Tro inte att det finns något som är självklart – om autism

Det som många tar för självklart i vardag och övriga livet är inte alls medfött. Det handlar om lätt eller svårare anpassning till krav och måsten.

Känner igen vardagsbeskrivningen om: Att inte se hållplatsen för alla skolbarn. Min reaktion blir:  Ja, varför anses det vara självklart var hållplatsen börjar och slutar? Var är de målade linjerna, pilarna och instruktionerna skrivna på marken? Är hållplatsguiden med sin pekpinne månne på fikarast?

Förståelsen, kunskapen och ”know how” om hållplatser eller varför inte en fundering om att människor av kött ska åka i metallådor och det mesta annat vi människor hittat på i samhället? Det är inga medfödda förmågor som sitter inpräntad i instinkterna. Det är ett nypåhitt – och inte för överlevnad särskilt viktig information, men som många människor tar in naturligt när de åkt buss ett par gånger. Hittar kön som på radar. Tar upp busskortet, sedan är det ganska lugnt på hjärnaktivitetssidan.

Har man diagnos inom neuropsykiatri/NPF så väntar många aha-upplevelser i livet. Ansträngningarna blir oerhörda för att komma igenom en enda dag.

Det man ska göra kan mer eller mindre hos olika individer vara som för första gången. Särskilt vid Autismspektra-diagnos. Man har och tar andra vägar i hjärnan, lätt förklarat. Därför det händer också ovanliga ting, ibland fantastiska men ibland också väldigt jobbiga när livet blir svårt att förstå.

Musikern Petter med ADHD, han hade redan som barn sina kläder framlagda i brandmannastil på morgonen, upplagda i rätt ordning på golvet och så det bara var att hoppa i kläderna. Inte slösa en enda extra tanke på dagens klädsel. När man är nyvaken så vore det nog praktiskt för alla, men särskilt om man riskerar att helt fastna stående framför garderoben på morgonen. Och stanna där, eller gå över till att ägna sig åt något något helt annat.

Född in i världen med neuropsykiatriska/NPF-variationer och ha ADHD, Autism, Tourettes eller andra NPF-funktioner så tar man inte in och bearbetar saker som majoritetsbefolkningen gör. Inget som handlar om intelligens, utan om att existera utanför en samhällsram specialanpassad för dem som kan fungera inom ”normalramen” utan för stor ansträngning.

Det där om att det känns som första gången man gör något, det handlar om bristande automatisering och brister i exekutiva funktioner – det är svårt att utföra saker. Att vid påklädningsprocessen ta på en strumpa kan känns jobbigt att att göra för att man varje gång behöver söka efter informationen om hur det ska gå till. Och var är strumpan? Ta på en strumpa kräver en aktiv tankeansträngning. Hitta minnet av förra gången är arkiverat på helt annan plats i hjärnan än för neurotyper/NP. Att få på båda strumporna kan vara rent utmattande, särskilt om man redan haft mycket hjärnaktivitet eller känslomässig ansträngning innan, som konflikter på morgonen. Och det kräver en ängels ork och tålamod att hjälpa sitt barn när andra barn i samma ålder klarar sig själva.

Man kan som NPF-förälder behöva vara med hela tiden under morgonens påklädning för att pusha på och visa rätt, vad som nästa steg är. Och det behövs inte bara i mellanstadiet. Ett system underlättar. Som att skriva upp påklädningsordningen men också ofta vara med och peka på del för del och föra vidare när en punkt är klar. Hindra annat genom att avstyra.

Hemskt gärna arbeta med symbolbilder – eftersom ord på alla sätt kräver en längre omväg. Det är jättesvårt att vara osäker på vad som ska hända som nästa steg när man har autism. Bilder, s.k. pictogram kan användas för att underlätta livet vid bl.a autism. Många använder ett schema på en whiteboardtavla med pictogrambilder för att ge en helhetsvy men berätta om den kronologiska följden i detalj. Habiliteringen kan ge stödet man behöver för att komma in i det.

Man kan t.ex sätta upp ett schema med pictogrambilder på vad som ska hända och göras.

Eller så kan man använda kommunikationsbilder för att rensa ut onödigt störande brus så man kan förstå varandra, via PECS (Picture Exchange Communication System). 

Jag har inte behövt bilder för vår dotter, så det vet andra mer om. Men vet en del om att inte att klä på sig utan fokus och tankeansträngning. Det är inte förunnat alla att göra det lätt, utan många blir totalt utmattade av att fixa ens en halv dags vardag. Vila är viktigt.

Läs mer hos min vän Tina Wiman – M som i underbar – som ger kunniga pedagogiska tips för att hjälpa diagnosbarn, publicerade av en fantastisk NPF-mamma! Nedan:

Scheman – som för att lära ut städning. En svår utmaning!

Schemahuvud till iCal ”Vi använder iCal som familjekalender och skriver ut på liggande A4. Jag har gjort en pdf med dagarna i olika färger som passar att sätta ovanför schemat, eftersom iCal saknar färger för veckodagarna.”
Om appar – som jag själv känner till dåligt

Blondin Asperger/ADHD har en bra och kortfattad översikt om Exekutiva funktioner – Målinriktat beteende

Annat: 
Snailday – Prisbelönt app för barn med autism

Och här hos mig: När har man diagnos?

0 Responses to “Tro inte att det finns något som är självklart – om autism”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: