Dolda diagnoser – är just dolda. OK?

En kommentar jag skrev i ett forum när någon uttryckte att människor med ADHD skyllde på diagnosen för att slippa saker, som ansvar:

Med vår ärftlighet uppåt hela 80% är det många föräldrar med egen npf-diagnos som finner sig ha barn med extra behov också. Och då får man strida mer än någon egentligen orkar. Jag har ett svårt barn, men hennes problem är ganska osynliga för andra – eftersom hon liksom jag har DOLDA funktionsnedsättningar. Man måste lära sig mycket nytt för att hjälpa ett barn med neuropsykiatrisk diagnos, som med ADHD eller Asperger. Min tös har båda, plus OCD -samt typ1-diabetes – så vi har en del att göra för att styra upp vardagen. En alldeles vanlig dag – är en riktig kamp hemma. Jag gör det så gärna men det är inte helt lättarbetat och diabetesen handlar om överlevnad väldigt påtagligt.

Det är svårt att vara pedagog hemma för mig, med egen diagnos. Hade jag haft minsta anlag för pedagogik med tålamodet för det så hade jag blivit lärare. Tålamodet som krävs är en stor utmaning för mig. Och inget av det föregående har jag talang för.

Det jag kan bäst är att skriva – för att det hjälper mig att sortera upp i min ADHD-hjärna. Har alltid varit min strategi i kaoset.

Folk inte har greppat alls hur det är att fungera på ett visst sätt och mest bara på det sättet – som vid neuropsykiatriska diagnoser då man har lätt för somt men inte för annat. Det sticker självklart andra i ögonen att bara göra väl ifrån sig när en personlig lust som motiverar finns. Klart alla vill lata sig lite och skylla ifrån sig?

Jag kan inte diska regelbundet eller plocka in tvätten utan en extrem ansträngning. Men jag kan blogga eller snacka brallorna av folk i Debatt. För att DET känns mest värdefullt motiverat för mig. Tyvärr är jag ett typexempel av ADHD. Hade kunnat bli framgångsrik tidigare i livet om jag haft diagnosen fastställd som ung och då vetat hur jag skulle göra. Istället för att bli totalt utbränd och deprimerad av att inte få fatt på nyckeln, svaret.

Jag är inte särskilt bortskämd alls eller varit befriad från ansvar, tvärtom har jag tagit allt ansvar jag kunnat. Men har misslyckats med många livsprojekt, då jag försökt uppfylla pålagda kriterier för att ”vara lyckad”. När min universitetsuppsats om hälsoinformation till invandrare erbjöds att bli publicerad av Stockholms Landsting – fick jag en av mina första utmattningsdepressioner. Så allt rann ut i sanden – för jag försökte bara överleva. Så många missade chanser. Upprepat flera gånger.

Klart min nyblivna tonåring hemma försöker få fördelar av allt hon kan. Hon är ju tonåring! Men vissa saker är det tydligt att hon inte kan själv, utan att vi föräldrar måste driva på, var tionde minut. Jämfört med andra 13-åringar krävs det extra engagemang.

Har ALDRIG skyllt mina egna tillkortakommanden på min ADHD-diagnos, som förklarade allt, för 4 år sedan. Den gav bara en förklaring. Jag KAN inte allt samhället tycker jag borde. Vad jag kan och inte kan är så subtilt, otydligt och svårt att förstå – ens för mig själv.

Men mitt DOLDA funktionshinder blir lite lättare att leva med och kan hanteras bättre med kunskap – även från omgivningen! Det blir väldigt mycket lättare om jag slipper känna mig ännu sämre utav fördomarna som vissa uttrycker, även landets bredaste mediakanaler som kan välja världens sunkigaste rubriker och en förlegad mediarapportering.

Det är ju inte för att jag inte vill som jag inte alltid kan. Det är för att jag verkligen inte kan automatiskt och därför blir mina prestationer ojämna. Fatta – det som inte syns kan vara verklighet.

Annonser

23 Responses to “Dolda diagnoser – är just dolda. OK?”


  1. 1 Åsa maj 25, 2012 kl. 3:57 f m

    Amen sister!!!
    Just dina ord far in i mig där du skriver, tänk om man vetat mkt tidigare, sluppit o kämpa o känna sig o må som man gjort, kunnat backa bandet o göra om många av dom saker man slitit kämpat med, å att vi föräldrar med egen diagnos ( här pratar vi de lux..) o ha ett barn med 2 diagnoser o vara denna pedagog o kampen att vara så jäkla duktig för att han ska klara sig så förbaskat bra o ingen i skolan utanför ska tycka man e over the top hela tiden. den fighten borde många av belackarna få känna på en vecka oxå kanske….Fnissar till lite då du skriver att då skulle man ju kunna vara pedagog 🙂

    Att människor idag ens kan tvivla på Npf o frågasätta detta in i absurdum trots att det är så känt att mediciner osv idag e mångas 3 e ben. forskare psykiatriker vi med dessa diagnoser vittnar om dess existens osv det verkar hjälpa föga utan man hänger ut oss att det är legalt Amfetamin vi vill åt….Oboy…dom skulle se mig några dagar el sonen utan sin medicin….dom skulle öppna munnen på oss båda….;)

    Hade min bror o brorsdotter fått den hjälpen jag gett o stridit för till min son (slogs o kämpade 2 år på Bup för brorsdottern men man skyllde på moderns död..) o fått detta 3 e ben så e jag övertygad om att dom 2 hade varit i livet idag!!!!!!
    Att medicinen hade med all annan hjälp kunnat gett dom ro o inte självmedicinerat…..

    kram o mycket bra skrivet!! 🙂

    • 2 Victoria maj 28, 2012 kl. 2:01 e m

      Beklagar av hela mitt hjärta och lite till att du mist din bror och brorsdotter.. Jag har senaste halvåret hört om tre npf-ungdomar som fått begravas då de inte orkat, och det bara i mitt npf-nätverk. Jag tar detta på största allvar och jag hoppas vården framöver kommer göra det, för barnen och även alla vuxna. För även vuxna kan styra om sina liv något med rätt diagnos och behandling. Se inläggen jag kommer skriva framöver.

      Ja, vi har lite extra att göra, det kommer vi inte ifrån. Varje dag man lyckas hyfsat är en stor framgång.
      Kram på `rej från Victoria.

  2. 3 Anne-Lee maj 25, 2012 kl. 4:15 f m

    Tack för att du skriver. Jag har lärt mig mycket om mig själv av dig. Det är alltid lika intressant att läsa ett nytt inlägg. Tack!!!

    • 4 Victoria maj 28, 2012 kl. 1:49 e m

      Tackar, vad roligt att du gillar när jag skriver – något nytt. Ganska förbluffande att mina upplevelser faktiskt delas av flera – på riktigt.

      Victoria

  3. 5 Tristessa maj 25, 2012 kl. 7:36 e m

    Jäklar vilken bra text!!! ”Jag KAN inte allt samhället tycker jag borde.” Så exakt så är det ju, tänk om andra kunde förstå innebörden av den meningen på riktigt, så även jag själv. För om och om igen, tänker i alla fall jag ”jag borde kunna”.

    • 6 Victoria maj 28, 2012 kl. 1:48 e m

      Jag tänker fortfarande att jag borde kunna, för det är förvillande för en själv – att fungera ibland och ibland inte – lida av ojämnhet i prestanda helt enkelt. Jag har accepterat kognitivt, men inte alltid på andra plan, min känsla är att jag vill. Men, vet inte om det är resignation eller insikt, jag vet att jag måste vara mycket varsam och genomtänkt när jag tar mig an saker. Finns orken? Om inte så måste jag vila och bygga upp min ork.

      Victoria

  4. 7 Carite maj 26, 2012 kl. 6:22 f m

    Det är helt galet, det är första gången jag läser din blogg och det känns som du beskrivit mig!

    • 8 Victoria maj 28, 2012 kl. 1:44 e m

      Visst är det ”scary”? Det är därför jag fortsätter skriva. Jag behöver inte hjälpen akut längre, men det finns allt för många som fortfarande svävar i ovisshet och kan ha hjälp av ett tips eller två. Samt att känna att man inte är ensam är lite förlösande.

      Kram!

      Victoria Qvarnström

  5. 9 ab juli 23, 2012 kl. 7:27 f m

    Tack – bra skrivet ! jag är Ledsen och arg.. för att vi behandlas med sådan okunskap. – Med Kunskap – insikt – reflektion.. evidens.. Forskning. Så kan vi få något på fötterna.. Bevis – så kan dom som snackar Skit.. å inte vill se.. Förstår ! Utan att man måste Förklara sig förbannad… häromdagen satt jag å fikade.. min väninna sa glatt – men du är inte handikappad ! – jag snäste av.. du – jag är mer handikappad än någon som försöker gå med rollator,, eller sitter i rullstol.. – Minns ej hennes chockade förvånade svar. Därefter fortsatte jag och började prata om hjärnan.. Signalsubstanser.. för mycket eller för lite.. – då gick Ljuset upp för henne å vi kunde phu byta samtals ämne.. Tack för Fungerande Medicin.. besvärliga men lärorika Livserfarenheter..många smärtsamma.. Läste Tove af Gejierstams kåseri – krönika i dagstidn i fredags.. Gula Citroner.. – om dikeskörningar,, soppatorsk,, å när man hela tiden Ställer till det.. man får höra Nej inte nu igen.. inte en gång till.. å man känner det själv också.. när Insikten.. när den Existensiella Ångesten över Galna Val.. som ingen vettig normal hade gjort – pga av att Känslan är så Stark ! – när den ångesten insikten slår undan ens ben.. eller Mobbingen.. eller gång på gång åter igen bli missförstådd . illa behandlad . bemött.. eller bara klanta sig.. som vanligt.. ibland blir det för mycket.. Men jag har varit där med.. det är då vi Måste Finnas för varandra— Sträck ut din Hand – stöd din Bror – Syster med NPF – så personen Orkar .. ser Ljuset även i morgon här på Jorden och inte där uppe… Förstår ni ? Vad jag Menar !!!! – dessa ord är Inspirerade pga av Vänskap jag fått av Mona L,,, Marina E… min käre särbo… å Andra Goda som har Trott på mig.. som vad som än hänt – tycker om mig.

    • 10 Victoria augusti 1, 2012 kl. 5:59 e m

      Det ÄR inte lätt när det som försiggår inuti inte direkt syns utanpå.
      Att behöva förklara och försvara sig själv tär på krafterna. Man ska vara tacksam om någon förstår – och du har sådana personer. Ta vara på dem. De andra betyder ju inte lika mycket. Även om det är en vinst varje gång man lyckas förklara för någon som inte förstått. Men det får inte ta för mycket energi. Man behöver sin energi själv.
      Var dig själv och välj bort människor som hela tiden ifrågasätter dig.

      Är du stark nog – ta fajten. Men aldrig på bekostnad av att du ska känna dig dålig eller bli dränerad. Du ska bara försöka må bra och ge till dem som förtjänar det!


  1. 1 Pressen – här är era sunkigaste rubriker om npf. « Victorias ADHD-blogg. Trackback vid augusti 11, 2012 kl. 8:27 e m
  2. 2 Funktionsnedsättning – inte samma som funktionshinder. « Victorias ADHD-blogg. Trackback vid september 2, 2012 kl. 6:25 e m
  3. 3 Alla barn vill vara duktiga. « Victorias ADHD-blogg. Trackback vid oktober 6, 2012 kl. 5:11 e m
  4. 4 Mina bästa ADHD-inlägg här. | Victorias ADHD-npf-blogg - om att vara mal placé. Trackback vid maj 29, 2014 kl. 1:33 e m
  5. 5 Flickor maskerar och kompenserar sina diagnosproblem för långt | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid juli 13, 2014 kl. 5:10 e m
  6. 6 Mina bästa ADHD-inlägg samlade | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid oktober 26, 2014 kl. 12:26 e m
  7. 7 Realiteten när ”man får lov” att vara hemma – läsarberättelse | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid maj 20, 2015 kl. 1:14 e m
  8. 8 Jag anklagar | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid juni 3, 2015 kl. 5:32 e m
  9. 9 Medias fördomsfullhet fördummar fortfarande | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid juni 3, 2015 kl. 5:47 e m
  10. 10 Om problemet att verka för vanlig trots svår NPF | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid juni 25, 2015 kl. 1:16 e m
  11. 11 Vågar ni se vår dotters känslor? | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF Trackback vid mars 28, 2016 kl. 4:12 e m
  12. 12 NPF-boende med medicinsk vårdövervakning? | Victorias ADHD - autism - blogg om NP-diagnoser Trackback vid september 13, 2016 kl. 1:18 f m
  13. 13 MIN FAMILJ har aldrig – innan – behövt krypa för hjälp! | Victorias ADHD - autism - blogg om NP-diagnoser Trackback vid september 16, 2016 kl. 11:49 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: