Reumatism verkar ganska skumt.

Jag tycker reumatism verkar vara ett ganska skumt område. En del säger att de har ont i perioder och tar ledigt från jobbet. Men kanske går ut med hunden ändå. Är inte det väldigt konstigt? De kanske bara vill ha lite ledigt och vem vill inte det? 

Glutenfri vegankost och så kallad medelhavskost har visat sig kunna minska symtomen för vissa grupper av reumatiker. Men käka rätt då och sluta ligga sjukvården till last med uppmärksamhetssökande?

Genom landstinget kan reumatiker ansöka om utlandsvård, några veckors vistelse och vård i ett varmare klimat. Ett exempel på en sådan vårdinrättning är Vintersol på Teneriffa. Men jag får inte åka till Teneriffa på statens bekostnad. Jag tror jag ska gå till läkaren och låtsas att jag har reumatism jag med och få betald semester. Vilken jäkla lyxland Sverige är för simulanter.

Och det där att man inte kan mäta all värk, vissa som har reumatism ger ju inte ens utslag på proverna, men säger att de har ont i lederna ändå. Atros eller artrit, de kallar det massa olika namn. Och då ska man tro på det? Orsaken är något oklar, men verkar vara ”multifaktoriell”. Multifaktorell, ja, tjena, det låter rätt flummigt.

Det finns också en tillfällig art som kallas reaktiv artrit som man kan få efter bakteriell infektion, då man plötsligt får värk mest i nederdelen av kroppen. Och den kan gå över. Verkar det inte ganska påhittat?

Man ser ju att det verkar lite påhittat när man kollar här hur diagnos fastställs, att patientens och läkarens bedömning väger tung. Och lite inflammationsprover. Man säger att symptomen på reumatoid artrit är ledinflammation med svullnad, ömhet, värmeökning, stelhet. Fel skor och för lite träning, säger jag. Och vem är inte lite morgonstel?

Det verkar ganska svårt att bevisa, man får tro på läkaren och patienten, när läkaren böjt och knådat på alla leder. Och när patienten säger att det gör ont, då tas det som sanning och har stor del i den medicinska bedömningen.

Tydligen funkar läkarvetenskapen så på flera områden, att ”beprövade metoder och erfarenhet” samt patientens upplevelse blir underlag?

Jag tycker nog att det överdiagnosticeras med reumatologska sjukdomar, det sägs finnas över 200 olika! Och folk ges starka kroppspåverkande mediciner som jämställs med cellgifter. Är det riktigt vettigt!? Kan inte människor längre bita ihop lite och gå till jobbet, som man gjorde förr?

Och autoimmuna sjukdomar, vad sjutton är det? Skulle det alltså vara större likhet mellan struma, reumatism och ”barndiabetes” (typ1) – än mellan typ 2-diabetes, ”åldersdiabetes”? Varför heter det Diabetes då? Fundera på det! Folk äter för mycket godis bara.

Nej, jag menar verkligen inte ett ord av det jag skrivit ovan som bl a misstänkliggör reumatiker och reumatikervården. Men så här ser vissa av ”debattinläggen” ut på Aftonbladet Debatt, angående ADHD.

Nu skall Aftonbladet ”livegranskning” granska bla psykvården efter omröstning hos läsarna. Frågesällningen under punkt4 Psykiatri löd om just om ADHD: Den andra stora delen i dessa tips handlar om en stark oro över diagnoshets. Många hör av sig och är skeptiska över att allt fler får diagnosen ADHD och medcineras med amfetaminpreparat. Vi hör berättelser om oroliga föräldrar som tycker sig se lättvindiga diagnoser utförda av trendkänsliga läkare som ett universalsvar på alla möjliga problem hos barn och unga. Men också hela vägen upp i vuxenålder. En stor andel av de i fängelse påstås vara diagnostiserade med en bokstavskombination. Är det frågan om en modern epidemi? Eller är det andra intressen bakom detta nya fenomen? Här ser vi ett väldigt tydligt, avgränsat område som känns både ogjort och mycket lockande att granska.

Jag välkomnar granskningen förutsatt att man hittar professionella som kan väga upp diskussionen om ADHD. Både för och emot så klart. Men hobbytyckandet av oinsatta om ADHD känns otroligt okonstruktivt pg a den gamla uppfattningen om att det som står i pressen är sant. Jag vill istället se mer folkbildning och överbyggande av kunskapsklyftor.

Artikelserier känns mer ansvarstagande. Och där skulle också för min del gärna motståndare komma till tals, men mer underbyggt än ”jag tycker det verkar konstigt”. Utan lite djupare kunskap så verkar mycket konstigt.

Hur fungerar forskning och sjukvård? Det är viktigt att belysa. Jag hade tänkt att inte länka alls i detta inlägget för att göra min poäng, eftersom de aldrig länkar på Aftonbladet Debatt och många skribenter inte verkar googla heller, innan de tycker.

Men det är för intressant för att låta bli att lägga in den här texten från SBU:s sida, Statens beredning för medicinsk utvärdering:
Vetenskaplig utvärdering visar vilka åtgärder i vården som gör störst nytta för patienten och hur hälso- och sjukvården kan utnyttja sina resurser på bästa sätt. Idag är det inte alltid de bästa metoderna som används i vården. Många av rutinmetoderna för att upptäcka och behandla sjukdom är föråldrade och ineffektiva. Andra, nya metoder har fått snabb spridning utan att vare sig nyttan, riskerna eller kostnaderna har granskats kritiskt. Samtidigt finns det metoder som snabbt borde få större användning än de har idag eftersom forskningen kan visa att de är bra och kostnadseffektiva.

Man skriver vidare om: Vad menas med beprövad erfarenhet? Kanske är det fortfarande så, att allt det som krävs för en god sjukvård och som inte ryms i begreppet ”vetenskap” läggs i ”beprövad erfarenhet” – allt från konsensus, behandlingstradition, professionellt omdöme, sunt förnuft, klinisk blick och lyhördhet till vars och ens personliga värderingar. Samtliga är nödvändiga – men det kan vara meningsfullt att hålla isär dem.

Socialstyrelsen skriver om ADHD att: Det framförs ibland en oro över att en diagnos kan ha en stämplande
effekt. Barn med ADHD har dock nästan alltid, långt före en utredning, ” stämplats” genom att kamrater och vuxna på olika sätt uttryckt negativa omdömen om dem. På sikt kan en diagnos underlätta för barnet att lära sig förstå sig själv, hantera och ibland komma runt sina svårigheter. Flertalet föräldrar blir lättade när barnet får en diagnos och information om vad den innebär.

Oron för diagnosstämpling av barn angående ADHD jämför jag med att barn också kan bli retade för att de har glasögon. Vore det vettigt att förbjuda glasögon för skolbarn då, eller är det attitydförändringar som behövs?

Allt okänt och nytt möter visst motstånd. Tro inte att föräldrar som driver på om en neuropsykiatrisk utredning, ofta under flera av barnets mest värdefulla inlärningsår, gör det lättvindigt. De har sett problem som de inte kunnat lösa själva och som skolan kanske viftat bort i barnvillervallan. Men man känner sitt eget barn och i hemmiljön med färre barn märks problemen mer. Eller så skärper sig  ungarna under timmarna i skolan och kommer hem utmattade av rollspelet där och flippar ut hemma. Man behöver då hållbara svar för att kunna förstå och hjälpa.

Socialstyrelsen åter igen samma länk, skriver att: Det är en svår och krävande roll att vara förälder till och att uppfostra ett barn med ADHD. Barnen har stort behov av vuxenmedverkan för att vardagens rutiner ska fungera. Barnens oberäkneliga och ofta splittrade beteende kan medföra att samvaron mellan föräldrar och barn kommer att präglas av föräldrarnas tillsägelser och förmaningar. Det är angeläget att identifiera förhållanden, när sådana negativa samspelsmönster håller på att utvecklas, för att kunna erbjuda hjälp och stöd. Föräldrarna kan behöva hjälp med att förstå barnets sätt att fungera och vilka förhållningssätt som fungerar bra och hur svåra situationer kan hanteras.

Ärftligheten mellan alla neuropsykatriska diagnoser, ADHD, Aspergers, Tourettes mfl, såsom syster -och följddiagnoserna Trotssyndrom, Tvångssyndrom,  och inlärningsproblem som Dyslexi och Dyskaleki är så hög som 80%. Depression verkar inte helt överraskande gå hand i hand bland dessa missförstådda diagnoser.

Det påvisar att många föräldrar som kämpar för sina barn har en egen funktionsnedsättning att kämpamed, ofta påkommen i vuxen ålder, eller ännu odiagnosticerad. Gör det inte svårare för dessa familjer än det redan är för dem att via en skola där ingen ska ses som annorlunda, hjälpa sina annorlunda barn till ett bättre liv, i god tid.