Hjärnan krymper av stressen.

Att ständigt vara stridsberedd kan eventuellt bli lite påfrestande? En vän skrev detta och föranledde inlägget ni nu läser, som jag lagt ihop med en länk som legat öppen hela dagen – medan jag tagit hand om mitt kära barn, som idag har varit en liten ängel. Men har ens unge typ1-diabetes är man ganska rökt för egentid ändå.

Jag vet att många med egna diagnoser och/eller med barn som kräver extra omsorg är väldigt uttröttade. Är man utmattad kan man lätt bli deprimerad, eftersom man har svårt att hålla humöret i livet uppe när man aldrig – och då menar jag ALDRIG får tid för den vila som innebär återhämtning av alla krafter.

Många, inklusive mig, går ständigt på reservbatteriet.

Nyblivna föräldrar har det tungt. Mycket nytt och får man inte sova kan man aldrig återhämta sig riktigt. Detta gäller ofta för småbarnsföräldrar under ett par år när de undrar när livet ska bli mer normalt igen. Sedan brukar det bli mer ordning på livet och orken.

Men i gensammanslagningslotteriet kan man faktiskt inte vara säker på att nånsin få sova. Eller inte säker på att någonsin få slappna av så att man kan vila ut.

Kort sagt, vill ni vara tvärsäkra på att ha er ork konstant genom livet – så skaffa inte barn. Ursäkta – jag är inne i en extrem sarkasmperiod. Det blir så som självförsvar när bördorna aldrig viker.

Den här artikeln om de krympande hjärnorna beskriver att forskning kommit fram till att: ”Enligt forskarnas analyser orsakar stress och depression att flera gener som är nödvändiga för utvecklingen av hjärncellernas kopplingar – synapser – inte aktiveras som de ska. Det i sin tur kan leda till att hjärnmassan minskar. Vi ville testa hypotesen att stress orsakar en förlust av synapser hos människor. Vi visar att kretsar som normalt är involverade i känsla och kognition störs när den här transkriptionsfaktorn aktiveras.”

Eftersom jag fortfarande är fläckvist extrem smart så är min teori – att med krympande hjärna så komprimeras kunskaper och överlevnadsstrategier till att man fan fixar allt. Även om man travar fram på mentala benknotor – när köttet och musklerna slitits bort. Man måste ju. Man blir en övermänniska, som den där insekten som tydligen inte kan flyga egentligen.

Over and out från Vetenskapskonsulten.

Annonser

3 Responses to “Hjärnan krymper av stressen.”


  1. 1 Lilla H augusti 27, 2012 kl. 8:08 f m

    Bra skrivet

  2. 2 humlan69 augusti 27, 2012 kl. 8:24 f m

    Så sant! Det går aldrig riktigt att förklara den konstanta tröttheten. De gånger jag har gett min in på det får jag alltid standardsvaret tillbaka men det är ju bara att vila.

    • 3 Victoria augusti 28, 2012 kl. 7:50 e m

      Standardsvar får man bara utav oerfarna eller möjligtvis människor som aldrig fått ta hand om en utmattad anhörig..

      Mvh Victoria Q


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: