Mina allvarliga ADHD-typiska övertramp på arbetsplatser

Jag har förstått att jag kan uppfattas som störande i vissa arbetsteam?

I efterhand ser jag tydliga ADHD-drag på det dåliga som jag fått påtalat om mig.
Så här har toleransen inför mig kunnat se ut:

– Jag sjöng lite i en kontorskorridor. En anställd blev jättestörd för att han hörde mig (och inte hade stängt sin dörr inför sitt telefonsamtal).

– Stor förvåning från överordnad som undrade varför jag gjorde så, när jag hade bråttom och gick rakt mellan två stora dekorationsväxter.

– Under en 12-16 timmars filminspelning på flygplats behövdes inte min service till B-fotografen, så jag lade mig på golvet bakom kameran inom filmteamets avgränsade yta, för att vara beredd på nya uppgifter.

– På en matrast gick jag till ett tomt rum, lade mig på golvet med fötterna på en stol och mediterade för ny energi.

!). Förlorade då min vidare praktikerfarenhet där. Var mycket förvånad över att jag inte hört något om detta under projektets långa gång, trots att jag hade en ganska öppen samtalskontakt med den övergripande och teamerfarne produktionsansvarige i ”det stora Stockholmsbolaget”? Men jag fick sedan direkt andra (bra och betalda) assistentjobb inom reklamfilmer från andra som jag jobbat för. Pallade dock inte det osäkra frilanslivet i längden.

– En person med skrivbordet placerat vid bakdörren blev störd av min passage där med sopor, för att dörrlåset hela tiden strulade, jag tappade kartonger, bad om ursäkt för det m.m.

Blivit oerhört besviken varje gång jag inte så smickrande har blivit bedömd som ”för annorlunda” eller för att ha gjort fel. Detta har bara hänt en handfull gånger. Men det tog mig rätt hårt varje gång eftersom jag inte hade några andra avsikter än att göra ett bra jobb. Ungefär hälften av gångerna var innan jag visste att jag hade ADHD. Men jag märker ändå inte alltid när ADHD-hjärnan tagit över och kört igång.

Lucky Luke has entered the scene! Försök att kontrollera den, ni? 

10414070_10152580768208522_440524065838352113_n-1

Har fått väldigt fint beröm också. Har många otroligt fina arbetsbetyg från förr, som är mycket samstämmiga med med de nyare omdömena. För mig idag är det tydligt att det är mina egenskaper av ADHD och lätt autism som ”gjort jobbet” – lite extra engagerat och bra. Som jag fick höra på ett mingel, flera år efter: ”Du Victoria var den enda i filmteamet som gick och satte dig vid den berömde Bergmanfotografen och började prata med honom då han satt ensam. Ingen annan vågade riktigt, men ni bara satt där och hade det trevligt!”. (Tänkte inte speciellt på ”vem han var”. Han satt ensam och tillhörde teamet.)

Så här skrev några som senast arbetat med mig 2011, när jag också bloggpublicerade: Jag behöver jobba.

Senaste omdömena om mig, från 2011, som väl överensstämmer med föregående gamla arbetsbetyg.
Omdömen från arbetsuppgifter som:

Spontant foto på Sean-Magnus i Green Room. Samt mina många alster under HBTQ-festivalen, även om länkarna kan var dead ends idag: http://ankedoter.wordpress.com/2011/06/15/hbtq-festivalen-2011/

Spontant foto på Sean-Magnus i Green Room. Samt mina många alster under HBTQ-festivalen, även om många av länkarna är dead ends idag. http://ankedoter.wordpress.com/2011/06/15/hbtq-festivalen-2011/

Webredaktör, inläggsreporter, QX-bloggare och  (spontan) fotograf:
Hoppas du får utdelning! Du var skitbra att jobba med i Göteborg. Kul att vara med, och helt orädd över att kasta dig över intervjuoffren! Kanske blir reporter av dig?
/Mattias Olsson Chefredaktör webredaktion HBTQ-festivalen 2011 (Westocastpride)

Från samma uppdrag som ovan:
Mitt största intryck av dig som arbetskamrat var att du är väldigt driven och framåt. Ambitiös och ger dig in i uppgifter med en kämpaglöd som är svår att tävla emot.
Väldigt lätt att ha att göra med dessutom, du är en person som är lätt att tycka om. Varm och öppenhjärtig.
/Sanna Lindén fotograf och högskolestudent 

Som anställd i 7-elevenbutik:
Victoria var under sin tid i mitt företag mycket uppskattad av både kunder och kollegor både för sitt trevliga sätt och sin positiva attityd. Victoria var alltid nogrann och utförde sina arbetsuppgifter med stort intresse och till min fulla belåtenhet. Hon har visat sig mycket intiativrik och ansvarsfull. Då hon dessutom är mycket lätt att sammarbeta med vill jag ge henne de allra bästa rekommendationer.
Nej ledsen jag är väldigt dålig på att skriva politiskt korrekt…
Men så här är det:
Victoria är en varm och underbar människa, jobbar och ger 210% av sig själv. Hon är genomärlig och har det största civilkuraget som jag någonsin träffat på hos en person. Om jag fortfarande hade haft ett företag så hade hon haft en självklar plats bland min personal.
Och den som inte tar chansen nu att anställa henne.. Ja…det är eran förlust…
/Susanne Hellgren min chef, 7-eleven

Vän med 25 år+ inom reklam:
Tja, vad ska jag säga om Victoria? Nä, jag har aldrig jobbat med henne, men hon är en god och nära vän. Och utifrån den utgångspunkten kan jag bara hålla med föregående talare. People skills till max, empatisk intill synskhet, kurage som får en vanlig civilfegis att skämmas och totalt fokus på och entusiasm inför det hon har framför sig.
Men jag ser annat också. Som reklamare imponeras jag av hennes förmåga till kreativt och konceptuellt tänkande. Hennes idéer håller ihop och existerar i ett större sammanhang. Mindre vanligt än man tror. Och alla som läst hennes bloggar vet att hon är en alldeles utmärkt, nyanserad och levande skribent. Fruktförmedlingsinslaget i Epstein i P1 var lite kort, men jag kan garantera att hon är lika verbal i tal också. Tillsammans gör detta att jag är övertygad om att hon till slut får sin silverkula, sin hitsingel. Den där kombinationen av omständigheter, slump och modigt chanstagande som tar henne till en position där alla plötsligt vill ha henne. Men till dess är det en skandal att hon ska behöva gå och krafsa i ruinerna av välfärdssamhället till ingen nytta, varken för henne själv eller för de företag som kunde ha nytta av henne. Kom igen nu, bidra till en bättre värld.. Klart kvinnan ska ha ett jobb.
/Hans A Copywriter Dedicate

Idag söker jag inget fast jobb, något som jag trodde skulle ge mig trygghet.
Jag skapar mig själv istället. Vägrar andras värderingar om jag inte håller med.
Skapar efter min tro på den Grundlagsstiftade Uttrycksfriheten.

Raka meddelanden, naturligt praktiska lösningar som att sätta sig på ett golv
eller lösa andra problem utanför den fyrkantiga tankelådan.

Stör jag? Det kan inte vara mitt problem hela mitt liv.
Andras intolerans och deras svårigheter att hålla isär arbetsroll och privata känslor?
Det är något de själva nog behöver arbeta mer med?
Jag accepterar ju dem, fast jag inte alltid förstår dem.
Hur svårt kan det vara, om än lite obekvämt att lära sig mer
om att det finns olika typer av personligheter i världen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: