Impulsivitet – och bra eller dåliga beslut.

Vid ADHD fungerar hjärnans belöningssystem så att uthålligheten kan vara låg och man spontant söker de snabbaste belöningarna. Kickar här och nu!

Snabba belöningar kan vara att frossa onyttig mat istället för att äta på ett sätt som är uppbyggligt på lång sikt. T.o.m om man vet vad sund kost är! Förutom snabbelöningsbeteendet kan det också ha att göra med att vid ”bokstavsdiagnoser” fungerar inte rutiner eller man har svårt för att laga mat helt enkelt. Även att äta samma sak dag efter dag. Inte ovanligt.

Kort sagt har man det som brukar betraktas som ”dålig karaktär”. Personer med obehandlad ADHD självmedicinerar också oftare än andra med exempelvis alkohol. Det finns en skörhet och större risk att hamna i olika missbruk helt enkelt. Läs här ett mycket täckande inlägg om ADHD från Karolinska Institutet.

Att ta andra risker i livet genom impulsiva beslut är också vanligare med ADHD. Som att exempelvis kasta sig in i förhållanden utan att innan sunt analysera om det verkligen kan vara hållbart på sikt.
– Alltså att Mr/Mrs Right snarare lutar åt att vara Mr/Mrs Right Now..

Som kan få sociala konsekvenser i och med snabba ihopflyttningar, korta förhållanden, separation igen och sedan praktiska problem med bostad. Barn som kastas omkring, med nya familjemedlemmar som de uppmuntras att tycka om och fästa sig vid – men hela tryggheten rycks upp igen – när förälderns lite oövertänkta förhållande tar slut. Kanske inte första gången under ett barns korta levnadstid. Är himla glad att jag har lyckats undvika det, pga av vissa principer, som jag hållit.

Inte sagt att man är sämre förälder med ADHD. Det finns tvärtom studier som tyder på att man med ADHD faktiskt är en väldigt bra förälder på det relationsmässiga planet och engagerar sig mer i sitt barn. Men när ens spontana känslostyrning blandar in barnens trygghet – då har det gått för långt. Fakta om ADHD för föräldrar från ADHD24.

Mitt råd är att faktiskt sätta upp grundmurade regler till grund för att undvika känslosurf. Olika tidsperioder innan man agerar på känslor. Som minst sex månader innan man låter barn träffa en ny partner osv. Lite långsiktiga principer som emotsäger hjärnans impulser. Och påminna sig själv om de ideal man skaffat sig och nästan undertecknat som kontrakt för sig själv. För att må bra och ta bra beslut som gagnar i det långa loppet.

Det finns ingen säker manual för exakta tidsperioder innan ihopflyttning. Men chansen är logiskt sett större att man lärt känna fler sidor hos en person efter sju månader än efter tre månader – då fortfarande allt är rosenrött och människor ännu orkar upprätthålla den nästan perfekta PR-versionen av sig själva. Liksom innan fisarna. Invänta fisarna och resten innan ni tar beslut om att leva ihop – alltså.

Som ett mantra som på sikt kan förändra beslutskedjan så kan man fokusera på att med ord förändra tankarna och byta ut begreppet vill ha – mot behöver. Vad jag behöver. Inte vad jag precis nu på en gång – och helst igår – känner att jag vill ha. Vad och vem behöver jag? Om mina personliga behov inte tillgodoses, vad håller jag då på med i det förhållandet? Mer än att ha skaffat ett dåligt förhållande som kommer att brista när som helst, att vara ensam även i tvåsamhet eller att kanske tom ha accepterat den farliga martyrrollen?

Man kan faktiskt ha högre krav men då kommer man få vänta lite längre än det tar att hitta fel partner. Mr/Mrs Right är ju sällan The Right Now Thing..

Man kan sträva till att sluta bete sig som en trotsig fyraåring och istället låta sitt vuxna mer mogna jag träda in och ta besluten och hålla tillbaka vill-ha-direkt-impulserna. Om man kan? Man kan iaf börja träna. För träning ger faktiskt färdighet.

Man kan välja att jobba med sig själv, men personlig förändring går aldrig snabbt. Med en neuropsykiatrisk diagnos (även om man inte har papper på den) har man dessutom en del emot sig då funktionsnedsättningar gör att vissa mentala verktyg är svårare att hitta eftersom ens natur är dominerande inom vissa områden i ens personlighet.

Tyvärr fungerar ju människan totalt sett så att förändring är för jobbig för att vara första valet. Ofta krävs det många misstag. Att till slut tvingas – av inre eller yttre omständigheter, när man via föregående dåliga beslut och rätt och slätt dåliga resultat står pressad in i hörnet, det fungerar bäst mot (och för) den mänskligt lata naturen.

Självinsikt kommer sällan billigt. Men det är inte hopplöst. Misstag är en nödvändig process mot lärande. Några ordspråk som stöd:

– Att vara medveten om att man är okunnig är ett stort steg mot kunskap. – Erfarenhet är vad man sedermera kallar sina misstag – men utan misstag kommer ingen erfarenhet. – Den stora svårigheten med utbildning är att få erfarenhet genom teorier. – Gör om – gör rätt. – Upp i sadeln igen.

Här hittade jag en intressant artikel om problemlösning: Sju saker du bör ha koll på när du ska fatta beslut. Ska inte citera, det kan du göra, repetera inför dig själv och ta kontroll över fyraåringen inom dig?

Det är inte lätt. Men livet är inte lätt. Alla måste gå till botten med sig själva om de vill komma vidare. Bestäm dig. Vill du vara offer för dina impulser och känslor i stunden eller vill du ha ett gott liv, med sunda resultat som håller och får dig att må bra?

Tänk på vad du behöver – inte på vad du vill ha i stunden – för att ta ansvar för dig själv på bästa sätt. Varje resa börja med första steget. Vågar du ta första steget så växer du.

Det är inte bara negativt att våga. Men till slut börjar det kosta på. Idag fortsätter jag kasta mig ut – men väl genomtänkt, förankrat i vissheten om att jag vill leva ett bra liv. Because I´m worth it.