Fullt ös medvetslös – ADHD.

Min ganska nya laptop startar inte idag. Den bara står och processar i startläge utan att komma vidare, den har hängt sig. Min partner säger att jag alltid har för mycket på gång samtidigt på datorn, för många fönster öppna så processorn får arbeta för hårt.

Då log jag och knackade mig på pannan. A D H D. Min dator är lite utbränd, precis som min hjärna blir ibland.

Jag gör ju massa olika saker samtidigt och hoppar fram och tillbaka. Behöver byta fokus ibland för att få ny energi. Han sa att min dator är överbelastad av att processa så mycket.

Eftersom jag drivs så hårt mentalt både av alla saker jag gör medvetet eller omedvetet blir det lite överhettat. Ibland kan jag heller inte alltid bromsa när jag har saker jag brinner för att göra klara.

Förutom projekt då jag brinner av rent engagemang och har tio fönster öppna samtidigt, så för mig och andra med npf-diagnoser krävs det en reell ansträngning att göra vardagliga ”lätta saker”. Som att åka buss, köra bil, diska, tvätta. Att lyckas göra momenten i rätt ordning – det kräver aktiv tankeverksamhet – ansträngd eftertanke. Man har alltså brister i automatiseringen och måste lägga tankemöda på de enklaste saker.

Inte konstigt att man blir lite trött ibland. Så där som människor med ADHD blir utbrända och vidbrända.

Och inte konstigt att jag lyckas utsätta min dator för exakt samma processer – för hårt tankearbete.
Någon uttryckte det som att jag har materien emot mig. Vad de nu kunde mena med det..

Advertisements

5 Responses to “Fullt ös medvetslös – ADHD.”


  1. 1 mitanl maj 23, 2012 kl. 2:41 e m

    Ha, ha, ha…jag är nydiagnostiserad Vuxen-ADHD:are (men har inte riktigt köpt det ännu. Jag är visst Bipolär 2 också) och min 18-årige son frågar mig ofta, senast igår: Varför jag måste ha så många fönster/flikar öppna samtidigt på min dator. Den blir ju så trög? Jag fattade inte ens frågan…men har inte alla det? Jag måste ju kolla hur det ordet stavas / jo, just det jag skriver på en handlingslista också / har jag svarat på det där mailet / står det om den där händelsen i stan i lokaltidningen / vad använder jag för att putsa kopparkrukorna med och är sofforna (som jag vill ha) kvar på Blocket o.s.v…. Jag följer din blogg och du är inte bara intelligent, kunnig, beläst utan rolig också. Jag läste din blogg första gången när du förklarade vad ADHD var och du använde bilder av järnvägsrälsar, enkelspåriga och flerspåriga osv…jag skratta OCH kände igen mig! Jättemycket! Jag tänker och pratar i bilder. Du var duktig i Debatt också. Tack för hjälpen, Victoria.

    • 2 Victoria maj 23, 2012 kl. 3:53 e m

      OK, nu blir det lite kusligt. Jag kunde ha skrivit kommentaren ovan..
      Jag tycker själv att jag är ganska rolig också, resten får jag kämpa lite mer för.

      Var så god för hjälpen. What goes around.. 😉

      Victoria

    • 3 Helle maj 29, 2013 kl. 7:51 e m

      Haha! Känner igen mig SÅ mycket i mitanl:s kommentar. 😀 Så där är det för mig med. Det med alla flikar med datorn gör jag med och går att dra paralell till saker jag kommer på som jag ”måste” göra när de koms på. Jag springer från att lada kaffebryggaren för att jag kommer på att jag måste ta fram kläder till barnen inför morgondagen, samtidigt som jag kommer på att toan nog måste rengöras, för att sen komma på att jag inte riktigt vet vad som händer imorgon, så jag måste kolla kalendern och sen kommer jag på att jag måste fixa lunchen inför morgondagen och de där skolböckerna – var la jag dem? Inget blir ju avslutat direkt utan jag kommer på allt IGEN allt eftersom jag vimsar runt. Mycket tid och energi går åt och ofta måste min man ”hoppa in” och hjälpa mig strukturera klart allt. 😄

      Är också nydiagnostiserad med ADHD, kombinerad typ, i vuxen ålder (32 år). Samtidigt som det känns som en lättnad och att jag kanske kan få rätt hjälp nu för att hantera mig själv,vardagen, omgivningen osv så är jag lite rädd.
      Jag tänker då på samhället och dess syn på ”problembarnen” som blivit vuxna och fortfarande kanske är lite ”problematiska”. Säger man att man har ADHD höjs det på ögonbrynen (som att det är en påhittad diagnos) eller så anser många att de med ADHD bara är ”kriminella och knarkare”. Vet inte om jag ska skratta eller gråta, men jag vet att det gör mig rädd.

      Läser till förskollärare och är sååå stolt rentutsagt att jag hittills fixat det (bara ett år kvar snart!)! Det som glädjer mig är att det ”nya” perspektivet på barn med ”svårigheter” inte ligger i dem, de ÄR inte något utan BLIR utifrån sammanhang och miljö. Vi med ADHD vet ju att det finns visa sammanhang och miljöer som kan försvåra för oss. Själv är jag uppväxt med att bara få höra negativiteter om mitt beteende, om hur störande/förstörande jag var och jobbig mm. Det glädjer mig att blivande personal inom skolväsendet får mer kunskap om förhållningssätt osv om hur de ska bemöta barn med olika svårigheter och skapa de bästa förutsättningarna för dem.

      Nu blev detta bla, bla,bla långt, men hoppas du orkade läsa iallafall. Och förresten så tänker jag också i bilder så saker som folk berättar kan se jätekul ut i skallen på mig så jag skrattar, medan andra inte fattar. Haha!

      Din blogg är fantastisk, Victoria! 🙂


  1. 1 Jag är utbränd. « Victorias ADHD-npf-blogg. Trackback vid februari 19, 2013 kl. 6:19 e m
  2. 2 Sviter utav allt för lång tids press. | Victorias ADHD-npf-blogg. Trackback vid mars 23, 2014 kl. 5:45 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: