FILMTERAPI för en helt rubbad person

Förutsägbarhet tråkar ut mig. Men det gångna året har livet varit lite väl överraskande med plötsliga dödsfall. Det går inte att spola tillbaka. En fiktiv historia går att styra och fantisera om bättre. 

Många filmer har tröstat mig med sin stereotypa trygga lunk framåt. Och att det finns flera nivåer att leva sig in i!

Även som när min – alltså min hjärnas – ständigt påslagna observation -och analysprocess sabbar inlevelsen i många filmscenarion och tar mig helt ur berättelsen.

clapboard-iconSom att direkt se klaff-fel; då en person håller en halvrökt cigarett men i nästa klipp har en hel cigarett.

Att avståndet är olika långt mellan två personer som står mitt emot varandra, när scenen växlar till att se den andres ansikte. Lura inte mig på två decimeter era knickedicker! Jag såg det! Störande.

Å andra sidan tänker jag på irritationsmomenten dessa stunder och inte på mig själv. Så det funkar, trots att filmen inte är vattentät gjord. Jag antecknar det inte ens! Njuter hur som helst.

Och det känns fantastiskt att en film är så bra så jag gissat fel om handlingen eller finalen. Kommer jag få en AHA-upplevelse? Ska den förväntningen besannas? Det ingår också i min filmspänning.

Jag är ingen cineast eller har pluggat film. Jag har bara ofrivilliga egenskaper, som jag ändå gillar. Skulle vilja plugga dramaturgi, som går utöver det uppenbara. Som:

-Den som kommer dö ganska snart in i handlingen är den lyckligt nygifta med barn på väg – för att symbolisera hur hemskt det är.

-Man ska också förvänta sig i thrillers att det kommer hoppa fram någon när kameran följer någon i närbild så man inte själv kan skanna av omgivningen.

-Och öppna för guds skull inte kylskåpet eftersom det brukar stå en galning bakom dörren när man stänger den!

”-Korridorjakter” sker på sjukhus, genom kulvertar och marknadsstånd. Då välter den jagade saker efter sig för att sakta ner förföljarna. Hade nog själv inte kommit på tanken i panik. Men själva filmkaraktärerna kanske är väldigt filmintresserade, om de inte lärt sig sakvältandet på spionskolan de gått på, i filmen?

Nåja. Jag har också ett stort nöje av kriminalfilmer för att snutarna har så snygga skinnjackor! I de bästa kriminalfilmerna har 4/5 av ett specialteam olika skinnjackor. Vill ha något liknande de jag sett på några kvinnliga detektiver, halvlånga med bälte och i tjockt blankt skinn i brunt eller beige. Danska filmer har  särskilt bra skinnjackor.

Och tänk företagen som skickar ut sina kommande skinnjacksmodeller – tror ni det blir storsäljare eller? Varit skinnjacksförsäljare och är intresserad av marknadsföring..

Har tittat och tittat och druckit kaffe, bloggat och allt om igen. Jag flydde till hundbloggen under hösten efter min syster och mamma dog med sex veckors mellanrum. Något hände inom mig när de dött blev helt manisk i flykt. Sedan landade jag, i min säng, bara för lite vila, men även om det också hela tiden varit mycket med diagnosdottern så kunde jag inte vara helt knäckt.

Men jag blev också en av Sveriges topp-10 hundbloggare den månaden som mätinstitutet Cision rankade just hundtemat inom bloggar, om de mest påverkande hundbloggarna. Paradoxalt och invecklat – efter hur min verklighet varit.

Precis som livet är.

Men inte alltid filmdramaturgin.

Med vänlig hälsning Victoria Q

0 Responses to “FILMTERAPI för en helt rubbad person”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: