När vargungar brister ut måste någon lyssna

Det är inte bara en gång som jag fått mail som handlar om det jag beskriver här på min hjärtenödvändiga blogg. Ibland har mailen kommit från personer till min privata mail, eller från fb-vänner som jag inte träffat på långt över 15 år och som jag inte ens trodde läste det jag postar på min fb-sida. Som tidningsartiklar om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller inlägg från denna blogg.

Har gett dem råd så gott jag kunnat från det jag vet och sedan hänvisat vidare till specialister. Men särskilt kommentarerna under mitt inlägg ADHD i bilder  visar hur avgörande de personliga beskrivningarna – med fakta – kan slå. Jag försöker alltid att hålla i minnet det som jag själv hade behövt läsa när jag undrade så mycket innan min egen utlösande utredning. Man måste börja med någon väg att utforska för att komma rätt.

Dem som jag haft ganska tät kontakt med på facebook och som frågat mer och mer, som jag vet då läst varenda inlägg på min blogg efter svar om sig själva och om sina barn har bränt sig fast i mig. Kände igen de där initialt tvekande frågorna från föräldrar har 1-2 år senare gett oss facit på frågorna för länge sen.

Det känns som skit att helt maktlös – halvår per halvår – läsa i dagboksform om vännernas barn som krisat stort när det blivit dags för skolgång och problemen eskalerat till att verka olösliga. Orsakade av brist på en exakt individanpassad hjälp. Jag gråter bultande i hjärtat för jag har en egen diagnostjej och även känner den här underbart själsvackra ungen som jag tänker på – som med sin livsviktig kreativitet bara måste komma ut i världen med.

Men skolans rutiner och form kan för henne och väldigt många andra vara för svår att förstå. Barnet v´får böra att det har beteendeproblem. Sånt utkristalliserar sig när några barn inte alls hör hemma i den skolmiljön som är grundmurad i betong – men alla unga ska tvingas att höra till.

Reglerna, kraven – skolan verkar för vissa unga vara som en UFO-nedstigning på torget – varje dag. Faktiskt helt knäppt – så fel att det är sunt – när de som inte passar in känner att de måste gå andra vägar eftersom ingen lyssnar.

Det kan faktiskt vara viktigare för vissa skolbarn att väskan är rätt packad än att komma i tid till alla lektioner. Och det är en verklighet som inte finns för de som bestämt hur det ska vara. De med felpackad väska kan rymma hemåt för att rätta till felet som är helt avgörande för dagen. Det blir som en hård klump i magen på föräldrarna att aldrig kunna veta vad som ska hända. Att ha fått sitt barn till skolan betyder inte alltid att pedagogerna kan ta hand om specifika elever på rätt sätt.

Visste ni att barn med autism-diagnoser löper en förhöjd risk att dö unga? Kanske p.g.a att de bara går iväg från det de inte känner sig hemma i? Autistiska barn löper mycket större risk att dö i förtid för att de går iväg när de inte känner sig höra till.

En studie har visat att: Runt en fjärdel av dem som försvann uppgavs ha varit i fara för att drunkna, medan 65 procent ansågs ha varit i fara för en trafikolycka.”

Skratta nu inte av osäkerhet om något som ni kanske tycker är svårt att själva sätta er in i! Skratta aldrig åt våra ungar. Detta är fortfarande verklighet för många som nu blivit vuxna. Framgångsrika så ini.. Men har de tagit fel schampo på morgonen måste de vända hem och göra om. Tro inte att alla är likadana – och döm ingenting som mer rätt.

Ställ er istället på den sida som är rätt både moraliskt och humant. Bryt ner murarna som egentligen är så tunna, så att alla ska få kunna komma till sin rätt.

Inget vettigt samhälle kan fortsätta att stänga ute vissa, ibland gällande dem med den mest exploderande kreativa förmågorna, dessutom redan från början hindrade. Det vore och är sedan länge en diskriminering av ”funktionsnedsatta”   alltså med alternativa funktionsförmågor –  som inte alls ska tystas ner!

Upp till kamp för alla ylande starka vargungar!
Släng till dem mer än en liten sunkig kaloppsbit!
Annars mister vi de mest omvälvande och nytänkande så vårt samhälle sakta kommer att dö.

21606

Annonser

4 Responses to “När vargungar brister ut måste någon lyssna”


  1. 1 ogonrorelseterapi september 27, 2014 kl. 2:03 e m

    Tack för dina kloka ord som alltid berör! Träffar mig rakt i hjärtat! Jag förstår precis vad du skriver om. Nästa vecka är det äntligen dags för vår dotters NPF-utredning.Lång resa och kamp, men nu är vi äntligen framme vid denna viktiga utredning. Tack och lov!
    Stor varm kram, Anna ❤

    • 2 Victoria Qvarnström september 28, 2014 kl. 11:36 f m

      Härligt att höra om den ståndande NPF-utredningen Anna! Vår dotter gillade inte en av dem som utförde testet, så hon vägrade slutföra just det deltestet. Vilket i.o.f.s sa en hel del det också.. Uppmuntra nu din dotter om att utredningen är något positivt, samtidigt som du inte överdramatiserar, det kan stressa för mycket.. 😉
      Lycka till nu Anna! ❤

      • 3 ogonrorelseterapi oktober 3, 2014 kl. 8:43 e m

        Hej kära Victoria! Tack för dina rader och råd! Just nu är jag helt slut. Luften har gått ur mig. Min dotters diagnos lyder Autism, ADHD/ADD utan hyperaktivitet samt Tvångssyndrom/ångest förknippat med Autismen. Jag behöver några dagar att landa i detta. Omtumlande känslor av sorg och lättnad. Lättnad därför att nu har vår dotter äntligen rätt att få hjälp av Habiliteringen. Trots all kamp och misstanke om Autism är jag helt knockad av sorg och chock. Musten har gått ur mig. Jag måste sorgen få välla fram lite nu och sedan är det nya tag. Du förstår vad jag menar. Varm kram Anna

      • 4 Victoria Qvarnström oktober 6, 2014 kl. 12:42 e m

        Ja, jag förstår vad du menar Anna. Man sörjer alla ”OM” och undrar och tycker det är orättvist, för ens barn är det käraste man har.
        Ta din tid, det behöver du. Kram från medmamman Victoria


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: