Upplöst till en osalig ande

Jag känner mig som en osalig ande som i åratal vandrat i natten i väntan på välsignelsens lättnad. För ett par dagar sedan rasade min värld igen och en mixer körde igång i mig och strimlade mig till lös puré. Att återta min fasta form som människa får läggas på is igen. Det är ett helvete, ett inferno i loop att min dotter drabbas så hela tiden.

Det känns som att mina egna mer handikappande symptom av mina bokstavsdiagnoser nästan är det enda som finns kvar av mig. En vandrande vålnad berövad sin kropp, sin sinnesro och förmåga att lyfta upp och placera saker rätt. En osalig ande dominerad av mina funktionsnedsättningar och oro. Mina funktionsvarianter som kan vara jättebra att ha – när resten av mig också får leva. Jag är utan kött och utan blod. Men jag kommer att repa mig.

Det är klart att jag har drabbats av sviter utav allt för lång tids press. Det är väl självklart att jag förlorat fotfäste som mamma och om jag sänker garden plågas oerhört i mitt hjärta – som tvingats skicka mitt barn till omvårdnad av andra. Men jag intalar mig att vi gjort det bästa. Innan det blivit för sent måste vi göra precis allt för att rädda denna tösen. Både för att hennes ”bokstavsdiagnoser” sätter henne i den stora boktavs-tjej-riskzonen. Och för att kombinationen av hennes diagnoser ihop med diabetes typ1 blir livshotande utan minituös koll.

Vi vet en flicka som dog av exakt samma diagnoskombinationer som vår dotter har. Om vi känner en enda, så måste det finnas många fler. Vår dotter vet. Men hennes ganska osynliga autism är som en osynlig mur ibland. Vågar ni läsa om hennes känslor och se dem?

Jag kommer att få – faktiskt mycket goda – råd om strategier om denna nya händelse. Om självbevarelsedriften att inte outa och göra myndigheter eller institutioner förbannade. Jag skulle inte ha gjort si och inte så.
Är inte längre mottaglig. Inget av det ovanstående mest logiska har ju fungerat tidigare. Så jag skiter i att vara välartad. Har ju heller ingen kroppsmateria kvar att niga med.
/Ellas mamma
Advertisements

1 Response to “Upplöst till en osalig ande”


  1. 1 ogonrorelseterapi augusti 4, 2014 kl. 6:45 e m

    Jag känner stor empati för dig och din familj för det helvete ni går igenom! Du gör helt rätt i att strida mot kommunens oförmåga att stötta er dotter och se till att hon får sin medicinering regelbundet. Tusen STYRKEKRAMAR till Dig Victoria!!! ❤


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: