Autism energikrävande – läs Paula Tillys vardagsberäkning

Vad kostar en frukost? Mer än du kan ana.

Paula Tilly har på sin blogg förklarat på ett fantastiskt tydliggörande sätt om hur ansträngande det kan vara, i olika grader så klart, när man lever med autism/Aspergers. 

Vardagen har en enormt hög prislapp – vid autism

Som jag skrev för här 1,5 år sedan:

Autism är inte en sjukdom och kan inte medicineras bort Det finns ingen väg kring problemen, ingen genväg, räkmacka eller sim-sala-bim-lösning som ”botar” hur en hjärna är uppbyggd.

Ett jobbigt medfött problem vid autism är att man måste TÄNKA på saker som andra gör automatiskt. Det är därför Paula Tilly har havregrynen synliga på köksbänken. Strategin ingår i hennes viktiga rutiner för att det alls ska bli gjort.

Annars kunde det gå till exempelvis så här: Morgon och man borde äta. T.o.m det kan man behöva påminnas om. Sedan kommer det komplicerade att – om man kommit in på ”frukost!” så är det en helt annan procedur för någon med autism – än att bara öppna skåpet och ta fram havregrynen, som de flesta andra gör automatiskt eftersom de gjort det tusen gånger.

Så är det inte för en autist, utan saker görs som FÖR FÖRSTA GÅNGEN – som det in fakto är, i olika grader vid autism, eftersom ”Automatiseringen” brister – så förstår man hur ansträngande varje vardagsbestyr blir.

Minnen och manualer lagras på andra ställen i hjärnan vid autism och poppar inte fram automatiskt. Man får leta MEDVETET – ibland med extra stor ansträngning, om man t.ex är stressad.

Först; hitta katalogen ”mat” i minnet. Koppla det med frukost, frukostmat.. hmm, gröt. Gröt.. havregrynen. Havregrynen, var brukar de ligga? Just det, mittenskåpet! Ska jag ta fram kastrullen först förresten? O.s.v. Eller rätt och slätt, äh, jag orkar inte idag..

Sedan om man räknar ihop hur mycket mer energi en autist tvingats använda för det ”normala” kontra en genomsnittsperson – så är det lätt att förstå om man kan behöva gå och lägga sig igen redan efter frukost. Glöm aldrig att det är mentalt krävande att ha autism, ADHD eller andra NPF-diagnoser. Lägg ihop en hel dag då, dag efter dag. Hade människor utan autism tvingats lägga så mycket energi hade de varit lika lättutmattade.

Visst kan man träna, men inte överkomma hela sin problematik. Övningen består i att på hitta ett fungerande sätt att rama in dagen och aktiviteter i strikta handlingsplaner, steg för steg. Efter det som fungerar bäst för var och en använda strategier som stöd.

Ha lappar på skåp, så man slipper lägga energi på att tänka på att öppna dem för att se innehållet. Därför kan plötsliga förändringar ställa hela tillvaron på ända, när man tvingas göra om både schemat och procedurerna grumlas. Det kan bli härdsmälta i huvudet helt enkelt om man inte kunnat förbereda sig. Stress och ”skynda” är den värsta fienden och kan ställa allt på ända. Så, ångest för ”småsaker” är stort i en autists liv!

Men det blir lättare om andra förstår att det är ofrivilligt, att man inte är långsam för att retas eller provocera någon annans tålamod. Att det faktiskt är ganska svårt med de ”vanligaste” av saker.

 

Mvh Victoria.