Kunskap är makt – om autism och aspergers.

Det är så viktigt för mig att förstå min aspergerflicka för att kunna bemöta henne rätt. Det finns studier att lära av, uttryck som exakt beskriver vad och varför.

Men det har sorgligt nog varit jättesvårt för mig att lära mig dessa nya okända ord och abstrakta uttryck. Har svårt att få dem att fastna och implementera dem i min syn på dottern och anpassa mitt handlande mot henne efter funktionsnedsättningen. Man måste anpassa sig och anpassa omgivningen till att lämpa sig bäst eftersom en funktionsnedsättning inte försvinner. Jag har ju också egen funktionsnedsättning, ADHD. Funderat på hur jag ska förstå?

Enklaste dvs bästa förklaringen finns på Autism och Aspergerförbundets sida. Klipper in direkt det som stämmer på mitt barn. Det är ju främst därför jag söker infon.

”Behov av strikta rutiner. Vanligt med tvångsmässiga upprepningar av vissa handlingar eller tankar.

Aspergers syndrom beskrivs ofta som autism hos personer med normal- eller hög begåvning men utan de omfattande kommunikativa svårigheterna som finns vid autism. Symtomen på Aspergers syndrom visar sig också senare än vid autism. Ofta blir problemen tydliga först i förskoleåldern då barnets annorlunda sociala beteende blir tydligt, men det kan också dröja längre än så innan omgivningen reagerar och en utredning påbörjas. Medelåldern för diagnos av Aspergers syndrom är 8-11 år.

Det är framför allt inom två områden som funktionsnedsättningen innebär svårigheter: social interaktion samt föreställningsförmågan, som påverkar beteende, fantasi och intressen. Det är också de två områden som diagnoskriterierna för Aspergers syndrom fokuserar på.
Det finns inget speciellt test som kan visa om en person har Aspergers syndrom eller inte, utan vid misstanke om Aspergers syndrom utreds personen ifråga av psykolog och läkare.

Behovet av att ha specialintressen består i regel hela livet, men intressen kan växla och bytas ut mot andra, ofta plötsligt och utan anledning.”

<– Författat av Autism och Aspergerförbundet. Samma organisation förklarar bra om var och hur det brister, här.

Min dotter har Aspergers syndrom och ADHD.

”Exekutiva funktioner
Förmågan att samordna information hänger också samman med vad som brukar kallas för exekutiva funktioner. Dessa funktioner styrs från hjärnans främre del, frontalloben, och är viktiga för en mängd förmågor som behövs för att klara ett självständigt liv. Exekutiva funktioner hjälper oss att samordna olika typer av information och ligger bakom allt målinriktat beteende. Bristande exekutiva funktioner kan exempelvis innebära att handlingar inte blir automatiserade, att man inte lär sig av det man varit med om utan att varje situation upplevs som unik och skild från övriga.

De viktigaste exekutiva funktionerna är:

– Förmåga att planera.
– Förmågan till problemlösning
– Förmåga att hejda sina (oönskade) handlingar.
– Anpassningsförmåga.

//Autsim och Aspergerförbundet

Theory of Mind /Mentalisering Att se sig själv utifrån och andra människor inifrån– att förstå andras tankemönster. Man har vid autism svårt att förstå och förhålla sig till sociala sammanhang.

Central coherens att få ihop omvärldens intryck till en hel bild. Autister ser inte att det är en skog – för alla träd som ska noteras. Inte få ihop helheten eftersom en autismvärld är baserad på detaljer. Därför kan rutinändringar eller en bortplockad sak ställa till med oreda inuti och orsaka utbrott.

Glöm aldrig att autism är en livslång funktionsnedsättning som inte går att bota. Däremot kan många barn med autism vara hjälpta av tidiga, välplanerade och individuellt anpassade pedagogiska insatser.

Pedagogikerna får bli nästa steg nu. Måste söka mer information om vad som kan passa oss för att underlätta livet.

Annonser

8 Responses to “Kunskap är makt – om autism och aspergers.”


  1. 1 Micke C september 22, 2012 kl. 11:17 f m

    Hej! Jag känner igen min egen 11-åriga dotter direkt redan på bilden ”Ellas rum”. Hon har remiss till BUP och hoppas att hon också ska få samma diagnoser som sin 3 år äldre bror, AS och ADHD. Hon vill inte vara ”sämre” än honom! Det är när man är neurotypisk som ett stökigt rum tyder på slarvighet. Om det beror på att man har sinne för detaljer så är det istället bara ett annat sätt att prioritera. Det viktigaste i livet oavsett diagnos eller inte är att få följa sin talang och sin glädje dit den tar en och vad den vill visa i livet. Visst finns det råd av olika slag att följa men de syftar till en sak: att forma den lilla runda bollen att passa i det fyrkantiga hålet, inte så mycket för bollens eget välbefinnandes skull utan för att den fyrkantiga normvärlden ska kunna gå vidare med annat och slippa störa sig på runda, otäcka barn. AS-barn gillar konsekventa beslut och ageranden. Därför gillar de ofta motiveringar till varför vissa saker ska vara på vissa sätt och lyssna för guds skull på dem när de slår hål på dina argument och lyfter fram dina inkonsekventa resonemang. Precis som mellan vilka två människor som helst måste man ge och ta. En diagnos berättar bara att vad man ger och tar i ett samspel kan vara saker som skiljer sig från ”normalbefolkningens”, skolans, kyrkans och mormors värderingar. Det är onödigt att göra en höna av en fjäder av det, men det är vad vi ofta gör. Det viktiga är glädje. Regler utan motiveringar som är acceptabla och begripliga är förtryck, och det är så den negativa spiralen startas upp. Tveka aldrig att redogöra för VARFÖR du vill att hon ska göra på ett visst sätt. När hon förstår VARFÖR i minsta detalj och själv har förstått att du har en poäng i det du säger kommer hon att kunna ändra sitt beteende av egen kraft. Kanske hon säger emot in i det sista, men nästa dag gör hon plötsligt och utan kommentarer precis så som du bett henne göra. Hon kommer att göra det hädanefter. Kanske har hon förstått VARFÖR men håller inte med dig om att syftet är godtagbart. Tufft för dig! 🙂 Nu kanske det är din tur att ”ge” i ert förhållande. Men förlora aldrig glädjen och kärleken, bli inte skolans eller omvärldens ombud genom att driva deras frågor emot din dotter, utan stå alltid på hennes sida emot världen och visa henne runt i den på det sätt bara du kan. Det är det vanligaste felet vi föräldrar gör, att glömma vems sida vi egentligen står på.

    • 2 Victoria september 22, 2012 kl. 11:32 f m

      Åh vad glad jag blev nu! Dessa råd kommer jag att utföra. Som att: ”Därför gillar de ofta motiveringar till varför vissa saker ska vara på vissa sätt och lyssna för guds skull på dem när de slår hål på dina argument och lyfter fram dina inkonsekventa resonemang.” Måste få MED henne.

      Jag kämpar ju så – men jag står alltid på hennes sida. Har försökt uppmuntra det hon känner. Fast ibland tror hon inte det, när jag också skolan har samma regler. Hon är helt enkelt en envis liten dam. Brukar be henne formulera problemlösningar själv. Om jag orkar.

      Ork är ju tyvärr en bristvara, hon har typ1-diabetes också så vi har max två timmars avslappning dagtid mellan diabeteskollarna. Men skam den som ger sig. Hon ska ju ha det bästa för att livet ska fungera så bra som hon förtjänar.

      Tusen tack för din kommentar!! <3<3<3

      Victoria Qvarnström

  2. 3 Micke C september 22, 2012 kl. 12:41 e m

    Vad roligt att jag kunde bidra med något och tusen tack själv för din blogg!

    En duktig skolpsykolog förklarade på ett bra sätt för mig om ett förhållningssätt för att nå fram: Tänk dig att varje människas sinne är en bubbla, och att två människor möts genom att sträcka ut sina bubblor så att de överlappar varandra, och i överlappningen sker själva mötet, interaktionen. En AS-person kanske inte sträcker ut sin bubbla till mötes med den andra personens bubbla, och där uppstår problem och brist på kontakt i den sociala interaktionen. Personen som söker kontakt måste sträcka sin bubbla in i mottagarens bubbla för att kunna skapa interaktion. ”Gå i den andres skor”.

    Kanske man försöker få sitt barn att göra något, som att städa sitt rum. Kanske det är nere på nivån att det inte längre handlar om ordning utan om hälsa, och därför bara måste ske, men man har städat rummet åt ett barn som samtidigt ligger på sängen och leker med dockor så många gånger att inte heller det kan fortsätta på det viset. Vad kan man göra?

    1. Man kan bli arg, inga problem. Hur svårt kan det vara, jag vet att hon kan ta en bok från golvet och ställa i bokhyllan, sedan ta en bok till från golvet och ställa bredvid den första, sedan en till osv. Om jag så ska stå och peka på varje bok som ska till bokhyllan och varje strumpa som ska till tvättkorgen så ska hon, inte jag, göra jobbet. En sådan kväll slutar lätt med tårar, slutkörda föräldrar, tröstgåvor och sen kväll vid TV-n tills allas nerver är tillbaka ungefär där de ska vara. Nästa vecka gör vi om det igen.

    2. Man kan sätta sig bredvid henne som har så roligt med sina dockor och prata om hygien och hälsa, om dammråttor och vad gosedjuren tycker om att de bor i deras kvarter och får nallen att nysa? Brukar du också nysa eller ha kli i ögonen? Bor det någon i läppstiftet som är utsmetat på fönsterrutan, någon så liten att den inte syns? Vemdå? Kanske vi inte löser frågan om hur ett städat rum ser ut, det kräver föreställningsförmåga som förutsätter att man kan göra uppskattningar och det är inte så lätt, kanske omöjligt, men vi kan komma överens om vad som är bra och dåligt, och vi kan komma fram till en gemensam värdegrund kring städning, syftet med städning och vad vi vill uppnå genom att städa. Från den utgångspunkten kan det bli betydligt enklare att samverka kring städprojekt.

    Man kan göra en städlista där man ritar en bokhylla med böcker i och pilar från böcker på golvet upp i hyllan. En dammsugare som suger damm. En tvättkorg med pilar från kläder på golvet till korgen. Små kryssrutor att fylla i när en uppgift är avklarad. Jättekul att använda en sådan när man är överens om syftet!

    Det räcker en bit. Fortsätt att sträcka in din bubbla i hennes på det sättet för att ta kontakt och vårda den goda sociala kontakten och tilliten minutiöst för den är grundkravet för kommunikationen. Tilliten och förtroendet är måttet på hur pass kontaktbar och påverkbar för argument barnet är. Det gäller hemma, i skolan, bland vänner, etc.

    Säg till skolan, om det behövs, att din dotters välbefinnande är din första prioritet före läroplanen etc. Ordningsregler OK, alla måste kunna samverka och trivas i skolan men ta inte på dig att garantera att läxorna är gjorda i tid. Skolarbete är alltid skolans problem, inte din familjs. Diskutera läxfrågor med barnet på samma sätt som städfrågan ovan.

    Om ni har ett samspel som ser ut på detta sätt är ni i full kontroll och utan ett bekymmer i världen även om er omgivning kanske inte fattar någonting och inte förstår hur det kan få vara som det är, om de visste. Ni kommer att förstå varandra bättre och bättre och vara trygga i att först och främst är ni familj, sedan kommer ingenting, sedan kommer ingenting, sedan kommer resten. Från den basen är vardagsproblem inga problem längre. Vilket inte betyder att flickrummet städar sig självt plötsligt… men det är en världslig sak och något ni vet hur man kan jobba med.

    • 4 Victoria september 23, 2012 kl. 5:47 e m

      Kan inte du flytta in här i två veckor? Jag har så svårt för allt det här med pedagogik.

      Hjärtligt tack för att du beskriver så målande. Ska försöka läsa igen, flera gånger.

      Ska få hembesök av habiliteringsteamet, bett om det. Ett jävla aber att ha ADHD och behöva ordna upp för sitt barn..

      Kram!

      Victoria

  3. 5 joanna september 22, 2012 kl. 6:37 e m

    Bilden är klockren! Jag ”lånar” den om det är ok!?

  4. 6 Micke C september 26, 2012 kl. 7:17 e m

    🙂 Herre jösses, jag önskar att någon flyttade in här med och påminde mig om allt vad jag tror på och säger! Det är aldrig enkelt, men ibland glimrar det till och man kommer på rätt spår, då är det toppen… Jag är inte diagnosticerad själv men nu när det kommit på tal med barnen fattar jag ju att jag säkert kan bockas av som AS själv. Jag tror det är en stor fördel att som förälder ha lite ”inside”-känsla på det här med NPF, man behöver inte vara rädd för vad det är och kämpa emot det för att vägleda sitt barn till ”normalitet”, bara fokusera på att hitta balansen mellan omvärld och inre egenskaper på de sätt som fungerar för alla parter. Lösningarna finns där. En lösning kan t ex vara att ta avstånd från ickefungerande normsamhällesvärderingar. Är det verkligen viktigt att sitta stilla och lyssna, eller är det viktigare att ta in budskapet under de förutsättningar som man kan ta emot ett budskap utan att samtidigt störa andra? Min dotter har ett ritblock i skolan, som hon får rita i så mycket hon vill under lektionerna. Den aktiviteten höjer hennes vakenhetsgrad så pass att hon hör vad läraren säger och får upp ångan så att hon till slut kan skifta fokus till skoluppgifterna en stund. Utan ritblock ramlar hon in i sin bubbla där hon inte hör, inte ser och knappt är kontaktbar. Hon måste få yttre stimulans för att alls hänga med i omvärlden, annars väljer hon ofrivilligt och okontrollerbart sin inre värld. Men för att lösa problemet måste man sätta skolans ordningsregler och ”lika-för-alla”-attityd åt sidan.

  5. 7 Rapunzels mamma mars 23, 2013 kl. 1:54 e m

    Vilken spännande dialog ni har här. Jag har läst om den flera gånger. Har precis hittat hit och har svårt att ta mig härifrån 😉 Tack!

    • 8 Victoria Qvarnström april 9, 2013 kl. 2:43 e m

      Det finns många spännande dialoger som stärker bland bloggar och i facebookgrupper. Ensam är man en flugskit.
      Gå och ät lite iaf, även om du fastar bland konversationer.. 😉

      Victoria


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: