Låt mig vara 4 år igen för en stund!

Vill bara existera, agera spontant utan rädsla – som förr när jag var yngre. Innan hela mitt jag ständigt med full energi hade tärt mig till utmattning. Vill vara fyra år och slänga mig ner på golvet nu när skitsaker går mig emot. Vara 16 år då livet stundvis var sagolikt vackert med vibrerande nära och djupa vänrelationer. Han sa: Du är både fyra och 104 år samtidigt. Eller sa han 12? Men han sa det med den andemeningen att jag var särt skild. Och hans hår stod rakt ut åt alla håll samtidigt. Precis som hans hjärna. Den dagen – jag minns precis var vi satt, på muren vid parken och spårvagnarna susade förbi, en efter en.  Då han sa det där till mig, om mig. Mina depressioner från den tiden är inte så kära stunder att minnas.

Jag vill, men kan inte slänga mig på golvet. Inte ens nu. Borde känna att jag kan vila. Men jag bara skriker att jag vill göra om allt i livet! Vem är jag idag? Och egentligen?

Varit så vuxet ansvarsfullt sammanhållen så himla länge att jag förlorat allt det som definierade mig som person. Det som är mitt koncentrat. Jag har agerat som en sund förälder som försvarat och försökt skydda mitt barn. Till vilket pris som helst. Man gör sådant till vilket pris som helst..

Jag har en spritt språngande ADHD i hjärnan. Och den hjärnan har varit min följeslagare hela livet. Älskat och slagits med den. En oönskad hyresgäst, en parasit som bestämt över allt jag gjort och sagt – och min bästa vän.

Men min ADHD har enbart ställt till problem när jag de senaste åren avkrävt mig själv löftet om att bara vara vuxen och det har med min personlighet varit svårt, men har kämpat på för min dotters skull. Svårt som fan har det varit, men aldrig utan lön – när jag hört min dotters skratt har jag orkat lite till. Jag gjorde mitt bästa, som vilken anständig människa som helst. Att jag agerat så målmedvetet har jag aldrig hört gott om. Har mest kritiserats om och om igen för missarna.

Gjort min största kärlek i livet trygg och lycklig i magen trots hennes svåra ångest. Lagt mig och kliat henne på ryggen när hon inte kunnat somna. Bråkat lite om täckena och Candy Crush och skrattat oss blå ihop.

Låt mig nu bara rulla runt på golvet och vråla. Trösta mig med spunnet socker och Lisebergs popcorn med smält smör på och en hisnande åktur. Låt mig för en halvtimme vara ett helt ohämmat barn. Bara det.

Släng hit kolten och vråla mig fri!

tupp unge

3 Responses to “Låt mig vara 4 år igen för en stund!”


  1. 1 Lena mars 21, 2014 kl. 5:04 f m

    Kärlek och systerskap av igenkännande tirader, skrik av hjärtans lust ❤

  2. 2 ogonrorelseterapi mars 21, 2014 kl. 7:26 f m

    Jag tar dig i handen och så tar vi båda ett djupt andetag och bara skriker av hjärtans lust!!! ❤


  1. 1 Välkommen till diagnos-landet!! | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid juli 23, 2015 kl. 2:36 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: