Att lyckas tvätta.

Satt och skrev en text för annat sammanhang – om att få diagnos och höll samtidigt på med tvätten i tvättstugan. Så jag hade dessa saker i huvudet.

När jag drog ur fjärde laddningen fuktig tvätt ur trumman funderade jag: Borde jag tvätta ett par maskiner till nu när maskinerna fortfarande är lediga?

Nej, det borde jag alltså inte. För tvätten hinner inte torka, redan fyra maskiner är en chansning. Jag kommer att få hänga tvätten i lägenheten och den kommer vara i vägen tills jag inte ser den längre och sen tre veckor senare när vi plockat rentvätt från ställningen som börjar närma sig halvtom, så fäller jag ihop den och ställer undan den. Bara extra jobbigt.

Jag fick alltså på KBT-terapin efter min ADHD-diagnos för 4,5 år sedan ägna några terapitimmar med övningar hemma – åt att lära mig tvätta. Nu var det ju inte så att jag inte kunde tvätta, det är ju en baggis – bara man kommit ner i tvättstugan. Stoppa in tvätten är inga problem. Det är uppföljningen..

Det var planeringen och insikter om begränsningar jag fick jobba på. Planera – inte köra fullt ös medvetslös och stå där med blöt tvätt upp till knäna.

Första övningen var att bara använda en tvättmaskin – trots att tvättstugan har två. Blev helt frustrerad när jag fick höra det. Är du galen – då blir det inget tvättat – tänkte jag. Jag fick faktiskt order om att hänga ett lakan över den andra maskinen om det var nödvändigt för att avstå impulsen.

Nu ska du – oavsett hur full tvättkorgen är – bara tvätta en maskin, torka, vika, lägga in i skåpet. Genomföra och avsluta på en dag. Oj, jisses, tänkte jag.

Sedan fick jag lära mig att hänga in tvätt från en torkställning. Herre gud vilken utmaning. Ta en typ av plagg i taget. Fy så pilligt. Jag som är så snabb och effektiv när jag väl gör något, bara river av våning för våning i tvättställningen och betar av. När jag väl gör det. Det var det som var problemet. Jag gjorde det aldrig. Blev bara förvirrad av att se en tillsynes massiv vägg av tvätt utan början eller slut.

Kategoritänkandet gav en början – som ledde till ett slut. Jag försöker kategorisera in saker jag gör för att kunna stanna kvar i det jag gör. Alltid är det så mycket att göra och så lite tid. Det är lätt att börja hoppa mellan sysslor och inte få något gjort. När jag har flyt och rätt sinnesstämning kan jag arbeta igenom en kategori – låt oss säga att sortera foton i datorn och strunta i det andra jag också vill göra. Eller göra rutinarbete på bloggen, eller diska klart – ho för ho – och ha en torkad diskbänk som mål för att känna mig klar. Annars börjar kaoset på diskbänken växa direkt igen. Jag försöker att bli klar med saker. Det finns nog ingen större tillfredställelse.

Om vi inte hade pratat igenom de här vardagssysslorna steg för steg och jag fått tänka efter så hade jag aldrig kunnat få ordning på tvätten. Nu påmindes jag idag om att inte överbelasta mig med lyckokalkyler – om att det går nog. Nog? Nej, det går inte, det stressar och det blir otroligt jobbigt att tvätta. Då vill man inte göra det alls.

Jag har skrivit om detta förut, det vet jag, men hittar inte det. Men jag vet att jag måste påminna mig själv ibland när jag riskerar att fladdra iväg. Disciplinera mig själv – då är strategier guld värda.

PS: Det där om att sätta schema för att komma igång med tvätten och sätta låset på varje tisdag – det funkar inte för mig. Kort framförhållning funkar bättre – när jag har lust att tvätta, när jag känner att jag har tid och när det är slut på rena kläder så går jag ner och kollar efter tvättid. Så det blir gjort när jag har bäst förutsättningar och kommer må bra av det.

Advertisements

7 Responses to “Att lyckas tvätta.”


  1. 1 Malin november 7, 2012 kl. 5:11 e m

    Haha, love ya! Du förklarar alltid så bra. 😉 Tvätteriet blev lite av en följetång hos min psyktant också. 😉

  2. 2 Tolmia november 16, 2012 kl. 9:25 f m

    Hi hi Du är ju som jag 🙂

  3. 4 afrikanan april 3, 2013 kl. 5:15 f m

    Tavk……bra att läsa…..jag e ju 65 år och har alltod haft ett snurrigt ensamt liv….men ändå fr Ca 40 års åldern varit sk lycklig…
    Utan nu gäller att förstå min vuxna dotter som har diagnos ADD o autismlikn.tillstånd…..bra ex det här med tvätten….just nu aktuellt ty hon hade inga rena kläder till påsklovet o kunde inte resa hälsa på sin syster …..så e det….höres mer….kram/Birgitta

    • 5 Victoria Qvarnström april 9, 2013 kl. 3:21 e m

      Det var ett väldigt bra exempel du gav om vardagskonsekvenser av neuropsykiatriska diagnoser – att brist på rena kläder när tvätten bara inte blivit gjort – hämmar mkt i livet. Det är sådan utomstående har svårt att förstå.

      Jag hoppas att du och din dotter kommer på strategier för att få allt att fungera smidigare. Har hon Boendestöd från kommunen? Kolla upp det!!

      Varma kramar från Victoria!!


  1. 1 Mina bästa ADHD-inlägg här. | Victorias ADHD-npf-blogg - om att vara mal placé. Trackback vid maj 29, 2014 kl. 1:32 e m
  2. 2 Mina bästa ADHD-inlägg samlade | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid oktober 26, 2014 kl. 12:26 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: