Dagbok framöver

Hejsan! Det var länge sedan. Besök mig gärna igen och se vad ni tycker om bloggens fortsättning? Hälsar Victoria

Jag har under många månader varit ganska orkeslös mentalt. Livsvillkoren har inte varit ultimata men jag har trots det varit hyfsat lycklig, på uppåtgående. När jag inte har varit tröstlöst ledsen. men repat mig för att kämpa.

Totalt sett för trött för att engagera mig i mitt bloggande och sociala medier som förr. Det kräver en eld – som jag riktat mot min dotter. En mammas största uppgift.

Jag har på den här bloggen under tre år velat vara informativ och samtidigt personlig om hur jag upplevt diagnoslivet. Om precis allt jag själv hade velat veta.

Dessförinnan bloggade jag också om ADHD och npf, men som en kategori på sammelsuriumbloggen Tankar i lösvikt. Samlade mig, stängde bloggen, tvingade bort ADHD-flippandet. Öppnade istället fokuserat två nya bloggar, varav en mer fri, men ändå personlig, där jag under min rehabperiod då jag sökte vidare i arbetslivet refererade till sådant jag arbetat ideellt med och ibland bara lagt in roande inlägg på för att pysa ut mina tankar och infall.

we-can-do-itMen den här, min ADHD/npf-blogg har varit absolut viktigast för mig. Vi är många bloggare som samtidigt drivit en attitydförändringsprocess utåt.

Från min mage ville jag informera, debattera, jobba från mitt hörn mot fördomar. Sätta människors ytlighet på hårda prov och se om de fortfarande kunde titta bort från verkligheten från de berörda och fortsätta stödja sig på ”vad de hört”?

Jag vet att jag har påverkat utåt genom min envisa glöd och främst motattacker på pressen. Bla via dessa artiklar:  Men jag har noterat i ögonvrån att kvällstidningarna åter igen verkar falla för det enklaste – att använda simpla rubriker och ytliga slutsatser om npf. Så där sunkigt som förr:

dödar

Mina mer personliga inlägg här verkar har uppskattats igenkänningsfaktoren. Ibland har kommentarer om att det jag bloggat om har förändrat någons liv, kanske tom räddat det. Information ”is da shit”! Folk hittar hem. Det har alltid fått mig att gråta av tacksamhet. ❤

Vet inte hur jag ska göra i framtiden. Kommer det mentala suget efter att informera sakligt tillbaka? Det vet jag inte. Men jag vill börja blogga här lite lätt igen och se hur det utvecklar sig. Jag har mkt npf-forskning och nyheter att ta igen och informera om egentligen. Men jag börjar där jag står. Att gräva där man står är en mycket bra devis.

Jag skapar på försök en ny kategori som inte är så faktamässig. Blir det inte bra i mina ögon raderar jag den efter ett tags prövotid. Nya kategorin heter Dagbok och vi får se hur det utvecklar sig sedan. kanske öppnar jag en annan blogg med ny inriktning? Kanske gör eller skriver något annat som känns motiverat.

Klart att dagboksinläggen kommer att röra sig en del om npf. Min familjs liv har påverkats ganska mycket utav att söka stödinsatser för vår dotter och jag orkar knappt mer.

Kommer inte orka berätta om alla turer och överklaganden, bara om mina känslor.  Men jag hoppas att ni kommer att få läsa om hur allt löser sig till det bästa.

Kram till mina trogna läsare och till dem som bara trillar in – från Victoria.

Advertisements

8 Responses to “Dagbok framöver”


  1. 1 Aspergermamma augusti 15, 2013 kl. 2:44 e m

    Skriv från hjärtat, kära du, så blir det som bäst. Jag kommer läsa. 🙂

  2. 3 melankolibria augusti 17, 2013 kl. 11:23 f m

    Liten hilsen fra Norge. Jeg er glad jeg fant din blogg! Viktig tema, viktig å bekjempe fordommer og uvitenhet. Kommer til å følge deg videre.

    🙂

  3. 5 Maria augusti 17, 2013 kl. 5:35 e m

    Tittar ofta in på din blogg men har hittills aldrig kommenterat. Vill bara meddela att jag kommer fortsätta med att titta in på din blogg och läsa då och då 🙂 Hoppas att ert liv blir lite lättare framöver och att vi alla får den hjälp vi behöver när vi behöver den. Från en annan mamma…

    • 6 Victoria Qvarnström augusti 17, 2013 kl. 5:40 e m

      Välkommen hit närhelst du har lust!
      Det är trist när ”staten” utmattat en till en blöt trasa och det bara drabbar (ett) behövande barn. Men jag reser mig nog igen. 😉

      Kram
      Victoria

      • 7 Maria augusti 25, 2013 kl. 4:41 e m

        Ja förutom mamma till ett barn med speciella behov som det så fint heter råkar jag var socialsekreterare också, vet att det inte alltid är så lätt att få den hjälp som behövs. Lycka till och är säker på att du och ni orkar 😉 Men man kan inte orka jämt.

  4. 8 Linn september 27, 2013 kl. 2:50 e m

    Hej fina Victoria! Du är en sann inspiration för mig! Jag har varit i kontakt med dig tidigare om att jag nyligen fått veta att jag har ADD. Nu har jag börjat gå en terapigrupp om AHD/ADD och det är som att jag först nu förstår hur allt hänger ihop. Allt blir skarpare och klarare. Nu fattar jag allt. Från barndomen blir allt så klart och tydligt. För att inte tala om hur otroligt fantastiskt det är att känna den känslan som på en gruppterapi där man äntligen fattar att man är inte ensam, man är inte knäpp eller sinnesslö eller något av allt det jag tidigare gått och tänkt om mig själv och skämts över. Det är verkligen fantastiskt vad info kan göra. Nu skäms jag inte längre. Nu förstår jag.
    Du var en av dem som fick mig att våga ta steget att söka för att jag verkligen började förstå ADHD/ADD genom ditt inlägg om det. Minns inte vad det hette…
    Så TACK! Du har ngjort mitt liv så mycket bättre!
    Jag tycker det låter alldeles utmärkt med mer dagboksinlägg. Det är jättespännande och skulle uppskattas.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: