De extra känsliga – utan filter.

Jag gillar inte flum – det kan alla som känner mig intyga. Man kan ibland – om man är som jag – avstå från att läsa mer om saker man hört om, ifall de verkar flummiga, med en beteckning som verkar för mkt New Age när man egentligen söker svar på saker som handlar om reella problem och liv.

Men nu har jag läst om Orkidébarn och det var väldigt bra att jag gjorde det.  Det var inte bara flum – för den extra känsligheten handlar om något så djupt liggande som genvariationer. Läs länken ovan om forskningen. Även om känsligheten fått ett blomnamn, så är det inte flum..

Svenska Dagbladet/SvD har en artikelserie om de extra känsliga människorna – från våren 2012:

Orkidébarn behöver rätt näring”– ”Orkidébarnen” är mer ömtåliga än ”maskrosbarnen”. Utsätts de för påfrestningar så drabbas de lättare av olika fysiska och psykiska besvär. Men växer de upp under trygga förhållanden kan de i stället må bättre och utvecklas mer än många andra individer, förklarar den amerikanska forskaren Bruce Ellis, som introducerat den så kallade orkidéhypotesen…

En av de stora upptäckterna inom den psykiatriska forskningen de senaste 15 åren är att man har identifierat ett antal genvarianter som i kombination – och bara i kombination – med en svår barndom eller senare traumatiska livshändelser ökar risken för att drabbas av olika psykiatriska problem, som depression, adhd, ångest eller utagerande beteende.
Det finns stora individuella skillnader när det gäller hur människor påverkas av den omgivande miljön.
Ungefär 20 procent av alla individer anses extra känsliga för förändringar i omgivningen. Om dessa yttre stimuli på något sätt uppfattas som hotfulla, drar nervsystemet igång med full kraft och förbereder kroppen på kamp eller flykt. Det stresspåslag som detta ger kan vara skadligt för kroppen, och känsliga och ”hög-reaktiva” individer löper därför ökad risk att drabbas av såväl psykisk som fysisk ohälsa – särskilt om de befinner sig i miljöer som ofta triggar alarmsystemet.

– De här barnen var mer mottagliga både för stressframkallande och för stödjande faktorer i uppväxtmiljön. Deras känslighet utgjorde därför både en risk och en möjlig styrka, säger Bruce Ellis.”

Precis som att man kan utkristallisera gener för dyslexi och ADHD.

En spännande artikelserie på SvD om de som har extra känsliga sinnen och tar in allt extra starkt – som om utan filter. Som många med ADHD och Aspergers upplever omvärlden – angående ljud och andra perceptioner/intyck som tränger sig på – smärtsamt rent av. Utmattande.. Fler av SvD-artiklarna i blått:

Högkänsliga pejlar in vågor i luften: Så kan till exempel en mindre tillrättavisning på jobbet, en armbåge i tunnelbanan eller en skavande tvättlapp i nacken rubba den högkänsliges sinnesstämning för resten av dagen – samtidigt som åsynen av ett knoppande träd eller ett barn som just lärt sig cykla kan överskölja honom eller henne med ett varmt lyckorus som håller i sig nästan lika länge. Högkänsligheten har alltså även positiva sidor.”

Vi högkänsliga måste sätta gränser: ”ORD BEFRIAR. Else Marie trodde att hon var inbillat överkänslig. Roy har varit sjukskriven för ångest. I själva verket är de högkänsliga och kan inte filtrera bort till exempel störande ljud eller andras sinnesstämningar.”

Känsliga barn behöver ro: ”Högkänsliga individer tar in fler sinnesintryck från omgivningen och så länge stimulansen ligger på en lagom nivå, kan känslig­heten göra de här barnen ovanligt kreativa, empatiska och klarsynta. Men om intrycken blir för många är risken för överstimulering stor. Medan vissa då drar sig tillbaka för att försöka stilla känslostormen inombords, reagerar andra med häftiga känsloutbrott.”

Viktigt hitta balansen mellan stark och skörEna stunden stridbara amazoner på barrikaderna. I nästa små hulkande knytt i gråtpölen.

Känsliga sinnen gör vardagen intensiv.

Det är så här vi är: ”IGENKÄNNING. Intresset för artiklarna om de högkänsliga slår rekord för Idag­sidan på Facebook: nästan 7 000 användare har rekommenderat sina vänner att läsa den första artikeln. I mejlskörden märks också ett ökat gensvar. Här är ett urval från alla dem som känt igen sig.”

Citatmarkerat från SvD. Läs artiklarna.

Jag har en sådan blomma och jag kanske var det själv. För dessa barn blir vuxna, dvs detta med att somliga är extra känsliga för påfrestningar gäller också vuxna och man påverkas av det som händer i livet mer eller mindre hårt, beroende på genetisk beredskap. Men som Cecilia Åslund säger i första artikeln ovan som jag länkade till:

”– För att en grupp ska bli så framgångsrik som möjligt i en tuff miljö behövs olika personlighetstyper. Maskrosbarnen är visserligen stresståligare, men om en grupp människor levde på savannen för 10 000 år sedan, skulle de nog inte ha klarat sig särskilt länge om alla varit maskrosbarn som inte brydde sig särskilt mycket om vad som hände i busken intill. Där behövdes även några känsliga orkidébarn som snabbt reagerade på prasslet och fick gruppen att flytta på sig innan tigern hann anfalla.”

Annonser

6 Responses to “De extra känsliga – utan filter.”


  1. 1 neuropedagogen november 8, 2012 kl. 2:25 e m

    Hej! Vilken fin bloggsida du har!
    Vill bara berätta att jag genom mina egna livserfarenheter och mina arbetslivserfarenheter har lärt mig att känsligheten, som utvecklas genom våra sinnen och då området känsel (Human Haptic Perception) är extremt beroende av en god balans i vår biokemi. Vid en oblans får vi störningar inom området och därmed ökar, eller minskar, vår känslighet för stimuli via berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet men även via stimuli från ljus, ljud, lukt och smak.

    Det mest fantastiska är att balansen i din biokemi går att justera med hjälp av vad du äter och dricker – det har visat sig att de flesta av de individer som har en förändring i sin känslighet oftast har en intolerans mot mjölk-, mjölk och sojaprodukter. Så en förändring av kosten kan således förändra känslighet och därmed förändras bl.a. beteenden men även andra symptom som blir av denna intolerans såsom migrän, eksem, acne, astma och allergi förändras på ett positivt sätt.

    Läs mer gärna mer om symptom, http://www.npif.no/index.php?name=seksjon%2FHvordan_kan_proteinintoleranse_gi_symptomer.html , och förändring av kost, http://www.npif.no/index.php?name=Vaar_mat_-_vaar_behandling , på bland annat http://carmenvillefrance.dk/, http://karnfriskfamilj.se/ och http://motkroniskabesvar.blogspot.se/

    Sedan kan man ju kalla allt det här vid olika fina namn tills vi enats om VAD det egentligen skall heta men jag ser det mera som symptom på brister och gifter 😉

    • 2 Victoria Qvarnström november 17, 2012 kl. 8:28 e m

      Jag brukar se bloggkommentarer om kostsidor som ren marknadsföring av antingen produkter eller ideologier – från människor som inte alls har en aning om vad man kämpar med om man antingen har en egen npf-diagnos och kanske har barn med dessa svårigheter. Har man egen diagnos eller kämpar för sina barn upplevs sådana råd lite som att man har hittat på allt och med enkla blir dömd som oansvarig.

      Men din kommentar är godkänd nu – på villkoret att du läser hur jag och andra som lever mitt i det, att få en svår vardag att gå ihop, kan uppfatta de välmenande råden att allt hade varit totalt borta bara vi gav våra barn rätt mat. Som vi oftast redan gör.

      Mitt inlägg om Kostfanatiker – ADHD och autism.

      Du har fått din chans – läs min sida av saken också? Läs gärna kommentarerna också.

      Mvh Victoria

      • 3 neuropedagogen januari 10, 2013 kl. 4:25 e m

        Du kan ta bort min kommentar – jag kommer att läsa ditt inlägg om kostfanatiker men med egen livserfarenhet, både med symptom och egna barn med symptom, så finner jag ingen anledning vara bland människor som inte vill veta hur mycket bättre vi mår idag – jag själv efter 45 års kämpande med att försöka klara av vardagen! Min son kämpar fortfarande med att försöka lägga om sin kost, han, som jag, vet hur svårt det är men samtidigt att man får belöning för mödan 😉
        I mitt arbete, som arbetsterapeut, har jag dessutom fått så mycket positiv feedback från individer som gått över till anpassad kost och rörelseaktiviteter, så för mig finns ingen anledning gå tillbaka till den traditionella och mer styrda vården (en vård som styrs av ett brinnande ekonomiskt intresse från bl.a. läkemedelsindustrin).

        MVH
        Sussie

      • 4 Victoria Qvarnström januari 10, 2013 kl. 6:36 e m

        Det kan jag göra – även om jag tycker man ska leva och låta leva – det är det mitt inlägg om kostfanatiker handlar om. Om du vill sprida din syn i din kommentar som jag valde att publicera på min blogg för att ge en annan syn på saken så väntar jag en liten stund med att radera (båda?) kommentar(er). Det är precis det här jag menar.

        Man ska köra kärleksmodellen ❤ och inte skriva folk på näsan att man har enda lösningen – utan respekt för andra. Det är problemet jag tar upp.

        Mvh Victoria
        PS: Under vilket inlägg ligger din andra kommentar?


  1. 1 Min skörhet. « Victorias ADHD-npf-blogg. Trackback vid november 5, 2012 kl. 6:32 e m
  2. 2 Orkidébarn och HSP är samma sak | TantMango Trackback vid november 30, 2012 kl. 3:53 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: