Varför bråka om npf-diagnoser?

Bo Hejlskov Elvén som är legitimerad psykolog och fackboksförfattare och arbetar med utredning, handledning och föredrag kring utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar och problemskapande beteende skrev nyligen ett debattinlägg i SvD som ni borde läsa om ni inte gjort det redan: Att vägra ge diagnos är att svika barnen.

Som Bo sa i Debatt:

De som är anti diagnoser – ofta mer baserat på känsla än kunskap borde stanna upp och fundera. Det kan vara otroligt svårt att förstå. Äntligen förstår jag min aspergerflicka mer, mycket tack vare Bo Hejlskov Elvéns förklaringar om diagnoser.

Som Bo skriver i sin debattartikel i SvD:

”Alla har vi en viss aktivitetsnivå, en viss uppmärksamhetsförmåga och en viss impulskontroll. Vi fördelar oss på ett kontinuum av dessa, där vissa ligger lågt, de flesta mitt emellan och vissa ligger högt. Det kan man i viss mån kalla allmänmänskliga egenskaper. De som får en adhd-diagnos ligger ofta lågt på uppmärksamhet och impulskontroll och högt på aktivitetsnivå. Det är nog ingen oense om. Problemet är att de som oftast pratar om överdiagnostik glömmer bort det viktigaste kriterium: Att svårigheterna leder till problem i vardagen.”

Alla har vi lite ADHD-egenskaper och de flesta människor under extrema situationer har också någon gång undrat om de skulle kunna mista sitt förstånd i ett stråk av vansinne. Det handlar om en gradskillnad där diagnoser är ett verktyg för skattning om var på skalan man ligger. Extrem = diagnos.

Som jag skrivit innan i inlägget ovan angående min egen dotter:
Egentligen finns ju inte diagnoser alls. Precis som landsgränser inte heller finns liggande som färgade streck på marken. De är överenskommelser. Ofta omstridda av olika partner, men ändå som vägledande överenskommelser.”

Diagnostisering är inget vi drabbade valt utan tvingas till för att det i nuläget inte finns andra vägar. Det finns alltså hjälp iom kunskap inom en (upp-)skattningsskala som hjälper många, både barn och vuxna!

Till belackarna, tvivlarna och de som inte tror det angår dem för att de inte personligen upplevt skadeverkningarna vill jag säga en sak: Ett barns få skolår går för snabbt för att hinna vänta på att hela samhället omvandlas till att bli mer humant. Det går inte att drömma om en bättre värld när barnen lider och börjar haverera.

Och som Malene Larssen, journalist, pedagog och föreläsare funderade på efter Debatt där vi var några med egen diagnos och/eller med barn med npf-diagnoser som medverkade: Är det inte dags att ta diskussionen ett steg vidare mot att handla om vad som krävs i insatser istället för att sätta ett lag för och ett emot i en debatt?

Inte ens de som i programmet skulle väga upp på emotsidan var helt emot, bara kritiska till hur det kan gå till.

Kanske på ett mer filosofiskt, plan med resonemang kring hela samhället och vården, något som psykiatern David Eberhards böcker (som jag bara vet titlarna på) kanske vittnar om?

Både skådespelaren och skolkuratorn från ”emot-sidan” i programmet bad mig nästan om ursäkt efteråt i loungen. Inte för att jag var sur, men de visade förståelse för vad jag berättat. Deras kritik var nog mer flerbottnad i ett vidare (filosofiskt?) perspektiv än de hann uttala sig om. Men som sagt, man har inte tid att sätta filosofi främst och vänta i 30 år på samhällsförändringar – när unga och äldre människor håller på att gå under.

För att få en tuffare debatt kan man bjuda in extrema sekter. Men det skulle inte vara fruktsamt att diskutera huruvida lögndetektorer kan bota ADHD. Jag hade gärna tagit en sådan debatt, men den hade varit ett tittarnöje i stil med skäggiga damen på cirkus.

Mer fruktsamt vore att diskutera hur man härifrån, i nuet ska hitta lösningar utan förnekelse av problemen,  i skolan och på vårdnivå. För att inte svika barnen ännu mer.

7 Responses to “Varför bråka om npf-diagnoser?”


  1. 1 joanna maj 29, 2012 kl. 7:55 f m

    Oj vad du är bra! Jag reagerar och blir berörd varje gång jag läser dina inlägg. Du är otroligt viktig som motvikt i debatten kring NPF. Tack för att du bidrar till att försöka förändra och förbättra för oss med NPF.


  1. 1 Mina bästa ADHD-inlägg här. | Victorias ADHD-npf-blogg - om att vara mal placé. Trackback vid maj 29, 2014 kl. 1:33 e m
  2. 2 Mina bästa ADHD-inlägg samlade | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid oktober 26, 2014 kl. 12:26 e m
  3. 3 Slutsats: Stenålderskost och urval av de starkaste orsak till ADHD och autism | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid november 1, 2014 kl. 2:50 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: