Sarkasm om ADHD

frågaGick igenom bloggkommentarer idag och tänkte att jag verkligen måste ha missat något grundläggande om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar?
En kommentar väckte så många frågor hos mig – som jag hoppas att bloggläsaren i fråga kan hjälpa mig reda ut.

Kommentar:
”Skönt att ha något att skylla på. Idag är det mer folk med än utan adhd. Lyckliga er…”

Mitt svar, som visade sig bli mer som ett förvirrat frågande:
”Du själv verkar klara dig bra och redan veta och förstå det mesta. En sak som jag tänker på är om du skulle kunna hjälpa mig att förklara ADHD?

Har de diagnostiserade barnen haft föregående chattkontakt så de får liknande resultat av utredningarna. Eller är de bara fel uppfostrade? Är det isf inte jättekonstigt att inte alla syskon behöver utredas i en familj, när de är likadant uppfostrade? Jag förstår inte riktigt varför när den enkla förklaringen finns där ”att skylla på”.

Något som också är svårt att förstå för någon som jag, är beteenden som tvångssyndrom, dyslexi och särskilt olika grader av autism, som du säkert känner till? Har de barnen av lättja och lathet ”kommit på” – ibland från mkt späd ålder – att om de låtsas inte kunna få kontakt med föräldrarna, och t ex gungar sin kropp så slipper de göra saker som förväntas av dem och därför, ganska snillrikt lyckas bli servade? Genialiskt rent av.”

OSA – om svar anhålles då jag jämfört med dig kanske har stora kunskapsglapp?

Förväntansfull – men också undrande vem som är sarkastisk?

Victoria Qvarnström

Annonser

14 Responses to “Sarkasm om ADHD”


  1. 1 Uranusmamman oktober 16, 2013 kl. 4:30 e m

    Men herreguuud, vad är det jag läser…??? Jag blir helt perplex…finner inga ord. Men hur menar hon som skrev den kommentaren…Det är ju PRECIS så som är den värsta sarkasmen…Jag hoppas att du får svar. Det är inte bara du som blir kränkt av detta. Det blir vi ju alla som lever med dessa svårigheter. Kram / Erica

  2. 2 Uranusmamman oktober 16, 2013 kl. 4:31 e m

    Detta är lite av ett sammanträffande, jag skrev också om sarkasm igår i min blogg. Om hur ONT det gör att vara utsatt för sarkasm…

  3. 3 Ann-Marie Précenth oktober 19, 2013 kl. 11:21 f m

    Suck ..nu var vi där igen!! Vi skyller på vår ADHD??? Jag vill också veta vilka personer denna person har mött som han/hon tycker skyller på diagnoser. Jag brukar tänka på dom symtom som jag har som inte det skrivs om i tidningar och som alla ”förståsigpåare” aldrig nämner. Ett symtom som genomsyrar hela mitt liv är detta att det är så obehagligt när någon tar på mej, inte alltid. Men ni vet vissa kläder mot huden och om någon stryker mej över ryggen så kan en brännande smärta uppstå. Inte så att jag skriker men med ett obehag till att huden ömmar. Min stora syster som INTE har någon diagnos beskriver mej som ett barn som slingrade ur mej familjens försök till kramar och hade väldigt bestämda åsikter om vilka kläder jag skulle ha. Detta ”stör” ju ingen annan som det barn i ständig rörelse som jag var.
    Min son som har ADHD är idag med allt stöd och hans eget arbete med sej själv, välfungerande. Idag är det snarare hans höga IQ som skolan har svårt att möta upp.

  4. 4 Yvonne november 7, 2013 kl. 10:20 f m

    Jag blir jätteprovocerad av sådana inlägg. Men det är väl det som är meningen 😉 Jag är helt och håller allergisk mot ignorans och idioti.. Intressant mattesnille. Det vet ju alla att 5 % av befolkningen har adhd betyder att det är fler som har det än som inte har det.

  5. 5 Mia november 19, 2013 kl. 8:01 e m

    Det är väl snarast så att VI = Omgivningen gett upp om dessa barn/vuxna. Hur ofta hör man inte att ”det går inte att ställa krav då diagnosen (valfri här) är satt på den personen”. Många från lärarkåren verkar anse att om du har en diagnos så är det bara att släppa taget. Vilka jubelåsnor säger jag. Diagnos är för mig en förklaring till någons uppförande o ger mig ett verktyg till bemötande. Det löns int´ å förklar för de som int´ vill förstå.

  6. 6 Jens Siekas december 6, 2013 kl. 4:33 f m

    Okunskap och rädsla.

    Det är oftast vad det handlar om och den bästa (enda?) lösningen är information. Så länge ni orkar skriva, blogga och kommentera, ja helt enkelt bråka, så kommer det att bli bättre! kör hårt!

    Sen måste jag rätta Uranusmamman; det är inte bara ni som lever med diagnos som blir kränkta. Varenda tänkade människa borde känna sig kränkt av en sådan kommentar.

    Tack för mig

  7. 7 tantanneli januari 3, 2014 kl. 10:48 f m

    Jag har tre barn men det är ett barn som har diagnos inte alla tre. Min yngste har ADD och Aspbergers och fick den diagnosen i vuxen ålder. Oförstånd finns i många former men att tycka något skulle vara skönt att skylla på ter sig för mig bara som att personen med den ointelligenta kommentaren enbart är lat.
    Att få en diagnos är inte bara en hjälp för den diagnostiserade som äntligen får en förklaring på alla års utanförskap, utan också en lärdom och kunskap för omgivningen att veta hur vi måste agera för att nå fram och bli förstådda av den med diagnos. Och framförallt förstå!

  8. 8 Anette T januari 4, 2014 kl. 9:18 e m

    Måste börja med att tacka dig för din underbara lättlästa blogg. Ja, den som skrivit den kommentaren till dig vet inte mycket om vad ADHD är. Jag har 5 barn. 2 av dom har fått diagnos DAMP/ADHD. Om det berodde på uppfostran, varför har inte de andra 3 samma diagnos då? Ja man kan undra. Diagnosen är inte till för att kunna ”skylla på något” den är mer en förklaring och ett redskap för att förstå varför ”det kan bli fel” och då kunna få rätt hjälp för att ”kontrollera” sig själva.

  9. 9 Marie Schröder januari 5, 2014 kl. 2:16 e m

    Läser om det här med sarkasm och blir så ledsen för alla som har bl.a ADHD/ADD och liknande och som får stå ut med dessa inkompetenta påhopp. Tänker att de människor som gör de här uttalanden besitter en oerhört låg empatisk förmåga och förstås en väldigt låg bildning om vad det handlar om. Kan det vara så att de innerst inne tror på att det är något man inte kan rå för, och pga kunskapsbrist dessutom tror att man med dessa diagnoser inte tar åt sig…eller inte förstår ironi?
    nåväl, jag ser att Tantanneli skrivit här ovanför ohc jag skulle vilja komma i kontakt med dig om jag får, på något sätt. Jag har en kille som snart fyller 18 och jag har ingen att dela av mig med när det gäller ADD som han har. Jag skulle vilja veta lite om hur det är som vuxen att leva med det och aspbergers. Finns det något sätt jag kan få kontakt med dig?

  10. 10 Brorsan januari 5, 2014 kl. 7:27 e m

    Jag förstår inte hur frågan skuld (”att skylla på”) har någon som helst med någon sjukdomsbild/funktionsstörning att göra såvida den inte tillfogats av någon medvetet.

  11. 11 anders januari 8, 2014 kl. 11:10 e m

    Det är ett problem att det just är psykiatriska och neuropsykiatriska diagnoser som angrips på detta sättet och det är kanske dom som lider av dessa besvär som är i minst behov av sarkasm och är minst rustade att självhävda sig.
    Man hör sällan folk säga: man hittar bara på att man är nötallergiker för att få slippa äta viss mat de egentligen inte gillar och för att de vill undvika vissa sociala situationer. Men plötsligt när det är psykiska symtom som inte syns lika väl för blotta ögat, då tänker vissa att allt måste vara påhittat. Dessa personer som resonerar så måste ha en väldigt irrationell syn: att allt som inte syns eller de själva ej upplevt ej finns.

  12. 12 L mars 13, 2014 kl. 1:46 e m

    Jag har sedan snart 3 år tillbaka diagnoserna ADHD och AS. Ungefär samtidigt fick jag också diagnoserna fibromyalgi och IBS, båda två orsakar mig väldigt mycket smärta i hela kroppen och så svårt smärta i buken att jag numera tvingas ta morfin för att överleva.

    Hela mitt liv, är snart 37, har jag kämpat för att bli trodd, kämpat för att bli ”normal” och få ett ”normalt” liv. Ständigt blir jag ifrågasatt, min smärtupplevelse blir ifrågasatt.
    Det är ju bra behändigt att alltid ha något att skylla på, jag har 4 olika anledningar. Det är inte bara psykatriska diagnoser, ibland ”osynliga”, som ifrågasätts. Man får en stämpel i journalen och ett stigmata som till sist blir så tungt att bära att man inte orkar längre. Sjukdomar existerar inte, om de inte syns eller kan påvisas vetenskapligt. Både fibromyalgi och IBS är enligt många påhittade diagnoser av lata kärringar som inte vill jobba… Sedan tillkommer då AS och ADHD…
    Jag blir bara bittrare och mer hatisk för varje år som går, pga hur folk behandlar mig och den attityd som numera genomströmmar samhället. Det finns inget positivt i att få dessa diagnoser och det gör att jag har förlorat allt hopp om en lycklig framtid, ett normalt liv.

    • 13 Victoria Qvarnström maj 10, 2014 kl. 3:37 e m

      Det går inte att yttra floskeln att allt har en mening. Eller något liknande om att det inte finns problem, bara lösningar. ”Visdomsord” som bara trycker ner när man drabbas som du. Vad skulle de överglättiga ”livscoacherna” säga om det?

      Och att ”skylla på” – man vill bara kräkas.

      Men du har klarat dig hit! Den envisheten och styrkan är något du ska vara stolt över! Skit i andra. Jag har nog räddats vidare med min humor: Om livet skiter på/dig – bajsa tillbaka och försök leva. Bara det är en seger, en revansch för att DU säkert har mångdubbelt mer att lära människor än någon som låtsas att problem inte finns, inte drabbar.

      Cudos till dig – böjer mitt huvud i ödmjukhet och skickar över tonvis med kärlek. Och du. ”Normalt” är helt överskattat, tro mig. Jag har försökt förgäves – innan jag insåg att jag varken kunde eller ville egentligen..

      Kram från Victoria Qvarnström


  1. 1 Jag vill bli särbehandlad. | Victorias ADHD-npf-blogg. Trackback vid december 5, 2013 kl. 12:58 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: