Bard skiljer på fulknark och kulknark.

Igår skrev Alexander Bard i Expressen om William Petzäll och Sveriges urkassa narkomanvård ”Bard till attack: Åtala ansvariga för mord”. I helgen var han lika arg i Hallands nyheter.

Jag håller med i mycket Bard skriver, om att väntetiderna och köerna till vård är för långa (ibland obefintliga) och att man måste börja riksbrett både med sprututbyte och medicinsk ersättning (Metadon, Subutex) för narkotikan för att ge en chans att välja bort det kriminellt destruktiva liv som ofta går hand i hand med missbruk. Någonstans måste man börja. Helst med att ge människor vård. Tyvärr hann William Petzäll dö innan han fick rätt hjälp för sitt narkotikaberoende och missbruk.

Som Marcus Birro formulerade det ”Hela Sverige satt på första parkett och såg honom dö.”

Sedan hoppar jag tillbaka lite, till Alexander Bards Aftonbladsinlägg 2010 om att ”Folk knarkar för att ha kul”. För mig fastnar det roliga i halsen. Smakar rent av lite illa när Bard tycker att ”Vi måste lära oss skilja mellan bruk och missbruk.”

Kulknark och fulknark?

Lagar och regler kring berusningsmedel finns för dem som inte kan hantera alkohol och narkotika. Inte för Bard mfl som inte upplever några problem med att partyknarka lite. Den drogromantik som lett många unga in på tyngre droger.

Som en Faktum-försäljare skrev när hon recenserade en skiva i tidningen, att hon diggade bandet Nationalteatern  och” Livet är en fest” – men samtidigt kände att hon var besviken på drogbudskapet – som hon uppfattade det som ung, som förhärligade droger. Det sägs att budskapen i de låtar som uppfattas som drogförhärligande egentligen var ett ställningstagande emot.

Men det uppfattade inte den då unga tjejen. Tjugo år senare betalade hon ännu priset för det som från början var ”kulknark” men blev till ”fulknark”. Hon vill inte att droger förhärligas – för hur ska unga veta farorna? Hon visste det inte då.

Uppenbart kan man romantisera om inkörsporten till tyngre droger – om man inte sitter där själv?

Vilka åker dit då? De som har en större benägenhet att bli missbrukare, vilket det visat sig att personer med ADHD har pga att belöningssystemet i hjärnan ser annorlunda ut? De som alltså har en benägenhet att självmedicinera obegränsat när de inte fått ADHD-diagnosen och behandling i tid.

Eller är det bara de som är för korkade för att kunna skilja mellan kulknark och fulknark?

Det är inte solidariskt att förespråka, eller verka förhärliga knark. Budskapen kan lätt hamna fel och leda till tungt missbruk.

Fotnot i debatten: Medicinsk behandling med centralstimulerande för ADHD och morfin vid cancer eller narkotikasubstitut för att stötta ur ett missbruk  anser jag inte faller under klausulen missbruk eftersom de förskrivs av läkare under kontrollerade former och angivna doser – för att hjälpa och rädda liv. Det handlar inte om blåögd romantik.

 

Annonser

3 Responses to “Bard skiljer på fulknark och kulknark.”


  1. 1 Partypundaren september 11, 2012 kl. 3:33 e m

    Jag har ett förflutet inom restaurangbranschen under 80-90 tal. Branschen hade då en extrem knarktolerans (nu vet jag inte). Det var lika normalt att tända en joint eller dra en lina efter stängning som att ta en öl.
    Efter 14 år hamnade jag efter en kort avgiftning på psyket på narkotikapolikliniken. Jag försökte hävda att jag bara knarka när jag festa. Den sköna pedagogen körde kontrollfrågan om hur ofta jag festade, och det deprimerande svaret var ju ”i stort sett varje dag”.
    Kul- och fulknark skiljer sig bara på i vilken miljö den nyttjas. En spruta på tågstationens toa är fult, en lina på muggen på Cafe Opera är snyggt.
    Bards hårklyveri är läppstift på en gris, vill fan inte pussa den för det!

    • 2 Victoria september 11, 2012 kl. 6:49 e m

      Intressant att en gammal ”partydrogare” och drogromantiker(?) inte ser särskilt romantiskt på det idag, i efterhand.

      Kanske det budskapet borde ut bredare än provokativa kändisars förnumstighet?

      Men media väljer ju vad de vill sprida, efter hur vindarna blåser.. Tyvärr. Mediaklimatet som publicerar drogromantik påverkar ju tyvärr våra unga.

      Mvh Victora

  2. 3 Partypundaren september 11, 2012 kl. 8:50 e m

    Får en känsla att du vill att jag skall traggla på lite, även om jag kanske sabbar din blogg!?

    Lite lösryckta tankar jag har:

    Romantiker eller självbedrägeri är för ”pundaren”, ”kul” eller ”ful” sådan, samma sak.

    En del som vill visa på narkotikans fördelar pekar på någon studie på 60 talet, om jag inte missminner mig, som säger att LSD gör folk mer kreativa. Men det var labbförsök under ordnade former. Frågan borde vara, är missbruk bra för kreativitet, och svaret är nej, oavsett vad man missbrukar.
    Charles Baudelaire (klicka här för att få lite info om denna sköna lirare/förstörda människa) noterade att man blir väldigt kreativ av droger, men att man blir så apatisk/enkelspårig/drogorienterad att det i ett längre perspektiv blir en förslösad kreativitet; den försiggår bara i skallen på den drogade eller i vissa fall när man sam-tänder i någon slags grupp tripp.
    Byt ut kreativ i varje mening ovan mot tex, glad, lycklig, förälskad, uppspelt får man samma resultat: lögn och skit.

    Jag har många kollegor från mina år inom restaurang branschen som dött av överdos, medveten eller ej, eller som resultat av snedtändning och något dumdristigt tilltag. En del har kommit ut okej på andra sidan som jag, men det är fortfarande en svart fläck i skallen som en CP skada man tillfogat sig själv på ”kul-tjack”, eller vad man nu tryckt i sig eller väljer att kalla det för.

    Narkotiska preparat tillför brukaren inga av de egenskaper de tillskrivs, den triggar bara hjärna och kropp att överförbruka det du själv har:
    Kokain gör dig tillfälligt oövervinnlig men i avtändning skräms du av minsta ljud. Opium och Cannabis skapar inte drömmar, du dräneras på dem du redan har för att komma ut i ett apatiskt nollat tillstånd när drogen går ur kroppen.
    Amfetamin ger inte outtröttligt utan sliter ut all gnutta energi din kropp har och lämnar dig brusten och bruten till nästa tripp.
    Hur det funkar med alla moderna hopkok vet jag inte riktigt, men något säger mig att om kicken skall vara likadan blir fallet lika långt…

    Så mycket romantiker är jag, å de jävligaste är att jag inte kan skylla på någon annan än mig själv, oavsett om jag vistades i en drogliberal miljö eller ej.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: