För svårt för ord.

Mina ord tryter nu, det är så himla mycket, så tungt. När det är för mycket försvinner nästan orden helt från mig. Såg några bilder på min dator som berättar, så jag lägger in dem för att beskriva.

Mitt huvud är som ett virrvarr. Pressen är för hög för mig nu.

Det jag måste fokusera på nu är att bära min dotter över alla avgrunder och faror.

Vi lever i de många riskernas landskap.

Vår dotters funktionsnedsättningar märks inte alls utanpå vid ett möte. Inte alls. Det är det svåraste, för hon verkar så vanlig – kanske är det därför vi inte fått någon hjälp, trots LSS-rättigheter mm?

Det behövs helt skräddarsydda lösningar för henne för att hon inte är typisk – efter killkriterierna. Och det är otroligt svårt att få fram det budskapet till vissa som enligt lag ska hjälpa oss.

Jag har gjort allt jag kan för att hjälpa min dotter – för att förstå, se vad jag gör fel? Är det min egen funktionsnedsättning ADHD som gör att jag inte ser hur jag ska göra, eller har jag inte utbildat mig nog? Och jag är inte den minst insatta, antagligen mer insatt är kommunens tjänstemän.

Jag ligger här just nu.. Tyvärr ligger min dotter där också. Men hon vet inte om det. Jag hoppas slippa att hon ska behöva veta det, att vi är långt ute från land.

Annonser