Jag är ingen haha-komedi fri att dissa!

Under ett av mina egna rehabiliteringsförsök (fanns inget annat då) – kanske 15 år tillbaka så praktiserade jag på en betrodd väns reklambyrå. Han sladdade in ett par mornar och slängde sig ner i en fåtölj för att spontant utbrista att det var så djäkla härligt att jag var där som kom in som en sol och lyste upp!

Sedan var han en gång ganska tankfull och sa, han kände mig väl: ”Du skämtar till 90% och det får andra att tro att du inte har något seriöst att ge. Skämta istället bara 10% och visa istället till 90% allt det allvar du har!”

Det var 30 sekunder som ställde mitt liv helt på ända!

Har nog många gånger ursäktat hur jag är med humor som ersatt hålet i hjärtat efter respekten som jag längtade efter? Tyckte det varit jättejobbigt hela att genom skolåren tydligen ses som ett U.F.O när jag ofrivilligt ofta lockade andra till skratt – för mina plötsliga uttrycks skull. Fast jag var seriös, men spontan och tankar i kanske flera led..

Min bästa överlevnadsstrategi genom svåra depressioner har varit galghumor – som försvar mot det som känns jobbigt – för att kunna ta mig vidare. Jag tror jag fått den från min familj med mamma uppvuxen under Bomb-Blitzen i England – som fortplantat sig hos alla mina syskon också. Vi skämtar rått, med kärlek.

Jag trampar fortfarande i klaveret, men i min familj och bland vänner så vet de att jag bjuder på det för att jag vet att de vet precis vem jag är. Och att de kan vara som de är med mig, utan att dömas. De högärar mig alltid, uppskattar, för de vet allt som gjort mig till den människa jag är och att jag funnit och finns för dem. Minst av allt en ”dum blondin”.. Och att jag ger precis allt jag förmår. Jag tror jag beter mig som en ganska bra människa, när jag kan.

Men så är det att några tror sig kunna ta sig friheter att skämta om mig.

Allt kaffe i kaffeglaset. Glömde sluta räkna. /Foto Victoria Qvarnström

Allt kaffe i kaffeglaset. Glömde sluta räkna. /Foto Victoria Qvarnström

Med körkort i 25 år utan en enda förseelse, så om växeln hamnar på fel varv i en rondell eller om bilen stannar i en kö så ”kan jag inte köra bil”. 

Ska jag ta sånt och ”bjuda på mig själv lite extra”? Det är inte roligt på riktigt!! Även om det kanske tros vara ett skämt? Det är en nedtryckning.

Blir trött på att förklara fakta och säga till – om att jag inte är en driftkucku – ”Person som regelbundet förlöjligas, vanligen genom skämt”.

Måste jag verkligen med ett snett leende sluta bjuda på annat, som är lättsamt oallvarligt – som att jag råkat fylla hela koppen med snabbkaffe – bara för att bli bemött med respekt?

Det räcker inte alltid att bestämma hur andra får lov att behandla en! För det har jag lärt mig jättebra genom åren, att vara väldigt tydlig med. Men det lyckas inte alltid. Samtidigt som jag kanske inte alltid förstår andra?

Blir otroligt nedslaget ledsen av dissar som kanske andra tycker är lättsamma? Varit för mycket sorger och personliga misslyckanden genom livet, för att jag ska få ”den gemensamma rågarvarkänslan”.

/Victoria

Advertisements

4 Responses to “Jag är ingen haha-komedi fri att dissa!”


  1. 1 rullbord juni 20, 2015 kl. 8:52 e m

    Körkortet… Har jag haft i 32 år när jag nu ansöker om körkortstillstånd för BE. Genast kommer en ”uppmaning” om att inkomma med läkarintyg då jag uppgivit att jag har ADHD. Som att diagnosen skulle påverka mitt hitintills felfria sätt att köra bil? Eller skulle jag inte uppgivit sanningen? Känner mig faktiskt helt överkörd. Så trist! Det måste gå att behandla liknande ärenden på ett värdigare sätt!

  2. 3 Maria Lindgren juni 21, 2015 kl. 3:06 f m

    Kram Victoria. Mvh Maria
    PS
    Kan visst inte skriva på morgonen 😉


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: