Flickor maskerar och kompenserar sina diagnosproblem för långt

Särskilt flickor med neuropsykiatriska problem tar lättare till sig olika sätt att skickligt maskera sina svårigheter redan från tidiga skolår, eller kanske tidigare. När de hamnar i grupper med okända barn och inte bara syskonen. De lär ofta tidigt in hur de andra gör och hur de själva också bör agera och vara. De vill ju vara som andra så de härmar och lär sig smälta in mer.

Flickor lär sig också via könsrelaterad inlärning hemifrån att vänjas och läras i socialt beteende. Att visa omtänksamhet och lyhördhet för andra, sådant som mammor och kvinnor traditionellt ägnar sig åt i sina nätverk.

Flickor ligger också generellt två år före pojkar i mental mognad. Flickorna verkar kanske bara lite blyga med sin dolda autism eller lite för spontana med sin okända ADHD. De uppmanas ofta i skolan att anstränga sig mer, eftersom de har begåvning – men inte kan prestera jämnt. Och ojämnheten i prestationerna ser lärarna som lathet och trilsk.

girl under blanket

Flickorna utan allt för svår autism och med normal intelligens för att klara av en ytlig anpassning förefaller alltför normalfungerande utåt för att deras dolda problem ska bli uppmärksammade och tagna på allvar.

Detta trots ihärdiga påtalanden från föräldrarna som lever med barnen. Ett hyfsat beteende i skolan kan utbytas mot hysteriska utbrott efter hemkomst och att allt  i familjevardagen är svårt att lösa för att barnet ska må bra. Läxläsning kapsejsar för att ungen protesterar vilt eller helt enkelt bara glider ner på golvet ur skrivbordsstolen. Detta efter en timmes kamp från föräldrarna för att ens få ungen till läxbordet. Sedan de försvunna pennorna, linjalerna och – ofta läxböckerna. ringa runt till klassföräldrar för att fråga vad uppgiften var. Som om man inte hade annat att göra för att styra upp sitt barn?

Många barn med neuropsykiatriska svårigheter riskerar allvarliga eskalerande problem och ökade risker i livet. Även trots en fet neuropsykiatrisk specialistdiagnos som berättar detaljerat om problem, risker och lämplig behandling. De här hjärndiagnoserna är ett aber för många till slut desperata hjälpsökande. Men: Dolda funktionsnedsättningar – är just dolda. OK?

Min egen maskering av mina bokstäver fungerade hyfsat och alltför länge. Men min dotters långsamhet röjde hennes hemlighet tydligare och därför tidigare. Men hon kanske fortfarande bara hade varit en osynlig och outgrundlig flicka – om inte jag hade fått en egen neuropsykiatrisk utredning och jag därefter öppnade dörren till att insupa all kunskap.

Annonser

8 Responses to “Flickor maskerar och kompenserar sina diagnosproblem för långt”


  1. 1 Angelika april 11, 2015 kl. 12:20 f m

    Läser din blogg och letar desperat efter något som kan hjälpa mig och min familj. Har en 17 årig dotter som nyligen fått diagnosen asperger och drag inom autismspektrat, asperger. Hon har dolt detta länge och med dåligt samvete kan jag säga att jag inte sett tecknen, inte vetat vad jag letat efter. Hon går nu på gymnasiet första året men det är ökade krav, eget ansvar och komplexa uppgifter. Hon har en pedagog som jobbar med henne någon gång i veckan och det fungerar sådär, Hon kommer hem och lägger sig i soffan och gör helst inget mer den dagen. Inga läxor, inget umgänge och ingen sysselsättning förutom dator och tv. Vi står lite och stampar, vad är vad ( asperger eller ADHD)? vad ska vi fokusera på först, vad är viktigast? Utöver detta har dotterns utredning också gett svar på att maken har mycket samma problem…. Ingen lätt situation. Har du tips på bra länkar information för dottern, forum vad som helst. Känner mig ganska desperat och hjälplös.
    En mamma

    • 2 Victoria Qvarnström april 12, 2015 kl. 6:37 e m

      Hej Supermamman! (Jag är ju inte en professionell eller specialist!) Men jag känner igen vår egen dotter nästan på pricken! Förutom att vår dotter är supersocial, vilket många flickor med npf-diagnoser kan vara, vilket också är ett problem. Jag skulle rekommendera er att främst se till att er dotter mår bra – NU!!

      Skit i skolan – den kan hon ta igen. Den ska få inte definiera vem hon är om det inte går bra. Kanske ta ett snack med skolan om att dottern inte alls är varken mogen eller motiverad för studier just nu och att hon skulle växa mer av en praktikplats? Belöningen av en liten summa i lön kan stärka henne. Det är en påtaglig belöning, alltså något hon kan se och ta i handen. Försöka fixa henne ett jobb själva? För skolan vill säkert behålla henne i någon grad i någon variant av ”anpassad skolgång” så de inte förlorar bidrag?

      Vad gäller att hon dimper ner i liggläge efter skolan – så beror det nog på att det är fruktansvärt jobbigt för någon med autism att vistas i miljöer med många människor och intryck! Hon har inga filter för att stänga av det som ”är oviktigt”. Tänk den påfrestningen för hennes hjärna och ork?

      Din man, som du säger har liknande drag kanske har några tips där, eftersom han är äldre? Dessutom kanske dottern är mindre social så att familjen det hon själv väljer räcker? Acceptera hennes ramar och hjälp henne ”där hon befinner sig just nu”.

      Kontakttips – Attention och Autism & Aspergerförbundet. Båda organisationerna har lokalföreningar där du kan komma och träffa andra föräldrar i liknande situation, samt att det finns så mycket kunskap och många tips att ta del av. Din/er kunskap och förståelse kommer bota en del av din maktlöshet och hjälpa er tös.

      Kör på! KRam från Victoria


  1. 1 Svenny Kopps avhandling om diagnosflickor behöver mer spridning! | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid juli 15, 2014 kl. 10:16 f m
  2. 2 Spontana FLICKVECKAN – blogglavin? | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid juli 15, 2014 kl. 8:13 e m
  3. 3 Dottern för normal för att synas | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid juli 17, 2014 kl. 1:17 e m
  4. 4 Diagnosflickorna – för deras skull – nu tar vi det IGEN och sprider! | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid februari 11, 2015 kl. 11:37 e m
  5. 5 Vågar ni se vår dotters känslor? | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid mars 28, 2016 kl. 4:12 e m
  6. 6 Spridd flickforskning om diagnoser kan rädda liv | Victorias ADHD - autism - blogg om NP-diagnoser Trackback vid januari 29, 2017 kl. 11:32 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: