Sunt diskussionsklimat?

Nättroll, haters och osakliga angrepp under bältet kommer som ett brev på posten när man sticker ut hakan. Jag var beredd.

Men jag förundras ändå över angrepp på personer med neuropsykiatriska diagnoser/npf såsom ADHD och Aspergers – när det lyser igenom att det är större aktörer som egentligen är i skottgluggen – men det är patienterna som kritiseras med något som närmar sig hat. Hur kommer det sig att motaktörer lägger sig på den nivån att gå på individer och inte entiteter, samhällsbrister och multinationella företag? För att det är lätt att slå på de små?

Varje människa i Sverige är fri att välja politisk ideologi, teorier eller fritt välja religiös tro och andlighet. Vissa väljer alternativmedicin, antroposofi, ayurveda, healing och vissa väljer klassisk skolmedicin eller kombinerar dem beroende på vad man behöver. Somliga är sökare och avverkar flera ideologier eller provar sig fram i andlighet.

Man är fri att ha sin egen övertygelse – och uttrycka den.

Vad gäller neuropsykiatriska diagnoser, psykiatri och läkemedelsindustrin utmanar ibland kommentarer mig att försvara alltihop på samma bräde. Men jag kan bara försvara mina val, av nöd eller frivillighet och kunskap jag grundar på fakta och erfarenheter, även via andra, en samlad kunskap som jag tror på.

Jag har svårt att fördra och förstå när kritik av exempelvis läkemedelsindustrin förvandlas mot kritik patienter. Varför arbetar dessa motståndare inte mot målet de är kritiska emot istället för att angripa människor som naturligtvis redan är i nöd? Annars behöver man inte mediciner.

Och varför får inte hjärtsjuka motta samma kritik om att de göder läkemedelsindutrin, som vi med neuropsykiatriska diagnoser som också kan behöva mediciner för att fungera? Det finns hur många bevis som helst att livskvaliteten kan öka med medicinering. Man har inte valt hur man mår.

Tycker att många kritiker skjuter över målet – på lägsta sätt – genom att inte se var det man upplever vara fel – egentligen ligger.

Ingen forskning görs utan finansiärer, många ovanliga sjukdomar behöver mer forskning eller man behöver gräva djupare inom vissa områden – men få är villiga att betala om forskningen inte ger insatsen tillbaka. Visst är det inhumant. Men det är knappast patienternas fel. Eller? Men det är lättare att slå på de små.

Ibland kommer det välmenande råd här på  min ADHD-npf-blogg om olika naturpreparat, mathållning och terapier jag borde pröva för min ADHD. Och jag har alltid tackat och visat mitt varma deltagande när någon berättat att de har förändrat sina liv positivt – även om jag inte gör på samma sätt. Jag får också spam om en del ”hokus pokus” som jag tycker är för opersonligt för att släppa igenom. Men jag respekterar andras åsikter och önskar dem ärligt lycka till vidare. Jag är också av den åsikten att de flesta teorier kan fungera om man genomför dem fullt ut och man provar en sak i taget.

Men vad handlar personangreppen om? Den nivån är bara så osaklig och osmaklig att ta till. Dessutom den största fegheten om man som kritiker själv håller sin identitet anonym. Sådana kommentarer kan jag inte känna respekt för eller ta på allvar. De är bara menade att såra och sänka, från någon som lever i disharmoni med sig själv och världen.

Jag har aldrig backat för att fråga folk att förklara närmare hur de menar. Det är svårt att förstå andra människor, speciellt om de har ganska udda eller lite extrema åsikter men jag är en nyfiken person. Jag står för varenda åsikt jag uttrycker och kan ta en diskussion – och jag lyssnar gärna för att få ny input.

Men har ingen respekt för när det tillskrivs mig saker som inte stämmer eller detaljer tagna ur sin kontext. Det är inte en bra och logisk argumentation att dra rent falska slutsatser att använda som argument. Bara att bete sig primalt och obildat. När orden tagit slut slår man. När diskussionen hamnar på den låga nivån är det till slut ingen idé att svara. Jag diskuterar min verklighet – inte andras fantasier.

Jag har en enkel uppmaning till människor med starka åsikter – skaffa en egen blogg och skriv egna artiklar. Och fortsätt dela åsikter – på ett respektfullt sätt.

Vill man ha respekt får man ge respekt. Men det är tyvärr inte alla människors mål och de har inte modet eller förmågan att hålla sig på diskussionsnivå. De blir till nättroll och haters. Vilket de kanske i själva verket har som mål för att försöka må lite bättre själva av uppmärksamhetskicken?

Men min respekt får man inte utan att visa ödmjukhet.

StreetArt i Karlshamn.

10 Responses to “Sunt diskussionsklimat?”


  1. 1 Fredrik Larsson september 7, 2012 kl. 10:14 e m

    Mitt bestämda intryck är att NPF är oerhört provocerande för en kategori människor. Vilken kategori det rör sig om må kunna diskuteras, men min magkänsla säger mig att den utgörs av en eller två generationer yngre personer av samma psykologiska ull som de som runt 1970 ivrigt försvarade rätten att aga barn.

    Det handlar om de som själva bitit ihop och kämpat sig förbi ångest, mindervärdeskomplex och andra av livets vedervärdigheter. Men vad de inte förstått, är att man inte KAN göra på det sättet med ett NPF. I grund och botten rör det sig om en – troligtvis undertryckt – känsla av att det inte är mera synd om någon annan.

    ”JAG fick minsann stryk och se så bra jag blev. Det härdade.”

    ”Lär man inte ungarna att hålla käften och sitta still är det väl klart att de inte funkar i skolan. Slappa föräldrar och lärare som bara ska gulla hela tiden.”

    Och kollektivt… tror jag det handlar om den mest äktsvenska av förbannelser: tron att alla människor är lika. Principen innebär att barn föds som vita ark som sedan bemålas av livet. Kan en skärpa sig och lyckas, då kan alla. Klarar jag att hålla gräsmattan välklippt, hålla alla tider och att sköta ekonomin perfekt så kan alla!

    Konsekvensen av resonemanget är ganska fruktansvärd: utifrån detta väljer man sitt handikapp, alternativt väljer man bort att övervinna svårigheterna. Om man sedan går ett steg till, blir konsekvensen att den som inte kan vara ”närande” i samhället är en parasit.

    Den som har detta, medvetet eller omedvetet, som en böld längst inne i själen, kommer att reagera hårt provocerat på det som innebär att mänskligt beteende inte är fullt ut valbart. Som ett brev på posten följer också ett rätt/fel-tänkande om hur en människa ska leva.

    Vad innebär detta egentligen? Ja, att sakfrågan om olika förutsättningar utifrån hur man är konstruerad, istället kommer att handla om moral. Och tragedin i detta är att det handlar om en moral som INTE innebär att göra sitt bästa, utan att lyckas. Oavsett förutsättningarna.

    Adolf Hitler har varit död i sextiosju år. Men bottensatsen i hans skumma ideologiska brygd handlade om samma sak: ”rätt” i förhållande till ”fel”. Och ”rätt” formuleras av en tydlig majoritet. Det handlar inte om att göra rätt, inte om att göra gott utan om att VARA rätt.

    Han är inte så död som man skulle önska. Han lever i många människors grumliga bottensatser. Det är små skvättar som spills när personangreppen haglar i NPF-frågan. Det är förnedrande för alla inblandade, men framförallt manar det till vaksamhet.

    • 2 Victoria september 7, 2012 kl. 11:09 e m

      Du skriver klokt. Jag gillar hur du formulerar: ”Konsekvensen av resonemanget är ganska fruktansvärd: utifrån detta väljer man sitt handikapp, alternativt väljer man bort att övervinna svårigheterna. Om man sedan går ett steg till, blir konsekvensen att den som inte kan vara “närande” i samhället är en parasit. ”

      Kanske är det när folk slagits ner i skorna som en bitter kall inställning kan infinna sig om att ”det inte är mera synd om någon annan”.

      Att anklaga folk för judehat, som jag blivit ”out of the blue” när de sakliga argumenten tagit slut – GISSA hur förvånad jag blev? Fattar inte tankevändningen – alls? Och jag brukar hänga med i tankevurpor. Här blev det faktiskt lite mycket.

      Jag tillhör-tydligen(?) själv en minoritet-av ca 3-6 procent av befolkningen (i en del av ett mkt bredare liv än att bli fackplacerad). Blev lika förvånad av att bli kallad antisemit som när jag hör människor från utsatta grupper gå till angrepp mot folk under sig i hierakin.

      Men jag befinner mig inte i en hieraki, fast jag tar så klart anstöt av att få epitet pålagda mig som bara är billiga påhopp. Det trista är just skyddet av datorskärmen – som verkar göra det legitimt att släppa fri sina demoner precis hur som helst. Inte ett särskilt klokt sätt att föra ut sitt budskap.

      /Victoria

  2. 3 Anders D H Pemer september 7, 2012 kl. 11:29 e m

    Jag tycker Fredrik har ringat in den här kategorin riktigt bra… Spot on!

  3. 4 Annika Hallberg september 8, 2012 kl. 5:01 f m

    Tack för det Du skriver och delar med Dig !Stå på Dig❤.
    Annika

  4. 6 Bengt_ANderson_B_O_M september 8, 2012 kl. 11:05 f m

    Det är tråkigt att se hur vissa människor tränger sig in andras bloggar. (Jag tänker på just en specifik i ditt fall Viktoria)
    Med snedvridna ingångsresonemang försöker de skapa tillfälliga plattformar för åsikter kring vilket bloggen initialt inte ens handlar om.
    Förmodligen i brist på egen plattform; de har kanske försökt men inte fått någon reaktion.
    När Gökarna gör på detta sätt kallas det för Häckningsparasitism; dessa personers agerande kan kanske kallas för Bloggningsparasitism.
    Så utan att förringa just det ämne du bloggar i menar jag att du lika väl kunde Blogga om Volvobilar eller varför träden växlar färg, en eller annan ”MOB-are” skulle säkert dyka upp ändå.
    Så ta det inte personligt, även om barnamordsanalogier o.dyl kan få det att krypa i en.
    Jag håller på dig!

  5. 7 Brollan september 8, 2012 kl. 11:40 f m

    Det är bra att du orkar med och tar dig igenom. Du gör något viktigt!!!
    Kram/Brollan

  6. 8 joanna september 9, 2012 kl. 10:19 f m

    Jag har många gånger förundrats över människors beteende på nätet. Det är många som bloggar som får ta emot saker som är rakt av helt fruktansvärda. och det jag förvånas över är att vissa tar sig rätten att kräkas ut så mycket elakheter bara för att man kan på något sätt. Många skriver ju dessutom anonymt vilket jag tycker gör det hela ännu värre. Att sedan vissa ämnen i större utsträckningar verkar få dessa människor att visa sina sämsta sidor är nog rätt typiskt då de sällan har några vettiga argument utan mer bara ett svart eller vitt tänk som är väldigt platt. jag är glad att du orkar och vill fortsätta att debattera och argumentera kring de viktiga NPF frågorna.

    • 9 Victoria september 10, 2012 kl. 4:03 e m

      Tack. Jag kommer inte sluta att uttrycka mig. Även om jag så klart som vem som helst blir ledsen över orättvisa anklagelser som går helt i strid med vem jag är. Men det ingår ju i hat-retoriken att försöka knäcka.
      Jag tar gärna en sund diskussion – men inte en osund.

      Victoria


  1. 1 Slutar länka för att stoppa förföljelse. « Victorias ADHD-blogg. Trackback vid september 22, 2012 kl. 11:24 f m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: