Son-Risemetoden vid autism.

Son-Risemetoden innebär att föräldrarna bekräftar sitt autistiska barns beteende och härmar, för att få kontakt och vid lång träning ihop med barnet, kan föräldern få vägar in till sitt barns värld. Föräldern visar med sin attityd, acceptans och bekräftelse för barnet och därigenom kan barnet förändras.

I ett avskalat lekrum engagerar sig föräldrarna i barnet genom att härma repetitiva beteenden, aldrig kritisera eller hindra, om det inte är något som är skadligt. Barnet får inte heller gå ut ur lekrummet, utan lockas istället av föräldern eller den som är med, att göra något roligt.

DN berättar om Kontakt och samspel på barnets villkor.

Bloggen coping förklarar om Son-Risemetoden och om att låta barnets  intressen styra inlärningen.

En mamma berättar så fint om träningen med sitt barn och förmedlade verkligen att hon kände En stor portion tro.

Sachaprogress berättar också om Son-Riseträningen med sitt barn och familjens kamp i Min resa som mamma.

Lägger in en bild på E.T och hans glödande finger som symbol för kontakt.

Advertisements

4 Responses to “Son-Risemetoden vid autism.”


  1. 1 jiiizes mars 12, 2012 kl. 6:15 e m

    Son-rise är en spännande metod. Den enda tycker jag som inte har några kränkande inslag. Som inte försöker modifiera beteendet.
    http://hantera.wordpress.com.com

    • 2 Victoria mars 13, 2012 kl. 10:57 f m

      Jag fick många aha-upplevelser som npf-förälder, då jag läste om metoden och det du och andra berättade på sina bloggar. Sådant som man borde tänka mer på, som att inte kritisera och döma ”oönskade” beteenden. När jag läser om hur mycket npf-föräldrar gör, hur de anstränger sig och fortbildar sig för att hjälpa sina barn blir jag full av beundran och ödmjukhet. Man ska aldrig ge upp och bara fortsätta lära och kämpa. Man kan påverka – det var det mest underbara med att läsa om Son-Risemetoden och jag tror det kan uppmuntra många föräldrar med olika utmaningar. Tack för att du delar med dig.

      -Victoria

  2. 3 Fredrik Larsson mars 12, 2012 kl. 11:20 e m

    Jävlar i lådan!! Detta är vad jag spontant trott varit riktigt i alla år, både utifrån mig själv och min son. Och som jag fått MYCKET kritik för… Då kanske jag inte är så dum ändå…

    • 4 Victoria mars 13, 2012 kl. 10:48 f m

      Vad härligt, det måste ha varit fantastiskt för dig att se det att det inte bara är du som tänkt i de här banorna, utan att ”filosofin” utformats till en terapi – som verkar fungera!
      Victoria


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: