Kastar mig ut igen.

Jag har varit lite borta från bloggen ett tag. Haft fullt upp med allt – men särskilt i tankarna då jag filat på min föreläsning. Jag låter ju alltid livet komma först eftersom jag inte bloggar utav prestationsångest.

Nu är min föreläsning klar i PowerPoint och punkter. Känner mig väldigt nöjd. Kommer inte att tappa tråden, varit väldigt strategisk och sorterad. Jag behöver ju det. Och jag kan – JAG KAN!

Har ju fått lite social fobi av att gå hemma som sjukskriven, så klart att det varit pirrigt att ställa mig upp framför folk. Men jag har övat de senaste åren genom att hålla några tal på högtidsmiddagar och presentera mig själv inför grupper. Inte särskilt mycket, men nu vet jag känslan av att bara göra det. Sen talade jag på Bokmässan. Vågade. Kanske inte perfekt – men jag gjorde det. Man måste våga för att komma vidare.

Gjorde ju också stuntet för snart tio år sedan att gå upp på scenen i en Stand-Up-tävling – för att utmana min förvärvade sociala fobi. Jag är ingen teaterapa alls. Men behövde göra det. Kom nog sist i tävlingen, men det berättade juryn – lite taktfullt – inte.

Men jag kände mig som en drottning eftersom jag segrat över mig själv. Typiskt mig att inte tänka efter så mycket på vad jag ger mig in i när jag bestämt mig. Men som KAOS-pilot av hävd så fixar jag det på nåt sätt. Det finns inga andra sätt.

GTskrattetFoto från GT på de tävlande i GT-skrattet 2003.

På onsdag händer det. Första föreläsningen. Kastar mig ut igen i det okända. Om SJ behagar vara i tid.. Tycker den här dikten jag fick av en vän när jag var 16 illustrerar det hela bra. Blir varm än idag när jag läser, ruggigt vad bra han såg mig när jag knappt var vuxen. Och en väldigt fin komplimang.

ZIP

”Att söka med ett lyssnande öra, att trava på i mörker som i ljus, att våga hoppa mot allt hopp och kanske, kanske förlora sitt jag för en blänkande sekund. Så kan du konsten att presentera dig själv, lika naken och enkel som naturen själv. Du är en mycket speciell tjej – och jag gillar dej! KRAM ZIP”

Så, nu släpper jag taget igen, släpper sargen och bara gör det. Tjohooo!

gungar släpper

5 Responses to “Kastar mig ut igen.”


  1. 1 Lotta december 10, 2012 kl. 3:00 e m

    Jag tycker du är oerhört modig som trotsar dina ” demoner” på detta sätt. Lovar hålla tummarna för dig på onsdag!

    • 2 Victoria Qvarnström december 10, 2012 kl. 5:17 e m

      Tack.. 🙂
      Jag viker mig aldrig! Vaffán – man ska inte skita på sig själv, det haglar så mkt skit utifrån ändå.

      Håll tummarna, kommer nog bli lite byxis precis innan jag ska gå upp. Sen är det lugnt. 😉

      /Victoria


  1. 1 Twitter – tillbaka till livet. « Victorias ADHD-npf-blogg. Trackback vid december 11, 2012 kl. 6:52 e m
  2. 2 Mina bästa ADHD-inlägg här. | Victorias ADHD-npf-blogg - om att vara mal placé. Trackback vid maj 29, 2014 kl. 1:33 e m
  3. 3 Mina bästa ADHD-inlägg samlade | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid oktober 26, 2014 kl. 12:26 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: