Så här rehabiliterar man.

Jag vet hur en rehabilitering ska gå till. Kalla det insiderinformation.

– Med självskattning från den sjukskrivne om hur denne upplever sina arbetsnedsättningar – med stöd av läkarintyg och livshistoria. Att upplevelsen av den fortskridande rehabiliteringen sedan dokumenteras och uppdateras regelbundet. Samma personer som följer upp, i den mån det går.

– En första aktiv insats anpassad på låg prestationsnivå, som några timmar, varannan dag men regelbundet till att börja med – för uppbyggnad efter både sjukdomssymptomen och traumat av sjukskrivningen i sig! Trädgårdsrehabilitering som också kallas grön rehab eller någon typ av mjuk terapiform – syftad till att sänka stressen och bygga upp individens självkänsla. Det är ingen ljuv semester att bli sjukskriven och inse sin oförmåga – och sedan våga igen. Kasta av sig sitt påtvingade skal..

– Andra insats – när den sjukskrivne börjat känna sig starkare skall denne direkt slussas vidare, inte få vänta en vecka ens. Väntan blir en motgång för någon som varit skör och precis kommit igång från ingenting-limbot. Här är det stora personliga insatser från den sjukskrivna vi snackar om. Rehabilitering kan vara en svår påfrestning. Hälsan och privatlivet kan få sig svåra bakslag av pauser när man börjat ladda upp för nästa steg och hamnar i ingenting. En direkt övergång till något meningsfullt är mycket viktig för att inte sänka den som kämpar sig upp.

– Sedan antingen direkt övergång till ett företag för arbetsträning – på mycket låg kravnivå, med full hänsyn till orsaken till sjukskrivningen – så att människor inte misslyckas. Låta människor växa ikapp sig, tillbaka till någon som liknar den de en gång var. Kanske kommer de alltid ha lägre prestationsnivå än förr. Men de som bränt ut sig har ändå alltid haft en för hög prestationsnivå, så de behöver lära sig att prestera normalt. Där spelar den stressänkande rehabiliteringsåtgärden som första steg in. Att inse gränser och acceptera det, för att komma vidare och inte göra om misstagen.

– Eller en övergång i något arbetsmarknadsprojekt, med anpassning, dvs inget riktigt jobb, men med mål. Det kan också vara att lära sig regelbundna vanor som att regelbundet börja gå till ett Aktivitetshus, som de som varit i kontakt med psykiatrin har tillgång till. Men för återgång till arbete ska man se till att personerna inte fastnar där, utan fortsätta att gemensamt diskutera mål. Märker terapeuterna/de rehabansvariga att frågan om återgång i arbete väcker stark ångest, även om det är normalt att vara rädd, så måste man backa lite och ge den sjukskrivna mer tid. Det kan behövas, men man måste också ha en beredskap för att fånga upp de som känner sig mogna att vidare – om än försiktigt.

Vad som tyvärr är extremt svårt är att hitta företag som tar emot människor för rehabilitering. Sysslorna kan vara enkla och bör vara i början. Det behöver inte alls vara ett företag i samma bransch som den som ska rehabiliteras har verkat i förut. Det är uppbyggnaden av individens förmågor som det ska fokuseras på, rutiner, arbetskamrater och sammanhang.

Men företag tvekar. Det kan räcka med att ett företag – som ändå har en ideologi om att ge människor en chans – backar gången efter de då haft någon som inte alls varit redo för utslussning och företaget inte vågar igen. Jag tror att vissa sjukskrivna behöver en arbetsplats att få växa ikapp sig på. Reella småsysslor, som kan byggas på.

Som framgångsrikt exempel vill jag nämna en idag före detta chefredaktör på en gatutidning jag känner till – som började där som sin rehabilitering. Och växte ikapp sig, i lagom takt. Och sedan var chefredaktör i flera år.

Ge folk en chans. Det är inte de lågpresterande som blir mentalt utbrända. De behöver bara lära sig att jobba i sin egen takt – en genomsnittlig takt. Och få lov att brinna – men bara på arbetstid. Och få misslyckas lite utan att skämmas inför sin arbetsgivare.

De med fysiska svårigheter kan också med anpassning och undvikande av slitande sysslor göra ett otroligt bra arbete. Alla behöver inte bära stenbumlingar. Andra uppgifter behöver också göras.

Företag som satsar på att ta emot människor utifrån för att hjälpa till med rehabilitering borde premieras stort, bli riktigt uppmuntrade – eftersom samhället tjänar på det i längden. Och individerna. Samt så ska fördomarna mot sjukskrivna motarbetas.

-Vem som helst kan hamna där. Jag lovar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: