ställe. De minns inte ens de uppsatsämnen vi skrev ihop. Men det är mina sista minnen från skolstudierna, från verkligheten då jag ändå valt rätt väg. Men ingen väg jag kände till då var tydligen rätt. 

Blev sjukskriven 1996 efter en komplex tid av högskolestudier, nattjobb, extrajobb och det hårda slaget när en vän plötsligt dog. Ett års inbäddning hemma med neddragna persienner. Sedan dess har jag kämpat – för mycket kanske?

Depression är en sjukdom man kan få hjälp med lärde mig min älskade gamla sandlådekompis, då när jag totalkraschade första gången. Och min ADHD var ju okänd då. Depression är vanligt om man inte fått hjälp och riktning i tid.

Men var envist hoppfull varje gång jag kom ur dimman under alla dessa år – om att nu var jag frisk! Och lika stark som jag mindes?

Direkt jag mådde bättre använde jag min kraft till otaliga revanscher som slutade i kaklet. Slagen och bitter över livets orättvisa, så kunde det ta nåt år eller två att orka satsa lika friskt igen.

Det var den enda framtid jag kunde föreställa mig. Jag gjorde ju som man skulle? Kunde inte relatera till annat. 

Jag vet inte om chanser undslapp mig för att jag inte hamnade på rätt plats, att tajmingen inte stämde med företag – eller om det var jag som var för kass? Självförtroendet sviktar när man inte får lov att vara med.

Arbetsmarknaden ville inte ha mig trots alla mina försök. Kom i tid. Högg i. Engagerade mig – och är inte helt dum i hôvvet. Men det kanske är den lättaste vägen att se annorlunda personlighetsdrag som fel?

Till slut tvingades jag skita i ”samhällsordningen som ignorerat mig” och behövde skapa mig själv istället.

Grävde exakt där jag stod och fortsatte blogga om ”bokstavsdiagnoser” och skriva artiklar och vara mamma till min dotter. Att stötta min fantastiska ”alfabetstös” – den uppgift jag är unik utvald för.

Insåg ju till slut, efter många år – att mitt värde inte låg där i lönechecken som skulle kunna skapa ett rikare och roligare liv för min dotter. Hon är idag 18, men jag har aldrig kunnat ta med henne på en enda semesterresa, eftersom jag inte kunnat påverka mina inkomster.

När jag släppt och sett framför mig vad livet hade att ge, som att mina kära levde blev allt till atomer av tacksamhet. Utan bitterhet befriade jag mig från den tunga känslan av att jag hade misslyckats – och så förändrades allt inom mig. Jag dög som mycket kompetent – precis där jag befann mig i livet.

Förstår så väl fattigdomsfällan som jag nämnde ovan, att vända på sista slant när man inte kan jobba. Isolera sig för att man inte har råd att ta bussen till stan och betala sin fika på hela 25:-.

Hur kan man våga drömma när man inte känner att man kan påverka sitt enkla liv, som med ett extrajobb?

Föreslår att man bara gör – det som ligger närmast. Allt som inte går bakåt – har ganska hyfsade förutsättningar för att gå framåt. Och livet är ju som en jenkadans. Två steg fram, ett steg bakåt. Två steg fram – på repeat.

Bara gör det du kan och vill. Individuella förutsättningar brukas bäst utan dåligt samvete, skam och prestationsångest. Det är människovärde. Även oavlönade insatser påverkar ju andra människor – och en själv.

Lättnad av ADHD-diagnosen – grät av lycka och sorg 2008
Sviter utav allt för lång tids press –  tillräckligt med överlevnad
Snöängel och vårblomster – markera värde i sin svagaste stund – genomgick allt för att återkomma till den viktigaste, 2006
Rehabilitering till arbete eller habilitering till liv – om att livet kan bli annorlunda – och man behöver bearbeta det
Och min hjärna roar mig – som om hon vore en helt egen individ. Jag kommer ju inte undan henne – även om hon styr för mycket ibland.

-Med vänlig hälsning Victoria – och min hjärnparasit ADHD

En moders bön

Donias mamma skrev:

Medkänsla, Omsorg, Respekt. Det är något alla barn bör känna att de får.

Att man lyssnar på vad de har på hjärtat och hjälper dem till det de önskar uppnå.

De ska ha glädje i livet och därför ska vi finnas som deras stöd.

När de inte når upp till äppelträdet lyfter vi dem så de kan plocka sitt äpple själv. Så som de önskar.

När de är sjuka ger vi dem den tröst vi kan. Vi ser till så de inte ligger arga och besvikna med sorg, ensam på ett rum, medan vi har fest.

 

en-moders-bon

Hjärnröntgen visar mätbara skillnader vid ADHD

Nu 2016 – äntligen har man med MRI-röntgen av hjärnan visat påtagliga skillnader vid ADHD på ett stort antal testpersoner, då 1713 hade ADHD och 1529 deltagare inte hade ADHD-diagnos.

Hjärnan ser annorlunda ut hos dem med adhd

Studien är gjort på ett så stort underlag att den är vetenskapligt trovärdig.

”Fem av de sju hjärnregionerna visade sig vara något mindre i storlek hos barn som hade en adhd-diagnos. Skillnaderna är små men mätbara. Deltagarna i studien kommer från länder som Norge, USA, Nederländerna och Kina.  

– Resultatet bekräftar det man tidigare antagit, och med ett så här stort material blir det mer trovärdigt, säger Sven Bölte, professor vid Karolinska Institutet som forskar om adhd.

Ett område är amygdala, som sitter långt innanför tinningen och är en del av känslohjärnan. Den har en viktig funktion för uppkomsten av negativa och positiva känslor. Storleken på amygdala har redan tidigare kopplats samman med hyperaktivitet.  

Ett annat område som är mindre hos barn är accumbenskärnan, som även den sitter i känslohjärnan. Detta område styr hjärnans belöningssystem. Hos personer med adhd har man sett att belöningssystemet kickar igång snabbare än hos andra men sedan så går dopaminnivåerna i stället ner, vilket minskar motivationen.”

Kaleidoskop

Kaleidoskop

Om ADHD-forskningen från 2012 Den kända biologin i hjärnan vid ADHD

Likstinkande tonåring dog en helt oväntad naturlig död?

Men kom igen nu! En 15-årings död i obehandlad lunginflammation kan väl inte kallas för en naturlig död med ett simpelt: ”Dödsorsak: Sjukdom”? Som då inte behöver utredas ytterligare.

Det var ändå vad den ensamme polismannen fastslog med ambulanspersonalen i Donias rum. Sedan var det så. Utan ett läkaromdöme på plats, eller ens en fotodokumentation av dödsplatsen. Det var vatten på golvet som sas kommit från takfönstret? Fast det inte hade regnat på fyra dagar. Vad då – blev Donia mördad och avtvättad och bars till rummet (igen)? Vore ju kanske käckt att undanröja sådana tvivel.

Polisanmälningarna om att något inte stämde sågs inte av Åklagare som något att utreda. Två förundersökningar lades ner. Så vittnena om att Donia anförtrott sig bli våldtagen i huset – och synnerligen besvärande detaljer om Donias fysiska lidande via obduktionsfotografierna – inget av det bar, eller bär någon rättslig vikt.

Trots att den dödsförklarande läkaren Charlotta Schaedel på sjukhuset under protokollfrågan ”Skäl för polisanmälan” skrev att:  ”Ja, polisen ska kontaktas!” – så gick inte dödsfallet vidare till utredning.

donia-dodsbevis-kontakta-polis

Att inte notera – trots hälsokunskaper

Familjehemmets mamma är mycket kunnig om hästar och anlitad under hästtävlingar för att kontrollera hästarnas välmående och hälsa.

Fotografen Man Ray uttrycker här det minsta man kan känna om Donia

Fotografen Man Ray uttrycker här det minsta man kan känna om Donia

Ser på Youtube hur hon pratar om hur viktigt det är och sedan hur hon gör praktiskt för att besikta en häst efter tävling – så den inte farit illa av sporrar eller hårda betseldrag. Det är ett berömvärt engagemang! Titta i hästens mun bland annat.

Men hon kan omöjligen ha kontrollerat Donia med samma ”hälsoögon”? Donias svalg var absurt synligt sjukt. 

Menar, halsdroppen hade ruttnat bort medan Donia fortfarande levde!

Men flickan fick i.a.f  floursköljning att gurgla med, för sin hals med körtelfeber, som inledde den fatala lunginflammationen som blev Donias död två veckor senare. Va?!

Stanken – utav en kommande död i vanvård

Donia var ju de två sista veckorna i sitt liv riktigt dålig. Men hon gjorde sina uppgifter, som att åtlyda att arbeta med familjehemmets hästar och gå till skolan.

Men hon sa själv att hon ”luktade lik”. Det tyckte faktiskt alla andra också. Stanken satt i kläderna, skåpet i skolan, skolväskan och i hennes rum. Hennes kompisar försökte vara nära Donia, fast de knappt stod ut. Men vad kunde Donia själv göra åt det?

Hon bad om hjälp av de som hon var helt beroende av, sitt Familjehem – men hur skulle en ung och dessutom ganska sjuk tjej sätta sig emot alla löften om ”imorgon”.

Även vårdföretaget Attendos representant hade reagerat på den svåra stanken i Donias rum och som efter att ha besökt Donia, mailade Simrishamns Socialtjänst om att läget verkade allvarligt och akut. Men utan att kommunen (re)agerade.  

Kalla Fakta https://www.tv4.se/kalla-fakta/klipp/donia-hassan-var-d%C3%B6dssjuk-fick-inte-v%C3%A5rd-2989840

TV-reportage från Kalla Fakta

 

Skylla bort sina misstag är det sämre alternativet

Tror inte att journalföringen på en så välrenommerad vårdinstans som Lunds Universitetsjukhus har ett så bristfälligt datasystem att Familjehemmet i själva verket gjorde allt för Donia – men att journalerna från akutbesök kanske ”slarvades bort”?

Alla familjehemmets undanflykter och lögner om att de tog Donia till läkarvård? Vad handlade det om? Att de inte borde ha fyra placerade behövande barn hos sig – kanske för att de inte hade tiden, jämte hästgården de driver?

Men det är en desperat efterfrågan efter Familjehem. Som detta, som Socialen inte ens hade utrett och godkänt om de var lämpliga. Donias fastslagna individuella behov var att vara det enda barnet i ett Familjehem. Så placeringen var också ett rent regelbrott från Simrishamns kommun. Men de har inte gjort några fel.

Städade bort alla spår i efterhand

Till och med Familjehemmet verkade tycka att Donias stank var besvärade? Familjehemmet gjorde något åt liklukten från Donias lungor, med vävnadsdöd och varansamlingar – men först efter Donias död. De kunde väl kanske ha rengjort rummet tidigare och hjälpt Donia så hon sluppit ligga i stanken av sin egen ruttnande kropp? Lite väl cynisk här kanske? Ingen borde få gå igenom det Donia tvingades – det fanns ju vård bara en kort väg bort.

Kan säga så här, om det ytterst lilla som Donias biologiska mamma fått från obduktionen på sin 15-åriga dotter, som foton: Luftstrupens slemhinnor var inte friskt rosa, utan grå. I svalget ovanför stämbanden var det levrat blod med svullnad, trots att Donia inte hostat, utan bara kvävts långsamt. Och halsdroppen hade ruttnat bort medan hon levde!

Fast när Donia dött och kroppen avlägsnats, möttes Donias mamma och systern Cecilia av klorindoft, slängd bäddmadrass och tvättade kuddar. Allt, precis allt var kliniskt rent med utraderade spår av Donia. Även skolväskan var tom. 

Medan Donias anhöriga var på rummet för att försöka få en känsla av där Donia sist levde, så satt Attendo-personalen i köket och tröstade den förkrossade familjehemsmodern. Attendo Care var också de första familjen ringde – innan de slog 112. Varför gör någon så?

En oberoende läkare borde gå igenom obduktionsprotokollet

Jag är inte vårdutbildad. Men jag pallar idag att se döda, pussat två likkalla anhöriga farväl hyfsat nyligen och tar döden och livlösa kroppar som något naturligt i livet. Men jag är också logisk.

Varför hade den kraftigt avmagrade döda Donia en svullnad, som av ett slag, på vänstra käken? Det utmärkte sig – för på höger sida av ansiktet var det inte så. Donias blick som död sneglar ner åt hennes vänstra sida där käksvullnaden satt. Jag som ren lekman observerade ett rött långt rivsår från Donias nyckelben som gick snett neråt till diafragmaområdet, precis där revbenen går ihop under bröstet.

Galna kvinnor

Är verkligen ingen Rättshaverist i foliehatt med förkärlek för konspirationteorier. Snarare en av dem som ibland får slåss mot dem, eftersom de tycker att jag med min blogg ”är köpt av medicinindustrin”. Jag är mer enkelspårig än så.

sinnesjuka-damer

Men ni är fria att misstro mina observationer som väcker så många frågor – oavsett!

Vore verkligen intressant med andras nya infallsvinklar här. Bara ni inte tycker att Donias död är något så obetydligt att en sund rättspatos inte väcks till förfäran?

För min del så bör man kämpa på  så gott man kan för varje unge. Även i komplicerade situationer.

Jag är ingen men har min röst för barnen – om Donia
Donia våldtagen inom Familjehemmets väggar – outrett
Varför ljuger inblandade om Donias död – trots starka motdokument?
Donia dog i Familjehem – utan rättslig utredning 

/Ha en fin helg med ❤ önskar Victoria

Jag är ingen men har min röst för barnen – om Donia

Varför tar jag upp fallet med Donia så intensivt? För att via hjärta och smärta tändes mitt ADHD-fokus och aspergergranskande faktaögon då jag kunde relatera till flickan så personligt.

Jag är bara en hyfsat utbränd diagnosmorsa. Men som ändå har lite studs kvar då och då. Självklart är smärtan inbränd i mig att vi haft för många nära-döden-erfarenheter med vår egen dotter. Bland annat på akutanlitade Familjehem – vilket varit svårast att bearbeta, att vi inte var där. Men hon har överlevt, faktiskt som av en skyddande ängel men också för att vi inte varit avstängda från henne.

Alltid en gång för mycket

Daniel Sigström avled för ca. 20 år sedan av sin epilepsi på ett familjehem. Hjälp varför måste jag vara här – skrev han. /Från länken: Varför dog Daniel Sigström:

DN: ”Fosterbarnet Daniel Sigström [med Epilepisi] blev 14 år gammal. Han avled den 24 april 1992. Men hans vårdare säger att han inte visste att sådant kunde inträffa, än mindre förhindras. I stället hade han av socialtjänstemännen fått veta att Daniels allvarligaste sjukdom var hans mamma.”

Inlägget är väldigt långt och grundgående. Men summa summarum: Mamman ansågs tydligen bara vara, som jag uttrycker det;  en hysterisk, nästan trakasserande jobbig tant – när hon aldrig släppte sin oro för den placerade sonen. 

Hon hade kunskap och erfarenhet för att hålla sin son vid liv. Och upplevdes som jobbig? Men så avled ändå hennes son på ett ställe utom mammas räckhåll.

Kanske p.g.a ren nonchalans och prestige från de överst ansvariga? Förhållningen med ovilja, särskilt inför sjukdomsfakta gick ända ner till de som arbetade med Daniel varje dag.

Mamman var inte vrickad, bara ensam då hon kämpade med näbbar och klor – men helt utom sin makt. 

Även fysisk hälsa måste ha hög prioritet – som för ens egna barn. Eller vad är det för fel i skallen på vissa?

Brinn för barnen utan makt

Somt är viktigare än annat. Som Donia får representera här som dog så himla tragiskt och onödigt 2012. Omkringbollad efter tvångsomhändertagande, då Simrishamns socialtjänst en gång kom på hennes födelsedag till ett Familjehem som hon trivdes i. Sa att de glömt presenten – men att hon skulle packa sina saker och flytta vidare samma dag. Socialtjänstens beslutsunderlag vore nog en helgläsning som heter duga?

Sen hamnade Donia på den familjehemsplacering som skulle bli hennes sista. Utan föregående – eller efterföljande – kontroll av hemmets lämplighet med sedvanlig hemutredning av Soc, inte täta kontroller från Huvudman, ingen regelbunden uppföljning med besök på plats av socialsekreterare under Donias vistelse där.  Eller ens någon seriös uppmärksamhet från familjen själva, som tagit emot Donia i sin omvårdnad – om hur illa Donias halsinfektion utvecklade sig. Så hon dog ensam på sitt rum – utan tröst, av ett hälsotillstånd som krävde kvalificerad sjukvård. Som en Penicillinkur en vecka tidigare?

Ska slutet bli gott måste vi engagera oss även i andras ungar

Donia

Donia Hassan

Upprepning av liknande öden måste undvikas så långt det går. För det krävs en rejäl och transparent genomsyn, utredning och därmed rätt åtgärder för skärpning.

Ställa tillrätta och påverka kräver något.

Något mer än tårar, sorg och facebook-klick och därför måste vi ställa upp för Donias familj vars förblindande tårar inte kommer ta slut innan Donia blir sedd, erkänd som en värdefull människa och får upprättelse.

Donias efterlevande familj lever inte. Hur ska de kunna gå vidare då de vistas som i ett tomrum ute syre?

Under några av sina sista dagar bröt 15-åriga Donia ihop när hon var med familjehemsmamman i skogen för att leda hästar – och Donia grät och grät.

Upprepade i förtvivlan:
”Ingen kommer komma ihåg mig, ingen kommer komma ihåg mig..”.

Man kanske förstår när man ska dö?

Donia dog i familjehem – utan rättslig utredning
Varför ljuger inblandade om Donias död – trots starka motdokument?
Donia våldtagen inom Familjehemmets väggar – outrett

Donia våldtagen inom Familjehemmets väggar – outrett

Att den 15-åriga flickan berättat för vänner – och för sin kontakt på Socialen – om att hon var utsatt för påträngande sextrakasserier i Familjehemmet  och sen blev våldtagen – det hann aldrig lyftas upp i  offentlighetens ljus innan nyheten svalnade, om  Donia – som avled i Familjehem – utan rättsutredning.

Förutom att Familjehemmet ljög om att de på lämpligt vis skötte Donias sjukdom och inte såg till att hon fick rätt sjukvård som kunde ha räddat hennes liv – så finns det mer att titta på.

Se chattdokumenten med Donias vänner om vad hon anförtrodde dem. Och Soc! Donias egna anklagelser som aldrig fick komma till tals. Det blev inte heller belyst. Hon dog. Inga polisutredingar.

Starka anklagelser. Men de är Donjas egna.

Tiden innan Donia dog berättade hon för vänner om att hon mådde dåligt och försökte värja sig undan sexuella övergrepp på Familjehemmet där hon bara hann bo i tre månader. Hon var rädd och trängd.

Donia anförtrodde att hon mot sin vilja mist oskulden i huset, då hon varit 14.  Hon trodde hon blivit gravid med den som i huset som utnyttjat henne och uppgav hans identitet för två vänner.

 

Ett av flera liknande vittnesmål

Ett av flera liknande vittnesmål

 

Donia viskade(!) också en gång till en kompis som knackat på dörren, att hon hade blivit våldtagen. Familjehemsmamman som stod nära nog att höra det verkade bli arg och körde bort Donias kompis med orden att hon störde, att Donia var upptagen.

Donia hade begränsad tillgång till mobil och internet så det var svårt att meddela sig med omvärlden. 

Donia hade själv larmat Socialtjänsten utan framgång

 

donia-beratade-for-soc-anonym

 

Dagen innan sin död på lördag natt 28 april vände Donia sig till mamman i familjen för att få köpa ett graviditetstest. Donia svarade inte på frågan vem hon haft sex med oskyddat. Familjehemsmamman sa att de skulle ta det veckan efter hos Barnmorskan.

Kan Ni se mig nu?!

Donia – ”Kan Ni inte se mig nu?”

Och – vänd inte blicken bort, för risken för att något liknande som Donia genomled måste minimeras med opinion, översyn av luddiga regler – och framför allt sanningen.

Det närmaste sanningen man kan komma är en Polisutredning! Jag tror på Sveriges Rättssamhälle -och demokrati och hela köret – när det agerar och fungerar.

Vore också bra mot den växande myndighetsmisstron – att fler frågor fick svar i fallet om Donia.

Och snälla kraftfulla människor med rättspatos – jag bara är en utbränd diagnosmamma i dubbel bemärkelse.

Vad kan Ni göra – så klart bara om ni tycker att det finns stenar kvar att lyftas på här?

Lägg först din minnessten i vågskålen och skriv under i uppropet: Oklara omständigheter kring Donias död gör att vi Kräver att fallet tas upp igen av Åklagare!

/Med vänlig hälsning V Qvarnström, bloggare & också förälder – brinn för barnen!


Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: