Utsatta föräldrar.

Jag läste en undersökning om föräldrar med ADHD och kände igen mig på nästan varje punkt, så jag bloggade om ADHD-föräldrar ur den undersökningens perspektiv.  Jag må ha mina egna problem då min ADHD är ett reellt funktionshinder och jag må vara lätt uttröttbar, men jag finns där varje vaken sekund för mitt barn.

Mina vänner med egna småbarn frågade ofta under mina småbarnsår hur jag orkade ha sådan noga koll på mitt barn. Jag såg och var med i allt hon gjorde. Såg risker innan de hann uppstå. Jag förstod ju inte ens deras fråga eftersom det är sådan jag är. Om mig och kring mig. Särskilt för mina närmaste.

Fick ett fint svar av författarna till undersökningen Karin Norling och Niklas Olsson då de frågade om tips för att gå vidare. Finns under länken ovan. Jag vill bara tacka för att de fick mig att känna mig som en bra förälder, trots allt annat.

Mitt svar om vad de borde undersöka vidare:
Undersök parametern att npf-diagnosbarn (med neuropsykiatriska funktionshinder) ofta har föräldrar med egna diagnoser. Dvs vuxna med ett eget funktionshinder som ska vara föräldrar uppepå det. Ärftligheten mellan alla olika npf- neuropsykiatriska diagnoser är uppåt 80% så sannolikheten är hög.

Så det är oftast inte de på förhand starkast som får pålagan att vara advokater för sina barn gentemot skola, kommun och samhälle i övrigt. Från början vet man noll, om man inte redan är insatt via sin yrkesutövning.

Ofta har föräldrarna redan mycket eget att kämpa med och ibland splittras familjer av påfrestningen när den behövda snabba hjälpen uteblir. Vilket inte hjälper någon, varken barn eller vuxna. Särskilt inte en förälder med diagnos som kan bli stabilare av extra stöd från en partner.

För att få hjälp för sitt barn när man börjar misstänka att det behöver utredas är det en stor uppförsbacke, med många snår som får en att tappa orken. Skolorna med lärare och även skolpsykolog kan vara väldigt motvilliga till att bekräfta ens oro, eftersom diagnoser anses stämpla barnen negativt. De ser kanske inte att en diagnos kan hjälpa barnet. Och de agerar som att några extra jobbiga ungar kan ta ner hela skolans verksamhet ekonomiskt?

Tiden innan utredning och eventuell diagnos är en jobbig kamp för alla föräldrar oftast. Man gör inte den resan om det inte finns ett skriande behov, för livet nästan faller sönder lite extra under tiden i kamp.

Och har målsman redan egen npf-diagnos, på papper, eller inte än, så är kampen nästan omöjlig för barnets utredning i en skola där ”alla ska vara med och utan diagnos”. Oavsett hur de lider. Det motståndet i att inte stämpla barnen när de behöver utredning och insatser, det tar så mycket kraft – att förmågan till att vara en bra förälder hemma utarmas. Så klart.

Helt orimligt att samhällets stödsystem inte sätter in mer resurser till den här gruppen. Det krävs nästan en högskoleutbildning, specialiserad på området att som förälder kunna hjälpa sitt barn med npf-diagnos att komma till sin rätt på bästa och rätt sätt i skolan och veta hur man söker stöd och var, eftersom man inte automatiskt får all information. Den får man kanske om man har tur att ha rätt nätverk. Sedan ska man ha ork till allt med skola och myndigheter, förutom att ta hand om barn hemma med ofta stort vårdbehov.

Lågutbildade föräldrars diagnosbarn får ju exempelvis sämre hjälp, skriver Sydsvenskan. Det bevisar bara att skolan och samhället överlämnar allt som kräver specialistkunskaper – åt föräldrarna. Oavsett deras förmåga och förkunskaper.

Här får en verklig utsatthet ett ansikte.

Och det är inget som samhällsklimatet, politiken eller skolorna/skolpsykologerna med sin hurtighet om att det inte finns några problem,  ska vara stolta över.

Det kostar mer än det smakar. På alla sätt.

Annonser

6 Responses to “Utsatta föräldrar.”


  1. 1 Karin Norling januari 17, 2012 kl. 10:53 f m

    Det är en mycket intressant aspekt att forska vidare kring! Tack för ditt tips! Vi tar gärna emot fler synpunkter, för det är just ”ert” perspektiv som vi är intresserade av. (Experter har redan uttalat sig alldeles för mycket om ”våra” behov och svårigheter…)

    Tack igen, Victoria! =) Det är en njutning att läsa dina inlägg, du har ett väldigt bra språk!

    Hälsningar
    Karin Norling

  2. 2 Cilla januari 17, 2012 kl. 10:58 f m

    Känner igen mig där! Har ju själv ADD och min oro över att mina barn ärvt mig kommer dagligen. Ska jag avgöra om det är vanlig ”trots” eller ett handikapp när vi bråkar med varandra?
    Har pratat med barnens lärare men vill inte få dem att ”se problem” som kanske inte finns.

    Cilla♥

  3. 3 Anki på Hjärnkoll januari 20, 2012 kl. 3:12 e m

    Vilken bra blogg du har Victoria! Skulle du vilja samarbeta med Hjärnkoll?
    http://www.hjarnkoll.se/
    http://www.hjarnkoll.se/Engagera-dig/Bloggare/

    • 4 Victoria januari 24, 2012 kl. 11:03 e m

      Ja tack gärna. Jag ville bli Attitydambassadör 2009, men tänkte vara klok och sansad (för en gångs skull) och ta en sak i taget eftersom jag då just påbörjat en rehabilitering. Som tog en lååång paus när det projektet var klart. Hade mått bättre om jag kunnat satsa min energi på något konstruktivt, istället för att sitta hemma och mögla ihop. Ska läsa länkarna och kontakta! Tack. 🙂
      Victoria

  4. 5 Jenny januari 24, 2012 kl. 3:49 e m

    Go girl<3 Är själv en utsatt förälder som själv har adhd o har 2 grabbar med adhd resp add…..Det är tufft o kämpa mot fördomar o deras rättigheter ibland känns det som man skulle gå under, men vad gör man inte för sina fina barn<3

    • 6 Victoria januari 24, 2012 kl. 11:00 e m

      Tack Jenny! Du har gett inspiration till mig också, det vet du. Man går genom lava för sina barn och man måste göra det för sig själv också. Kan tycka att det är tur att jag har barn, för annars hade jag kanske gett upp själv.
      Victoria


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: