Kostfanatiker – ADHD och autism.

”Kostfanatiker” är min rubrik av den orsaken att jag ibland får råd på bloggen om att förändrad kost åt ena eller andra hållet skulle ta bort symptom på ADHD eller autism. De råden känns aldrig särskilt ödmjuka. Jag har inget emot goda råd. Det är hur dessa kostråd framförs som får det att vända sig lite i magen. Mellan raderna lägger ”kostfanatiker” ofta en skuld på föräldrarna.

Lite halvovetenskapligt om ”med största sannolikhet” och andra chansningar. Som att vi alltså har ADHD och autism pga bla miljögifter, vilket jag inte tror alls på. Och som att det skulle vara så jävla mycket fel att fungera annorlunda? Är det så svårt att räkna ut att ADHD och autismspekrat finns kvar i evolutionen av en viktig orsakJag tror på att vi finns för att vi har överlevt genom evolutionen (från långt innan miljögifter eller mediasamhället) – pga våra varianters möjligheter och våra speciella funktioner – som behöv(t)s..

Har tyvärr hur många exempel som helst på biodynamiskt uppfostrade barn som ändå har stora svårigheter. Föräldrar vill allt som oftast sina barns bästa.

För att citera en vän: Pengarna-tillbaka-garanti, det luktar TV-shop tycker jag. Jag är uppvuxen på den här typen av diet, för det är väl en diet när man utesluter en mängd vanliga traditionella livsmedel? Jag fick förvisso inga kosttillskott vad jag kan minnas, förutom AD-droppar. Hur kan det komma sig att jag trots att jag gick på rytmik , inte åt godis inte socker, inte salt som jag fortfarande inte riktigt vant mig vid (får hosta av normal saltad mat) käkade bara lyckliga kor & grisar från mina morföräldrars gård, ändå inte kunde skilja på höger & vänster, inte kunde läsa & skriva förrän 8:e klass, var & är fortfarande en klumpeduns helt utan vinnarskalle, med en envishet som en pitbull om jag intresserar mig för något. Trots att jag nu äter det jag är sugen på har jag aldrig mått så bra. Först nu när jag blivit 45 år & äntligen fått en ADHD diagnos & ett licenspreparat mot ADHD känner jag mig som fullvärdig människa med varierat känsloregister & en förmåga att i bland hålla käften. Jag antar min IQ, som visade sig vara högre än genomsnittsbefolkningens kunde ha använts bättre, än att bla försöka kompensera min oförmåga att skilja på höger/vänster. Det är skrämmande att så många föräldrar låter sig luras att tro att detta skulle bero på någon slags undernäring som botas med en diet på tio månader. Den här japanska- dieten funkar helt enkel inte som botemedel mot ADHD. ADHD i Japan är ju inte direkt ovanligt.

Vad jag vänder mig emot av dessa kostråd är att rådgivarna många gånger och faktiskt oftast uppvisar total oförståelse för verkligt lidande. Att få höra en föreläsning om att det man kämpat med antingen hela sitt eget liv och/eller sina älskade barns få levnadsår – alltså helt hade undvikits eller fixats lätt av omlagd kost – är rent förminskande och ohyfsat förnedrande.

Som en annan vän beskrev det: Det värsta är att jag när jag läser sånt här omedelbart börjar ifrågasätta våra matvanor och anklagar mig själv för att kanske inte ha sett till att barnen får tillräckligt mycket av det ena eller det andra… Å andra sidan kan man ju fråga sig varför sonen är ”frisk” men lillasyster ”sjuk”, när de ju vuxit upp i samma hem?

Dessutom ger illa framförda kostråd väldigt dåligt samvete till föräldrarna. Onödigt empatilöst. Ni vet väl att föräldrar med funktionshindrade barn har minst ett heltidsjobb extra i vardagen utan särskilt mycket kompenserade avlastning – jämfört med andra föräldrar? Kanske är en normal kost helt OK?

Men det finns de som har blivit hjälpa av förändrad kost – det vet jag. Deras utgångsläge kanske har betydelse, men det vet jag inte. De har tagit bort gluten, mjölk och socker och ge omega-3. Mamman skrev att: Jag önskar att du kunde få se mitt barn före och efter. Vilken skillnad! Nu så mycket gladare och har nästan aldrig utbrott eller blodsockerfall. Och vi får kontakt i princip hela tiden, mot att vi  förr fick peta på när hen skulle lyssna.

Kommer tyvärr inte att länka till några vänner, ens de som har dessa positiva erfarenheter eftersom jag tillfälligt har slutat att länka till andra bloggar eller identifierbara personer pga att jag känner att jag måste stoppa förföljelse av människor jag har länkat till innan.

En av förföljarna tyckte upprepat, precis överallt där jag skrivit på hela internet – att te kan bota ADHD. Samt kallade både mig och de som kommenterat mina inlägg – för nazister. Så tyvärr har jag för närvarande inte den största tilltron till ensidiga människor utan sympati för andra. Som fanatiker.

Men välkomna med fler råd – när jag ser lite mer ödmjukhet. Då kommer jag berätta mer om min vän vars barn verkar må bättre av en omlagd kost – dock inte ”botad”. Ungen är ju inte sjuk. Bara fungerar annorlunda.

Fick ett fint ord till mig nyligen – funktionsvariationer istället för funktionsnedsättningar.

Ibland tror jag verkligen att det inte är de med diagnos som har de största problemen. Utan de andra. Vissa av dem kanske förnekar egen diagnos med att slå på andra? Inte vet jag, jag ställer inte hobbydiagnoser, även om jag kan tänka det.

Vad jag iaf vet idag är att funktionsnedsättningar först blir till hinder – funktionshinder – när omvärlden vägrar förstå.

Jag har inget emot alternativa metoder –
men jag stoppar extremister på alla sätt jag kan.

Balans?

18 Responses to “Kostfanatiker – ADHD och autism.”


  1. 1 Eva Ellnefors september 28, 2012 kl. 7:17 f m

    Exakt vad jag tycker! Haft insändare om detta. Finns att läsa på Facebook.

  2. 3 Gloria Qvarnström september 28, 2012 kl. 12:45 e m

    Undrar om man föreslår specifik kost till blinda eller hörselskadade också?

    Känner igen en av dina vänners kommentarer ”en förmåga att ibland hålla käft ” med centralstimulerande läkemedel. Jag kan ALDRIG hålla käft och är ett aber för min omgivning och jag är till på köpet helt medveten om denna brist. Impulskontrollbrist. Tyvärr, ibland, men jävligt bra att ha andra gånger. Så jag börjar förlika mig vid denna egenhet. Agerar blixtsnabbt i akuta situationer utan tanke på min egen säkerhet. Så jag är nog glad för det jag har och glad för det jag inte har. Stackars ni andra nära och kära bara…..
    GQ

    • 4 Victoria september 29, 2012 kl. 6:18 e m

      Jag har lärt mig att luta mig tillbaka idag och känner mig mkt harmonisk med det. Det är så förbannat jobbigt att vara på kollisionskurs med sig själv så mkt, som det var förr. Det är aldrig de andra som lider mest.. Det känns inte bra förrän man accepterar läget – hur det än är.

      Kram V

  3. 5 Bengt_ANderson_B_O_M september 28, 2012 kl. 2:46 e m

    Balans är ordet. tex Omega 3 & 6 tar edgen av en del symptom, men själva grundproblematiken kommer man inte åt på det sättet.

  4. 7 Johan september 28, 2012 kl. 4:18 e m

    ”Undrar om man föreslår specifik kost till blinda eller hörselskadade också?”

    Jag vet att kommentaren var ironisk, men jag kan ju påpeka i sammanhanget att diabetes kan leda till blindhet. (5% av alla fall av blindhet orsakas av diabetes.) Nedbrytningen av näthinnan går långsamt och när ett fall upptäcks måste diabetes-sjukdomen hållas i schack, vilket innebär just bland annat kostförändringar.

    • 8 Victoria september 29, 2012 kl. 5:42 e m

      Förstår din ironi..🙂
      Min dotter har kronisk typ1-diabetes. Vi behövde inte lägga om kosten så mkt, mer lägga om hur och när. Lördagsgodis efter lunchen osv och inte fuska med grönsaker. Fiberbröd åt vi redan, även om vi nu vet hur man kollar att fiberhalten tar ner en blodsockerhöjning. (Minst dubbelt så mkt fibrer än sockerarter, och helst sockerarterna under 4%.) Man måste lära sig undvika fällorna. Även om en diabetiker också behöver socker! Ingen brukar kritisera oss för att vi hjälper dotterns kropp med ämnet insulin som fattas..

      Victoria

  5. 9 Lotta september 29, 2012 kl. 7:00 f m

    Har också fått den typen av kommentarer i min blogg. Jag blev ledsen.
    Okej, kost kan påverka mycket i hur vi mår men jag tror också att det är mycket individuellt.
    Det de här fanatikerna missar är att många föräldrar till npf-barn HAR testat allt men trots det kvarstår problematiken. Hade det hos oss varit så enkelt som omläggning av kosten hade jag gladeligen gjort allt för att mina tre barn och man med adhd skulle må bättre. Inte vill jag som fru eller mamma stå bredvid och se hur de kämpar för att fungera.

    Fram för mer positivism och förståelse i IRL och i bloggvärlden.

    • 10 Victoria september 29, 2012 kl. 5:47 e m

      Ja, visst blir man ledsen. Jag blir dessutom stridsberedd när folk inte visar ödmjukhet. De kör ”My way or the Highway”.
      De tycker de är så kloka som har alla svar. Även om andras liv. Då säger jag – läs mer filosofi – man omvänder ingen med hårda ord eller översitteri.

      Jag lyssnar gärna – till de som lyssnar till mig.

      Mvh Victoria

  6. 12 Tolmia oktober 3, 2012 kl. 7:01 e m

    Jag blir också så trött på kostråd.
    Försöker på allt sätt få barnen att äta varierat.
    Men det är verkligen inte lätt med de diagnoser de har.
    Så många saker de inte tycker om.
    Att då lägga in ytterligare kostkrav är bara för mycket.
    Och inte tror jag det skulle hjälpa heller.
    Tack för ett bra inlägg.

    • 13 Victoria oktober 5, 2012 kl. 2:54 e m

      Ja, hade jag inte haft mina egna svårigheter med rutiner då regelbundenmatlagning kan vara en pina – men som jag måste tänka ordentligt på eftersom min dotter har typ1-diabetes så kunde jag väl kanske haft kost som hobby? Men jag vet iaf tillräckligt för att rädda en kronisk diabetiker. Som tur är äter dottern bra trots AS och OCD. Pust. Tänk om hon med sin typ1-diabetes inte hade gillat mat?? Ska man skiva in en unge på sjukhus med näringsdropp då i flera år? Det hade varit ytterligare en mardröm i vaket tillstånd.
      Jag tror på att alla sunda föräldrar gör allt de kan för sina barn. Jag gör det. En kostallergi uppe på allt annat hade havererat vår familj, bördan är redan alltför stor. Men jag känner dem som har det att hantera också..

      Mvh Victoria

  7. 14 Jimmy Nejd januari 2, 2013 kl. 12:48 e m

    Viktigt och välskrivet innehåll i din blogg och andras inlägg. Får mig att titta närmare på olika områden gällande ADHD och det som följer i dess spår!
    /Jimmy

  8. 15 Leelene september 4, 2013 kl. 1:23 e m

    Hej igen! Du och jag måste vara tvillingsjälar utan att träffats! Jag hatar också dessa kostdoktorer som långt ifrån verkar vara riktiga dietister och/eller enbart förlitar sig på nyreligöst beteende när det kommer till kost. Det enda jag lyssnat på i dessa fall är att jag tagit bort mjölk helt och hållet. Detta har gjort att mina kraftiga magknipanfall har minskat regält. Så ja jag kanske har varit överkänslig mot just mjölk. Det jag ständigt undrar över är om dessa ”ingen mjölk/socker/gluten” blir sponsrade av någon/något? För skulle de ha forskning som är köpt av någon skulle det ju visa sig direkt att de inte alls är så fria och oberoende som de utgör sig ifrån att vara. Ungefär som när LCHF-folket blev bevisligen tagna med byxorna nere när all deras forskning var baserad på pengar ifrån köttindustrin. Jag vill veta vem som får all kosing ifrån dessa kostråd. Jag vill också slänga en känga till de som tror att kost utan mjölk/socker/gluten är lika billig som mat med. Då nästan all kost innehåller något av dessa och all specialkost är superdyr!

    • 16 Victoria Qvarnström september 6, 2013 kl. 9:30 e m

      Jag blir bara så skittrött på diverse råd, särskkilt kostråd som ”helt säkert” säger att allt hade varit bra – bara vi föräldrar till barn som fungerar annorlunda hade gjort si eller så istället för att få ”så våra barn så konstiga”.. Vi får råd om att inte låta barnen äta vissa saker, ibland rent ut, på vissa kosmosbestämda tider. Dessa diagnoser, neuropsykiatriska och även psykiatriska har ju alltid omsvärmats av fördomar, som att de beror på att mammorna hindrat anknytningen med barnet via att vara känslokalla ”kylskåpsföräldrar” eller för dåligt disciplinerande och låtit barnen ha fri uppfostran, intagit miljögifter under graviditeten. Alltså vara oansvariga och kassa och aldrig brytt sig på riktigt för att se sina barns behov.. Vilket är den totala motsatsen till hur föräldrarna kämpar från första stund, både för det enskilda ”annorlunda barnet” och hela familjen. Ja, det finns hur många skuldtyngande gissningsteorier som helst för att få redan stressade föräldrar att må dåligt.
      Det är DET jag avskyr mest. Blev blinda barn blinda av att onanera också? Har Livets Ord rätt i att det man förtjänar får man – för att man inte valt den rena vägen?

      Äh – jag blir så trött på alla som inte vill hjälpa – utan bara riskerar att stjälpa.
      Ge mig råd – tackar – jag blir glad av omtanken, även om vi tycker olika!

      Jag lyssnar gärna – men enbart till dem som lyssnar till mig.

      Tack för din kommentar!

      Mvh Victoria


  1. 1 Lite från bloggsidan skriven av: Victoria Qvarnström | npfbloggar Trackback vid april 20, 2013 kl. 7:38 f m
  2. 2 Slutsats: Stenålderskost och urval av de starkaste orsak till ADHD och autism | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid november 1, 2014 kl. 2:50 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: