Dålig vinkling av SvT.

Rekordmånga barn tar ADHD-medicin skriver SvT i sin rubrik med ingressen
”Fungerar bra” Andelen barn som tar medicin mot ADHD för att klara av sin vardag och skolgång har aldrig varit så hög som nu. Under de senaste fyra åren har användarna mer än fördubblats, visar nya siffror som SVT Nyheter tagit fram. 

I artikeln uppges att ”knappt 1,4 procent av alla barn tar någon ADHD-medicin varje dag. En del tar kombinationer av flera.” I filmen berättar Henrik Pelling, överläkare i barnpsykiatri att man uppskattar att 3-6% har ADHD. Där har vi en kraftig undermedicinering och underdiagnosticering – som inte nämns i texten eller rubrken.

Resten av artikeln med citat från insatta vårdgivare är mindre sensationslystet skriven, med fakta.

En mer positiv rubrik i stil med resten av artikeln vore ”Många nu hjälpta av medicinering”  som inte väcker fördomsfulla kommentarer.

Hur man väljer sina ord påverkar opinionen.

Och bilden ovan rubriken som är början på filmen kan möjligtvis späda på fördomarna om att man ”medicinerar bort naturligt småbarnsbeteende”.

Barn i förskolan utreds otroligt sällan, mest för att det är i kontakt med skolkrav som problemen utökas. Besvärliga ungar hemma är ju mer normalt. Läkarna är ofta ovilliga att ta sig an så unga barn – även barn med svåra beteende – och perceptionsproblem i så ung ålder.

Vad man medicinerar är koncentrationsstörningar och överimpulsivitet men också ångest hos skolbarn som uppvisat så stora symptom att både hemliv, skolarbete och psykisk hälsa blivit lidande.

Skärmdump från svt.se

5 Responses to “Dålig vinkling av SvT.”


  1. 1 Malin augusti 8, 2012 kl. 4:22 e m

    Det kanske beror på vart man bor. Men här i Luleå verkar dom väldigt måna om att stötta upp tidigt. Så fort vi nämnde att J har problem med kamraterna på förskolan och hans övriga beteenden bad barnmorskan att få ringa och prata med förskolan. Sen blev vi direkt remitterade till bvc- barnpsykologen. Som skickade oss vidare till Nep. Jag sa att man gör väl ändå inget då dom är så små och hon sa att ser man så tydliga drag i ung ålder så tvekar man inte att sätta diagnos. Dom menar istället att ju tidigare hjälp sätts in ju färre blir problemen i framtiden (vilket är sant). Så för oss gick de ”snabbt” att få diagnos. Han är 4 nu. Vet ytterligare två stycken med barn i samma ålder (lite yngre) som fått diagnos autism och ena adhd.

    Psykologerna på Nep säger att unga barn är väldigt prioriterade, har du inte kommit in i psykiatrisvängen före sex års ålder är det väldigt svårt att få hjälp. Tråkigt nog.

    Även förskolan har visat stöd genom att sätta in extra personal i gruppen tidigt.

    Min son som är mer mot högfungerande autism medicineras inte, men för mig är stratteran en dröm. Tänk om jag haft den under min skoltid. Va enkelt de hade varit då.

    Dom som anser att man ”medicinerar bort naturligt småbarnsbeteende” vet inte vad de handlar om. Amatörer.

    • 2 Victoria augusti 9, 2012 kl. 2:36 e m

      De föräldrar jag haft kontakt med vars barn är i förskoleåldern och föräldrarna misstänker en diagnos av något slag har inte mött förståelse alls från förskolepedagogerna och kämpar med utredningsenheterna. Och det hela verkar förhalas av att barnen är så små, man uppmanas att se tiden an och personalen på förskolan ser bara trots, inte något annat underliggande. Men det är skönt att höra att det kan gå lättare än så.
      Hoppas att bilden på småbarnen är negativ för allmänheten, som just de fördomar om att föräldrarna vill forma om sina barn.

      Victoria

  2. 3 norrmananna augusti 9, 2012 kl. 7:44 f m

    MIn bild är att förskolan ofta är väldigt bra på att adressera om de ser något som verkar behöva hjälp. Sedan kan det ta lite tid för föräldrarna att vänja sig vid tanken på att de behöver koppla in psykiatrin. Men, visst sker utredning och diagnos även av små barn.

    • 4 Victoria augusti 9, 2012 kl. 2:42 e m

      Tack för upplysningen! Eftersom jag inte läst statistik om det skrev jag vad jag visste efter kontakter med kämpande föräldrar. Ska se över min text och omformulera så att det blir mer korrekt.

      Upplysning och utbildning är tydligen lite olika lokalt både i förskola, skola och allmänvården. Minns inte var de jag haft kontakt med bor, men det är som ett lotteri.

      Det verkar vara så att om skolan föreslår utredning behöver föräldrarna smälta det och om föräldrarna tar upp frågan kan de bli bortviftade. Det behöver tydligen smältas en hel del.

      Mvh Victoria

    • 5 Malin augusti 10, 2012 kl. 12:04 e m

      Jag får också uppfattningen om att det är så, att föräldrar inte vill se. För oss har det alltid varit självklart att söka hjälp så fort som möjligt. Personalen på förskolan sa att dom aldrig tidigare varit med om föräldrar som varit så överens (med dom) att ofta får förskolan skit som kommer med sånna påståenden. Så det är väl åt bägge hållen. Som förälder till ett barn inom neuropsykiatrispektrat har jag väldigt svårt att förstå dom som inte vill se att deras barn behöver hjälp. Hur kan man ”vägra” sina barn det bästa. Men, men, det är ju en helt annan diskussion de. =)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: