Funktionsnedsättning – inte samma som funktionshinder.

Från sjukvårdsupplysningen om rätt till hjälp vid funktionsnedsättning:

Funktionshinder och funktionsnedsättning är två olika saker. En funktionsnedsättning kan vara mer eller mindre begränsande beroende på vilka funktionshinder man upplever. Funktionshinder uppstår i mötet med omgivningens förväntningar och förutsättningar.

Trottoarkanterna kan vara omöjliga – fast man kan gå. Vi kan leva som andra utanpå och verkar fullkomligt vanliga. Tills det börjar handla om när det inte funkar. Våra problem är så dolda. Inget syns på det yttre eftersom vi ibland har förmågan att umgås socialt och uttrycka oss intelligent. Ibland kan jag tycka att det är det jobbigaste – att det inte syns utanpå. Inte ens jag själv kan alltid greppa varför – men jag sitter ju innanfrån – jag som är hindrad. Känner mig dum i hela hôvvet ibland. Med ett synligt hjälpmedel hade vi aldrig  bemötts som så osynliga.

Mitt eller min dotters personliga funktionsnedsättningar är inga funktionshinder – förrän ni, eller samhället gör våra egenskaper till hinder för att ni inte förstår och anpassar er till oss. Visst låter vi bortskämda? Det är vi inte. Vi strider emot mycket, hela tiden. Särskild hård kamp med oss själva och även med att förstå omvärlden. För våra dolda funktionsnedsättningar är just dolda. Men ger stort genomslag i hur vi hanterar saker i våra liv gentemot omvärlden. Suck! Om vi gör på det sättet vi tror är rätt och svarar på krav på sättet som vi tror är förväntat är det ändå inte säkert att det funkar.

Vi är tyvärr hindrade att anpassa oss. Det är helt sant. Ibland förstår jag inte vad folk säger eller saker handlar om, trots min inte allt för låga intelligens. Min dotter lever i inre kaos av att försöka anpassa sig och förstå de sociala koderna. Vi är båda ganska trötta ibland.

En funktionsnedsättning innebär att man inte kan. Är funktionsnedsättningen dold och man verkar hyfsat vanlig vid första mötena – utan att uppenbart visa problematiken som finns under ytan – så är det sällan man blir bemött så att man känner sig delaktig. Det är väl att kräva lite mycket att alla ska kunna läsa av, ens när man försökt förklara att man har en dold funktionsnedsättning. Men när man har sagt det borde man bli respekterad och lyssnad på med andra öron och bemötas med en så pedagogisk metod att man kan kommunicera – speciellt av myndigheter som sägs arbeta med funktionshinder? Privat kan man ju välja umgänge fritt, med dem som förstår.

Barn vars skolkamrater inte vet hur, eller bara lever efter djungelns lag sätter ofta klorna i barn som har funktionsnedsättningar, med mobbing.

Våra personliga problem jobbar vi själva mycket med. Men vi behöver pepp, stöd och främst förståelse från omvärlden om att vi inte alltid kommunicerar på samma sätt.

Utan den lättnaden för oss kan våra funktionshinder innebära rena funktionsnedsättningar. Vi har inte valt – för det finns begränsningar – som ändå verkar ligga i omvärldens acceptans och känslighet?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: