Sova på saken.

Har ni också märkt att man blir piggare av att vila när man känner sig utmattat trött?

Det låter kanske som en självklarhet för alla vuxna.

Men det kan vara svårt att komma ner i varv när hjärnans motor går och vill göra massa saker men man inte kan fokusera p g a övertrötthet. Eller det kanske är som svårast just då, för man orkar knappt ta beslut, som att lägga ner allt man känner att man måste och istället vila. Gäller att bara göra det utan vidare analys. Gå och lägga sig.

Se en film att varva ner till och låta hjärnan slappa eller gå och lägga och läsa och ta igen krafterna.

Idag vaknade jag pigg, tidigt. Det var ett tag sedan. Och har redan fått många småsaker gjorda som jag har tänkt göra länge. Man är bättre när man vilat, kan fokusera bättre. Stress är det sämsta som finns för mig.

Jag får ångest för saker jag inte behöver tänka på egentligen, i varje fall inte behöver tänka på då, klockan elva på kvällen och som jag inte kan göra något åt just då ändå. Stress och trötthet ger mig ökad ångest, något jag måste undvika med alla medel för att stressen låser mig helt.

Även om virrighet också är jag så känner jag mig nöjdare idag då jag känner mig alert. Mer som den jag vill vara och om jag får lov att säga det – jag känner mig som mig själv.

En god morgon!

2 Responses to “Sova på saken.”


  1. 1 grammet oktober 25, 2012 kl. 5:09 e m

    Ville bara skriva att jag är så tacksam för att du skriver så öppet om dig och din diagnos. Jag känner igen mig väldigt väl i det du beskriver (även om jag misstänker add hos mig). Att jämt och ständigt tänka på vad man ska, bör, kanske, måste, vill, INTE vill och önskar att göra. Och allt på samma gång. Typ. Och det eviga suset som pågår i huvudet och aldrig går att stänga av. Idéer som kommer men fladdrar bort lika fort samt förvirringen av att ha ständig input men att alltid kontrollera sin utflöde.

    När jag är trött finns det alltid en massa saker jag vill göra innan jag ska sova men i de flesta fall blir jag låst i tanken och sitter kvar vid datorn nästinpå apatisk. Jag borde gå och sova men sitter kvar i flera timmar till…

    Jag är snart 30 år gammal och har ingen diagnos men ska på mitt första samtal inför eventuell utredning imorgon. När jag började läsa om kriterierna för adhd/add så var det som att jag äntligen hittade svaret på varför jag är som jag är, och alltid varit.

    Nu är jag rädd för att samtalet imorgon inte skulle hjälpa mig. Att personen jag ska träffa inte ser någon anledning att sätta igång en utredning och att detta återigen får mig att hamna på ruta ett.

    Tack återigen!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggen är skriven av Victoria (Frances) Qvarnström.

Jag - med hjärtat för att uppmärksamma om det tidiga hjälpbehovet vid NPF.

Senaste inläggen

Arkiv


%d bloggare gillar detta: