När skyddet brister i skola och samhälle – barn med NPF

Det känns som en ensam kamp när man strider för sitt barn och ingen av de instanser och handläggare med makt att hjälpa tar till alla – vilket de borde – eller ens några åtgärder som finns till buds reglerat i lag. Men jag kan lova att det finns tusentals familjer som går på knäna precis nu och hänvisas till sig själva och sin ångest. Men vi är fler. Många fler än någon kan tro!

Ofta stegras svårigheter för barn med NPF/neuropsykiatriska diagnoser ju äldre de blir. Förpuberteten och tonåren försvårar en redan komplex situation av hormonerna som påverkar på så många sätt. Vi fick ett par års helvete, som utredaren hade förutspått. Men hennes ord hjälpte oss att orka också. Idag är dottern strax 17 och verkar ha mognat ikapp lite, samt omvärlden, LSS-boendet har förbättrat sig.

Jag kämpade i fler år än jag vill minnas för vår dotter för att få hjälp av LSS och att när hon kommit till specialklass för autister, högstadieskolan skulle hålla koll på henne. Hon hade då blivit så destruktiv på många sätt och hittade bara dåligt umgänge. När skolan inte kunde hålla koll på henne, utan hon fortsatte försvinna utom synhåll ibland utan det hon behövde för sin typ1-diabetes – då tog vi hem henne för att skydda henne. Skolan kunde ju inte fullfölja sin uppgift. I nästan 1,5 termin fick hon vara hemma med oss, under ständig översyn. Skollagen? Den tillämpades ju inte för vår dotter, så vi sket bara i skolplikten. Skolkunskap kan man alltid ta tillbaka senare, men ett liv i kris behöver åtgärder på studs!

stegVilket stöd är viktigast då? Officiella kontakter, som skolpsykolog, BUP, specialläkare – jättebra om de fungerar så man känner sig trygg. Om inte – sök annan behandlare. Men vet ni. Mina privata kontakter med andra föräldrar och bloggare inom ämnet har varit mitt största stöd. Det och att jag aldrig slutat söka egen kunskap. Sedan kom min nuvarande sambo in och företrädde vår utmattade familj. Men fast vi tillbringade en hel helg hemma med att läsa på om LSS-lagen, så vek myndigheten undan hela tiden.

Ett tips är att vända sig till Socialtjänsten, Vård och omsorg. När de utrett kanske de kan lägga mer press på LSS för att den unge ska få sina specialbehov tillgodosedda? Trots att vi haft världens bästa specialistläkare, forskaren Svenny Kopp bakom oss och hon tog sig till stormöten med vår kommun och skolan trots sitt helbokade schema. De lyssnade de inte ens på henne! Och då röt hon ändå till. Det dröjde 1,5 år ytterligare innan kommunens LSS-hjälp rasslade till. 

Jag tror att dessa länkar nedan kan ge mer stöd mitt i blitzen. Vi försökte på andra sätt, men det kanske är bättre och lättare att dra nytta av organisationer ork och föreningar med kunskap, erfarenhet, juridiska råd och hjälp utifrån? Om den kan fås?

Skolverkets likabehandlingsarbete

Autism -och Aspergerförbundet lokalt Göteborg

Autismforum Göteborg

Attention
-Riksförbundet Attention är en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) så som ADHD, Aspergers syndrom/Autismspektrumtillstånd (AST) och Tourettes syndrom.

Det finns så många föräldrar som stridit om det här. Men mitt bästa tips är faktiskt – att tillsammans blir vi som vet vad det handlar om – starkare. Det finns att hitta andra i samma sits i facebookgrupper.

Ge inte upp! Det kan handla om att få hjälp och stöd att stötta ett barn genom tonåren – och lugnet infinner sig, när ungdomen fått ett par års stöttning genom den värsta och mest oroliga tiden. När hormoner slutat flippa så mycket. När livet kanske känns mer värt att leva.

Vår dotter mår mycket bättre idag, snart 17. Hon började skära sig när hon var 11. Det har gått några år. Faran är inte över, men hon är i.a.f lycklig nu för första gången på 7 år.

Ta för er och skäms inte för att ni inte orkar mer själva. Att be om hjälp bevisar att man är ansvarsfull.

Kör på.

/Victoria

3 Responses to “När skyddet brister i skola och samhälle – barn med NPF”


  1. 1 ogonrorelseterapi september 29, 2015 kl. 10:18 f m

    Å så underbart att läsa att din dotter äntligen börjar må bättre!! Du har verkligen kämpat i motvind. Min dotter är 15 år och har Autistiskt syndrom samt möjligen ADHD. Så vi är mitt uppe i den fasen du beskriver ovan där det bara handlar om att överleva tonåren. Men det känns ändå hoppfullt. Vi har en toppen bra kontakt med Hab. Vi kommer ta oss igenom detta oxå. Ha en fin dag Du Kämpe!! Kram Anna


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: