Archive for the 'Läsarberättelser' Category

Realiteten när ”man får lov” att vara hemma – läsarberättelse

Viktig läsarberättelse på mitt inlägg: Kritiskt mail om ADHD-humbug med mitt svar.

”Varför tror alla människor att det handlar om lathet?! Att man INTE vill jobba? Vem vill leva på socialbidrag/sjukersättning som är den lägsta inkomsten man kan ha? Ofta har man lyckats dra på sig stora skulder pga inkomstbortfall då Försäkringskassans utredningar har dragit ut på tiden osv. Det är dyrt att ha kroniska sjukdomar som kräver läkarvård och mediciner!

Vem fan sitter på sitt feta arsel i soffan och bara väntar på att pengarna ska strömma in till det berömda lyxlivet?! I mitt fall har socialen, AF och FK inte gjort annat än ställt krav efter krav, praktik, åtgärder, utredningar osv som har gjort mig ännu mer stressad och ännu sjukare.

Jag önskar att ni skulle kunna tillbringa en vecka i min kropp, i mitt liv. ADD + Asperger + dystymi + depression + GAD + kronisk smärta och diverse andra sjukdomar som jag får dras med resten av livet.

Jag blev sjuk i en utmattningsdepression under första året på universitetet, har därför varken utbildning eller jobb. Jag har ingen familj och inga vänner, vem vill dela sitt liv med någon som mig som bara har problem med allt i vardagslivet?

Jag har blivit så bitter och hatisk pga de ständigt förnedrande, arroganta bemötandet av vårdpersonal som ska hjälpa mig, men det blir istället felbehandlingar som har förstört mitt liv och gett mig kronisk smärta.

Men det kan aldrig ”bevisas”, inte ersättas på något sätt (det finns inte ens tillräckligt med pengar för att ersätta ett förstört liv, en söndertrasad kropp) för i journaler kan misstag ”mörkas” och vårdpersonalen håller alltid varandra om ryggen och täcker upp för misstagen.

Jag kommer aldrig ha råd att köpa ett litet hus som är min högsta dröm då det är ytterst påfrestande att bo i en lyhörd lägenhet med jobbiga grannar. Jag har inte mycket att se fram emot, pga mina sjukdomar måste livet planeras in i minsta detalj. Jag har inte råd att unna mig något, jag har inte ens lyxen att dela min glädje, sorg och smärta med någon som älskar mig. Kan definiera mitt liv så här: jag vill inte dö, men orkar inte leva heller.

Säg mig vad som är så bra med att få bidrag från staten istället för att ha ett vanligt jobb? Vilka fördelar har jag som en frisk människa missar pga det orättvisa här i världen?

Ren lathet? Jag är född som perfektionist och blir aldrig nöjd, skulle jobba ihjäl mig innan jag blir nöjd. Vet du hur det känns att tvingas ge upp alla dina drömmar om livet och framtiden? Gissa hur det känns att vara totalt misslyckad i allt som du gör, inklusive din egen kropp som du inte har någon kontroll över? Nej, jag är ju bara en lat hypokondriker som hittar på en massa saker för att slippa ta tag i mitt liv. Ryck upp dig! Det är så jävla enkelt om man bara anstränger sig lite!”

Tack – kära Du för din viktiga kommentar. Det är – tyvärr – mycket i din berättelse jag känner igen mig i.

Tänk att det är så svårt för vissa i omvärlden att förstå att dolda funktionsnedsättningar är just dolda!?

/Med vänlig hälsning Victoria Q

 


Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: