Archive for the 'Aspergers och andra autismspektrumdiagnoser.' Category



Även högt IQ bedöms som funktionsnedsättning

”Hur många ben har en hund?” En fråga som det är lätt för de flesta att spontant svara på. Även småbarn brukar svara på rak arm. Som knorr i historien då en förskolelärare ställde frågan – så är svaren från alla inte det samma. Det är beroende på vem man är och inte helt självklart.

”Peter, 5, funderar [på frågan]men vågar sig inte på en gissning. Tänk om han har fel. Tänk om de andra barnen kommer att skratta åt honom. Hur ska han kunna veta hur många tuggben just den här hunden har hemma? Eller menar fröken hur många ben som hunden har inuti sin kropp, i skelettet? Detta är ett exempel på hur ett barn med särskild begåvning kan resonera.”

Synvinklar

Synvinklar

Barn (och de som hunnit bli vuxna) med särskild begåvning – högt IQ helt enkelt – får i skolan oftast inte sina behov av intellektuella utmaningar tillgodosedda. De kan bli väldigt frustrerade och börja ignorera ”dumma frågor” i skolan och då bedömas som att inte ha hög nog kapacitet för sin ålder. I själva verket har de högre förmåga för inlärning  och analys än jämnåriga.

”Många som har hört talas om särskild begåvning kopplar ihop det med högpresterande personer, det vill säga de som får höga betyg och som gör som läraren säger. De som provocerar och ifrågasätter för att de redan kan svaret blir sedda som stökiga och förpassas till korridoren. Det är inte ovanligt att lärare anklagar dem för att fuska när de får alla rätt på proven.”

En hög IQ kan förväxlas med autism och ADHD för att dessa personers hjärnor ofta spinner utanför de förväntade genomsnittliga cirklarna med liknande symptom. Men inte av samma orsaker och utslag, trots gemensamma nämnare. Vid NP/NPF/neuropsykiatriska diagnoser, exempelvis autism och ADHD finns en ojämn prestationskurva och begränsningar då specialpepp behövs för att stärka vid glappen och överbrygga. Vid IQ-kvot över genomsnittet måste Jantelagen krossas. Inget är bättre eller sämre. Och igen missförstådd individ som betraktas som det freak kan växa fullt ut.

Alla som inte följer strömmen behöver en personlig bedömning för att de vuxna som kan hjälpa, kan hitta mer än det som omedelbart syns på ytan. Symptom som okunniga gör diverse antaganden om skadar.

Efter en korrekt bedömning krävs en individuell anpassad behandling för att kunna hjälpa de missförstådda att återuppbygga upp tron på sig själva – efter att ha ”misslyckats”.

Onödigt, grymt och mot all utveckling. Helt godtyckligt

Annonser

Bra med humor när man kommer till korta

Jag kämpar varje dag – precis som jag gjort hela livet – för att överkomma mina tillkortakommanden med koncentration och igångsättning. Hunnit bli 49 nu, och känner mig underlägsen andra som fixar hemmet varje dag! Men nu har jag fått hjälp, igen. Kämpat med att verkligen erkänna att ingen människa eller familj är en ö.. Inte ens jag som kan så mycket.. men annat.

Äntligen har jag fått Boendestöd beviljat från kommunen – igen. Avlutade det själv för ett par år sedan för att det kändes ännu mer pinsamt, eftersom jag blivit sambo och när han var hemma kände jag att, det kommer tycka att vi är två vuxna och undra om vi är en extra ”lat” familj! 

Fast man har rätt till att få stöd med att  kunna leva som en vanlig människa. Oavsett med eller utan partner. Och det har inte funkat för att min sambo, han har så många rörelsehandikapp och gör andra saker som han kan, som så mycket viktigt och för mig jobbigare – med myndigheter för mig och min dotter också i behov av särskilt stöd.

ekorreBoendestödjarteamet kom hit i veckan på första möte, med tre pers för att initialt informera och höra mer. Jag hade nyss vaknat och då är jag särskilt ADHD-RÖRIG! Men jag lade heller ingen ansträngning på att dölja det och skärpa mig – det hade uttröttat mig för resten av dagen. Men de borde ju få veta och se sanningen. Lät min ADHD vara som den är. Insåg att jag ju kunde testa dem samtidigt. Kommunhandläggaren och boendestödschefen blev klart störda då! Har de också koncentrationsstörningar? 😉

Det var nästan roande, eftersom jag kände när en av mina mentala ”ADHD-ekorrar” tog sats och jag lät dem hoppa. Men själva boendestödjaren tog det lugnt. Bra betyg åt henne! Antar att jag egentligen ville testa deras kunskap om ADHD. 😉

Boendestödjaren kommer förstå mig bra.

Om saker som att nu när jag några dagar i taget fått i.a.f lite flyt på rutiner i hemmet. Men så blev det för två dagar sedanstopp i tvättmaskinens utpumpning, som jag vet hur jag ska fixa. Men med att först lasta ur ett skåp då jag måste ha stenkoll på medicinerna därifrån så de inte hamnar på golvet eftersom vi har hundar. Och min inre tröskel växer.

Det skulle ta mer energi att förklara för min sambo och stå och peka än att göra det själv. Han har dessutom ganska svåra problem med att sätta sig ner och ta sig upp. Och jag helsvårt att släppa det jag måste och stressen gör mig trött. Problemet ligger nu före allt – disk, dammsugning och att istället plocka in ren tvätt före. Känner mig blockerad – och det är en taskig känsla.

Men heja alla världens utmanande ”ekorrar”!! De kanske lär någon något ibland? Sedan när jag tyckte att vi avhandlat allt på boendestödsmötet och de bara verkade vilja vara artiga så sa jag det rakt ut – så de gick.

Men det känns i nuläget bra med kontakten jag fick med en av boendestödjarna som kommer stötta mig för att få ihop vardagen till något som påminner om regelbundenhet. Har avböjt att några vikarier ska komma i sommar. Menar – det tog 18 månader förra gången, för några år sedan, innan jag släppte in mina boendestödjare till diskbänken.

Vi satt mest och pratade, helst på uteplatsen. Det är ett oerhört svårt steg att någon kommer in till ens diskbänk och jag ska acceptera att de börjar öppna skåpen. Men nu har jag lärt mig, att det är för min skull, efter att de gamla boendestödjarna var så coola.

Jag kommer släppa in snabbt nu. Har ju dessutom testat med att visa vem jag är – och boendestödjaren vekade vara erfaren nog att palla mig. 😉

Med gott hopp – från Victoria

Autism fotograferbar?

En artikel: Nu kan autism spåras med hjärnkamera.

”Forskarna har utvecklat en ny metod för att kartlägga och spåra funktioner i hjärnan som är påverkade hos människor med autism och andra så kallade autismspektrumtillstånd.
– Metoden ger oss ett konkret verktyg för att kunna följa tillståndets neurobiologiska utvecklingsförlopp, säger Malin Björnsdotter, hjärnforskare vid Sahlgrenska akademin och Linköpings universitet. Hon har lett studien som gjorts tillsammans med forskare på två amerikanska universitet – Yale och George Washington.
114 amerikanska barn och ungdomar med och utan en autismspektrumdiagnos deltog i studien. De fick titta på filmer där figurer i form av ljuspunkter rörde sig på olika sätt. Under tiden registrerades deras hjärnaktivitet med en magnetkamera, eller hjärnkamera som Malin Björnsdotter kallar den med ett enklare ord.
Resultatet visade att metoden kan urskilja autism med hög träffsäkerhet hos både yngre och äldre barn och ungdomar – men bara bland pojkarna.
– Autism är nästan fem gånger vanligare hos pojkar än flickor, och vi vet inte varför det är så, säger Malin Björnsdotter.
Därför fortsätter forskarna nu att studera flickor med autism och andra tillstånd som är kopplade till förhöjda autistiska drag.
Den nya metod som nu presenteras ger enligt forskarna helt nya möjligheter att kunna mäta effekten av en behandling.
– Beteendesymptomen vid autism är så komplexa och varierade att det kan vara svårt att avgöra om en ny behandling verkligen fungerar. Då kan vår nya metod ge specifika och objektiva mått som är lättare att utvärdera, säger Malin Björnsdotter till GP.
I dag används magnetkameror bara vid forskning. Den specialiserade och dyra bildutrustning som används i den nu aktuella studien har sjukvården ännu inte tillgång till.
– Men vi hoppas att det framöver ska gå att utveckla enklare och billigare metoder som kan användas inom bland annat psykiatrin, säger Malin Björnsdotter.”

Orkar just nu inte leta reda på exakt rätt bild, som jag måste källgranska, men ni kan ju kolla på googlesökningen Autism brain scan och läsa mer om källorna..

Så jag postar istället tussilagogo för våren!
Bara namnet.. 😀

250px-TussilagoMK

 

Smärtsamt med ojämna prestationer

Om att vara KAOS-pilot av rang men sakna sina vingar ibland.. Det blir speciellt utmanande för att jag vet vad jag kan – men att jag inte alltid förmår göra det. Ens kan det ”lätta” som de flesta utan mina svårigheter kan, som att utan en extra tanke småstäda hemma varje dag. 

Jag vet inte om det är så här för alla, oavsett diagnoser eller inte? Säkert mer eller mindre. För mig går livet högt eller lågt. Men jag tror till mer extrema grader, eftersom vissa lägen i mig och situationer jag måste hantera ställer mig som funktionsnedsatt.

Det beror inte nödvändigtvis på att jag är extra ledsen, kan ändå vara mycket åt det lamslagna hållet. Ångest och dålig sömn försämrar mina förmågor, det kaoset kan periodvis vara ohanterligt att styra upp, oavsett ansträngningar. Men den extraorken är också svår att hitta inom mig när hela jag är i otakt.

När jag har lättnad kring mitt hjärta brukar min ostoppbara ”action” och den mentala aktiviteten kunna komma fram. När mina diagnoser är funktionstillgångar – superkrafterna. Men det går inte att ordna fram på beställning.

Jag kommer alltid att behöva vila själen och hjärnan ibland – för jag måste anstränga mig mycket för att hantera intryck och få ihop det. Det är störande, rent av ett lidande för mig som person att min prestationsförmåga är så ojämn. Är jag bra eller kass? 

Lever ytterst sällan på en mellanväg då jag är lagom och kan upprätthålla allt över en längre period. Även om jag kan anstränga mig en kortare tid, speciellt för dotterns skull. Sedan kanske jag behöver sova minst 12 timmar.

Med npf-diagnoser besitter man ju den där underbara draken att flyga på! Men som inte alltid låter sig tämjas så färden blir turbulensfri.

flyga

Även om jag trivs med att vara som jag är – så tär det att inte alltid kunna! Känner att det ligger mig till doms, speciellt gentemot myndigheter och människor som njuter av att trycka ner.  Jag är lättare att klaga på när jag inte är i form. Och när jag flyger så utmanar jag en del så också det läggs mig till last.

Annars är det OK här – även om mitt och vårt liv säkert utifrån kan sägas vara i djup kris? KAOSPILOT är inget dåligt yrke. Även om bränslet riskerar att sina lite ibland. Med vänlig hälsning från en Kaospilot med ADHD:”Jag får inte panik av plötsliga kriser utan agerar. Ofta helt rätt och med bra resultat. Jag är en kaospilot av rang. Det måste jag komma ihåg är en styrka när allt annat känns som skit. För det är inte alla som kan det jag kan. Eller som gör det, om de nu har förmågan? Backa undan vid kris, inte min stil bara.”

/Victoria Qvarnström

Bara en efterbild som kan beskriva om Er

Tack för berömmet om att jag är en förebild – men.. Alltså – jag är nog mest en efterbild – för att jag kunnat uttrycka det många andra känner. Jag gör avbilder av andras känslor. Därför berör jag. Vet att jag är bra på det. Det ser jag i kommentarer och det gör mig så glad! Som i ADHD i bilder – tack!

Klar det berört mig, alla tack för det jag uttryckt och som gett mig gensvar om att ha förändrat, eller rent av räddat ett par liv! 

Det har fått min blogg att fortsätta leva, även efter de första två åren efter diagnossvaren av 2008. Många npf-bloggare tar två år på sig för att bearbeta sin diagnos. Sedan slutar de blogga och fortsätter leva i verkliga livet. Jag kände att jag ville gå längre och upprätthålla den här bloggen.

Men jag tycker inte att bloggen varit lika bra två-tre år tillbaka, jämfört med i början. Ville vara vetenskaplig! Det finns alltid nytt att tillägga inom diagnoslandet! Min diagnosdotter som inte fick rätt hjälp och var nära döden så mycket visade att jag verkligen måste fortsätta! Fattar man inte den sfären så kan man sluta läsa, precis här! Men det har varit tungt.

Har gått på lågvarv i bloggandet här jämfört med tidigare. Ja, ni vet ju, livet – och jag med en diagnosdotter med självskadebeteende och skitdjup ångest? Hon är ett npf-barn jag måste rädda! Annars dör jag också.. Ni vet exakt vad jag menar.

 

Vår dotter hemma, överöst av kärlek från vår rottweiler. Men ser ni hennes vänsterarm? Ser likadan ut på insidan. Hur ont det gör att se som förälder kanske någon av er kan förstå? Min perfekta unge!

Vår dotter hemma, överöst av kärlek från vår rottweiler. Men ser ni hennes vänsterarm? Är mycket rödare på riktigt. Ser likadant ut på insidan på armen, från handleden till axeln. Hur ont det gör att se som förälder, det kanske någon av er kan förstå? Min perfekta unge! Som fick för ont inuti när hon var 11 år för att hon inte fick hjälp med sina neuropsykiatriska diagnoser.

 

Jag själv, mina livsdrömmar – de är ingenting mot att rädda mitt barn med Aspergers, ADHD och OCD. Jag är själv rökt i samhällets arbetsmarknad – och det har jag accepterat. Jag skapar mig själv, varje dag. Och att stötta min sköra tonårig. Självklart kommer hon före precis allt. Hon behöver vår känsla, hon med. Vi har en väldigt stor själslig gemenskap. 

Så jag insåg att jag hade ett fullgott skäl till att ta till mig min uppgift och har skapat mig själv genom många års bloggande, debattartiklar och när jag, sällsynt orkat, deltagande i ideella event som jag stödjer fullt ut. 

Men min ork är ett svårt problem – jag VILL så mycket.

Jag vill bara sova just nu, så länge min dotter är någorlunda trygg på sitt LSS-boende. Har börjat äta massa vitaminer och kosttillskott, för så här trött har jag inte varit på lång tid. Skrev nog redan för 4 år tillbaka att jag inte bara var utbränd – utan släpade mig fram på knän utnötta intill benet för min oskyldiga dotters skull. Idag undrar jag nästan vad någon kändis menar när de beskriver att de efter EN säsong av svår press fått utmattningssyndrom! Lägg till det fem gånger om? Men jag önskar dem självklart allt gott!

Jag ÄR någon, fast att jag inte delar ut visitkort om att fixa upp andras affärsverksamheter. Jag kan idag bara sträva efter att rädda en oskyldig diagnos-tonåring. Ibland infinner sig ”ålderns rätt” och man insett vad som måste vara i fokus! Att erkänna att man får lov att känna sig lite trött.

För varje gång jag kan vara en tillgång för att stärka dottern om att hon inte ska skära mer i sin vänsterarm eller på låren – då har jag gjort något som kommer gå till historien – i det landet som vi lever! 

Mvh Lejonmamman Victoria – hade inte bloggat om det som gör mest ont om jag inte fått responsen om att jag gjort skillnad!

Så fräckt att köra över ett barn

when-youre-forced-to-make-the-right-decisionAxel blev sjuk av 7c. En artikel i Lärarnas Nyheter berättar om Axel med autism, som flyttades från Särskoleklassen han gick i – en flytt med katastrofala följder för honom. För hans autism fungerade den föregående undervisningen, men hans IQ bedömdes vara för högt. Gränsen går vid 70. Och plötsligt satt han för första gången i en stor klass där han började må jättedåligt och självskadade sig av pressen.

Vad som ofta ställer till det vid neuropsykiatriska diagnoser är att man inte har fri tillgång till sitt IQ, utan funktionsnedsättningen hindrar.
Varsamt individanpassad undervisning är därför grundläggande för eleven.

Axels mamma säger: ”Jag skulle önska att det fanns något mittemellan särskola och grundskola. Allt är så fastlåst nu. Det blir omöjligt för vissa barn. Övre gränsen för lindrig utvecklingsstörning går vid 70. Den som har 71 i iq tillhör grundskolan. Åsa menar att graden av autism är mer avgörande än iq-siffran.”

Axel fungerar inte en stor klass dit han flyttades från särskolan, eftersom hans autism hindrar honom från att hänga med i lärarens gruppinstruktioner, som att öppna ett visst sidnummer i en bok. Axel kopplar inte att det gäller honom om han inte får individuella instruktioner.”

Nu hoppas familjen på en ljusning, att skolan har förstått Axels problem och ger honom den undervisning han borde ha och har rätt till enligt lag. Vi kan inte ha en hemmasittare till bara för att elevers särskilda behov negligeras. 

Kaleidoskop uppfattas inte med fyrkantiga ögon

Okunskapen, fördomarna och ointresset bland den icke personligt adresserade allmänheten och alla de viktiga, ofta myndighetsutövande yrkesgrupper vi kommer i kontakt med sätter personer med neuropsykiatriska funktionsvarianter i sämre lägen – alltid.

Vi med NPF gör vårt bästa att förstå samhällets och privatpersoners sätt att vara och fungera. Men varför är det så svårt, kanske rent motvilligt att få samma behandling tillbaka?

NPF-tänkande är kaleidoskopiskt vridbart och gränsfritt – eller med skarpa gränser. Allt NPF-tänkande och existens äger udda kraft med många både motsträviga och intressanta sidor av livet som fler utomstående behöver kunna förstå, även om den äkta upplevelsen är färre förunnade.

kaleido2

Det enda sättet och tillfället som NPF utgör ett funktionshinder är vid konfrontationer eller bortviftningar av omgivningen. Det är den orespekten som utgör hinder. I de mötena är ens förmåga att förklara och rättfärdiga sig nedsatt.

Vi kan inte förklara för dem som inte vill lyssna och lära. Vi kan aldrig rättfärdiga vår ojämna prestationsförmåga för dem som inte visar respekt för alla människors olikheter och ändå lika värde.

Det kan bli till ett ständigt grubblande över ologiska regler och om varför vissa människor är rent elaka. Behandlar en med en självgod Von Oben-attityd då de tar sig orättfärdiga friheter att känna sig som bättre i mötet med någon de vägrar förstå.

Vi försöker förstå majoriteten av befolkningen och varför, trots att det är svårt. Det kan kännas, rent subjektivt som att anpassningen krävs av personer med NPF-funktionsvarianter, i vardagligt tal kallat funktionsnedsättningar. Vi kan inte ändra oss särskilt mycket. Förstå intellektuellt och kognitivt, ja. Men inte ställa om oss till andra.

Det är väl därför det kallas funktionsnedsättningar, för svårigheterna att anpassa förmågorna till orimligheterna i NT-världen – befolkad av neurotyper som ibland, faktiskt väldigt ofta tar sig rätten att tolka rätt eller fel, och bra eller dåligt.

Mvh Victoria


Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv

Annonser

%d bloggare gillar detta: